Guds Kristna Kyrkor

 [159]

 

 

 

Tidpunkt för Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]

 

(Edition 3.0 19960413-20040321) Audio

 

Konventionell kristendom lär oss om en korsfästelse på fredagen och uppståndelse på söndagen för Jesus av Nasaret. Historiska uppteckningar visar att denna doktrin inte utlärdes av apostlarna eller den tidiga Nya testamentets kyrka. Denna uppsats undersöker Skrifterna, historien, data för månkalendern och nyligen framkomna forskningsbelägg och låter dem tillhandahålla sanningen om tidpunkten. Belägg framförs att Kristus mission pågick i två och ett halvt år, och inte tre och ett halvt år som ibland har påståtts genom vissa översättningar av Daniel 9. En detaljerad analys av händelserna under de sex dagar som föregick Herrens Påsk ges här. Denna uppsats inkluderar nya arbeten som visar att året för korsfästelsen var år 30 e. Kr., snarare än år 31 e. Kr. eller 33 e. Kr. som många har ansett.

 

 

 

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

 

E-mail: secretary@ccg.org

(Copyright ã 1996, 1999, 2004 Wade Cox)

(Tr. 2004 Anthony Binder)

 

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

 

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:

http://www.logon.org and http://www.ccg.org

 


Tidpunkt för Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]

 


Kristi korsfästelse och uppståndelse är kanske den viktigaste enskilda händelsen i mänsklighetens historia och Även den mest missförstådda.

 

Traditionerna som förknippas med korsfästelsen tillskriver att Kristus korsfästes på ett kors. Detta är översatt från det latinska ordet crux. Korsets ursprung och betydelse behandlas i uppsatsen Korset: Dess Ursprung och Betydelse (Nr. 39)). The Companion Bible behandlar i Appendix 162 två ord som översätts som kors från det grekiska Nya Testamentet. Orden är stauros och xulon. The Companion Bible noterar att det grekiska ordet stauros utmärker en upprest påle till vilken brottslingar naglades för avrättning. Ordet xulon utmärker en bit av  ved eller timmer för eldning eller andra syften. Det är inte som kvistar som används av ett levande eller grönt träd (som i Matt. 21:8; Upp. 7:1,3; 8:7; 9:4 etc.).

 

Appendixet konstaterar att:

 

Eftersom detta senare ord xulon används för det tidigare stauros, så visar det att innebörden för båda är exakt densamma. Vårt svenska ord "kors" (engelskans "cross" i Coxs text, övers. anm.) är översättningen av det latinska crux; men grekiskans stauros betyder inte ett kors mer än ordet "pinne" betyder en "krycka".  Homeros använder ordet stauros om en vanlig påle eller ett enskilt stycke timmer. Och detta är innebörden och användningen för ordet genom alla grekiska klassiker. Det betyder aldrig två stycken av trä som placerats över varandra i någon som helst vinkel, utan alltid ett stycke för sig själv. Därför användningen av ordet xulon (nr 2 ovan) i samband med sättet för vår Herres död, och tolkat som träd i Apg. 5:30; 10:39; 13:29; Gal. 3:13; 1 Pet. 2:24. Detta är bevarat i det gamla engelska namnet rood (altarskrank eller krucifix, övers. anm.) eller rod (spö eller käpp, övers. anm.). Se Encycl. Brit., 11:e (Camb.) utg., vol. 7, sid. 505d.

 

Det finns ingenting i det grekiska Nya Testamentet som ens påskiner två bitar trä.

 

Bokstaven chi, X, den första i ordet Kristus [Christos] användes ursprungligen för hans namn; eller Xp. Detta föregicks av symbolerna och även de första av dessa hade fyra lika långa armar. Dessa kors användes som symboler för den babyloniska solguden, och kan ses på ett mynt av Julius Caesar, år 100-44 f. Kr. och därefter på ett mynt slaget av Caesars arvinge (Augustus), år 20 f. Kr. ... (se App. 162, sid. 186).

 

Den första förvirringen i fråga om korsfästelsen är kanske mer tydlig. Kristus korsfästes på en stauros eller påle och inte på ett kors. Han korsfästes på den 14 av Nisan någon gång under Tiberius Caesars styre. Identifikationen av veckodagen är beroende av under vilket år han dödades och följden av händelser för veckan som framgår av denna skrift. Herrens Påsk roterar beroende av Nymånadsdagen och inte av veckodagarna. Det finns ett antal Skrifter som bestämmer den exakta tidpunkten och det finns ett antal profetior som måste fullbordas för att Jesus, eller mer korrekt Jehoshua, skall vara Messias.

 

Sättet att bestämma året under vilket korsfästelsen inföll är att inleda med de kända dateringarna av Skriften. Den enda säkra dateringen som vi har är från Johannes Döparens mission.

 

Lukas evangelium 3:1-6 1 1Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 2 och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3 Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, 4 som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. 5 Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. 6 mOch alla människor skall se Guds frälsning.

 

Inledningen i Lukas evangelium 3:1 här ger en exakt datering för inledningen av Johannes Döparens mission. Genom fastställandet av hans mission tillhandahåller då Skriften ledtrådar som tillåter oss att slå fast med absolut säkerhet inledningen och längden för Jesu Kristi mission.

 

Tiberius Claudius Caesar Augustus, tronföljare till den romerska kejsaren Augustus, föddes år 42 f. Kr. av ädla föräldrar som var skilda, så att Livia, hans moder, kunde gifta om sig med Octavian (Augustus). Augustus hade tvingat honom att skilja sig från sin hustru så att han kunde gifta sig med kejsarens dotter, Julia, för att producera en arvinge till tronen. Julia förvisades år 2 f. Kr. för skandalöst beteende, och på grund av sina två söners dödsfall. Dessa söner var komna från ett tidigare äktenskap. Augustus var därför tvungen att adoptera Tiberius som sin arvinge år 4 e. Kr. Senaten gav honom tribunal makt och en prokonsuls myndighet. Då Augustus dog, så utnämnde senaten Tiberius till kejsare den 17 september 14 e. Kr. (Interpreters Dict. of the Bible, Abingdon, 1962, Vol. 3, sid. 640).

