Guds Kristna Kyrkor

[242]

 

 

Lammets Död [242]

 

(Edition 1.0 19980314-19980314)

 

Många kristna uppskattar inte till fullo vad som händer över tidsperioden för Herrens Påsk och tidpunkten och betydelsen för Messias död som Guds Lamm.

 

 

 

 

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

 

E-mail: secretary@ccg.org

 

 

 

(Copyright © 1998  Wade Cox)

(Tr. A. Binder 2004)

 

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

 

 

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org

 

 


 Lammets Död [242]


 

Vi har undersökt tidpunkten för korsfästelsen och uppståndelse (se uppsatsen Tidpunkten för Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]).

 

Herrens Påsk undersöks i uppsatsen Herrens Påsk [098] och är uppbruten i sina beståndsdelar i förklaringen av Herrens Nattvard i uppsatserna Betydelse av Fottvagning [099], Betydelsen av Brödet och Vinet [100], och Herrens Nattvard [103].

 

Vi känner till att Herrens Påsk är en befalld föreskrift av Herren och att den hölls i Israel så som Bibeln befaller fram till slutet av tempelperioden år 70 e. Kr.

 

Vi förstår vad som hände vid Herrens Nattvard och vi vet att dessa händelser ägde rum natten för den 14 Nisan innan Messias arresterades och dömdes och följdaktiligen korsfästes.

 

Varje händelse i sekvensen vid denna Herrens Påsk var i enlighet med Guds fullkomliga plan och i enlighet med Hans lagar och tidsbestämningar. Kristus korsfästes inte på en fredag och han uppstod inte på en söndag så som det vanligtvis antas av huvudfåran inom kristenheten. De hedniska ursprungen för den nuvarande påsken och den gradvisa övergången från Herrens påsk till denna hedniska påsk undersöks omfattande i uppsatsen Ursprungen för Jul och Påsk [235].

 

Inte hade heller judarna tidpunkterna fel och Kristus dödades inte vid fel tillfälle. Han dödades vid precis den tidpunkten då det första Herrens Påsklamm dödades på Tempelberget och i enlighet med föreskrifterna som utfärdats i befallningen från Gud.

 

Vi känner utantill dessa händelser och tjänsten hos det sista kvällsmål Herren gav som Herrens nattvard. Vi vet att denna är en av Kyrkans enda två sakrament (se uppsatsen Kyrkans Sakrament [150]). Det andra sakramentet är dopet (se uppsatsen Ångersoning och Dop [052]).

 

Vad som inte förstås lika väl är tidpunkten och

 

orsakerna bakom Messias död så som Guds Lamm.

 

Föreskrifter för Herrens Påsk

Tredje Mosebok 23:4-14 4 Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider. 5 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, mellan skymning och mörker, är det Herrens påsk. 6 Och på femtonde dagen i samma månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens ära. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 7 Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 8 I sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 9 Herren talade till Mose:  10 Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar

grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, 11som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. 12Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. 13Det tillhörande matoffret skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det tillhörande dryckesoffret skall bestå av vin, en kvarts hin. 14Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram gåvan till er Gud. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.

 

Vi ser att denna förordning är uppdelad i följande struktur i följande beståndsdelar.

·        14 Nisan då Herrens Påsk offras.

·        Det Osyrade Brödets Högtid som varar från 15 Nisan till 21 Nisan och vid vilken inget syrat bröd får konsumeras.

·        Både den 15 och den 21 av den första månaden som kallas Nisan eller Abib (Abib eller Aviv betyder vår, alltså Tel Aviv betyder Vårkullen) är heliga sammankomstdagar och inget arbete var tillåtet dessa dagar.

·        Ulloffret skall ges på dagen som följer Sabbaten och lammet utan skador skall offras med detta offer av de först skördade. Detta var traditionellt skördat vid den tredje timman eller klockan 9 på morgonen följande den veckoliga Sabbaten under det Osyrade Brödets högtid. Denna söndag inledde också nedräkningen till Pingst som vi såg i uppsatsen om Pingst (jfr. uppsatsen Pingst Jämförelse av The Omer Count to Pentecost [173]). Schurer är tyst angående detta offer.

 

Det finns ett antal underföreskrifter som styr Herrens Påsk och vilka skänker ljus till Messias handlingar och apostlarna vid Herrens Påsk år 30 e. Kr. då han dog.

