Guds Kristna Kyrkor
[252]
(Edition
1.2 19981005-19990607) Audio (på engelska)
Lagen består av
två stycken Bud. Dessa två Stora Bud skapar basen för hela lagen och
vittnesbördet enligt profeterna inklusive Jesus Kristus nedtecknat i det som vi
känner som Bibeln. Det Första Stora Budet är skrivet såsom: Du skall älska
Heeren din Gud med hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft
och styrka och det Andra Stora Budet är likt detta: Du skall älska din granne
(nästa) såsom ditt själv.
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ã 2003 Wade Cox)
(Tr. 2003)
Detta
manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin
helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt
upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på
mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom
kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i
original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org and http://www.ccg.org
Det Första Stora Budet [252]
Förståelsen av
lagen och dess syfte har haft en varierad genomslagskraft genom historien. Det
syns som om det har skett
perspektivförskjutningar under tidens gång, så att lagen kan ses
omgjärdad av lager av skiftande intryck. Grovt talat så verkar de tidiga
profeterna ha sett lagen mest i betydelsen av social rättvisa. Senare profeter
kan ses ha uttryckt en stark fokusering på liturgi och prästerlig verksamhet.
Vissa är upptagna med profetisk dom och återbördandet av Israel till att följa
lagen i motsats till den senare metoden som bygger på rabbinska omdömen och
utlåtanden. Det koptiska evangeliet enligt Thomas inleds med en fråga som
skapar fokus för hela dess budskap. Antagandet av tidsangivelserna var hur ofta
man skulle be, när man skulle fast, hur mycket man skulle ge i allmosor. Alla
dessa lager har behåålits och återfått betydelse i Koranen, som sluter cirkeln
och åter sätter fokus på den sociala rätten. Varje detaljstudie av lagen kräver
en undersökning av fokuseringen i de olika skrifter som producerats genom historien,
och syftet med den ursprungliga lagbildningen. En sak äger störst betydelse och
det är det faktum att Kristus tog inte bort ett dugg, inte ens en punkt eller
ett kommatecken, från lagen. Som vi kommer att se, så har hela budskapet genom
den bibliska historien varit upptagen med att få människor att älska och
således lyda Gud och älska sina nästa.
I budorden, genom
en analys av Guds lagar, så ser vi en sammanhängande förklaring av Bibeln
budskap genom historien. Guds lag är densamma nu som den alltid har varit. Alla
bekymmer och problem rörande liturgi och renhet och offergivande och grunderna
för tron är samtliga besvarade genom en riktig genomgång vid läsandet lagen,
framställd för varje sjuårscykel, och inbäddat i den.
Vi kommer här att
se att vi blir inte frälsta genom att upprätthålla lagen, vi blir frälsta genom
nåd. Utan Den Helige Ande skulle vi inte kunna upprätthålla lagen, som Juda
stam och de ofrälse så tydligt visat över de senaste tretusen åren. Vi
upprätthöll lagen eftersom vi var tvungna att göra så i vår kärlek och lydnad
till Gud. Det var alltid menat att vi skulle göra så, bara prästerskapet i
denna värld har lärt oss annorlunda, och förvridit Guds lag och hans kalender
så att de inte går att följa dessa riktigt.
Modern
konventionell kristendom lär felaktigt att Guds lag spikades fast vid korset på
grund av en likaledes felaktig förklaring i Kolosserbrevet 2:14-15. Det var
skuldebrevet som belastade oss med lagens krav, cheirographon (handskrift eller
skuldebrev) , som spikades fast vid korset, inte Guds lag självt. Den romerska
form av det som skulle komma att kallas kristendom försökta anpassa Kristus
till en form av det gamla hedniska trossystemet och placera det systemet på den
rådande grekisk-romerska politiska strukturen. För att genomföra detta var det
tvunget att underminera och förstöra hela bibliska systemet, utan att för den
skull verka som om detta fundament fröstördes. Sålunda skapades de fiktiva
elementen i Nya Testamentet och avlägsnandet av Guds lag kunde ta sin början.