 

Augustus regerade fram till 19 augusti år 14 e. Kr. Detta noteras av Schurer (The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ, T & T Clark, 1987, Vol. 1, sid.  203). Schurer daterar Tiberius regeringstid från detta datum. Det finns således två datum: ett effektivt datum och ett proklamerat datum.

 

Israels heliga år börjar i Nisan, men det civila året i öst började ungefär i oktober, Begynnelsemånaden eller Tishri. Nymånadsdagarna av år 14 e. Kr. började i Jerusalem på torsdagen 13 september år 14 e. Kr. vid klockan 04:31 och fredag 12 oktober år 14 e. Kr. vid klockan 19:47 (bestämt från H. H. Goldstine New and Full Moons 1001 BC to 1651 e. Kr., American Philosophical Society, 1973). Tishri kan således ha inletts den 13 oktober eller så var det femtonde året av Tiberius år 28 e. Kr.  Beroende på beräkningsmetoden är det omöjligt för 1 Tishri att vara mer än 177 dagar från 1 Nisan under förskjutningssystemet eller måhända färre (till 173) genom observerade månader. Från 13 oktober skulle 1 Nisan infalla ungeför vid den 26 april.

 

Detta är mer än 30 dagar före vårdagjämningen vilken infaller i dessa julianska dateringar vid den 20-21 mars.

 

Detta datum är alltså omöjligt. Det kan slutledas att 1 Tishri således inföll den 13 september år 14 e. Kr. Tiberius andra regeringsår måste börja i oktober år 14 e. Kr. för att det femtonde året av Tiberius regering skall kunna antas ha börjat i Tishri år 27 e. Kr. om förklaringsdatumet skall antas.

 

Pontius Pilatus innehade ämbetet i 10 år (A of J, xviii, 4, 2) från är 26 e. Kr. till år 36 e. Kr. då han avsattes kort före Vitellius besök i Jerusalem, en kort tid före Herrens Påsk år 36 e. Kr. Josephus daterar Pilatus antagande till det tolfte året av Tiberius regeringstid, vilken anses vara år 25-26 e. Kr. (Schurer, sid. 382, fotn. 130). Detta vilar enbart på Josephus uttalande. År 27-28 e. Kr. är således det fjortonde året enligt Josephus. Detta ämne för in en uppenbar motsägelse till den bibliska texten, vilken kan lösas om det antas att Josephus arbetar utifrån datumet för hans utnämning av senaten, och Lukas arbetar utifrån Augustus död.

 

En annan aspekt behöver även betänkas. De makedonska namnen för månader antogs i Syrien från den seleucidiska överhögheten, och hopblandningen med den julianska kalendern fick året att börja på olika dagar i olika större städer. I Tyr började året den 18 november, i Gaza och Askalon den 29 august (Bickerman Chronology) och de julianska månaderna kallades senare helt enkelt vid de makedonska namnen (Ideler I, sid. 429 ff). Det finns dock en viss dispyt angående om Josephus refererade till den judiska månaden under det makedonska namnet eller, faktiskt, det makedonsk/julianska. Denna fråga och den judiska kalendern undersöks av Schurer (ibid., Vol. I, sid. 595-599). Schurer förkastar slutsatsen att den tyriska kalendern användes av judarna (ibid., sid. 599).

 

Johannes Döparens mission skulle alltså ha sammanfallit med månaden för blåsandet av jubileet, eftersom år 27 e. Kr. var ett jubileumsår och Försoningsdagen den 10 Tishri var tiden då det blåstes. Johannes kunde inte ha inlett sin mission före Tishri år 27 e. Kr. eftersom Tiberius femtonde år inleddes den månaden som tidigast, räknat från Augustus död.

 

En anmärkningsvärd iakttagelse från konstruerandet av kalendern i Jubileumsboken, baserad på 364-dagars året om exakt 52 veckor, förlade Herrens Påsk på en onsdag varje år med Försoningsdagen på en fredag och Lövhyddohögtiden inledd på en onsdag. Det råder en allmän överenskommelse bland auktoriteter att Qumran kommuniteten uttryckte sitt mottycke inför användandet av mån-solkalendern och antog en kalender liknande eller identisk med den som används i Jubileumsboken (Schurer, ibid., sid. 600-601). Det kan således antas att Qumran höll en Herrens Påsk på en onsdag, vilket sammanfaller med samhället i allmänhet endast vid ett fåtal tillfällen över den perioden. Förläggandet av Herrens påsk till en onsdag år 31 e. Kr. har varit allmänt accepterat av Guds Kyrkor under 1900-talet. Fred Coulter, Harmony of the Gospels, verkar förlägga den till en onsdag år 30 e. Kr. så väl som år 31 e. Kr. Dock förlägger Daniel-Rops i Jesus and His Times, Ruby Millar, Dutton & Co, New York, 1954, korsfästelsen till den 7 april år 30 e. Kr. vilket hävdas vara en fredag (sid. 432).

 

Fred Coulter är gravt felaktig i sitt påstående och kanske till och med medvetet planerande i sin uppfattning och sina argument angående Herrens Påsk i sitt verk, The Christian Passover, York Publishing Co, CA, 1993. Dock verkar det som om Daniel-Rops konstruerar dessa argument för fredagen ur en vilja att ha korsfästelsen på en fredag och händelseförloppet är rekonstruerat i enlighet med detta. Palmsöndagen är uttryckligen passerad och de historiska kommentarerna och jämförelsen av färdvägar som användes av Kristus och den moderna staden är påhittad. Hela argumentationen är konstruerad kring premissen att fredagen var dagen för korsfästelsen snarare än en konstruktion av en följd av händelser, som visar på aktiviteterna från inträdet i Betania kring den förevarande Sabbaten. Ingen förklaring ges för den Heliga Dagen. Mer därtill, Herrens Påsk bestäms av Nymånadsdagen, vilken, som vi kommer att se, helt och hållet utesluter en fredagskorsfästelse.

