Guds Kristna Kyrkor
[159]
Tidpunkt för Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]
(Edition
3.0 19960413-20040321) Audio
Konventionell kristendom lär oss om en korsfästelse på fredagen och
uppståndelse på söndagen för Jesus av Nasaret. Historiska uppteckningar visar
att denna doktrin inte utlärdes av apostlarna eller den tidiga Nya testamentets
kyrka. Denna uppsats undersöker Skrifterna, historien, data för månkalendern
och nyligen framkomna forskningsbelägg och låter dem tillhandahålla sanningen
om tidpunkten. Belägg framförs att Kristus mission pågick i två och ett halvt
år, och inte tre och ett halvt år som ibland har påståtts genom vissa
översättningar av Daniel 9. En detaljerad analys av händelserna under de sex
dagar som föregick Herrens Påsk ges här. Denna uppsats inkluderar nya arbeten
som visar att året för korsfästelsen var år 30 e. Kr., snarare än år 31 e. Kr.
eller 33 e. Kr. som många har ansett.
Christian
Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ã 1996, 1999, 2004 Wade Cox)
(Tr. 2004 Anthony Binder)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt
förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande.
Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat
får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att
upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org and http://www.ccg.org
Tidpunkt för Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]
Kristi korsfästelse och uppståndelse är
kanske den viktigaste enskilda händelsen i mänsklighetens historia och Även den
mest missförstådda.
Traditionerna som förknippas med
korsfästelsen tillskriver att Kristus korsfästes på ett kors. Detta är översatt
från det latinska ordet crux. Korsets ursprung och betydelse behandlas i
uppsatsen Korset: Dess Ursprung och Betydelse (Nr. 39)). The Companion Bible behandlar i Appendix 162 två
ord som översätts som kors från det grekiska Nya Testamentet. Orden är stauros och xulon. The Companion Bible noterar att det grekiska ordet stauros utmärker
en upprest påle till vilken brottslingar naglades för avrättning. Ordet xulon utmärker en bit av ved eller timmer för eldning eller andra
syften. Det är inte som kvistar som används av ett levande eller grönt träd
(som i Matt. 21:8; Upp. 7:1,3; 8:7; 9:4 etc.).
Appendixet konstaterar att:
Eftersom detta
senare ord xulon används för det tidigare stauros, så visar det att innebörden
för båda är exakt densamma. Vårt svenska ord "kors" (engelskans
"cross" i Coxs text, övers. anm.) är översättningen av det latinska
crux; men grekiskans stauros betyder inte ett kors mer än ordet
"pinne" betyder en "krycka". Homeros använder ordet stauros om en vanlig
påle eller ett enskilt stycke timmer. Och detta är innebörden och användningen
för ordet genom alla grekiska klassiker. Det betyder aldrig två stycken av trä
som placerats över varandra i någon som helst vinkel, utan alltid ett stycke
för sig själv. Därför användningen av ordet xulon (nr 2 ovan) i samband med
sättet för vår Herres död, och tolkat som träd i Apg. 5:30; 10:39; 13:29; Gal.
3:13; 1 Pet. 2:24. Detta är bevarat i det gamla engelska namnet rood
(altarskrank eller krucifix, övers. anm.) eller rod (spö eller käpp, övers.
anm.). Se Encycl. Brit., 11:e (Camb.) utg., vol. 7, sid. 505d.
Det finns ingenting
i det grekiska Nya Testamentet som ens påskiner två bitar trä.
Bokstaven chi, X,
den första i ordet Kristus [Christos] användes ursprungligen för hans namn;
eller Xp. Detta föregicks av symbolerna och även de första av dessa hade fyra
lika långa armar. Dessa kors användes som symboler för den babyloniska
solguden, och kan ses på ett mynt av Julius Caesar, år 100-44 f. Kr. och
därefter på ett mynt slaget av Caesars arvinge (Augustus), år 20 f. Kr. ... (se
App. 162, sid. 186).
Den första förvirringen i fråga om
korsfästelsen är kanske mer tydlig. Kristus korsfästes på en stauros eller påle
och inte på ett kors. Han korsfästes på den 14 av Nisan någon gång under
Tiberius Caesars styre. Identifikationen av veckodagen är beroende av under
vilket år han dödades och följden av händelser för veckan som framgår av denna
skrift. Herrens Påsk roterar beroende av Nymånadsdagen och inte av
veckodagarna. Det finns ett antal Skrifter som bestämmer den exakta tidpunkten
och det finns ett antal profetior som måste fullbordas för att Jesus, eller mer
korrekt Jehoshua, skall vara Messias.
Sättet att bestämma året under vilket
korsfästelsen inföll är att inleda med de kända dateringarna av Skriften. Den
enda säkra dateringen som vi har är från Johannes Döparens mission.
Lukas evangelium
3:1-6 1 1Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när
Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror
Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 2 och när Hannas och
Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3
Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas
förlåtelse genom omvändelse och dop, 4 som det står skrivet i boken med
profeten Jesajas ord: En röst ropar i
öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. 5 Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga
stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. 6 mOch alla människor skall se Guds frälsning.
Inledningen i Lukas evangelium 3:1 här ger
en exakt datering för inledningen av Johannes Döparens mission. Genom fastställandet
av hans mission tillhandahåller då Skriften ledtrådar som tillåter oss att slå
fast med absolut säkerhet inledningen och längden för Jesu Kristi mission.
Tiberius Claudius Caesar Augustus, tronföljare till den romerska kejsaren Augustus, föddes år 42 f. Kr. av ädla föräldrar som var skilda, så att Livia, hans moder, kunde gifta om sig med Octavian (Augustus). Augustus hade tvingat honom att skilja sig från sin hustru så att han kunde gifta sig med kejsarens dotter, Julia, för att producera en arvinge till tronen. Julia förvisades år 2 f. Kr. för skandalöst beteende, och på grund av sina två söners dödsfall. Dessa söner var komna från ett tidigare äktenskap. Augustus var därför tvungen att adoptera Tiberius som sin arvinge år 4 e. Kr. Senaten gav honom tribunal makt och en prokonsuls myndighet. Då Augustus dog, så utnämnde senaten Tiberius till kejsare den 17 september 14 e. Kr. (Interpreters Dict. of the Bible, Abingdon, 1962, Vol. 3, sid. 640).