Ersättningen av den bibliska kalendern ägde rum. Den hedniska kalendern med sin
solkult och jul och påsk bytte plats med Guds kalender och Hans regler för
dyrkan.
Romarna
förmedlade religionen till imeriet och dess invånare, och när imepriet föll,
gjorde de en avbild av odjuret, och lät religionen styra de nationella
områdena, där tidigare imperiet självt hade styrt. Detta kunde bara låta sig
göras genom att använda en helt igenom ändrad form av det rekligiösa systemet,
eftersom den befintliga Guds lag, helt och hållet stred emot det
grekisk-romerska politiska och religiösa systemen under en treenig gud.Detta
falska religiösa och politiska system är fortfarande verksamt och Europa har
varit övertygat att genomföra det. Detta kommer dock att ändras inom en inte
alltför avlägsen framtid.
Det är vår
uppgift såsom det uttryckligen tillhandahållits oss genom Guds Lag, att läsa,
studera och förklara lagen. Genom att göra detta ser vi vad som kommer att
ersätta den långsiktigt genom Messias. Hade vi gjort detta fortlöpande sedan
lagen gavs oss så skulle vi inte irrat iväg ifrån den i det första rummet, och
vår historia skulle ha varit mycket annorlunda.
Budorden som
lagstiftning
I motsats till
den allmänna myten, så var Guds Lag och Budorden närvarande, i sin helhet, från
begynnelsen. Detta visas i texterna rörande doktrinen om Arvssynden, (Doctrine of
Original Sin Part 1 The Garden of Eden [246] och Doctrine of Orignal Sin Part 2 The Generations of Adam [248]).
Föreställningen om en Lag
enligt Noa, som föregick överlämnandet av Lagen på berget Sinai, är en fiktion
som kommer ur senare Rabbinsk Judendom. Förståelsen och fruktan inför Gud fanns
inom Israel redan från Adam, via patriarkerna och så in till Egypten.
Andra Mosebok
1:17-21 17 Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som
kungen hade befallt utan lät pojkarna leva.18 Då kallade kungen dem
till sig och frågade varför de gjorde så. 19 De svarade: ”Hebreiska
kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan
hinner fram.” 20 Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket
växte till och förökade sig kraftigt, 21 och eftersom barnmorskorna
var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn.
(svensk översättning
från år 200)
Och Gud talade
till sina tjänare profeterna och speciellt Moses genom Yahovahs Ängel (se The Angel of YHVH [024]).
Andra Mosebok 3:2-22
2 En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i
Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. 3
Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en
törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han:
”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” 4
Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur
törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.”5 Herren
sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” 6 Och
han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.”
Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud. 7 Herren
sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop
över sina slavdrivare — ja, jag vet vad de får lida. 8 Därför har
jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till
ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det
land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och
jevuseer. 9 Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har
själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. 10 Så gå nu: jag
sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur
Egypten.” 11 Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå
till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” 12 Gud svarade:
”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som
har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på
detta berg.” 13 Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till
israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar
efter hans namn, vad skall jag då svara?” 14 Gud sade: ”Jag är den
jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” 15
Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams
Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt
namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.
16 Gå nu och kalla samman Israels äldste och tala om för dem att
Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
för dig. Säg dem att jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat dem i
Egypten 17 och att jag har beslutat att föra dem från förtrycket i
Egypten upp till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas
och jevuseernas land, ett land som flödar av mjölk och honung. 18 De
kommer att lyssna till dig, och sedan skall du och Israels äldste gå till
kungen av Egypten och säga till honom: ’Herren, hebreernas Gud, har visat sig
för oss. Låt oss få gå tre dagsmarscher ut i öknen och offra åt Herren, vår
Gud.’ 19 Jag vet att kungen av Egypten inte låter er gå, om han inte
blir tvingad. 20 Därför skall jag sträcka ut min hand och låta
Egypten drabbas av märkliga ting jag skall göra där; sedan kommer han att
släppa er. 21 Och jag skall göra egypterna så välvilligt stämda mot
detta folk att ni inte skall behöva ge er i väg tomhänta. 22 Varje
kvinna skall be sina grannfruar och kvinnorna i sitt hushåll om föremål av
silver och guld och om kläder, som ni skall låta era söner och döttrar bära. Så
tar ni byte från egypterna.”