 

Det är viktigt för den ortodoxa kyrkan att fastställa år 30 e. Kr. som en fredagspåsk eftersom vi kommer att se i följden av Herrens Påsk i Johannes då det femtonde året av Tiberius pekar mot en korsfästelse år 30 e. Kr, given påskberättelsen i Johannes evangelium 11:55 och Johannes evangelium 12:1. Tidpunkten för  Herrens Påsk antingen år 30 e. Kr. eller år 31 e. Kr. har stor betydelse för Jonahs Tecken. Daniel-Rops förstår intuitivt denna poäng då han iakttar att:

 

Fyrtio år senare, vid början av månaden Nisan, under år 70 e. Kr., så intog en romersk armé den Heliga Staden. Fyra legioner av syriska och numidiska stödtrupper, sextiotusen män med det yppersta av utrustning, ledda av kejsare Titus, Vespasianus son, som hade blivit proklamerad endast sex månader tidigare genom en statskupp av de egyptiska legionerna (ibid., sid. 452).

 

Så, om Johannes evangelium refererar till en Herrens Påsk i kapitel 11 & 12, vilket är i det närmaste säkert, och inledningen av berättelsen sker vid Herrens Påsk år 28 e. Kr, då har vi en Herrens Påsk av år 30 e. Kr. Alltså måste den ortodoxa kyrkan fabricera fredagskorsfästelsen, och Jonahs tecken inleds år 30 e. Kr. och avslutas den 1 Nisan år 70 e. Kr. Den följande förstörelsen av Templet och stängandet av templet i Leontopolis i Egypten är endast berättande från fortsättningen av avslutandet. Om det skulle vara år 31 e. Kr. så är avslutandet av Tecknet med offrets upphörande. Låt oss undersöka de olika möjligheterna.

 

Ett nödväntigt steg som måste tas är att fastställa datumen för Nymånadsdagarna vid Jerusalem över perioden av år 28 - 33 e. Kr., för att kunna undersöka när datumet 1 Nisan och, och därför, Herrens Påsk inträffar under dessa år. Det är då möjligt att tillskriva tämligen säkert när en onsdags- eller fredagskorsfästelse är möjlig, och huruvida en sådan syn sammanfaller med de bibliska texterna.

 

Den brittiska Her Majesty’s Nautical Almanac Office (Hennes Majestäts Nautiska Almanacksbyrå) har gett ut de datum på vilka Nymånadsdagarna inföll under år 28 - 33 e. Kr., grundat på H. H. Goldstines arbete (ibid.).

 

Tidpunkterna har angetts från observationer vid Babylon (Bagdad) och således måste 37 minuter dras av från tiderna för att få allmän Jerusalemtid. Oregelbundenheterna i jordens rotation ger upphov till en liten oregelbundenhet i tiderna. Vårdagjämningen är även från de julianska dateringarna här 20-21 mars. Vårdagjämningen kan även vara så tidig som den 20 mars i det gregorianska systemet. Datum och tider kan även erhållas från USAs flottobservatorium (US Naval observatory) och justeras till Jerusalemtid.

 

Nymånadsdagstidpunkter är således

 

Måndag                 15 mars 28 e. Kr.           @ 03:38

Tisdag                    13 april 28 e. Kr             @ 17:21

Fredag                      4 mars 29 e. Kr.           @ 04:13

Lördag                     2 april 29 e. Kr.            @ 20:43

Onsdag                  22 mars 30 e. Kr.           @ 20:59

Fredag                    21 april 30 e. Kr.            @ 12:48

Måndag                 12 mars 31 e. Kr.           @ 01:29

Tisdag                    10 April 31 e. Kr.           @ 14:45

Lördag                   29 mars 32 e. Kr.           @ 23:08

Måndag                 28 april 32 e. Kr.            @ 10:09

Torsdag                 19 mars 33 e. Kr.         @ 13:41

Fredag                    17 april 33 e. Kr.            @ 22:12

 

Av tidpunkterna för Nymånadsdagarna så inföll begynnelsen av det heliga året, eller 1 Nisan, som följande om man använder de allmänna reglerna för nymånadsdagarna närmast vårdagjämningen och Herrens Påsk infallande efter vårdagjämningen, den 15 Abib, och utgår från den allmänna judiska dagen från mörkrets inbrott vid dag ett till solnedgången End Evening Nautical Twilight (EENT) (den nautiska skymningen slut, övers. anm.) den följande dagen:

 

Måndag                  15 mars 28 e. Kr.

    Söndag                    3 april 29 e. Kr.

    Torsdag                  23 mars 30 e. Kr.

    Måndag                 12 mars 31 e. Kr.

    Söndag                  30 mars 32 e. Kr.

    Torsdag                  19 mars 33 e. Kr.

 

Alltså skulle korsfästelsen skett som följer:

 

Söndag                  28 mars 28 e. Kr.

Lördag                   16 april 29 e. Kr

Onsdag                    5 april 30 e. Kr.

Söndag                  25 mars 31 e. Kr.

Lördag                   12 april 32 e. Kr

Torsdag                   2 april 33 e. Kr

 

Det är omöjligt för korsfästelsen att ha ägt rum på en fredag. Tidpunkten år 30 e. Kr. är helt klart en onsdag. Tidpunkten år 31 e. Kr. är en söndag. Således verkar år 31 e. Kr. vara utesluten av de som förespråkar en onsdagskorsfästelse. Hur kan då år 31 e. Kr. nås? Argumentet här är att det heliga året 31 e. Kr. började inte förrän den 11 april 31 e. Kr. enligt reglerna för uppskjutning som numera är övergivna. Dock förlägger detta ändå bara korsfästelsen till en tisdag, nämligen den 24 april. Frånsett detta faktum så finns det ett antal andra problem med detta datum. Av det antika systemet med beräkning i enlighet med konjunktionen som följdes av både de ortodoxa kristna och judarna före införandet av Hillelkalendarn år 344-358 e. Kr., så är den senaste möjliga dagen för 1 Nisan den gregorianska 7 april (eller tidigare med den julianska dateringen).