Augustus regerade fram till 19 augusti år 14 e. Kr. Detta noteras av
Schurer (The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ, T & T
Clark, 1987, Vol. 1, sid. 203). Schurer daterar
Tiberius regeringstid från detta datum. Det finns således två datum: ett effektivt datum
och ett proklamerat datum.
Israels heliga år börjar i Nisan, men det
civila året i öst började ungefär i oktober, Begynnelsemånaden eller Tishri.
Nymånadsdagarna av år 14 e. Kr. började i Jerusalem på torsdagen 13 september
år 14 e. Kr. vid klockan 04:31 och fredag 12 oktober år 14 e. Kr. vid klockan
19:47 (bestämt från H. H. Goldstine New and Full Moons 1001 BC to 1651 e. Kr.,
American Philosophical Society, 1973). Tishri kan således ha inletts den 13
oktober eller så var det femtonde året av Tiberius år 28 e. Kr. Beroende på beräkningsmetoden är det omöjligt
för 1 Tishri att vara mer än 177 dagar från 1 Nisan under förskjutningssystemet
eller måhända färre (till 173) genom observerade månader. Från 13 oktober
skulle 1 Nisan infalla ungeför vid den 26 april.
Detta är mer än 30 dagar före
vårdagjämningen vilken infaller i dessa julianska dateringar vid den 20-21
mars.
Detta datum är alltså omöjligt. Det kan
slutledas att 1 Tishri således inföll den 13 september år 14 e. Kr. Tiberius
andra regeringsår måste börja i oktober år 14 e. Kr. för att det femtonde året
av Tiberius regering skall kunna antas ha börjat i Tishri år 27 e. Kr. om
förklaringsdatumet skall antas.
Pontius Pilatus innehade ämbetet i 10 år (A of J, xviii, 4, 2) från är 26 e. Kr. till år 36 e. Kr. då han avsattes kort före Vitellius besök i Jerusalem, en kort tid före Herrens Påsk år 36 e. Kr. Josephus daterar Pilatus antagande till det tolfte året av Tiberius regeringstid, vilken anses vara år 25-26 e. Kr. (Schurer, sid. 382, fotn. 130). Detta vilar enbart på Josephus uttalande. År 27-28 e. Kr. är således det fjortonde året enligt Josephus. Detta ämne för in en uppenbar motsägelse till den bibliska texten, vilken kan lösas om det antas att Josephus arbetar utifrån datumet för hans utnämning av senaten, och Lukas arbetar utifrån Augustus död.
En annan aspekt behöver även betänkas. De
makedonska namnen för månader antogs i Syrien från den seleucidiska
överhögheten, och hopblandningen med den julianska kalendern fick året att
börja på olika dagar i olika större städer. I Tyr började året den 18 november,
i Gaza och Askalon den 29 august (Bickerman Chronology) och de julianska
månaderna kallades senare helt enkelt vid de makedonska namnen (Ideler I, sid.
429 ff). Det finns dock en viss dispyt angående om Josephus refererade till den
judiska månaden under det makedonska namnet eller, faktiskt, det
makedonsk/julianska. Denna fråga och den judiska kalendern undersöks av Schurer
(ibid., Vol. I, sid. 595-599). Schurer förkastar slutsatsen att den tyriska
kalendern användes av judarna (ibid., sid. 599).
Johannes Döparens mission skulle alltså ha sammanfallit med månaden för blåsandet av jubileet, eftersom år 27 e. Kr. var ett jubileumsår och Försoningsdagen den 10 Tishri var tiden då det blåstes. Johannes kunde inte ha inlett sin mission före Tishri år 27 e. Kr. eftersom Tiberius femtonde år inleddes den månaden som tidigast, räknat från Augustus död.
En anmärkningsvärd iakttagelse från konstruerandet av kalendern i Jubileumsboken, baserad på 364-dagars året om exakt 52 veckor, förlade Herrens Påsk på en onsdag varje år med Försoningsdagen på en fredag och Lövhyddohögtiden inledd på en onsdag. Det råder en allmän överenskommelse bland auktoriteter att Qumran kommuniteten uttryckte sitt mottycke inför användandet av mån-solkalendern och antog en kalender liknande eller identisk med den som används i Jubileumsboken (Schurer, ibid., sid. 600-601). Det kan således antas att Qumran höll en Herrens Påsk på en onsdag, vilket sammanfaller med samhället i allmänhet endast vid ett fåtal tillfällen över den perioden. Förläggandet av Herrens påsk till en onsdag år 31 e. Kr. har varit allmänt accepterat av Guds Kyrkor under 1900-talet. Fred Coulter, Harmony of the Gospels, verkar förlägga den till en onsdag år 30 e. Kr. så väl som år 31 e. Kr. Dock förlägger Daniel-Rops i Jesus and His Times, Ruby Millar, Dutton & Co, New York, 1954, korsfästelsen till den 7 april år 30 e. Kr. vilket hävdas vara en fredag (sid. 432).
Fred Coulter är gravt felaktig i sitt påstående och kanske till och
med medvetet planerande i sin uppfattning och sina argument angående Herrens
Påsk i sitt verk, The Christian Passover, York Publishing Co, CA, 1993. Dock verkar det som om Daniel-Rops
konstruerar dessa argument för fredagen ur en vilja att ha korsfästelsen på en
fredag och händelseförloppet är rekonstruerat i enlighet med detta.
Palmsöndagen är uttryckligen passerad och de historiska kommentarerna och
jämförelsen av färdvägar som användes av Kristus och den moderna staden är
påhittad. Hela argumentationen är konstruerad kring premissen att fredagen var
dagen för korsfästelsen snarare än en konstruktion av en följd av händelser,
som visar på aktiviteterna från inträdet i Betania kring den förevarande
Sabbaten. Ingen förklaring ges för den Heliga Dagen. Mer därtill, Herrens Påsk
bestäms av Nymånadsdagen, vilken, som vi kommer att se, helt och hållet
utesluter en fredagskorsfästelse.