JAG ÄR DEN JAG ÄR
är ’eyeh ’asher ’eyeh eller JAG SKALL VARA DET VILKET JAG SKALL KOMMA ATT BLI
(or I WILL BE THAT WHICH I WILL BECOME (cf. fn. to Oxford Annotated RSV)). Den Enda Sanna Gud som allena är odödlig (Joh
17:3, 1 Joh 5:20, 1Tim 6:16) de Högste (Elyon) (5Mos 32:8) ELOAH (Esra
4:24-7:26; Ords 30:4-5) som skulle utsträcka sig själv till att bli Gud såsom
ELOHIM. Och denna förmåga gav Han till sina söner (Ps 82:1, 6).
Han upphöjde och
smorde sin andlige son såsom Elohim,
Psalm 45:7, 8 7
Din tron, gudomlige, består i tid och evighet, din kungaspira är rättens
spira. 8 Du älskar det rätta, du hatar orätt. Därför har Gud, din
Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar.
Och sände honom
ut till mänskligheten.
Heb 1:8,9 8
om Sonen däremot: Din tron, o Gud, består i evigheters evighet, och rättens spira är din kungaspira. 9
Du har älskat rättfärdigheten och hatat orätten. Därför har Gud, din Gud, smort dig med
glädjens olja mer än dina likar.
Detta gjordes så
att de också kunde komma att bli ELOHIM.
Psalm 82:1-6 1
Psalm 82 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, i gudarnas krets håller
han dom. 2 ”Hur länge skall ni döma orättfärdigt och ta parti för de
skyldiga? 3 Ge de svaga och faderlösa deras rätt, låt de hjälplösa
och fattiga få rättvisa, 4 rädda de arma och svaga, befria dem ur de
ondas våld! 5 De vet ingenting, förstår ingenting, de vandrar i
mörker. Jordens grundvalar vacklar. 6 Jag säger: Ni är gudar, alla
är ni den Högstes söner,
Eloah gav Israels
folk till Sin son såsom hans tillgång, som Yahovah av Israel.
5Mosebok 32:8-9 8
När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han
fördelade deras områden efter gudasönernas antal, 9 då blev Jakob
Herrens andel, Israel hans arv och egendom.
Människor skall
komma att bli ELOHIM och Skriften kan inte upphävas (Joh 10:34-35). Och Gud
talade till människorna genom sina tjänare profeterna.
Andra Mosebok 4:1-10 1 Mose sade: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mig utan säger att Herren inte har uppenbarat sig för mig?” 2 Herren sade: ”Vad har du i handen?” — ”En stav”, svarade Mose. 3 ”Kasta den på marken!” sade Herren. Mose kastade den på marken och den förvandlades till en orm. Mose ryggade tillbaka för den, 4 men Herren sade: ”Räck ut handen och grip den i stjärten.” Och när Mose tog den förvandlades den åter till en stav i hans hand. 5 ”Så skall de bli övertygade om att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.” 6 Och Herren fortsatte: ”Stick handen innanför manteln!” Mose stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. 7 Herren sade: ”Stick tillbaka handen innanför manteln!” Mose stack in handen igen, och när han sedan drog ut den var handen åter som förut. 8 ”Om de inte tror dig och inte blir övertygade av det första tecknet, så kommer de att tro på det andra. 9 Men om de inte blir övertygade ens av dessa två tecken och inte vill lyssna på dig, så skall du ta vatten ur Nilen och hälla det på marken, och då skall vattnet från floden förvandlas till blod.” 10 Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.”