 

Den närmaste Nymånadsdagen till vårdagjämningen och Herrens Påsk efter vårdagjämningen gör att den sista möjliga dagen den 7 april (Gregoriansk). Uppskjutningarna har gett datum så sent som den 8 april för den 1 Nisan (t. ex. 1997 års judiska kalender), men detta vilar inte på någon biblisk auktoritet och kan inte beläggas före år 344 e. Kr. Herrens Påsk kan inte infalla senare är 22-23 april något enda år. Under det julianska systemet är datumen tidigare. Således verkar den 25 april 31 e. Kr. vara fullständig fiktion. Varför infördes denna fiktion? Svaret verkar finnas i de falska föreställningarna bakom den teologiska spekulationen om de sjuttio veckorna om året som upphörde med Messias. Detta bygger på en felöversättning av Daniel 9:25 i KJV. Inledningsdagen för denna profetia är tagen från Artaxerxes I regeringstid och de sextionio veckorna avslutas då år 27 e. Kr., vilket då hävdas vara början på Kristus mission. Han påstås då ha predikat i tre och ett halvt år. Veckan delas sedan och en annan tidsperiod hävdas för slutet som vanligen tillskrivs vittnena eller liknande. Detta argument är totalt påhittat och vilar inte på någon biblisk bevisning. H. Hoeh använder denna felaktiga teologi som sin grund i verket The Crucifixion Was Not on Friday (Ambassador College Press, 1959, 1961, 1968). Medan titeln är ett sant uttalande, så är argumenten som skapats av Hoeh och de så som Coulter, till stöd för denna hållning inte sanna. Jonahs Tecken är ett komplext ämne och förklaras i uppsatsen Jonahs tecken och Historien om Templets Återuppbyggnad [013].

 

Alternativen är således onsdag den 5 April 30 e. Kr., söndag den 25 mars 31 e. Kr., söndag den 13 April 32 e. Kr., och torsdag den 2 April 33 e. Kr. Vi kan nu pröva vad som verkar vara året för korsfästelsepåsken, grundat på de bibliska beläggen och historisk bevisning. Vi vet att Kristus inte inledde sin mission förrän efter att Johannes Döparen hade fängslats (Matt. 4:12-17; Mk. 1:14).

 

Matteus evangelium 4:12-17 12 När han hörde att Johannes hade blivit fängslad vände han tillbaka till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och slog sig ner i Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, 14 för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15 Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – 16 folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp. 17 Från den tiden började Jesus förkunna: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

 

Vi känner till från Johannes evangelium att Johannes Döparen inte fängslades förrän efter Herrens Påsk vid vad som verkar vara år 28 e. Kr., som är den först nämnda och som följer Johannes Döparens påbörjan av sin mission som det beskrivs. Herrens Påsk nämns i Johannes evangelium 2:13, 23.

 

Johannes Döparen döpte i Aenon nära Salim. Jesus hade kommit till Galileen med sina lärjungar som döpte, trots att han själv inte döpte (Joh. 4:2). Johannes Döparen hade ännu inte kastats i fängelse.

 

Johannes evangelium 3:22-24 22 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. 23 Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24 Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse.

 

Vi känner till att Kristus var medveten om att hans mission ännu inte hade kommit för han poängterade detta för kvinnan vid bröllopet i Kana (Joh. 2:4).

 

Ur en rekonstruktion av tidpunkterna för händelserna så kan vi dra slutsatsen med viss säkerhet att Kristus döptes kring februari cirka femtio dagar före Herrens Påsk. De synoptiska evangelierna bär ingen vittnesbörd om det fullständiga antalet Herrens Påsk som berörs. Johannes evangelium räknar dock upp det större antalet i fråga. Den första Herrens Påsk som verkar vara den av år 28 e. Kr. nämns i Johannes evangelium 2:13,23.

 

Nästa nämns i Johannes evangelium 5:1. Högtiden är inte säkerställd, men det anses kanske vara Purim av vissa (se Comp. Bible, fotn. till v. 1). Kristus berättas dock av Johannes vara i Samarien vid skörden (samt kanske fyra månader från Införsamlandet) vilket är ungefärligen vid Pingst år 28 e. Kr. (Joh. 4:35).

 

Nästa Påskhögtid, under vad som skulle vara år 29 e. Kr., nämns i Johannes evangelium 6:4.

 

Johannes evangelium 6:1-4 1 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3 Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 Det var strax före judarnas påskhögtid.

 

Han predikade i Kapernaum efter denna tidsperiod (Joh. 6:59).

 

Det finns en högtid som nämns i Lukas evangelium 6:1 då termen annan Sabbat efter den första används för att översätta deuteroprotos eller annan första Sabbat. Detta hänför till den andra Sabbaten i en högtid från Yom Tov eller den första Heliga Dagen. Således är det antingen den veckoliga Sabbaten (se fotn. till Companion Bible) eller den andra heliga dagen (Friedrich Westburg Die Biblische Chronologie, sid. 122 -- se H. Hoeh The  Crucifixion Was Not on Friday, 1968 återutivning, sid. 32). Companion Bible binder denna text till Matteus evangelium 12:1 som den veckoliga Sabbaten. Denna högtid refereras till som en Herrens Påsk av de som försöker slå fast en fjärde Herrens Påsk, och en skild från de som nämns i Johannes evangelium, för att kunna slå fast år 31 e. Kr. som året för Kristi död.