Det är viktigt för den ortodoxa kyrkan att
fastställa år 30 e. Kr. som en fredagspåsk eftersom vi kommer att se i följden
av Herrens Påsk i Johannes då det femtonde året av Tiberius pekar mot en
korsfästelse år 30 e. Kr, given påskberättelsen i Johannes evangelium 11:55 och
Johannes evangelium 12:1. Tidpunkten för
Herrens Påsk antingen år 30 e. Kr. eller år 31 e. Kr. har stor betydelse
för Jonahs Tecken. Daniel-Rops förstår intuitivt denna poäng då han iakttar
att:
Fyrtio år senare,
vid början av månaden Nisan, under år 70 e. Kr., så intog en romersk armé den
Heliga Staden. Fyra legioner av syriska och numidiska stödtrupper, sextiotusen
män med det yppersta av utrustning, ledda av kejsare Titus, Vespasianus son,
som hade blivit proklamerad endast sex månader tidigare genom en statskupp av
de egyptiska legionerna (ibid., sid. 452).
Så, om Johannes evangelium refererar till
en Herrens Påsk i kapitel 11 & 12, vilket är i det närmaste säkert, och
inledningen av berättelsen sker vid Herrens Påsk år 28 e. Kr, då har vi en
Herrens Påsk av år 30 e. Kr. Alltså måste den ortodoxa kyrkan fabricera
fredagskorsfästelsen, och Jonahs tecken inleds år 30 e. Kr. och avslutas den 1
Nisan år 70 e. Kr. Den följande förstörelsen av Templet och stängandet av
templet i Leontopolis i Egypten är endast berättande från fortsättningen av
avslutandet. Om det skulle vara år 31 e. Kr. så är avslutandet av Tecknet med
offrets upphörande. Låt oss undersöka de olika möjligheterna.
Ett nödväntigt steg som måste tas är att
fastställa datumen för Nymånadsdagarna vid Jerusalem över perioden av år 28 -
33 e. Kr., för att kunna undersöka när datumet 1 Nisan och, och därför, Herrens
Påsk inträffar under dessa år. Det är då möjligt att tillskriva tämligen säkert
när en onsdags- eller fredagskorsfästelse är möjlig, och huruvida en sådan syn
sammanfaller med de bibliska texterna.
Den brittiska Her Majesty’s Nautical
Almanac Office (Hennes Majestäts Nautiska Almanacksbyrå) har gett ut de datum
på vilka Nymånadsdagarna inföll under år 28 - 33 e. Kr., grundat på H. H.
Goldstines arbete (ibid.).
Tidpunkterna har angetts från observationer vid Babylon (Bagdad) och således måste 37 minuter dras av från tiderna för att få allmän Jerusalemtid. Oregelbundenheterna i jordens rotation ger upphov till en liten oregelbundenhet i tiderna. Vårdagjämningen är även från de julianska dateringarna här 20-21 mars. Vårdagjämningen kan även vara så tidig som den 20 mars i det gregorianska systemet. Datum och tider kan även erhållas från USAs flottobservatorium (US Naval observatory) och justeras till Jerusalemtid.
Nymånadsdagstidpunkter
är således
Måndag 15 mars 28 e.
Kr. @ 03:38
Tisdag 13 april 28
e. Kr @ 17:21
Fredag 4 mars 29
e. Kr. @ 04:13
Lördag 2 april 29
e. Kr. @ 20:43
Onsdag 22 mars 30 e.
Kr. @ 20:59
Fredag 21 april 30
e. Kr. @ 12:48
Måndag 12 mars 31 e.
Kr. @ 01:29
Tisdag 10 April 31
e. Kr. @ 14:45
Lördag 29 mars 32 e.
Kr. @ 23:08
Måndag 28 april
32 e. Kr. @ 10:09
Torsdag 19 mars 33 e.
Kr. @ 13:41
Fredag 17 april 33
e. Kr. @ 22:12
Av tidpunkterna för Nymånadsdagarna så
inföll begynnelsen av det heliga året, eller 1 Nisan, som följande om man
använder de allmänna reglerna för nymånadsdagarna närmast vårdagjämningen och
Herrens Påsk infallande efter vårdagjämningen, den 15 Abib, och utgår från den
allmänna judiska dagen från mörkrets inbrott vid dag ett till solnedgången End
Evening Nautical Twilight (EENT) (den nautiska skymningen slut, övers. anm.) den
följande dagen:
Måndag 15 mars 28 e.
Kr.
Söndag 3 april 29 e. Kr.
Torsdag 23 mars 30 e. Kr.
Måndag 12 mars 31 e. Kr.
Söndag 30 mars 32 e. Kr.
Torsdag 19 mars 33 e. Kr.
Alltså skulle
korsfästelsen skett som följer:
Söndag 28 mars 28 e.
Kr.
Lördag 16 april 29
e. Kr
Onsdag 5 april 30 e. Kr.
Söndag 25 mars 31 e.
Kr.
Lördag 12 april 32
e. Kr
Torsdag 2 april 33 e. Kr
Det är omöjligt för korsfästelsen att ha
ägt rum på en fredag. Tidpunkten år 30 e. Kr. är helt klart en onsdag. Tidpunkten
år 31 e. Kr. är en söndag. Således verkar år 31 e. Kr. vara utesluten av de som
förespråkar en onsdagskorsfästelse. Hur kan då år 31 e. Kr. nås? Argumentet här
är att det heliga året 31 e. Kr. började inte förrän den 11 april 31 e. Kr. enligt
reglerna för uppskjutning som numera är övergivna. Dock förlägger detta ändå
bara korsfästelsen till en tisdag, nämligen den 24 april. Frånsett detta faktum
så finns det ett antal andra problem med detta datum. Av det antika systemet
med beräkning i enlighet med konjunktionen som följdes av både de ortodoxa
kristna och judarna före införandet av Hillelkalendarn år 344-358 e. Kr., så är
den senaste möjliga dagen för 1 Nisan den gregorianska 7 april (eller tidigare
med den julianska dateringen).
Den närmaste Nymånadsdagen till
vårdagjämningen och Herrens Påsk efter vårdagjämningen gör att den sista
möjliga dagen den 7 april (Gregoriansk). Uppskjutningarna har gett datum så
sent som den 8 april för den 1 Nisan (t. ex. 1997 års judiska kalender), men
detta vilar inte på någon biblisk auktoritet och kan inte beläggas före år 344
e. Kr. Herrens Påsk kan inte infalla senare är 22-23 april något enda år. Under
det julianska systemet är datumen tidigare. Således verkar den 25 april 31 e.
