Guds Kristna Kyrkor

[104]

 

 

Texten Laggärningarna – Eller MMT [104]

 

 (Edition 2.0 19950415-19990618) Audio

 

Denna uppsats förklarar vad Paulus refererar till som Laggärningar i sina epistlar. Detta högst missförstådda ämne förklaras i ljuset av de nyliga arkeologiska beläggen som gjorts genom användning av Dödahavsrullarna. Texten som översatts till engelska av Qimron och Strugnell undersöks. Det visar sig att Laggärningar är en samling skrifter som fanns under det första århundradet, Miqsat Ma’ase Ha-Torah eller MMT, vilken endast helt nyligen har återfnnits. Detta gör Paulus mer förståelig och begriplig för moderna kristna.

 

 

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

 

E-mail: secretary@ccg.org

 

 

 

(Copyright © 1995, 1999 Wade Cox)

(Tr. A. Binder 2004)

 

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

 

 

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org
och http://www.ccg.org

 

 


Texten Laggärningarna – Eller MMT [104]

 


Denna uppsats är den sista i serien om lagen. Det berör begreppet om laggärningarna som Paulus refererar till. Det har förekommit en attack mot kyrkan över hela världen över en längre tid som försökt ta bort konceptet om att lagen existerar och gäller som även använder Paulus kommentarer i Galaterbrevet och Romarbrevet som grund. Argumenten är falska men de förstås inte heller bra

 

Romarbrevet 3:20 Ty genom laggärningar bliringen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.

 

Paulus använder en term som kallas laggärningarna. De flesta moderna kristna har antagit att han talar om Moses lag. De antar att han säger att lagen är undanskaffad. Laggärningarna är inte av förtjänst och laggärningarna är inte del av systemet. Alla skriver dessa kommentarer tillbaka till det Gamla Testamentet i allmänhet och säger att laggärningarna inte har någon betydelse för oss. Argumentet är inte korrekt på grund av argumenten i uppsatsen Skillnad i Lagen [096]. I den uppsatsen visades hur Guds lagar var eviga och att de utgick från Hans natur. De visades även att offerlagarna var det som spikades fast på korset, och inte Morallagen av de tio buden. Det finns en annan aspekt som kallas laggärningarna, vilken relaterar till Guds lag endast på ett indirekt sätt. Laggärningarna har inte blivit förstådd och det är först nu genom arkeologiska bevis som vi kan förstå vad Paulus verkligen talade om. Vi kan visa att Paulus i själva verket talade om en samling skrifter vilka blev vanliga i judisk sekterism baserad kring Qumran, och som inte hade någon del i rabbinsk judendom. De användes för att essenerna och andra hade förkastat Talmud och Tempelsystemet och prästerskapet. De var de enda Bibelns grupper under de första århundradena e. Kr. Vi kommer att se att Paulus term laggärningarna refererar till en sekteristisk analys av rituell rening vilken inte har någon grund för frälsning. De refererar inte till Guds lagar för andlig frälsning över huvud taget. De refererar endast indirekt till de Heliga Dagarna. De refererar till offer och rening i form av rituell rening. Vi kommer att se, ur följden vad som var inblandat. I Romarbrevet 3:20 har vi den första kommentaren av denna karaktär. Den säger därför av lagens gärningar. Vissa versioner översätter texten med lagens arbeten eller verk.

 

Romarbrevet 3:20-27 20 Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd. 21 Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – 22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. 23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, 24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, 26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus. 27 Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag.

 

Här säger Paulus i praktiken av vilken lag? Av arbete nej, men av trons princip. Detta är den centrala delen av förlängningen av frälsningen för mänskligheten. Ändå upprätthåller Paulus lagen.

 

Romarbrevet 3:28-31 28 Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar. 29 Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro. 31Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen.