 

Herrens påsk skulle hållas på följande sätt. Den ursprungliga föreskriften var given för den måltid som åts på aftonen som följde på offret från eftermiddagen av den 14 Nisan, alltså på aftonen den 15 Nisan. Det var ursprungligen ett lamm ätet med bittra örter; dödat i Egypten och dess blod stänktes över dörrposterna och gavlarna så att dödens ängel skulle passera förbi Israels barns hus. Israel passerades över – därför termen Passover (det engelska namnet på Herrens Påsk, Passover – pass = passera, over = förbi, över, övers, anm.). På detta sätt visade Gud vad Han skulle göra med världen och att frälsningen skulle komma av Messias död som Guds Lamm tillåtande inträde i Guds familj som del av Israels nation.

 

Offret är befallt i Andra Mosebok.

Andra Mosebok 12:1-14 1 Herren sade till Mose och Aron i Egypten: 2 ”Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. 3 Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. 4 Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. 5 Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. 6 Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. 7 Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. 8Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 9Ni får inte äta något av köttet rått eller kokat i vatten, utan det skall vara stekt över eld, med huvud, fötter och innanmäte.10 Ingenting får lämnas kvar till morgonen; om något då är kvar skall ni bränna upp det. 11Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. 12 Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren. 13 Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten. 14 Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.

 

Detta Påsklamm eller get skulle dödas av hela den samlade Israels församling. Det utvaldes den tionde dagen och dödades på den fjortonde dagen. Det åts på kvällen av den femtonde av den första månaden somskulle hållas som Natten för stor Vaksamhet förevigt. Då dödens ängel passerade över vid midnatt den 15 Nisan så dräpte han de förstfödda av Egypten från Faraos son till de fångna i grottorna.

 

Andra Mosebok 12:29-36 29 Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen. 30 Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död. 31Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: ”Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra! 32 Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse också för mig!” 33 Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans. 34 Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln. 35 De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder. 36 Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.

 

Denna afton var befalld att hållas som en minnesdag av sparandet av Israel. Denna händelse såg även fram mot frälsningen av världen genom Messias offer.

Andra Mosebok 12:42 Det var den natt då Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla israeliter vaka, släkte efter släkte.

 

Föreskriften ändrades efter den första Herrens Påsk på följande sätt.

Femte Mosebok 16:1-8 1Ge akt på månaden aviv och fira påsk till Herrens, din Guds, ära, ty en natt I månaden aviv förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten. 2 Du skall offra ett påskoffer från fåren eller korna åt Herren, din Gud, på den plats som Herren väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. 3 Till det får du inte äta någonting syrat; i sju dagar skall du äta osyrat bröd, utsatthetens bröd – ty du drog ut ur Egypten i hast. Så skall du i hela ditt liv minnas den dag då du drog ut ur Egypten. 4 Under sju dagar får ingen surdeg finnas någonstans i ditt land, och inget av det kött som du offrar den första dagens kväll får finnas kvar på morgonen. 5 Du får inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, 6utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7Du skall laga till det och äta det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du vända hem. 8I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och den sjunde är det en högtidssamling till Herrens, din Guds, ära. Då skall du inte utföra något arbete.

 

Här ser vi att föreskriften var ändrad från den ursprungliga. Under den första Herrens Påsk så genomfördes den i husen och inge var tillåten att lämna dem. Då var hhusen skyddade av blodet på dörrposterna och tvärbjälkarna. På detta sätt visades de utvalda vara skyddade medan de var i ett främmande land från handlingarna av dödens ängel som var Messias själv i sin roll som domare över jorden. För att kvalificera sig för den rollen var han tvungen att visa sin villighet att lägga ned sitt eget liv för hela världen som han skulle döma. Denna symbolik fördes över till ockupationen av Israel då Joshua  och stammarna ockuperade det förlovade landet. Den röda tråden på tvärbjälkarna till Rahabs hus på Jerikos mur symboliserar denna Herrens Påsk med dödens ängel så som han uppträdde inför Joshua som Befälhavare för Herrens Armé (se uppsatsen Jerikos Fall [142]).

 

Då Israel kom till sina egna arvedelar och trädde in i deras egna länder, så beordrades de då att hålla Herrens Påsk utanför sina hem (5 Mos. 16:5-7). Endast på morgonen för det Osyrade Brödet var de tillåtna att återvända till sina hem. Även från denna tid, kunde det varit vilket rent djur som helst från hjorden som dödades. Herrens påsk var dock fortfarande symboliserad av lammet och det var det vanligaste och mest accepterade djuret får måltiden.