Kr. vara fullständig fiktion. Varför infördes denna fiktion? Svaret verkar
finnas i de falska föreställningarna bakom den teologiska spekulationen om de
sjuttio veckorna om året som upphörde med Messias. Detta bygger på en
felöversättning av Daniel 9:25 i KJV. Inledningsdagen för denna profetia är
tagen från Artaxerxes I regeringstid och de sextionio veckorna avslutas då år
27 e. Kr., vilket då hävdas vara början på Kristus mission. Han påstås då ha predikat i tre och ett halvt år. Veckan delas
sedan och en annan tidsperiod hävdas för slutet som vanligen tillskrivs
vittnena eller liknande. Detta
argument är totalt påhittat och vilar inte på någon biblisk bevisning. H. Hoeh använder denna felaktiga teologi som sin grund i verket The
Crucifixion Was Not on Friday (Ambassador College Press, 1959, 1961, 1968). Medan titeln är ett sant uttalande, så är
argumenten som skapats av Hoeh och de så som Coulter, till stöd för denna
hållning inte sanna. Jonahs Tecken är ett komplext ämne och förklaras i
uppsatsen Jonahs tecken och Historien om Templets
Återuppbyggnad [013].
Alternativen är således onsdag den 5 April
30 e. Kr., söndag den 25 mars 31 e. Kr., söndag den 13 April 32 e. Kr., och
torsdag den 2 April 33 e. Kr. Vi kan nu pröva vad som verkar vara året för
korsfästelsepåsken, grundat på de bibliska beläggen och historisk bevisning. Vi
vet att Kristus inte inledde sin mission förrän efter att Johannes Döparen hade
fängslats (Matt. 4:12-17; Mk. 1:14).
Matteus evangelium
4:12-17 12 När han hörde att Johannes hade blivit fängslad
vände han tillbaka till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och slog sig ner i
Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, 14 för att det
som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15 Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen – 16 folket som
bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och
skugga har ljuset gått upp. 17 Från den tiden började Jesus förkunna:
”Omvänd er. Himmelriket är nära.”
Vi känner till från Johannes evangelium
att Johannes Döparen inte fängslades förrän efter Herrens Påsk vid vad som
verkar vara år 28 e. Kr., som är den först nämnda och som följer Johannes
Döparens påbörjan av sin mission som det beskrivs. Herrens Påsk nämns i
Johannes evangelium 2:13, 23.
Johannes Döparen döpte i Aenon nära Salim.
Jesus hade kommit till Galileen med sina lärjungar som döpte, trots att han
själv inte döpte (Joh. 4:2). Johannes Döparen hade ännu inte kastats i
fängelse.
Johannes evangelium
3:22-24 22 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen,
och där stannade han en tid med dem och döpte. 23 Också Johannes döpte; det var
i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev
döpta. 24 Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse.
Vi känner till att Kristus var medveten om
att hans mission ännu inte hade kommit för han poängterade detta för kvinnan
vid bröllopet i Kana (Joh. 2:4).
Ur en rekonstruktion av tidpunkterna för
händelserna så kan vi dra slutsatsen med viss säkerhet att Kristus döptes kring
februari cirka femtio dagar före Herrens Påsk. De synoptiska evangelierna bär
ingen vittnesbörd om det fullständiga antalet Herrens Påsk som berörs. Johannes
evangelium räknar dock upp det större antalet i fråga. Den första Herrens Påsk
som verkar vara den av år 28 e. Kr. nämns i Johannes evangelium 2:13,23.
Nästa nämns i Johannes evangelium 5:1.
Högtiden är inte säkerställd, men det anses kanske vara Purim av vissa (se
Comp. Bible, fotn. till v. 1). Kristus berättas dock av Johannes vara i Samarien
vid skörden (samt kanske fyra månader från Införsamlandet) vilket är
ungefärligen vid Pingst år 28 e. Kr. (Joh. 4:35).
Nästa Påskhögtid, under vad som skulle
vara år 29 e. Kr., nämns i Johannes evangelium 6:4.
Johannes evangelium
6:1-4 1 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska
sjön, eller Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde efter, därför att de såg de
tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3 Och Jesus gick upp på berget och
satte sig där med sina lärjungar. 4 Det var strax före judarnas påskhögtid.
Han predikade i
Kapernaum efter denna tidsperiod (Joh. 6:59).
Det finns en högtid som nämns i Lukas
evangelium 6:1 då termen annan Sabbat efter den första används för att
översätta deuteroprotos eller annan första Sabbat. Detta hänför till den andra
Sabbaten i en högtid från Yom Tov eller den första Heliga Dagen. Således är det
antingen den veckoliga Sabbaten (se fotn. till Companion Bible) eller den andra
heliga dagen (Friedrich Westburg Die Biblische Chronologie, sid. 122 -- se H.
Hoeh The Crucifixion Was Not on Friday,
1968 återutivning, sid. 32). Companion Bible binder denna text till Matteus
evangelium 12:1 som den veckoliga Sabbaten. Denna högtid refereras till som en
Herrens Påsk av de som försöker slå fast en fjärde Herrens Påsk, och en skild
från de som nämns i Johannes evangelium, för att kunna slå fast år 31 e. Kr.
som året för Kristi död.
Högtiden i Lukas evangelium 6:1 verkar vid
första anblicken vara Lövhyddehögtiden snarare än Herrens Påsk eftersom säden
är mogen. Dock kan termen ax här gälla både råg och vete och därför handla om
perioden mellan mars och juni och därmed Herrens Påsk och Pingst. Den nya RSV
översätter Lukas evangelium 6:1 som sädesfält med orden grain fields
(sädesfält) och inte corn fields (fält med sädesax). Om det var Herrens Påsk
och det var den veckoliga Sabbaten så hade inte Skördeoffret blivit framfört
eftersom det fördes fram på morgonen efter sabbaten (inte på Shabbatown eller
den Heliga dagen). Kom ihåg att Sivan 6 var del av uppskjutningarna som upprättades
under Hillelsystemet. Kristus kunde inte ha brutit mot sina egna föresktifter
om att äta säd innan offret framförts (3 Mos. 23:14).