Andra Mosebok
Gud, såsom Eloah, upphöjde sina budbärare, både andligen och kroppsligen till elohim, över folket.
Andra Mosebok 7:1 Herren svarade: ”Nu gör jag dig till en gud för farao, och din bror Aron skall bli din profet.
Från denna stund och framåt skall Guds
handlingar syfta till att återta planeten genom Hans folk
Andra Mosebok 11:1-10 1 Den sista
plågan tillkännages Herren sade till Mose: ”Ännu en
plåga skall jag låta drabba farao och Egypten, och sedan skall han släppa er
härifrån — ja, inte bara släppa er utan
jaga bort er allesammans. 2 Säg nu till folket att alla, både män
och kvinnor, skall be sina grannar om föremål av
silver och guld.” 3 Och Herren gjorde egypterna välvilligt stämda
mot hans folk, och Mose betraktades som en stor man i Egypten, både av faraos
hovmän och av folket. 4 Mose sade till farao: ”Så säger Herren: Vid
midnatt skall jag gå fram genom Egypten, 5 och allt förstfött i
Egypten skall dö, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen
till slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen. 6
I hela Egypten skall höjas ett sådant klagoskri att dess like aldrig har hörts
och aldrig kommer att höras. 7 Men mot israeliterna skall inte ens en hund morra, varken mot människor eller boskap. Då
skall ni inse att Herren gör skillnad på Egypten och
Gud använde
Andra Mosebok 14:1-30 1
Det omnämns tio stycken sånger av vördnad
och tillbedjan ((1) 2 Mos.15:1-19; (2) 4 Mos.
(7) Lk. 1:46-55 (8) Lk. 1:68-79; (9) Lk.
2:29-32; (10) Upp. 14:3; 15:3).
Uppenbarelseboken 13:3-4 3 Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång: Stora och märkliga är dina gärningar, Herre Gud, allhärskare. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung. 4 Vem måste inte bäva, Herre, och ära ditt namn? Ty du ensam är helig, alla folk skall komma och tillbe inför dig, din rättfärdighet har uppenbarats.
(Ps. 86:9-12; Jes. 66:15,16,23; Sef. 2:11;Sak. 14:16-21).
Med denna verksamhet skall vi återupprätta makten hos de sånger som morgonens stjärnor sjöng när jorden grundlades. (Job 38:4-7)
Job 38:4-7 4 Var var du när jag
lade jordens grund? Låt höra, om du vet och
Vi skall vara liksom Elohim och Gud skall vara vår sång. Vi skall förbereda en boning för Honom. Han är våra fäders Elohim och vi är Hans tempel. Elohim för våra elohim har valt oss såsom sin boning.
Andra Mosebok 15:1-19 1
Men folket klagade gentemot sin befrielse
2Mosebok
Men Gud skulle först pröva dem med mat för rik att smälta
Andra Mosebok 16:9-12 9
Herren födde dem med manna i öknen i fyrtio år. De som hade förskjutit Guds arvedel dog. Födan i öknen var en skugga av vad som skulle komma, som det visades för kyrkan, som de utvalda, och den Heliga Ande som sin föda de kommande fyrtio jubileerna. Vi kan inte se Gud i vår nuvarande ställning, annars skulle vi säkerligen dö. Ingen människa har sett Honom, ingen kan någonsin se Honom. Han allena är odödlig, vilande i ouppnåeligt ljus (1Tim 6:16).
Vi skulle hålla detta i åminne fram till Messias.
Andra Mosebok 16:32-36 32 Mose sade: ”Herren har gett denna befallning. Spara en omer av detta genom alla släktled, så att era efterkommande får se det bröd som jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egypten.” 33 Och Mose sade till Aron: ”Tag ett kärl och lägg en omer manna i det, ställ det inför Herren och spara det genom alla släktled.” 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose: han ställde kärlet framför förbundstecknet. 35 Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan. 36 En omer är en tiondels efa.