 

Så Paulus upprättar lagen i den romerska kyrkan, ändå säger han att laggärningarna här inte är riktiga. De överför inte frälsning. Frälsning sker bara genom tro på Jesus Kristus. Varför blev paaulus inblandad i detta gräl? Många har antagit, på grund av den tydliga konflikten i termerna att han hade att göra med offerlagen mot de som försökte försvara lagen. Det finns ett problem med Paulus uttalanden och Bibeln fasthet, för det finns klara motsägelser i vad Paulus säger. Å ena sidan säger han att man måste upprätthålla budorden, och å andra sidan så säger han att dessa laggärningar inte för med sig någon fördel. Denna uppenbara konflikt var tvungen att lösas. Det slugiltiga svaret bortsett från den klara skillnaden mellan Morallagen och offerlagen som vi har tagit upp i uppsatsen om Skillnad i Lagen, vilar i en samling skrifter, om vilka vi var omedvetna. Termen som han använde är ergoon nomou, (på romanised grekiska), som betyder verk om lagen, laggärningarna. Det översätter en hebreisk term som vi nu har återfunnit i Dödahavsrullarna. Termen är  Miqsat Ma’ase Ha-Torah, eller MMT, vars översättning enligt Strugnell och Qimron, är Vissa Handlingsregler för Torah. Den återfinns inte någonstans i rabbinsk judendom. It did not become normative and the understanding was hence lost.

 

Dock betyder miqsat inte enbart vissa. När det används i MMT så refererar det inte till vissa slumpmässiga lagar. En förståelse kan nås från dess användning i Talmud. Således anser Martin Abegg att (Paul, Works of the Law and MMT, Biblical Archaeology Review, Nov.-Dec. 1994, sid. 52 ff), att vi kan översätta ordet med vissa viktiga eller betydelsefulla. Strugnell och Qimron översätter frasen ma’ase ha torah som regler i Torah. Lawrence Schiffman föreslår lagliga regler av Torah (från Abegg ibid). Kanske är det mer allmänt översatt som lagens definitioner. Men dess användning i grekiskan har översatts som ergoon nomou. Denna term användes i Septuagint för att översätta termen ma’ase ha torah. Termen ergoon nomou är termen som navänds av Paulus och som översätts på engelskan motsvarande lagens verk. Det blir tydligt att Paulus verkligen talade om synen på lagen som Qumransekten hade och som blev en strömning i hela den ickerabbinska judendomen under det första århundradet och blev inte någon del av Talmudtraditionen och översättning. Det blev inte en del av vad vi uppfattar som allmän judisk tanke. Sedan försvann det. Vi var tvungna att vänta tills Dödahavsrullarna för att se kopior som återfanns och översattes. Av dessa fynd kunde vi sedan förstå Paulus riktigt. Vi kommer att gå igenom vissa av dessa texter och därefter gå igenom vad själva Dödahavsrullarna säger att reglerna är. Vi kommer att få en känsla för vad det är för sorts ting som Paulus attackerar. Vi kommer att se vad han säger är borttaget. Det för inte med sig någon förtjänst. Det har ingenting att göra med vår syn på frälsning, om regleringen från det Gamla testamentet, som gäller oss. Det behandlar offerlagen och lagarna om ceremoniell rening. Den överför rättfärdighet genom verk på grund av ett felaktigt läsande av texten.

 

Det har förekommit ett rättsfall i Amerika gällande rätten till Laggärningarna eller översättningen av MMT som de kallar den. Elisha Qimron och John Strugnell har producerat texten. De försöker behålla rättigheterna till Qumrantexterna. Ni kanske säger "Vad spelar det för roll för oss? Vad spelar de för roll om de gräver upp ett papper i Qumran? Och hur påverkar de vår tro?". Svaret är att det ger oss ett verktyg till, ett vapen eller en sköld, gentemot de som försöker riva ned vår tro och lagen. Så fort Ni tar bort lagen, så tar ni bort konceptet om synd och ni tar bort de Heliga Dagarna och det Osyrade Brödet. Ni attackerar själva grunden för Guds plan för frälsning. Fördunklandet av meningen gör det svårt för oss att förstå vad Kristus gör med oss och hur han tar oss framåt.

 

Diskussionen om vad Paulus sade i Romarbrevet och Galaterbrevet kan försvaras och förklaras genom en ökad förståelse. Förklaringen ärr att han talade om Laggärningarna Miqsat ma’ase ha-torah eller MMT, som är en specifik skrift från Qumransekten, som inträdde sekteristisk judendom under det första århundradet och som försvannfrån det andra, tredje och fjärde århundradena.

 

Efter förskingringen och efter Jerusalems fall, och slutligen, fallet för Massada, så förlorades MMT. Den fanns kvar i en grotta i Qumran. Förståelsen för vad Paulus sade låstes in, så att folk som ville ta bort Guds lagar använde det Nya Testamentets text att slå ned lagen med vad Paulus sade. Nya Testamentets brev användes även för att attackera Paulus attityd, och sedan på grund av det så kände sig judarna hotade av vad Paulus sade. De införde vad som verkar vara en uppenbar motsägelse i Bibeltexten. Galaterbrevet 2:13 ger en känsla av vad som hände. 