Råg (och vete) måste tröskas. Referensen i
Lukas evangelium 6:1 visar att axen gneds i händerna innan de åts. Korn kräver
inte denna behandling utan dras bara, Därmed verkar dagen ha varit den andra
Heliga Dagen i Herrens Påsk som tidigast. Den andra möjligheten är att det var
Pingstsöndagen vid veteskörden. Kristus hade rätt att samla spillsäd. Denna
händelse föregick utnämnandet av de tolv apostlarna (Luk. 6:13) och var således
väldigt tidig. Vid detta tillfälle verkar det ha varit Herrens Påsk år 28 e.
Kr. (eller år 29 e. Kr. som senast) som det gäller. Händelserna ägde rum på
(kust-) slätten före Kristus inträde i Kapernaum.
Lövhyddehögtiden nämns i Johannes evangelium 7:2. Jesus tog sig i hemlighet till högtiden, men sedan predikar han i Templet (Joh. 7:10, 14, 37; 8:1-2, 20).
Tempelinvigningsfesten eller Hanukkah nämns i Johannes evangelium 10:22. Festen varar i åtta dagar som inleds den tjugofemte av månaden Chislev. Den kallas även Ljushögtiden av Judah. Detta var på vintern, två månader efter Lövhyddohögtiden. De judiska myndigheterna försökte döda honom, men Kristus undslapp och tog sig över Jordan till den plats där Johannes Döparen först hade döpt (Joh. 10:39-42). Ingen angivelse finns för hur lång denna vistelsetid på andra sidan Jordan var. Han återkom för att uppresa Lasarus från de döda och återvände igen till staden Efraim där han stannade en tid.
Nästa Herrens Påsk nämns i Johannes evangelium 11:55.
Johannes evangelium 11:55-57 55 Judarnas
påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före
påsken för att rena sig. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de
stod i templet: ”Vad tror ni, kommer han verkligen
inte till högtiden?” 57 Men översteprästerna och
fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns
skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.
Efter denna text fortsätter vi till Johannes
evangelium 12:1 som handlar om inträdet i Betania. Lasarus hade blivit upprest
från de döda och satt vid bordet med dem. Jesus hade lämnat judarna och gått
till en annan del av staden Efraim efter uppväckandet av Lasarus från de döda
och fortsatte där med sina lärjungar (Joh. 11:54).
Det antas att Herrens påsk i Johannes
evangelium 11:55 är den i Johannes evangelium 12:1 ff och det verkar troligt av
texten. Det finns således två Herrens Påsk som nämns i Lukas evangelium och tre
i Johannes evangelium. Det verkar inte finnas någon grund för en fjärde Herrens
Påsk, om det inte kan fastställas att högtiden i Lukas evangelium 6:1 är en
Herrens Påsk och en annan och separat Påsk skild från uppteckningarna av
Johannes.
Det verkliga problemet är att de fyrtio
dagarna för Jonah var givna fyrtio år för Judah från Messias mission och
verksamhet. Messias verksamhet, vid en bokstavlig tolkning av Johannes
evangelium, är strax under två år, med Johannes Döparens mission föregående
honom med sex månader, vilket är deras åldersskillnad (se Lukas evangelium 1).
Så den kombinerade missionen var mindre än
tre år, så som Jonahs mission och verksamhet var mindre än tre dagar. Således,
Jonah tog en dags resa (vilket hänger samman med Johannes döparens mission) och
profeterade i två dagar (vilket korresponderar med Kristi mission i två år). År
för en dag nexus behålls fortfarande. Av rekonstruktionen verkar vi således
ställas inför en datering för korsfästelsen vid Herrens Påsk år 30 e. Kr. Emedan
det är svårt att behandla alla händelserna under denna tid i en uppsats så är
det dock användbart att upprätta en tabell över skeendena. Detta måste göras
för att pröva den bibliska kronologin emot datumen.
Nästa uppgift är att gå vidare mot en
harmoniering av de sista dagarna i tiden för Herrens Påsk efter inträdet i
Betania. Lagen kräver att ett antal aspekter skall följas för Herrens Påsk. Kristi
handlingar före Herrens Påsk symboliserade föreskrifternas krav angående
Högtiden för Herrens Påsk och det Osyrade Brödet.
De huvudsakliga förutsättningarna är att:
1. Templet är renat från den
första dagen av Nisan;
2. De simpla är försonade för
på den sjunde dagen av Nisan;
3. prästerskapet är helgat
under deras eget ansvar;
4. Lammet sätts åtsidan på den
tionde av Nisan;
5. De tillfälliga boningarna
förbereds på den trettonde av Nisan och bebos från aftonen som inleder den
fjortonde Nisan. Chegigohmåltiden eller förberedelsemåltiden äts den fjortonde
Nisan. Detta var Herrens Nattvard. Detta är en av Påskens måltider, men är inte
Påskmåltiden själv (se uppsatsen Herrens
Påsk [098]).
6. Påsklammet dödas på
eftermiddagen den fjortonde. Herrens Påsk äts sedan upprättstående på aftonen
som inleder den femtonde av Nisan.
7. På morgonen av dagen av den
femtonde tillåts folk att återvända till sina hem (5 Mos. 16:6). Högtiden
fortsätter sedan i sju dagar av vilka den sista är en Helig Dag.
Denna följd hjälper oss att förstå vad som
händer vid korsfästelsepåsken. Tidsperioden för det Osyrade Brödets Högtid är
en utsträckt period som täcker förberedelsedagen, själva Herrens Påsk och det
Osyrade Brödets Högtid. Den första dagen av det Osyrade Brödet är
egentligenförberedelsedagen som inleder den fjortonde Nisan. Tiden i fråga i
Matteus evangelium 26:17 var under förberedelsetiden av den trettonde Nisan
innan de tillfälliga boningarna hade intagits för trettiosextimmarsperioden
från aftonen av den fjortonde Nisan till morgonen för den första Heliga Dagen
(5 Mos. 16:6).
Den första handlingen som genomfördes av Kristus vid denna slugiltiga Herrens Påsk var renandet av Templet. denna process gjordes från den första av Nisan. Han hade renat templet tidigare vid början av sin mission som vi kan notera av Johannes evangelium 2:13-21. Det skedde faktiskt två inträden av Messias i Jerusalem under denna sista fas och inte en enskild. Det första inträdet som nämns i Matteus 21:1-7 var oväntat och var före det andra och väntade inträdet.