 

Högtiden i Lukas evangelium 6:1 verkar vid första anblicken vara Lövhyddehögtiden snarare än Herrens Påsk eftersom säden är mogen. Dock kan termen ax här gälla både råg och vete och därför handla om perioden mellan mars och juni och därmed Herrens Påsk och Pingst. Den nya RSV översätter Lukas evangelium 6:1 som sädesfält med orden grain fields (sädesfält) och inte corn fields (fält med sädesax). Om det var Herrens Påsk och det var den veckoliga Sabbaten så hade inte Skördeoffret blivit framfört eftersom det fördes fram på morgonen efter sabbaten (inte på Shabbatown eller den Heliga dagen). Kom ihåg att Sivan 6 var del av uppskjutningarna som upprättades under Hillelsystemet. Kristus kunde inte ha brutit mot sina egna föresktifter om att äta säd innan offret framförts (3 Mos. 23:14).

 

Råg (och vete) måste tröskas. Referensen i Lukas evangelium 6:1 visar att axen gneds i händerna innan de åts. Korn kräver inte denna behandling utan dras bara, Därmed verkar dagen ha varit den andra Heliga Dagen i Herrens Påsk som tidigast. Den andra möjligheten är att det var Pingstsöndagen vid veteskörden. Kristus hade rätt att samla spillsäd. Denna händelse föregick utnämnandet av de tolv apostlarna (Luk. 6:13) och var således väldigt tidig. Vid detta tillfälle verkar det ha varit Herrens Påsk år 28 e. Kr. (eller år 29 e. Kr. som senast) som det gäller. Händelserna ägde rum på (kust-) slätten före Kristus inträde i Kapernaum.

 

Lövhyddehögtiden nämns i Johannes evangelium 7:2. Jesus tog sig i hemlighet till högtiden, men sedan predikar han i Templet (Joh. 7:10, 14, 37; 8:1-2, 20).

 

Tempelinvigningsfesten eller Hanukkah nämns i Johannes evangelium 10:22. Festen varar i åtta dagar som inleds den tjugofemte av månaden Chislev. Den kallas även Ljushögtiden av Judah. Detta var på vintern, två månader efter Lövhyddohögtiden. De judiska myndigheterna försökte döda honom, men Kristus undslapp och tog sig över Jordan till den plats där Johannes Döparen först hade döpt (Joh. 10:39-42). Ingen angivelse finns för hur lång denna vistelsetid på andra sidan Jordan var. Han återkom för att uppresa Lasarus från de döda och återvände igen till staden Efraim där han stannade en tid.

 

Nästa Herrens Påsk nämns i Johannes evangelium 11:55.

 

Johannes evangelium 11:55-57 55 Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: ”Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?” 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.

 

Efter denna text fortsätter vi till Johannes evangelium 12:1 som handlar om inträdet i Betania. Lasarus hade blivit upprest från de döda och satt vid bordet med dem. Jesus hade lämnat judarna och gått till en annan del av staden Efraim efter uppväckandet av Lasarus från de döda och fortsatte där med sina lärjungar (Joh. 11:54).

 

Det antas att Herrens påsk i Johannes evangelium 11:55 är den i Johannes evangelium 12:1 ff och det verkar troligt av texten. Det finns således två Herrens Påsk som nämns i Lukas evangelium och tre i Johannes evangelium. Det verkar inte finnas någon grund för en fjärde Herrens Påsk, om det inte kan fastställas att högtiden i Lukas evangelium 6:1 är en Herrens Påsk och en annan och separat Påsk skild från uppteckningarna av Johannes.

 

Det verkliga problemet är att de fyrtio dagarna för Jonah var givna fyrtio år för Judah från Messias mission och verksamhet. Messias verksamhet, vid en bokstavlig tolkning av Johannes evangelium, är strax under två år, med Johannes Döparens mission föregående honom med sex månader, vilket är deras åldersskillnad (se Lukas evangelium 1).

 

Så den kombinerade missionen var mindre än tre år, så som Jonahs mission och verksamhet var mindre än tre dagar. Således, Jonah tog en dags resa (vilket hänger samman med Johannes döparens mission) och profeterade i två dagar (vilket korresponderar med Kristi mission i två år). År för en dag nexus behålls fortfarande. Av rekonstruktionen verkar vi således ställas inför en datering för korsfästelsen vid Herrens Påsk år 30 e. Kr. Emedan det är svårt att behandla alla händelserna under denna tid i en uppsats så är det dock användbart att upprätta en tabell över skeendena. Detta måste göras för att pröva den bibliska kronologin emot datumen.

 

Nästa uppgift är att gå vidare mot en harmoniering av de sista dagarna i tiden för Herrens Påsk efter inträdet i Betania. Lagen kräver att ett antal aspekter skall följas för Herrens Påsk. Kristi handlingar före Herrens Påsk symboliserade föreskrifternas krav angående Högtiden för Herrens Påsk och det Osyrade Brödet.

 

De huvudsakliga förutsättningarna är att:

1.      Templet är renat från den första dagen av Nisan;

2.      De simpla är försonade för på den sjunde dagen av Nisan;

3.      prästerskapet är helgat under deras eget ansvar;

4.      Lammet sätts åtsidan på den tionde av Nisan;

5.      De tillfälliga boningarna förbereds på den trettonde av Nisan och bebos från aftonen som inleder den fjortonde Nisan. Chegigohmåltiden eller förberedelsemåltiden äts den fjortonde Nisan. Detta var Herrens Nattvard. Detta är en av Påskens måltider, men är inte Påskmåltiden själv (se uppsatsen Herrens Påsk [098]).

6.      Påsklammet dödas på eftermiddagen den fjortonde. Herrens Påsk äts sedan upprättstående på aftonen som inleder den femtonde av Nisan.

7.      På morgonen av dagen av den femtonde tillåts folk att återvända till sina hem (5 Mos. 16:6). Högtiden fortsätter sedan i sju dagar av vilka den sista är en Helig Dag.