 

Galaterbrevet 2:13 13 Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med.

 

De gick till Barnabas med andra ord, så de utvalda var inte immuna av detta resonerande.

 

Galaterbrevet 2:14-16 14 Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: ”Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?” 15 Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare. 16 Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

 

Nu har termen laggärningarna i allmänhet tagits för att ha en betydelse från de två orden som, lagens gärningar, men faktum är att det är som vi ser, en titel, Verken om Lagen, vilket översätter den hebreiska titeln Miqsat ma’ase ha-torah. Från och med nu kan vi identifiera detta som en titel för ett judiskt verk under det första århundradet som försöker överföra något rättfärdigande genom arbete. Galaterbrevet 3:1-14 ger vidare förklaring.

 

Galaterbrevet 3:1-14 1 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 2 Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 3 Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? 4 Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. 5 När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra? 6Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig. 7 Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. 8 Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig. 9 Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. 10 Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det. 11 Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, 12 och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som håller buden skall leva genom dem. 13 Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. 14 Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.

 

Paulus refererar till Abraham i texten i Galaterbrevet, för att Abraham ansågs vara rättfärdig, genom texten i Första Mosebok. Hela kompositionen om Abrahams rättfärdighet var från Första Mosebok 22:16 där Abraham var villig att offra sin son Isak på Guds befallning. Och Abegg lyfter detta som en poäng (ibid). Han tror att det finns en möjlighet, och att det är en väldigt stark möjlighet, annars skulle Paulus inte ha använt den referensen i förhållande till sin text. Han skulle inte ha talat om laggärningarna och använt exemplet med Abraham, om inte det exemplet var specifikt för handling och uppfattning av rättfärdighet. Faktum var att han uppfattades rättfärdig av vad han hade gjort. Abegg har en bra poäng, och det verkar korrekt, att grunden för laggärningarna överförande rättfärdighet kanske även var hämtat från Psaltaren 106:30-31.

 

Psaltaren 106:30-31 30 Then Phin'ehas stood up and interposed, and the plague was stayed. 31 And that has been reckoned to him as righteousness from generation to generation for ever. (RSV)

 

Vad samtida judendom och därefter kyrkan hade gjort var att ta detta koncept där Phinehas stod upp, och genom sin handling, av vad han gjorde räknades som rättfärdig för alla generationer. Så Qumransekten och MMT, och grupperna som lärde att lagen kunde överföra rättfärdighet genom verk, tog denna text och tillskrev den som att vara rättfärdigandet av rättfärdigheten överförd genom individernas handlingar. Zadoks söner var titeln som Qumransekten använde. Den Zadok, överstepräst under David and Salomo, som var den direkta avkomman från Phinehas stödjer denna syn. Paulus sade att ingen människa är rättfärdigad inför Gud av lagen. Han som genom tron är rättfärdig skall leva. Således är rättfärdighet lydnad inför buden genom tron. Följande av lagen utan tro på ett högre system är ingenting. Det är konceptet som attackeras. Denna fysiska och materiella syn på rättfärdigheten hölls trots det faktum att det finns många bibliska texter i Jesaja, speciellt Jesaja 9:1-6, som talar om Messias och Jesaja 53, som talar om hans lidande och borttagandet av synden. Alla dessa texter visade mot det betalande offret av Messias för att ta bort synden. Ändå trodde dessa människor att de genom handling så kunde de uppnå rättfärdighet. Som Paulus sade “Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Mottog ni anden genom laggärningar eller genom att höra med?”

 

Och sedan tog han upp Abraham. Paulus såg att deras position härrörde från de två texterna trots att han inte nämde Phinehas. Dock verkar det säkert att texten om att Abraham blev rättfärdigad genom sin lydnad och hans handling i offret av Isak, var grunden för deras tänkande. Den kan verkligen till och med ha spelat en roll i deras monastiska celibat i vissa områden. Kanske genom offrandet av barn, genomm att inte ha några, kan du överföra i celibatet en rättfärdighet. Så du räknas som rättfärdig helt enkelt genom att förneka din avkomma. Det är en bissar form av resonerande. Men man kan misstänka att det verkligen var så enkelt. Det finns andra rituella reningar, som gör det till en logisk förlängning, för vi kan inte vara rituellt rena hela tiden, under lagen, given alla begränsningar i det mänskliga livet. Abegg verkar göra en god sak för namnets ursprung. Han pekar på att MMT är satt i exakt samma språk som den som Paulus svarade på i sitt brev till (Gal. 2:16) (Abegg op. cit. sid. 55).