Denna följd är utsatt för att förklara harmoniseringen hos de handlingar och skeenden som genomfördes av Kristus för att lyda kraven som han hade utfärdat till Moses vid Sinai som Närvarons Ängel och Israels elohim, efter att ha blivit smord för denna ställning av Den Högste Gud som var Värdarnas Yahovah, Eloah (5 Mos. 32:8 (LXX; RSV); Ps. 45:6-7; Heb. 1:8-9).
Prästerskapet förbereder sig själva i enlighet med
lagen. Hesekel 45:18-20 visar reningsprocessen.
Tabernaklet renas på den första av Nisan. De simpla och syndfulla renas på den
sjunde dagen (Hes. 45:18-20). Prästerksapet renar sig själva för Herrens Påsk.
Detta upphävdes av Hesekaia på grund av prästerskapets misslyckanden att rena
sig själva (2 Krön. 30:3).
Vi kan nu ta itu med händelserna de sex
dagarna före herrens Påsk, från den 9 Nisan.
Den Sjätte Dagen Innan Herrens Påsk 9 Nisan (solnedgång torsdag till solnedgång
fredag)
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
Kristus närmar sig Jerusalem från Jeriko. |
|
|
19:1-10 |
|
Kristus spenderar torsdagsnatten i Sackaios hus |
|
|
19:6 |
|
och framför liknelsen om om de tio punden. |
|
|
19:11-27 |
|
Han fortsätter mot Jerusalem. |
|
|
19:28 |
|
Han sänder två lärjungar efter ett
"åsneföl" och ett "föl". Notera att det är två
djur. |
21:1-7 |
|
|
|
Han görs sitt första inträde från Betfage (inte
Betania). |
21: 8-9 |
|
|
|
Han är oväntad och de frågar "Vem är
detta?" |
21:10-11 |
|
|
|
Han renar Templet i enlighet med lagen. |
21:12-16 |
|
|
|
Han tog av till Betania. |
21:17 |
|
|
|
Vi ser att syftet med den första resan till Jerusalem var att rena Templet, vilket tvunget måste ske för ceremonin för Herrens Påsk där Kristus skulla vara Påskalammet. Nästa skeende rör den tionde av Nisan vilket är åsidosättandet av lammet för Påskoffret i enlighet med Andra Mosebok 12:3. Detta skedde vid fredag solnedgång till lördag solnedgång. Kristus hängav sig själv och blev smord denna Sabbat.
Den Femte Dagen Före Herrens Påsk 10 Nisan (solnedgång fredag till solnedgång
lördag)
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
Herren tillbringade Sabbaten på Betania. |
|
|
|
|
Från solnedgång på Sabbaten (lördag) hålls den första av de tre
kvällsmålen (troligen i Lasarus hus). |
|
|
|
12:2 |
Vid denna kvällsvard äger den första av de två
smörjelserna rum. |
|
|
|
12:3-11 |
Den Fjärde dagen Före Herrens Påsk 11 Nisan (solnedgång lördag till solnedgång
söndag)
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
Det andra eller triumfartade intåget till
Jerusalem sker. |
|
|
|
|
Kristus sänder två lärjungar efter ett djur, ett
oskadat åsneföl. |
|
11:1-7 |
19:29-35 |
12:12 |
Herren ger sig sedan av från Betania (inte Betfage) och möts av en mängd
människor från Jerusalem. |
|
11:8-10 |
19:36-40 |
12:12-19 |
Han gråter över staden. |
|
|
19:41-44 |
|
Han träder in i Templet och ser sig omkring. |
|
11:11 |
|
|
Han återvänder sedan till Betania. |
|
11:11 |
|
|
Den Tredje Dagen Före Herrens Påsk 12 Nisan (solnedgång söndag till solnedgång
måndag)
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
Kristus återvänder till Jerusalem på morgonen. |
21:18 |
11:12 |
|
|
Fikonträdet förbannas. |
21:19-22 |
11:13-14 |
|
|
Han framträder igen i Templet och renar igen. |
|
11:15-17 |
19:45-46 |
|
Predikar i Templet. |
|
|
19:47 |
12:20-50 |
Han möter motstånd av översteprästerna och de
skriftlärda. |
|
11:18 |
19:47-48 |
|
Han lämnar staden (troligen för Betania; se Luk.
21:37-38). |
|
11:19 |
|
|
Den Andra Dagen Före Herrens Påsk 13 Nisan (solnedgång måndag till solnedgång tisdag)
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnew |
Frågan från lärjungarna angående fikonträdet uppstår på vägen till
Jerusalem. |
|
11:20-26 |
|
|
Kristus är återigen i Jerusalem och Templet. |
21:23-27 |
11:27-33 |
20:1-8 |
|
Kristus predikar i frågor och liknelser. |
21:28-23:39 |
12:1-44 |
20:9-21:4 |
|
Den första stora profetian i Templet ges. |
|
|
21:5-36 |
|
Uttalanden om Herrens vanor under denna sista vecka. |
|
|
21:37-38 |
|
Den andra stora profetian vid Oljeberget. |
24:1-51 |
13:1-37 |
|
|
Den andra profetian fortsätter. |
25:1-46 |
|
|
|
Denna handling verkar fortsätta i dialogen
men är troligen en återgång tillbaka till händelserna från den föregående
aftonen då händelserna i Simons, den spetälskes, hus ägde rum. Uttalandet att
det var två dagar kvar till Påsken är tidsindikatorn. Denna berättelse tar upp
samtidiga händelser som sattes i rörelse i Simons hus. Judas av Iskariot gick
för att förråda Kristus för händelserna under denna dag. De andra lärjungarna
sändes vid aftonen för att ordna med tillfällig logi. Om historien faktiskt är
fortlöpande, då kan måltiden i Simons hus endast ha varit middagsmålet och
händelserna skedde efter det tillfället. Den snäva tidsramen och kommentarer
visar att historien kan ha återgått till den föregående aftonen.