 

Denna följd hjälper oss att förstå vad som händer vid korsfästelsepåsken. Tidsperioden för det Osyrade Brödets Högtid är en utsträckt period som täcker förberedelsedagen, själva Herrens Påsk och det Osyrade Brödets Högtid. Den första dagen av det Osyrade Brödet är egentligenförberedelsedagen som inleder den fjortonde Nisan. Tiden i fråga i Matteus evangelium 26:17 var under förberedelsetiden av den trettonde Nisan innan de tillfälliga boningarna hade intagits för trettiosextimmarsperioden från aftonen av den fjortonde Nisan till morgonen för den första Heliga Dagen (5 Mos. 16:6).

 

Den första handlingen som genomfördes av Kristus vid denna slugiltiga Herrens Påsk var renandet av Templet. denna process gjordes från den första av Nisan. Han hade renat templet tidigare vid början av sin mission som vi kan notera av Johannes evangelium 2:13-21. Det skedde faktiskt två inträden av Messias i Jerusalem under denna sista fas och inte en enskild. Det första inträdet som nämns i Matteus 21:1-7 var oväntat och var före det andra och väntade inträdet.

 

Denna följd är utsatt för att förklara harmoniseringen hos de handlingar och skeenden som genomfördes av Kristus för att lyda kraven som han hade utfärdat till Moses vid Sinai som Närvarons Ängel och Israels elohim, efter att ha blivit smord för denna ställning av Den Högste Gud som var Värdarnas Yahovah, Eloah (5 Mos. 32:8 (LXX; RSV); Ps. 45:6-7; Heb. 1:8-9).

 

De fjorton dagarna före Herrens Påsk

Prästerskapet förbereder sig själva i enlighet med lagen. Hesekel 45:18-20 visar reningsprocessen. Tabernaklet renas på den första av Nisan. De simpla och syndfulla renas på den sjunde dagen (Hes. 45:18-20). Prästerksapet renar sig själva för Herrens Påsk. Detta upphävdes av Hesekaia på grund av prästerskapets misslyckanden att rena sig själva (2 Krön. 30:3).

 

Vi kan nu ta itu med händelserna de sex dagarna före herrens Påsk, från den 9 Nisan.

 


 

Den Sjätte Dagen Innan Herrens Påsk 9 Nisan (solnedgång torsdag till solnedgång fredag)

 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

Kristus närmar sig Jerusalem från Jeriko.

 

 

19:1-10

 

Kristus spenderar torsdagsnatten i Sackaios hus

 

 

19:6

 

och framför liknelsen om om de tio punden.

 

 

19:11-27

 

Han fortsätter mot Jerusalem.

 

 

19:28

 

Han sänder två lärjungar efter ett "åsneföl" och ett "föl". Notera att det är två djur.

 

21:1-7

 

 

 

Han görs sitt första inträde från Betfage (inte Betania).

21: 8-9

 

 

 

Han är oväntad och de frågar "Vem är detta?"

21:10-11

 

 

 

Han renar Templet i enlighet med lagen.

21:12-16

 

 

 

Han tog av till Betania.

21:17

 

 

 

  

Vi ser att syftet med den första resan till Jerusalem var att rena Templet, vilket tvunget måste ske för ceremonin för Herrens Påsk där Kristus skulla vara Påskalammet. Nästa skeende rör den tionde av Nisan vilket är åsidosättandet av lammet för Påskoffret i enlighet med Andra Mosebok 12:3. Detta skedde vid fredag solnedgång till lördag solnedgång. Kristus hängav sig själv och blev smord denna Sabbat.

 

Den Femte Dagen Före Herrens Påsk 10  Nisan (solnedgång fredag till solnedgång lördag)

 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

Herren tillbringade Sabbaten på Betania.

 

 

 

 

Från solnedgång på Sabbaten (lördag) hålls den första av de tre kvällsmålen (troligen i Lasarus hus).                  

 

 

 

 

12:2

Vid denna kvällsvard äger den första av de två smörjelserna rum.                

 

 

 

12:3-11

 

 

Den Fjärde dagen Före Herrens Påsk 11 Nisan (solnedgång lördag till solnedgång söndag)

 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

Det andra eller triumfartade intåget till Jerusalem sker.

 

 

 

 

Kristus sänder två lärjungar efter ett djur, ett oskadat åsneföl.

 

11:1-7

19:29-35

12:12

Herren ger sig sedan av från Betania (inte Betfage) och möts av en mängd människor från Jerusalem.

 

 

11:8-10

 

19:36-40

 

12:12-19

Han gråter över staden.

 

 

19:41-44

 

Han träder in i Templet och ser sig omkring.

 

11:11

 

 

Han återvänder sedan till Betania.

 

11:11

 

 

 

Den Tredje Dagen Före Herrens Påsk 12 Nisan (solnedgång söndag till solnedgång måndag)

 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

Kristus återvänder till Jerusalem på morgonen.

21:18

11:12

 

 

Fikonträdet förbannas.

21:19-22

11:13-14

 

 

Han framträder igen i Templet och renar igen.

 

11:15-17

19:45-46

 

Predikar i Templet.

 

 

19:47

12:20-50

Han möter motstånd av översteprästerna och de skriftlärda.

 

11:18

19:47-48

 

Han lämnar staden (troligen för Betania; se Luk. 21:37-38).

 

11:19

 

 

                                                                                                                                                             

                                                                                                                                          

Den Andra Dagen Före Herrens Påsk 13 Nisan (solnedgång måndag till solnedgång tisdag)

 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnew

Frågan från lärjungarna angående fikonträdet uppstår på vägen till Jerusalem.

 

 

11:20-26

 

 

Kristus är återigen i Jerusalem och Templet.

21:23-27

11:27-33

20:1-8

 

Kristus predikar i frågor och liknelser.

21:28-23:39

12:1-44

20:9-21:4

 

Den första stora profetian i Templet ges.

 

 

21:5-36

 

Uttalanden om Herrens vanor under denna sista vecka.

 

 

21:37-38

 

Den andra stora profetian vid Oljeberget.