 

Man frågar sig då fråan: Vad är Laggärningarna? Qimron och Strugnell har gjort en rekonstruktion av Laggärningarna i DSStexten. Den består av tre delar. Dess första är en kalender bestående av rader med siffror från 1 till 21. Den andra är delar av laen som består av en andra del av den hebreiska texten numrerad 1 till 82. För det tredje har det en epilog bestående av en tredje del texter, numrerade från 1 till 32.

 

Fragment av sex separata kopior av MMT hittades vid Qumran, så det är ingen isolerad text. Det fanns många kopior av den. De är bestämda på två sätt, först genom 4Q siffror som indikerar att de kom från Qumrangrottan 4. Dessa är 4Q394 till 4Q399. Därefter är de utmärkta av en bokstav från a till f. I den vänstra marginalen är källan till texten indikerad av bokstav och 4Q nummer (i parentes). Således är de första 18 linjerna i kalendern från en kopia a som är lika med 4Q394. Numren som följer 4Q numreringen identifierar kolumner och linjer (många upprepas i andra texter) (Annex A).

 

Rad ett lyder i [den sextonde (dagen) av den (här andra månaden) är en Sabbat]. Detta är nu inte bibliska positioner. De baseras kanske även på solkalendern i Qumran, vilket är fel. Det kastar bort systemet med de Heliga Dagarna likväl. Det finns en orsak varför vissa av kalenderstrukturerna som påverkades var tvungna att tas bort. Det är därför de inte kunde tillåtas att överleva efter det andra århundradet.

Rekonstruktionen lyder:

 

Den tjugotredje av den är en Sabbat. Den trettionde [av den är en Sabbat. Den sjunde av den tredje (månaden) är en  – den fjortonde av den är en Sabbat – den femtonde är Veckohögtiden [Alltså föll Pingst på den 14 och 15 av den tredje månaden för Qumran: detta är i strid med Tredje Mosebok 23. Texten fortsätter]. Den tjugo - ii fö]rsta av den är en Sabbat. Den tjugoåttonde av den är en Sabbat Efter den (alltså Sabbaten), söndag och måndag, [skall tisdag läggas till (denna månad).

 

Detta är rekonstruktioner (i dagsnamnen som vi använder så att ni förstår vilka av veckans dagar det är i moderna termer) Texten fortsätter:

Och årstiden upphör – nittioen dagar. Den första den fjärde månaden är en Minnesdag. Den fjärde]

iii av den [är en Sabbat]. Den el[fte] av den är en Sabbat. Den artonde av den är en Sabbat. Den tjugofjärde av den är en Sabbat. Den andra av den fem [te månaden är en Sabbat. Den tedje av den är Högtiden för (det nya ) Vinet … iv Den nionde av den är en Sabbat]. Den sextonde av den är en Sabbat. Den tjugotredje av den är en Sabbat. Den trettionde av den är en Sabbat. Den sjunde av den sjätte (månaden) är en Sabbat. Den fjortonde av den är en Sabbat ...

Texten går vidare med att räkna upp Sabbaterna genom hela året och fullbordar sedan året genom Sabbaterna med högtiderna för den nya oljan och högtiden för vedoffret. Dessa är inte Heliga Dagar som Bibeln uppmuntrar oss att hålla under tiden för de Heliga Dagarnas högtider. Det finns hela följder av kalenderhögtider i Laggärningarna som uppmanas till folk utan någon direkt biblisk sanktion eller på sin höjd genom härledning. De verkar ha sugit in till och med Barnabas i detta material. Detta är hur bedrägligt materialet var under det första århundradet.

 

Texten fortsätter:

1 Nu är detta vissa av våra regler [...] vilka är [vissa av reglerna enligt]

2 [de] regler(na) (av Torah) i enlighet med [vår åsikt, och] alla av dem de berör [...]

Man måste komma ihåg att dessa är utgrävd tvåtusenår gammal papyrus, och vissa fragment saknas. Det finns elipser i fragmenten. Det fortsätter:

3 och renheten av [det ... Och det rörande de sådda gåvorna av det] nya vetekornen av de [ofrälse vilket de ... ]

4 och låt deras [...] röra det och be[sudla det, och ingen skall äta]

5 något av det nya vetekornen av d [e ofr]älse, [inte heller] skall det tas in i det heliga.