 

Vi kan börja skönja visst av symboliken och känslan av tidpunkten och handlingarna hos Jesus Kristus under den Herrens Påsk då han korsfästes.

 

Vi vet, utom allt tvivel, när lammen dödades under Tempelperioden. Josephus visar oss att lammen dödades från den nionde till den elfte timmen, alltså från klockan tre till klockan fem på eftermiddagen av den fjortonde. Lammen förbereddes då och åts på aftonen av den 15 Nisan som måltiden  för herrens Påsk. Josephus säger om en Herrens påsk under Neros regeringstid:

 

Så dessa överstepräster vid ankomsten av deras högtid som de kallar Herrens påsk, då de slaktar sina offer, från den nionde timmen fram till den elfte, men så att ett sällskap om inte mindre än tio hör till varje offer, (för det är inte lagligt för dem att hålla högtiden ensamma för sig själva), och många av oss är tjugo stycken i ett sällskap, fann att antalet offer var tvåhundrafemtiosextusenfemhundra; vilket, om man inte tillskriver fler än tio personer som håller högtiden tillsammans uppgår till tvåmiljonersjuhundratusen och tvåhundra personer (Wars of the Jews, bok. VI, IX, 3).

 

Det fanns dock endast ett lamm – det första som slaktades vid klockan  3 på eftermiddagen – som lades fram inför överstepräster som Herrens Påsk.

 

Vi får således en uppfattning av innebörden bakom följden av skeenden vid den 14 Nisan på vilken han dog.

 

Seden för Herrens påsk var också annorlunda. I Judea så arbetade människor den 14 Nisan fram till middagen, men i Galileen så arbetade de inte alls på den 14 Nisan (jfr. Schurer History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ, Vol. II, sid. 14).

 

Detta förbud mot arbete på Herrens påsk är på grund av handlingarna som krävs på den 14 Nisan från femte Mosebok 16:5-7. I Galileen varifrån Kristus kom, så gjorde folk vad Kristus och apostlarna gjorde på den dagen för Påskoffret och vände sig till tillfälliga boningar och dödade Herrens påsk. I Judea, vilket i alla avseenden och syften var ett separat land, som vi ser från lagarna i Mishnah angående fruar och egendom (mKet. 13:10; mB.B. 3:2; jfr. Schurer, ibid.), verkade de ha blivit eftergivna i denna sed, troligen på grund av deras närhet till Templet och möjligen på grund av den reda volymen av arbete som krävdes i Jerusalem till offren den eftermiddagen.

 

Inte desto mindre tog sig Messias och apostlarna till tillfälliga boningar så som krävs av föreskrifterna i Femte Mosebok 16:5-7.

 

Guds Lamm

Messias identifieras som Guds Lamm.

Johannes evangelium 1:29-37 29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd. 30 Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. 31 Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.” 32 Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ 34 Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.” 35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.

 

Johannes konstaterar här Jesus preexistens. Johannes Döparne var född före Kristus och ändå talar han här om Kristus som varande först före honom för han var före honom. Denna text följer vidare från stycket i Johannes 1:18 där vi ser att Messias var den enfödde [ende födde] Gud [monogenes theos] som är i Faderns famn, Han viker upp [eller förklarar] [Honomm (tillagt)] (jfr. Concordant Literal New Testament samt även Marshall’s Greek-English Interlinear RSV).

 

Aposteln Johannes konstaterar även här, att världen kom att bli till genom honom (Joh. 1:10). Så som ordet blev kött och och helgat med oss. Detta uttryck för logos var känt i det gamla Judea som Memra. Hans status var som Guds Lamm att ta bort världens synder. Betydelsen hos lammet verkar om och om igen i offret som offergåvor för synd och fred och andra ämnen.

 

Ändring i och med införandet av lammet i profetian kommer från Jesaja 16:1-5. Denna text talar om lammet.