Berättelsen i Markus verkar fortsätta
handlingen i en serie aktiviteter samma dag. Det verkar som om en
mångfaldaktiviteter genomfördes för förberedelsedagen och åtminstone måste
måltiden i Simons hus ha varit middagsmålet den 13 Nisan. Appendix i Companion
Bible angående de Tre Nattvarderna (Appendix 157, sid. 182) är således beroende
på återgången till den föregående aftonen eller bli slutet till att ha varit
tre måltider, två aftonvarder och ett middagsmål. I varje fall, så hade Kristus
och lärjungarna tagit deras logi vid aftonen den fjortonde Nisan för den sista
nattvarden.
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
Uttalandet "om två dagar är Herrens
Påsk". |
26:1-5 |
14:1-2 |
|
|
Han återvänder till Betania och är närvarande i Simon den spetälskes hus.
Den andra smörjelsen äger rum. |
26:6-13 |
14:3-9 |
|
|
Judas av Iskariot planerar att förråda Kristus. |
26:14-16 |
14:10-11 |
22:1-6 |
|
Förberedelsen för den sista nattvarden. |
26:17-19 |
14:12-16 |
22:7-13 |
|
Lärjungarna förbereder här sig för att ta
herrens Nattvard i tillfälliga boningar.
Femte Mosebok 16:5-7
5 Du får inte offra påskoffret i vilken som helst av de
städer som Herren, din Gud, ger dig, 6 utan du skall gå till den plats som
Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. Där skall du
offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du drog ut ur
Egypten. 7 Du skall laga till det och äta det på den plats som Herren, din Gud,
väljer ut, och på morgonen skall du vända hem.
Detta för oss närmare den trettonde Nisan.
Förberedelsedagen för den fjortonde Nisan.
Dagen för korsfästelsen den 14 Nisan (solnedgången tisdag till solnedgången
onsdag).
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
"Aftonen hade kommit" då
konspirationen mot Kristus skulle genomföras. |
26:20 |
14:17 |
|
|
Den Sista Nattvarden inleds med fottvagningen. |
|
|
|
13:1-20 |
Uttalandet om förrådelsen. |
26:21-25 |
14:18-21 |
|
13:21-30 |
Nattvarden ätes och det Nya Förbundet från Jer. 31:31 proklameras, brödet
och vinet instiftas. |
26:26-29 |
14:22-25 |
22:14-23 |
|
Den första profetian om Petrus förnekelser
görs. |
|
|
|
13:31-38 |
Grälet om vem som skall vara den störste. |
|
|
22:24-30 |
|
Den andra profetian om Petrus förnekelser. |
|
|
22:31-34 |
|
Den sista uppmaningen görs till hans första
utsändande (Lk. 9:3). |
|
|
22:35-38 |
|
Det sista talet ill de elva följs av Kristi bön. |
|
|
|
14:1-17:26 |
Sällskapet går till Getsemane. |
26:30-35 |
14:26-29 |
22:39 |
18:1 |
Den tredje profetian om Petrus förnekelser. |
|
14:30-31 |
|
|
Ångesten i trädgården. |
26:36-46 |
14:32-42 |
22:40-46 |
|
Anhållandet av Herren. |
26:47-56 |
14:43-50 |
22:47-54 |
18:2-11 |
Lasarus flykt (se fotn. Mark. 14:51-52, Comp. Bible). |
|
14:51-52 |
|
|
Kristi rättegång fortsatte under hela tisdagens
natt. 23:25 |
26:57-27:31 |
14:53-15:19 |
22:54-23:25 |
18:12-19:13 |
Vid midnatt tisdag, enligt vårt räknande, den sjätte timmen, sade Pilatus
"Här ser ni er kung". |
|
|
|
19:14-15 |
Kristus leds bort för att bli korsfäst. |
27:31-34 |
15:20-23 |
23:26-31 |
19:16-17 |
Med honom leddes två brottslingar (kakourgoi). |
|
|
23:32-33 |
19:18 |
Diskussionen
med Pilatus angående inskriptionen sker. |
|
|
|
19:19-22 |
Uppdelandet av klädnaderna äger rum. |
27:35-37 |
15:24 |
23:34 |
19:23-24 |
Han korsfästes vid den tredje timman (klockan 9
på morgonen vid vår onsdag). |
|
15:25-26 |
|
|
Då korsfästes två rånare med honom. |
27:38 |
15:27-28 |
|
|
Smädandet av ledarna, båda rövarna och en
brottsling |
27:39:44 |
15:29-32 |
23:35-43 |
|
Herren överlämnar sin moder till Johannes. |
|
|
|
19:25-27 |
Mörker omsluter landet vid den sjätte timmen
(middag). |
27:45-49 |
15:33 |
23:44-45 |
|
Kristus uppger
sitt sista rop på onsdagen klockan 3 på eftermiddagen och dör. |
27:50 |
15:34-37 |
23:46 |
19:28-30 |
Senare aktiviteter och händelser. |
27:51-56 |
15:38-41 |
23:47-49 |
19:31-37 |
Kristus begravs
i hast före solnedgången på onsdagen omkring 6 på etermiddagen innan den
första Heliga Dagen inleds vid solnedgången. |
27:57-66 |
15:42-47 |
23:50-56 |
19:38-42 |
(se även Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, art. Fasting for a Wednesday Crucifixion).
Kristus är sedan i graven i tre dagar och tre nätter för att fullborda Jonahs Tecken (Matt. 12:39-41).
1. Den första dagen var den Höga Dagen (Yom Tov) den femtonde dagen av Nisan, från solnedgång
till solnedgång.
2. Den andra dagen var solnedgång torsdag till solnedgång fredag vilken inte var en Helig Dag
så att Maria och de andra kunde få örter för att balsamera Kristus (Mark.
16:1). De gick därefter till graven före gryningen på söndagen för att
balsamera honom (Mark. 16:2).
3. Den tredje dagen var från
solnedgång fredag till solnedgång lördag vilken var den veckoliga Sabbaten.
Detta avslutade den tredje natten och den
tredje dagen i graven. Detta förutsades i Matteus evangelium 12:40 och gäller
Matteus evangelium 27:63 och Markus evangelium 8:31. Kristus reste sig upp på
aftonen den fjärde dagen, vilket var inledningen av den artonde Nisan. Han var
kvar över natten i det uppståndna stadiet åtföljd av änglar fram till morgonen.