 

Här får vi konceptet – rör inte – ät inte – smaka inte. Dessa kommentarer av Paulus blir alla helt vettiga nu. Han talar om Laggärningarna, vilket är vad denna text är för något. Han säger att du inte får sugas upp av det här. Det säger – rör inte detta, och smakade det inte, och gör inte så här. Det överför inte rättfärdigande. Ert rättfärdigande är i Jesus Kristus. Detta är ett klart nytt fynd och det är en viktig text och översättning. Detta är även en av orsakerna till varför Qumrantexterna hölls tillbaka i 50 år. Texterna blåser bort argumenten för modern tids protestantism. Detta rättfärdigar den traditionella hållning om Sabbaten och de Heliga Dagarna hos Kyrkan helt och hållet. Moderna dagars anti-nomialister bringas till ett stillastående av publiceringen av denna text. De är helt utan ursäkt.

 

Vi går igenom koncepten nu (i rad 5).

Varje av de nya vetekornen av d[e ofr]älse, [inte heller] skall tas in i det heliga. [Och rörande offrnadet av reningsoffer]

6 att de kokas i ett [koppar] kärl [och de ...] i det,

7 köttet av deras offergåvor, att de [...] på Tempelgården (?) ...

 

Och så talar vi om offer och det sätt på vilket de skulle utföra dem på Tempelgården. De hade inte kontroll över Templet! Men de hade en mindre helgedom som de kallade Templet. Vad de gjorde var att upprätta regler för någonting de inte kontrollerade. Men de talade i praktiken om för fariseerna och de rabbinska myndigheterna hur strukturen skulle vara. Nu blev detta ett mycket övertygande dokument genom hela Mellersta Östern under det första århundradet. Så pass mycket att Paulus var tvungne att ägna delar av Romarbrevet och Galaterbrevet till att bekämpa denna text. Det är så pass vida spridd den var.

 

Den talar om

8 buljongen av deras offergåvor. Och angående offren från de ofrälse:: [vi är av åsikten att de] offrar

9 till det [...] att det är som (en kvinna) som horade med honom, [och angående sädesoffren] av offren.

 

Med andra ord så attackerade de direkt allting som de ofrälse gjorde av offer till Templet. Deras motståndare lämnade kvar sädesoffren från en dag till nästa. De ansåg att det skulle ha ätits före solnedgången på den dagen det offrades.

 

Dock ser man här begreppet tränga igenom som hos Johannes, att det talas om kvinnan, den falska religionen, som är en hora, för Judah såg falsk religion som en hora i förhållande till Gud och som en otuktig. Den säger om deras offer av välmående, vilka motståndarna lämnar från en dag till den följande dagen, men det är skrivet och vidare vid punkt 11, skall sädesoffret ätas efter solnedgången och köttet som är offrat under dagen då det offras före solnedgången. För prästernas söner skall ta vara på denna sed så de inte gör så att folket måste bära bestraffning. MMT refererar till renhetsreglerna för kon för renhetsoffren, d.v.s. den röda kon. Han som slaktar den och han som bränner den, och han som samlar in askan, och han som häller vattnet av den, för rening; det är vid solnedgången som allt detta blir rent.

 

Vi är nu medvetna om offergåvorna för den röda heifer (4 Mos. 19:2). Författarna till MMT är upptagna primärt med offren. De reglerar offren. Vad Paulus säger, än en gång, är att alla dessa offerreningar är borttagna. Det var cheirographon, om du så vill, skuldfriheten, som spikades till korset i Kolosserbrevet. Denna bok om skuldfrihet, som dessa synder staplar upp, som naglades till korset. Men man kan se hur lömskt det är. Sekterna hade skapat en andra uppsättning av regler, likt Talmud, som blev till en serie texter som har regulerat deras dagliga liv, och den blir en förlängning av rabbinsk judendom, men i opposition till det. Så de är besatta med att tvätta sina händer och se på vad de gör, och vad de skall äta, vad de ska kombinera med sina offergåvor.

 

Nu bemöter de då frågan om prästerskapet. De refererar till prästerskapet som Arons söner. De har instruktioner för reningsvattnet och dess hällande. Diskussionen koncentreras då (18 ff.) kring hudar från boskapen och fåren. MMT talar om att ta dem in i deras helgedomar. Som exempel även:

Rörande hudarna och ben av orena djur. Det är förbjudet att tillverka handtag till kärl från deras ben och hudar.