Jesaja 16:1-5 1 Sänd ett lamm från härskaren i landet, från klippan i öknen till Sions berg. – 2 Likt skrämda fåglar som flyr ur redet skall Moabs döttrar komma till Arnons vadställen. – 3 ”Ge oss råd, visa en väg! Låt din skugga mitt på dagen bli som nattens skyddande mörker. Göm de skingrade, röj inte de flyende! 4 Låt Moabs skingrade folk få en fristad hos dig. Var deras skydd mot skövlaren.” ”När våldet upphör och skövlandet är slut, när den som förtrycker landet är borta, 5 då skall av nåd en tron bli rest, och genom Guds trofasthet skall en domare regera i Davids borg, en som söker rättvisan

och vet vad rätten kräver.”

 

RSV säger lamm, men enligt KJV menas hederslammet (Companion Bible).

 

Hederslammet döptes vid Jordanfloden på andra sidan från Jeriko. Bullinger säger att härskaren över detta land är Judah. Lammet sändes som Mesha kung av Moab hade gjort (2 Kung 3:4).

 

Sela identifierades som Petra i Berget Seir, nära Berget Hor (2 Kung 14:7).

 

Texten används även för att visa att följeslagarna till lammet som skall bo inom Moab är ombedda att täcka sig själva över ansiktet för skövlaren som identifieras som Sennakerib. Men Jesaja 14 talar faktiskt om Ljusbäraren eller Lucifer från den fallne Värden. Vers 5 talat om att upprätta tronen i de rättfärdigas tabernakel. Texten talar om de ofrälses omvändelse och Moabs döttrar som de som är utstötta ur boet eller försakade vid Arnons fjordar Uppgiften var att gömma Messias följeslagare bland de ofrälse och vara dömda för detta. Denna text utgör en grund för liknelsen om fåret och getterna som ges i Matteus evangelium 25:31-46.

 

Jesaja tar detta ännu längre i kapitel 53.

Jesaja 53:1-12 1Vem av oss trodde på det vi hörde,

för vem var Herrens makt uppenbar? 2 Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. 3 Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. 4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. 5 Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. 6 Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. 7 Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. 8 Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. 9 Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun. 10 Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom. 11När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld. 12 Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.

 

Denna man av sorg var skadad för våra övergrepp. Likt får gick vi vilse och Herren lade på honom allas våra skulder. Denna text visar oss varför vissa av sakerna skedde så som de gjorde vid den natten för Messias rättegång. Han öppnade inte sin mun. Han fördes som lammet till slakt och, så som ett får inför ullklipparen är stum, så öppnade han inte sin mun. Således var han tvungen att tas till fånga och dom och därefter avrättad i enlighet med denna profetia eftersom Skriften inte kunde brytas. (upprepades i Apostlagärningarna 8:32-33 jfr. Joh. 1:36).

 

Termen sin grav bland de gudlösa är egentligen nathan som utnämnd och behåller denna betydelse där det används. Således var graven utnämnd att vara med syndare och med de rika så som vi ser efter korsfästelsen.

 

Vers 5 är egentligen stucken för våra övergrepp, vilket är tillfället för stöten av spjutet i sidan. Han skadades för våra synder och vår frids rättelse var uppå honom. Vi är helade av hans strimlor. Denna sista vers upprepas i Första Petrusbrevet 2:24.

 

Denna fråga om vår frids rättelse är intressant.

 

Hela frågan i Jesaja 53:1-9 behandlas av rabbinsk judendom som varande av de Israels tjänare i exil som ses av babylonierna eller deras representater, efter att ha känt tänaren i sin förödmjukelsen och martyrskap och ser nu hans upprymdhet och nya värdighet, beskriva deras intryck och känslor (jfr. Soncino citerande Ibn Kaspi).

 

Detta är verkligen den sanna förklaringen eftersom Messias är Israel i exil, och Israel är Jesu Kristi kropp. Detta enkla faktum förstås inte av rabbinsk judendom även då de kan se att tjänaren var slagen och led för övergreppen av andra. De ansåg att tjänaren led så att det kunde vara väl med dem (jfr. Soncino v. 5): att vi må säkerställa välmående, har han blivit straffad för vår skuld (Soncino; Rashi, Kimchi). De försökte få det till att Judah i den babyloniska fångenskapen var den Israel som var Guds tjänare när det uppenbarligen refererar till Guds tjänare i en betalande roll; medan Gud straffade Judah för dess övergrepp, och använde babylonierna som Hans instrument. De var inte utan skuld.

 

Jesaja 53:4-6 förstås rabbinskt som ett igenkännande att tjänarens lidande inte var på grund av hans hemliga synder. Det är nu helt frankt erkänt att han var offret som bar de dryga straffen som andras synder hade ådragit (jfr. Soncino n. 4-6).