Maria av Magdala talade till honom då hon gick till graven på söndagmorgonen
medan det fortfarande var mörkt. Med andra ord var det fortfarande den
föregående aftonen enligt judisk uppfattning.
Händelse |
Matteus |
Markus |
Lukas |
Johnnes |
|
|
|
|
|
Uppståndelsen |
28:1-10 |
16:1-18 |
24:1-49 |
20:1-23 |
Matteus evangelium
28:1-10 1 Efter sabbaten, igryningen den första veckodagen,
kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. 2 Då blev det
ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och
rullade undan stenen och satte sig på den. 3 Hans utseende var som blixten och
hans kläder vita som snö. 4 Vakterna skakade av skräck för honom och blev
liggande som döda. 5 Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet
att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 6 Han är inte här, han har
uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. 7 Skynda er sedan till hans
lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före
er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” 8 De
lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta
det för hans lärjungar. 9 Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick
fram, grep om hans fötter och hyllade honom. 10 Men Jesus sade till dem: ”Var
inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de
få se mig.”
Matteus evangelium 28:1 är i RSV på
engelska översatt: Vid slutet på Sabbaten, då gryningen började för den första
dagen i veckan, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se graven
etc. Denna text är missledande. Green uttolkar texten från grekiskan som Efter
Sabbaterna, vid gryningen, in till den första av Sabbaterna. Det plurala
Sabbaterna används bägge gångerna. Betydelsen är mer tydligt förstådd som
refererande till det plural som används i meningen om en fullständig eller
fullbordad Sabbat eller vecka om sju dagar. Det föreligger ingen konflikt
mellan Matteus, Markus och Johannes. De måste läsas i tillsammans. Det kunde
mer korrekt lyda: Vid slutet av veckan, då det började gry till den första
dagen av veckan. Texten i Matteus evangelium 28:1 visar att Kristus hade
uppstått innan dagen grydde. Således uppstod han inte på söndagen. Texten i
Matteus evagelium visar att Ängeln rullade bort stenen. Kristus hade redan
uppstått. Maria såg att han var borta. Hon gick till lärjungarna och återvände
vid skymningen. Matteus verkar mena att de två kvinnorna föll vid hans fötter
och tog tag i dem. Johannes indikerar att han inte tillät sig själv att bli
vidrörd
Johannes evangelium
20:1-17 1Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu
var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för
ingången var borta. 2 Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon
Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort
Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” 3 Petrus och den
andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4 De sprang båda två, men den
andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han
lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6 Simon Petrus
kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7
liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna
utan hoprullad på ett ställe för sig. 8Då
gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och
han såg och trodde. 9 Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han
måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan hem igen. 11 Men Maria stod
och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12och fick då se två änglar
i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid
fötterna. 13 Och de sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade:
”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När
hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte
att det var han. 15 Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar
du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du
som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag
kan hämta honom.” 16 Jesus sade till henne: ”Maria.”
Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). 17 Jesus sade: ”Rör inte vid mig,
jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem
att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.”
Återförenandet i dessa texter är besvärligt. Förståelsen om uppståndelsen hade givits till kvinnorna, ändå verkar det som om den inte hade blivit given till apostlarna. De två kvinnorna var närvarande, ändå nämns endast Maria av Johannes. Svaret ligger antagligen i att det var Maria som försökte gripa om honom, och som hindrades från detta. Informationen gavs till apostlarna, men de förstod inte Skrifterna som uppfylldes och fullbordades. Emfas är lagt till olika saker i varje text. Vad som är säkert och enhetligt är att Kristus blev uppstånden väl före gryningen.
Kristi framträdande på vägen till Emmaus
skedde tre dagar efter korsfästelsen och begravningen (Luk. 24:21). Detta kan
nås endast genom att räkna torsdagen som dag 1 i termer av hela dagar. Det
översätts till att mena söndagen som den tredje dagen och därför inleds det på
fredagen. Markus evangelium 16:12 ger ingen tidsram. Den grekiska texten lyder
tredje denna dag ger betydelsen att tre hela dagar hade gått - detta varande en
annan dag (se Marshalls RSV huvudtext).
Det är fysiskt omöjligt för Kristus att ha
blivit korsfäst på en fredag och ha blivit uppstånden på en söndag och ha
fullbordat Jonahs tecken och de Messianska profetiorna. Han kunde inte ha
placerats i graven förrän fredag vid mörkret och således kunde han endast ha
spenderat två kvällar (en ofullständig) och en dag i graven. Kraven var att
spendera tre dagar och tre nätter i jorden. Detta kan bara ha skett från en
onsdagskorsfästelse. Av datumen så kunde detta endast ha skett år 30 e. Kr. År
31 e. Kr. innebär en söndagskorsfästelse; 32 e. Kr. kräver en lördag som
förberedelsedag och korsfästelse och således en söndagskorsfästelse (uppskjuten
från Sabbaten). Endast 33 e. Kr. har en torsdag som förberedelsedag och
korsfästelse (uppskjuten från onsdagen). År 33 e. Kr. är dock alltför sent för
att bekräftas av evangelierna och är helt i strid med händelseföljderna i
evangelierna. Endast 30 e. Kr. överensstämmer med samtliga aspekterna. Det är
således konstaterat att korsfästelsen skedde på onsdag 5 april 30 e. Kr.
Kristus uppsteg till sin Fader och hans
Gud och vår Gud (Joh. 20:17), vid tiden då ulloffret skulle ske (33 Mos. 23:11)
som Israels förstfödda, vilken han var. Han var den förstfödda av de döda (Rom.
1:4). Ulloffret skulle klippas på morgonen efter den veckoliga Sabbaten och
inte på den Högsta Dagen eller Shabbathown (se uppsatsen Skördeoffret (106b)). Händelserna
som föregick och följde efter korsfästelsen och uppståndelsen och dess
profeterade varaktighet, knyter den till en tidsperiod som inte kan ändras
eller flyttas och som gör den hedniska påskföljden till ett påhitt av hednisk
avgudadyrkan.
Kristus korsfästes på en onsdag och
uppstod på en lördag afton efter nattens fall. Den bibliska berättelsen kan
inte passa på något annat sätt och vara i enlighet med och fullborda alla
profetior och texter.
q