 

Ni kan inte ta upp ett dött djur och använda dess ben till att karva ett benhandtag och sätta det på ett kärl, för det gör kärlet orent. Så allt detta är föreskrifter av vad ni skall göra i det dagliga handlandet. MMT tar Torah och sträcker ut det in till dessa reningsregler.

 

Och rörande hudar från kadavren av rena djur, han som bär ett sådant kadaver skall inte ha tillgång till den helgade maten.

 

Så ni bär till och med rena kadaver och ni är inte tillåtna att ta del av den helgade maten. Av detta kan dras slutsatsen att om ni till exempel arbetade i ett slakthus så kunde ni inte tal del i det heliga brödoffret. Om ni för vidare det till kristendomen så kan ni inte ta del i brödet och vinet. Så allt av det är reglerande nonsens som Paulus var tvungen att angripa, för det angrep effekten i Kristi offer. Dock tog han inte bort det Gamla Testamentets lag. Han tog bort en lagtext som centrerades kring det Gamla Testamentets lag. Offerlagen hade ganska tydligt tagits bort av Kristus, så som det lärs av apostlarna, som jag refererade till i uppsatsen Skillnad i Lagen. Så ni har tre element. Vi har att göra med tre skilda element i lagen i det Nya Testament. Paulus själv talar om tre skilda element så det är därför ni får en uppenbar motsägelse i det som Paulus säger. För vi visste inte vad Laggärningarna var. Men Laggärningarna förstår vi nu, är en text, en förklarande text, likt Talmud, som påverkar det Nya Testamentet. Nu när ni förstår det så är det så enkelt. Vi kan se genom modern modern anti-nomianska skrifter helt enkelt genomvår förståelse och jämförelse av Bibeln så som vi har den. MMT togs inte i beaktande när Skillnad i Lagen skrevs, men det ganska lätt att skjuta hål i de anti-nomianska argumenten utan den. Med texten i MMT  så blir de anti-nomian argumenten helt förstörde. Man kan säga till vem som helst som säger att lagen har tagits bort, att de inte vet vad de säger. Detta är betydelsen av MMT. Vi vet vad Laggärningarna var.

 

MMT går från frågan om prästerna till den om folket och gör att folket bär en bestraffning.

 

MMT förlägger platsen för slakten inom lägret – i den norra delen av lägret. De ansåg att helgedomen är ett mötestält, och att Jerusalem är lägret, och uutanför lägret är utanför Jerusalem.

 

Det är lägret för deras bosättningar (29-30). Det är utanför lägret där man skall [offra?] reningsoffret, och ta ut askan från altaret och bränna reningsoffret, för Jerusalem är platsen som han har valt bland alla Israels stammar.

 

Det verkar som om de menar av detta att Jerusalem rörlig plats, så som Israels bosättningar. Detta är av betydelse för aktiviteten i förskingringen.

 

De argumenterar av dessa texter om var slakten skall äga rum och var bortkastandet av askan skall ske. Alltså ser vi enbart till offerlagen, och reningsoffren som uppstår med djur och offren och av djur som dör av sig själva. MMT texten är reningsritualer. Detta ger oss en uppfattning om graden av reningsritualer som var endemiska i det judiska samhället vid den tiden. Vi tenderar att döma dem efter våra mått och vad vi gör. De var besatta av renlighet! Det var en fixering. Paulus var tvungen att ta itu med det för Kristus var tvungen att sätta deras förståelse för religion på en stabil intellektuell grund. Denna syn på religion var ett hinder för hela världen. Det är bara när ni läser saker som Laggärningarna som ni inser omfattningen på problemet som Paulus stod inför.

 

MMT går sedan vidare (från 36) till de sorters matvanor som rörde dräktiga djur. Ni kan inte offra en moder och dess foster på samma dag. Ni kan inte äta ett foster som är funnet i sin döda moders livmoder; det kan endast ätas efter att det blivit rituellt slaktat.  Denna sorts saker görs inte, från våra normala handlingsföreskrifter, av oss ändå. Men dessa var föreskrifter så att människor inte skulle göra dessa saker.