24:1-51

13:1-37

 

 

Den andra profetian fortsätter.

25:1-46

 

 

 


 

Denna handling verkar fortsätta i dialogen men är troligen en återgång tillbaka till händelserna från den föregående aftonen då händelserna i Simons, den spetälskes, hus ägde rum. Uttalandet att det var två dagar kvar till Påsken är tidsindikatorn. Denna berättelse tar upp samtidiga händelser som sattes i rörelse i Simons hus. Judas av Iskariot gick för att förråda Kristus för händelserna under denna dag. De andra lärjungarna sändes vid aftonen för att ordna med tillfällig logi. Om historien faktiskt är fortlöpande, då kan måltiden i Simons hus endast ha varit middagsmålet och händelserna skedde efter det tillfället. Den snäva tidsramen och kommentarer visar att historien kan ha återgått till den föregående aftonen.

 

Berättelsen i Markus verkar fortsätta handlingen i en serie aktiviteter samma dag. Det verkar som om en mångfaldaktiviteter genomfördes för förberedelsedagen och åtminstone måste måltiden i Simons hus ha varit middagsmålet den 13 Nisan. Appendix i Companion Bible angående de Tre Nattvarderna (Appendix 157, sid. 182) är således beroende på återgången till den föregående aftonen eller bli slutet till att ha varit tre måltider, två aftonvarder och ett middagsmål. I varje fall, så hade Kristus och lärjungarna tagit deras logi vid aftonen den fjortonde Nisan för den sista nattvarden.

 



Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

Uttalandet "om två dagar är Herrens Påsk".

26:1-5

14:1-2

 

 

Han återvänder till Betania och är närvarande i Simon den spetälskes hus. Den andra smörjelsen äger rum.     

 

26:6-13

 

14:3-9

 

 

Judas av Iskariot planerar att förråda Kristus.

26:14-16

14:10-11

22:1-6

 

Förberedelsen för den sista nattvarden.

26:17-19

14:12-16

22:7-13

 

 

Lärjungarna förbereder här sig för att ta herrens Nattvard i tillfälliga boningar.

 

Femte Mosebok 16:5-7 5 Du får inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, 6 utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7 Du skall laga till det och äta det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du vända hem.

 

Detta för oss närmare den trettonde Nisan.

 

Dagen före Herrens påsk

Förberedelsedagen för den fjortonde Nisan. Dagen för korsfästelsen den 14 Nisan (solnedgången tisdag till solnedgången onsdag).

 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

"Aftonen hade kommit" då konspirationen mot Kristus skulle genomföras.

26:20

14:17

 

 

Den Sista Nattvarden inleds med fottvagningen.

 

 

 

13:1-20

Uttalandet om förrådelsen.

26:21-25

14:18-21

 

13:21-30

Nattvarden ätes och det Nya Förbundet från Jer. 31:31 proklameras, brödet och vinet instiftas.

 

26:26-29

 

14:22-25

 

22:14-23

 

Den första profetian om Petrus förnekelser görs.          

 

 

 

13:31-38

Grälet om vem som skall vara den störste.

 

 

22:24-30

 

Den andra profetian om Petrus förnekelser.

 

 

22:31-34

 

Den sista uppmaningen görs till hans första utsändande (Lk. 9:3).                                

 

 

22:35-38

 

Det sista talet ill de elva följs av Kristi bön.

 

 

 

14:1-17:26

Sällskapet går till Getsemane.

26:30-35

14:26-29

22:39

18:1

Den tredje profetian om Petrus förnekelser.

 

14:30-31

 

 

Ångesten i trädgården.

26:36-46

14:32-42

22:40-46

 

Anhållandet av Herren.

26:47-56

14:43-50

22:47-54

18:2-11

Lasarus flykt (se fotn. Mark. 14:51-52, Comp. Bible).

 

14:51-52

 

 

Kristi rättegång fortsatte under hela tisdagens natt. 23:25

26:57-27:31

14:53-15:19

22:54-23:25

18:12-19:13

Vid midnatt tisdag, enligt vårt räknande, den sjätte timmen, sade Pilatus "Här ser ni er kung".

 

 

 

 

19:14-15

Kristus leds bort för att bli korsfäst.

27:31-34

15:20-23

23:26-31

19:16-17

Med honom leddes två brottslingar (kakourgoi).

 

 

23:32-33

19:18

Diskussionen  med Pilatus angående inskriptionen sker.

 

 

 

19:19-22

Uppdelandet av klädnaderna äger rum.

27:35-37

15:24

23:34

19:23-24

Han korsfästes vid den tredje timman (klockan 9 på morgonen vid vår onsdag).

 

15:25-26

 

 

Då korsfästes två rånare med honom.

27:38

15:27-28

 

 

Smädandet av ledarna, båda rövarna och en brottsling

27:39:44

15:29-32

23:35-43

 

Herren överlämnar sin moder till Johannes.

 

 

 

19:25-27

Mörker omsluter landet vid den sjätte timmen (middag).

27:45-49

15:33

23:44-45

 

Kristus uppger sitt sista rop på onsdagen klockan 3 på eftermiddagen och dör.

27:50

15:34-37

23:46

19:28-30

Senare aktiviteter och händelser.

27:51-56

15:38-41

23:47-49

19:31-37

Kristus begravs i hast före solnedgången på onsdagen omkring 6 på etermiddagen innan den första Heliga Dagen inleds vid solnedgången.

 

27:57-66

 

15:42-47

 

23:50-56

 

19:38-42

 

(se även Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, art. Fasting for a Wednesday Crucifixion).


 

Kristus är sedan i graven i tre dagar och tre nätter för att fullborda Jonahs Tecken (Matt. 12:39-41).

1.      Den första dagen var den Höga Dagen (Yom Tov) den femtonde dagen av Nisan, från solnedgång till solnedgång.

2.      Den andra dagen var solnedgång torsdag till solnedgång fredag vilken inte var en Helig Dag så att Maria och de andra kunde få örter för att balsamera Kristus (Mark. 16:1). De gick därefter till graven före gryningen på söndagen för att balsamera honom (Mark. 16:2).