Gud satte omständigheterna genom vilka vi skulle ärva detta löfte och bli till den speciella dyrbara skatt vi är för Honom
Andra Mosebok 19:1-25 1
Gudsuppenbarelsen på Sinai Vid tredje nymånen efter det att israeliterna hade
lämnat Egypten, just på den dagen, kom de till Sinaiöknen. 2 De bröt upp från Refidim,
och när de hade kommit till Sinaiöknen slog de läger där.
Israel slog läger framför berget. 3 Mose
gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget:
”Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: 4
Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar
och fört er hit till mig. 5 Om ni nu
lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom
framför alla andra folk — ty hela jorden är min — 6 och ni skall
vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du
skall säga till Israels folk.” 7 När Mose
kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och
förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga. 8 Folket
svarade med en mun: ”Allt vad Herren har sagt vill vi
göra.” Och Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.
9 Då sade Herren till Mose: ”Jag skall
komma till dig i ett tätt moln, så att folket kan höra när jag talar med dig.
Sedan kommer de alltid att lita på dig.” När Mose hade talat om för Herren vad
folket hade sagt 10 sade Herren till honom: ”Gå
till folket och se till att de renar sig i dag och i morgon. Låt
dem tvätta sina kläder 11 och göra sig beredda för i övermorgon.
Ty i övermorgon skall Herren stiga ner på Sinaiberget i hela
folkets åsyn. 12 Du skall dra en gräns runt omkring berget
och varna folket för att gå upp på berget eller komma
för nära dess fot. Den som rör vid berget skall straffas med
döden. 13 Men ingen hand får vidröra honom: han skall stenas eller skjutas. Ingen
sådan får leva, vare sig det är ett djur eller en människa. När vädurshornet ljuder skall de gå upp på berget.” 14 Mose
gick ner från berget till folket och lät dem rena sig,
och de tvättade sina kläder. 15 Och han sade till dem: ”Håll er beredda för i övermorgon. Kom
inte nära någon kvinna.” 16 När det blev
morgon den tredje dagen började det åska och blixtra, ett tungt moln låg över
berget och det hördes en stark hornstöt. Alla som var
i lägret blev förfärade. 17 Då förde Mose folket ut
Gud gav lagen genom den Stora Ängeln (Ängeln av det stora Rådet av Septuagint, the Angel of Great Counsel of the LXX). På detta sätt, genom en förmedlare, gav Gud lagens struktur till Moses, och denna spirituella klippa var Kristus (1Kor 10:4).
Andra Mosebok 20:1-17 1 De tio
budorden Detta är vad Gud sade: 2 Jag är
Herren, din Gud, som förde dig ut
Uppdelningen av lagen i två stycken Stora Budord är oss given senare i Femte Mosebok. Strukturen är klart urskiljbar, i och med det att de första fyra budorden behandlar kärleken till Gud, och de sex följande budorden handlar om kärleken till medmänniskor. Detta var sedan förankrat hos befolkningen (se också Love and the Structure of the Law [200]).
Vår förpliktelse är i första hand gentemot Gud, därefter våra till våra medmänniskor. Vår plikt är att bli redo och förberedda för att riktigt mottaga den Levande Guden. Han är det levandes Gud och inte det döda.
Matteus 22:29-46 29 Jesus svarade: ”Ni tänker fel därför att ni varken
Hur kom det sig då att David kallade honom Herre och Elohim (Ps. 45:6-7; Heb. 1:8-9).