 

Den är därefter upptagen med frågan om vem som får träda in i församlingen. De nämnda är ammoniter, och moabiter, och mamzer, och han vars testiklar har blivit krossade, och han vilkens manliga lem har skurits bort som inte desto mindre träder in i församlingen och tar fruar för att bli ett ben, och träda in i helgedomen. MMT talar här om vem som kan ingå äktenskap och vem som inte kan det – vad lagens föreskrifter säger. Och de talar om orenhet i sammanboende och det faktum att de inte kan förenas med israeliter. MMT räknar upp de olika sorternas förbjudna föreningar eller ingiften. Förbuden mot ingiften inom rasen rör även äktenskap utanför stammarna. MMT talar även om blinda människor, så människor som är blinda skulle vara varsamma för all blandning, och kan inte se en blandning då den sker. De måste göra ett reparerande offer. Så om ni är blinda så kan ni inte blanda någonting för du måste veta vad du äter och bär. Vilken börda att lägga på en blind man. Dessa är den sorts saker som Laggärningarna berör. Nu förstår ni varför Paulus bestred den. Vaarför han var så fördömande. Förespråkarna för MMT trodde att denna överförde rättfärdighet. Det finns ingenting rättfärdigt av vad vi läser från MMT. Offerlagen hade tagits bort. Offerlagen anses vara ett ämne för Skuld, men rättfärdighet kom genom Jesus Kristus. Vi skulle inte anse någonting av MMt att vara rättfärdighet, eller någonting av den att vara ens central för eller rörande vår tro.

MMT går igenom hela frågan om vätskor – hundar som träder in i lägret – som äter helgedomens ben – Jerusalem som Helighetens läger osv. De blev upptagna av det som en central ställning. De såg Jerusalem som huvudlägret för Israels läger.

 

De talade om trädens frukter palnterade som mat i Israels land. De var tvunget att behandlas som förstskörden enligt prästerna Likaså med tionden och flockarna som gavs. Även när det gällde helade spetälska, så hade MMT sekten uppfattningen att de inte kunde träda in på någon plats som innehöll helig mat, utan skulle vara isolerade, och utanför varje hus (64-70 sid. 59 f.). Om någon bryter en öfrbjudande föreskrift omedvetet och fakta undgår honom så skall han föra fram ett reningsoffer. [[O]ch angående han som medvetet överträder föreskrifterna är det skri]vet att han ‘föraktar och hädar] (70 ibid.).

 

Så går vi då igenom koncepten om spetälska och rena djur och orena blandningar t. ex. att så dina fält och vingårdar med blandade arter. Du är inte heller tillåten att göra detta från bibliska texter. MMT talar sedan om plöjande med ojämnt okade djur. Det finns en hel följd av handlingar som du borde göra. Vi uppfattar numera på grund av vår urbana inställning att ojämnt okade betyder människor av olika trosåskådningar. De tog det primärt i det materiella konceptet om att inte tillåtas att använda dem under lagen, så de skapade fler regleringar (från de bibliska förutsättningarna) om vad ni skulle göra. Det fanns regleringar om vad ni kunde ta med er hem. Det fanns även regleringar om kopulation med kvinnor. Prästerskapet var förbjufet att gifta sig med kvinnor från lekmannasidan. Ni kunde inte föroren er säd, så det var en fråga om förorening; det var inte ett andligt/moraliskt problem. Alla av dessa koncept kom att ses i materiellt sammanhang. Hela strukturen hos Anden, vår förståelse av vad vi gör andligen, underminerades helt av denna text i Laggärningarna. Den reducerade allting till en materiell ickeandlig nivå.

 

I grunden finns MMT där för att föra ut välsignelser och förbannelser. Vad skriftställarna säger då, när allting reduceras och koncentreras, är att vissa av välsignelserna och förbannelserna redan har uppfyllts så som det är skrivet i Moses bok. Vissa av Salomos välsignelser och vissa av förbannelserna från Jeroboam (18-19 op. cit. sid. 61). Det refererar till (21) de sista dagarna då de skall återvända till Israel (22) för evigt … och inte bli upphävda (?) men de onda skall handla ont. (det finns vissa ellipser i texten). MMT går vidare från (23 ibid. sid. 61)

 