3.      Den tredje dagen var från solnedgång fredag till solnedgång lördag vilken var den veckoliga Sabbaten.

 

 

Detta avslutade den tredje natten och den tredje dagen i graven. Detta förutsades i Matteus evangelium 12:40 och gäller Matteus evangelium 27:63 och Markus evangelium 8:31. Kristus reste sig upp på aftonen den fjärde dagen, vilket var inledningen av den artonde Nisan. Han var kvar över natten i det uppståndna stadiet åtföljd av änglar fram till morgonen. Maria av Magdala talade till honom då hon gick till graven på söndagmorgonen medan det fortfarande var mörkt. Med andra ord var det fortfarande den föregående aftonen enligt judisk uppfattning.

 

 


 

Händelse

Matteus

Markus

Lukas

Johnnes

 

 

 

 

 

Uppståndelsen

28:1-10

16:1-18

24:1-49

20:1-23


                                                                                                                       

Matteus evangelium 28:1-10 1 Efter sabbaten, igryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. 2 Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. 3 Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. 4 Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. 5 Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 6 Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. 7 Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” 8 De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. 9 Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. 10 Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”

 

Matteus evangelium 28:1 är i RSV på engelska översatt: Vid slutet på Sabbaten, då gryningen började för den första dagen i veckan, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se graven etc. Denna text är missledande. Green uttolkar texten från grekiskan som Efter Sabbaterna, vid gryningen, in till den första av Sabbaterna. Det plurala Sabbaterna används bägge gångerna. Betydelsen är mer tydligt förstådd som refererande till det plural som används i meningen om en fullständig eller fullbordad Sabbat eller vecka om sju dagar. Det föreligger ingen konflikt mellan Matteus, Markus och Johannes. De måste läsas i tillsammans. Det kunde mer korrekt lyda: Vid slutet av veckan, då det började gry till den första dagen av veckan. Texten i Matteus evangelium 28:1 visar att Kristus hade uppstått innan dagen grydde. Således uppstod han inte på söndagen. Texten i Matteus evagelium visar att Ängeln rullade bort stenen. Kristus hade redan uppstått. Maria såg att han var borta. Hon gick till lärjungarna och återvände vid skymningen. Matteus verkar mena att de två kvinnorna föll vid hans fötter och tog tag i dem. Johannes indikerar att han inte tillät sig själv att bli vidrörd

 

Johannes evangelium 20:1-17 1Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2 Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” 3 Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4 De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6 Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7 liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig.  8Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9 Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan hem igen. 11 Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13 Och de sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16 Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). 17 Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.”

 

Återförenandet i dessa texter är besvärligt. Förståelsen om uppståndelsen hade givits till kvinnorna, ändå verkar det som om den inte hade blivit given till apostlarna. De två kvinnorna var närvarande, ändå nämns endast Maria av Johannes. Svaret ligger antagligen i att det var Maria som försökte gripa om honom, och som hindrades från detta. Informationen gavs till apostlarna, men de förstod inte Skrifterna som uppfylldes och fullbordades. Emfas är lagt till olika saker i varje text. Vad som är säkert och enhetligt är att Kristus blev uppstånden väl före gryningen.

 

Kristi framträdande på vägen till Emmaus skedde tre dagar efter korsfästelsen och begravningen (Luk. 24:21). Detta kan nås endast genom att räkna torsdagen som dag 1 i termer av hela dagar. Det översätts till att mena söndagen som den tredje dagen och därför inleds det på fredagen. Markus evangelium 16:12 ger ingen tidsram. Den grekiska texten lyder tredje denna dag ger betydelsen att tre hela dagar hade gått - detta varande en annan dag (se Marshalls RSV huvudtext).

 

Det är fysiskt omöjligt för Kristus att ha blivit korsfäst på en fredag och ha blivit uppstånden på en söndag och ha fullbordat Jonahs tecken och de Messianska profetiorna. Han kunde inte ha placerats i graven förrän fredag vid mörkret och således kunde han endast ha spenderat två kvällar (en ofullständig) och en dag i graven. Kraven var att spendera tre dagar och tre nätter i jorden. Detta kan bara ha skett från en onsdagskorsfästelse. Av datumen så kunde detta endast ha skett år 30 e. Kr. År 31 e. Kr. innebär en söndagskorsfästelse; 32 e. Kr. kräver en lördag som förberedelsedag och korsfästelse och således en söndagskorsfästelse (uppskjuten från Sabbaten). Endast 33 e. Kr. har en torsdag som förberedelsedag och korsfästelse (uppskjuten från onsdagen). År 33 e. Kr. är dock alltför sent för att bekräftas av evangelierna och är helt i strid med händelseföljderna i evangelierna. Endast 30 e. Kr. överensstämmer med samtliga aspekterna. Det är således konstaterat att korsfästelsen skedde på onsdag 5 april 30 e. Kr.

 

Kristus uppsteg till sin Fader och hans Gud och vår Gud (Joh. 20:17), vid tiden då ulloffret skulle ske (33 Mos. 23:11) som Israels förstfödda, vilken han var. Han var den förstfödda av de döda (Rom. 1:4). Ulloffret skulle klippas på morgonen efter den veckoliga Sabbaten och inte på den Högsta Dagen eller Shabbathown (se uppsatsen Skördeoffret (106b)). Händelserna som föregick och följde efter korsfästelsen och uppståndelsen och dess profeterade varaktighet, knyter den till en tidsperiod som inte kan ändras eller flyttas och som gör den hedniska påskföljden till ett påhitt av hednisk avgudadyrkan. 

 

Kristus korsfästes på en onsdag och uppstod på en lördag afton efter nattens fall. Den bibliska berättelsen kan inte passa på något annat sätt och vara i enlighet med och fullborda alla profetior och texter.

 

 

q