För att han var
den elohim av
Den första delen av lagen
behandlar kärleken till Gud. Denna
krälek skall vara med hela hjärtat och medvetandet och själen. Den andra delen är att du skall till nästan, din granne, hysa samma
kärlek som till dig själv. Du skall älska din nästa som du älskar dig
själv. För om du inte
1 Joh 4:20-21 20 Våra fäder har
tillbett Gud på det här berget, men ni säger att
platsen där man skall tillbe honom finns i
Ordningen i det Första Stora Budet formar basen för det Andra Stora Budet, och på dessa två bud vilar hela lagen och alla profeterna. Sålunda är de tio budorden den uppdelning av de två, och lagen i övrigt är en uppdelning av de tio budorden. Det Första Stora Budet består av de första fyra av de tio budorden.
Herren inbegriper sig med denna ordning, genom logiken bakom Honom som varande ursprunget för skapelsen och frälsning. Han ger evigt liv till de som Han väljer, i den ordning Han har fastställt.
Det första budordet förklarar och fastställer Guds unika ställning och Hans överhöghet.
Andra Mosebok 20:1-3 1 De tio
budorden Detta är vad Gud sade: 2 Jag är
Herren, din Gud, som förde dig ut
Det andra budordet förklarar det profana och världsliga i avgudadyrkan och dyrkan av materiella ting. Gud vill att människor skall dyrka honom i ande och i sanning.
[II] 4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.
5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig
6 men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.
Detta budord visar oss på föremålet för dyrkan. Vi skall inte göra något till likhet av någonting att buga oss ned inför, eller att dyrka eller att tillbe. Detta innebär att ingenting dylikt skall tillbes, inte ett krucifix, eller staty av någonting som ens är en föreslagen framställan av Gud, Han själv, och definitivt inte Kristus. och de döda helgonen, av vilka endast Kristus är uppstånden.
Det tredje buordet är utformat till att skydda makten och kraften hos Guds namn, och alla handlingar som utförts i Hans namn, vare sig det gäller dom, eller ämbete eller förvaltning. Alla handlingar som är av Hans kraft och makt och auktoritet.
[III] 7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Det fjärde budordet är utformat för att säkerställa att hela Hans struktur är inbundet i ordningen i Hans Lag, och inom Hans kalender och regelsystem. Det fjärde budordet visar mot Sabbatsdagen, det fastsäller Sabbatsordningen och hela lagen och regleringen av det systemet.
[IV] 8 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
9 Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor,
10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer.
11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.
Sålunda är upprättandet av en kalender baserad på vilket annat system som helst än Guds fundament, hädelse och ett brott gentemot Lagen, och en dyrkan av en falsk Gud.
Gud har upprättat Sabbaten och Nymånarna och de årliga sabbaterna och högtiderna. Det finns ingen annan struktur och ordning tillåten än den han har föregivit. Det förffalskade systemet med söndagar, och firandet av jul och påsk, är ordningen under en Treenig Gud och hednisk. Det är ett brott mot samtliga fyra budord i det Första Stora Budet och ett brott mot lagen som helhet. (jfr Origins of Christmas and Easter [235]; Doctrine of Original Sin Part 1 The Garden of Eden [246] och Doctrine of Original Sin Part 2 The Generations of Adam [248]).
Föreställningen bakom mycket av den moderna kristendomen att Guds Lag har blivit oss fråntagna, härstammar från en total okunnighet om strukturen bakom lagen och profeterna och Kristus och apostlarnas budskap. Det är en skillnad I Guds Lag mellan Lagen som härstamamr från de Två Stora Buden och de Tio Budorden som utvecklar de Stora Buden å ena sidan, och den offer och rituella förordning som utgör den så kallade Ceremoniella Lagen, som utgör en del av tempelordningen. Mycket av den moderna kristendomen förväxlar dessa ämnen och således felaktigt för samman Kalendern och andra viktiga delar av lagen med offerritualerna i ett försök att bortse från Guds lag och förvrida den med den hedniska ordningens soldyrkan och mysteriekulter. Denna skillnad förklaras i uppsatsen Distinction in the Law (No 96) och undersöks också inom de uppsatser som behandlar de individuella budorden själva.
Vi skall nu närmare granska det första budordet.
q