23 och [...]. Tänk på Israels kungar och på deras dygder: vem än bland dem 24 fruktade [To]rah var fri från bekymmer; och dessa var sökarna för Torah, 25 villkas övergrepp var [för]låtna en. Tänk på David som var en man av rättfärdiga dygder och  26 som (därför) var befriad från många bekymmer och förlåten. Vi har (verkligen) sänt er 27 vissa av de regler från Torah i enlighet med vårt beslut, för er välfärd och välfärden för era folk. För vi har sett (att) 28 Ni har visdom och kunskap om Torah. Betänk alla dessa ting och be honom att han stärker  29 er vilja, och tar bort från er ondskans planer, och Belials planer 30 så att ni kan njuta vid tidens slut, och finna att några av våra seder är korrekta. 31 Och detta kommer att räknas som dygdiga handlingar för er, eftersom ni gör vad som är rättfärdigt och gott i Hans ögon för er egen välfärd och 32 för Israels välfärd.

 

MMT regler för Lagen, eller Laggärningarna, blir då det begrepp som överför rättfärdighet. Det är inte sant. Nu kan vi begripa vad Paulus var på väg och vad han sade. Laggärningarna, MMT eller ergon nomou överförde ingen rättfärdighet. Vi ser vad han angrep och vad han jämförde med rättfärdighet genom tro. Vi är bättre utrustade nu till att argumentera i fråga om betydelsen av Romarbrevet och Galaterbrevet och integriteten i dessa texter. Med denna uppsats om MMT och uppsatsen Skillnad i Lagen, är vi bättre rustade till att bestrida påståendena från den moderna tidens protestantism. Det är nu påvisbart tydligt att de har uppfattat det fel. Det är inte Torah som överför rättfärdighet, och det är verkligen inte dessa rituella renhetsregler som kan överföra rättfärdighet. Vad detta var, var en codex eller en förenkling av offer och reningslagarna i Torah i försök att göra dem delaktiga i överförandet av rättfärdighet.

Det är morallagen som tränger fram ur Guds natur som exemplifierar rättfärdighet. Ni kan ju tänka er att vara i det första århundradet som kristna, sittandes tillsammans, och människor kommer in med denna vida spridda skrift. Människor talade om den. Det blev generaliserat att vi var tvungna att utföra den här handlingen eller den där handlingen. Vi är tvungna att bli rena. Vi kan inte använda det benet för att göra ett handtag för det där föremålet. Vi kan inte ta in det där djuret på det stället. Ni kan inte göra detta och ni kan inte göra det där. Det skulle driva er i vansinne. Vi skulle ha alla dessa människor som skulle säga att det var tvunget att göras, eftersom det är i Laggärningarna. Laggärningarna säger så. Det är som om någon säger att en individuell kultledare eller biskop x sade så. Det verkar vara vad som hände.

 

Eftersom vi har att göra med falska verk om frågan om Herrens Påsk som försöker skapa en Herrens Påsk den 14 Nisan ur en väv av lögner, så måste vi även ta itu med från om MMT. Paulus var tvungen att ta itu med den, för att den uppenbarligen infekterade Kyrkan i Galatea. Det är ingen tillfällighet att den trängde in i kyrkan i Galatea, men den nämns i förbigående i Romarbrevet för att den judiska församlingen i Rom var en hel del längre bort från Jerusalem an Galatea. Ju längre avstånd, desto mindre problem, men uppenbarligen hade de i Mellersta Östern haft ett allvarligt problem. Det var då som Templet var märkt för förstörelse. Det är därför som Templet och alla dess omgivningar var tvungna att förstöras, för att bli av med detta icke-bibliska judiska system. Så att strukturen kunde gå vidare i ett renare system, så att vi kunde se till det andliga syftet, istället för att vara bundna till alla dessa ritualer; dessa element. Vi visste inte att Laggärningarna verkligen var en text. Det var en bok. Det var inte bara en handling. Vi kan nu se på texterna i ljuset av detta faktum att vad Paulus troligen sade, var faktiskt en referens till MMT. Det är inte helt klart än, men forskarna är ganska säkra – det är vad allting handlar om. Implikationerna är revolutionerande. Inte För Guds Kyrka, som ändå gör så. Det är revolutionerande för den moderna tidens protestanter som ignorerar skillnaden i lagen som var så tydligt förstådd av dem under reformationen även om de inte förstod Herrens Påsk eller andra Heliga Dagar i planen om frälsning på rätt sätt. Kyrkan är frikänd genom detta fynd. Modern kristendom kommer då att kunna se, fullständigt, att Guds Kyrka verkligen hade rätt från början.

 

Där annat icke anges är bibelöversättningar från år 2000 svenska översättning

q