 

Rashi och Kimchi anser att termen våra sjukdomar som förekommer i vers 4 är de sjukdomar som skulle ha drabbat oss att termen bar innebär att han var kallad för att utstå dem (jfr. Soncino).

 

De förstod att folket hade irrat likt får och försakat Guds ledarskap, i följandet av deras egna falska religion (Soncino fotn. till v. 6; och Arbarbanel).

 

Förståelsen att de ofrälse av det babyloniska systemet är frälsta av Messias lidande, som egentligen är Guds Israel, är också Bibelns allmänna tema och speciellt för Uppenbarelseboken.

 

Hela ämnet måste behandlas i detalj under Doktrinen om den Ursprungliga Synden och Ondskans Problem som kommer att följa denna uppsats.

 

Messias Rättegång

Messias arresterades efter prästerskapets planer, och Sanhedrin användes i denna rättegång eftersom det var nödvändigt att ha minst 23 medlemmar närvarande för dödsstraff.

 

Jesus ställdes inför rätta inför Annas för ett förberedande förhör för att fastställa prima facie grunderna för att kalla samman Sanhedrin. Detta hade förstås redan blivit överenskommet, men det var nödvändigt för den juridiska process på samma sätt som det skulle användas för våra.

 

Johannes evangelium 18:12-14 12 Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom 13 och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.

 

Detaljerna om prästerskapet och datumen och tiderna finns alla i i uppsatsen Tidpunkten för Korsfästelsen och Uppståndelsen [159] och Golgotha: Huvudskalleplatsen [217] och de andra uppsatserna om Herrens Påsk. Detta förhållande är av översteprästen och den biträdande översteprästen även då judendomen försöker försätta användandet av förhållandet till Nasi till ett något senare tillfälle.

 

Bullinger är av åsikten att Annas hade blivit avsatt år 779 A.U.C. (efter stadens grundande, den romerska beteckningen på tideräkningen, övers. anm.), det år då Messias mission inleddes. Tre andra hade blivit avsatta och utnämnda innan Kajafas utnämndes av Valerius Gratus. Bullinger tror att Annas skulle ha varit mer erfaren i lagen för att formulera en anklagelse gentemot honom. Detta var i verkligheten ett förberedande förhör. Schurer anser att Kajafas utnämnd av Valerius Gratus (år 15-26 e. Kr.) cirka år 18 e. Kr. och han styrde från år 18-36 e. Kr. Ananaus, son till Sethi, hade blivit utnämnd av Quirinius (år 6 e. Kr.) och styrde från år 6 till år 15 e.Kr. De tre överstepräster där emellan som Bullinger talar om är utan tvekan Ismael, son till Phiabi, (c:a. år 15 til år 16 e. Kr.); Eleazar, son till Ananus, (c:a. år 16 till år 17 e. Kr.) och Simon, son till Camithus (c:a. år 17 år till 18 e. Kr.) alla utnämnda av Gratus (jfr. Josephus Antiquities of the Jews, bok XVIII. II. 2; jfr. Schurer, Vol. II, sid. 216, 230). Shurer behandlar från om Nasi Ab-beth-din och anser att det inte skedde förrän senare. Han menar att termen Nasi refererar till statsöverhuvudet fram till sammanställandet av Mishnah. Det kan väl vara så att termen medvetet inte användes för Herodes familj och vilade hos översteprästen eftersom landet var delat, enligt Mishnahs uppteckningar. Judah och Galileen ansågs som separata länder som vi ser ovan.

 

Handlingarna i Johannes är är grova anklagelser och procedurerna hos Sanhedrin skall vara rättvisa enligt lagen. Alltså verkar funktionen för Annas vara Ab-beth-din eller viceordförande för Sanhedrin agerande som huvudsaklig anklagare.

 

En av lärjungarna gick in med Messias i pataltset för översteprästen.

Johannes evangelium 18:15-18 15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, 16 men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. 17 Men flickan vid porten sade till Petrus: ”Hör inte du också till den där mannens lärjungar?” Han svarade: ”Nej, det gör jag inte.” 18 Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.

 

Han tog Petrus in i palatset och den kvinnliga dörrvakten anklagade honom för att vara en av Kristus lärjungar (kvinnliga dörrvakter var inte ovanliga; jfr. 2 Sam. 4:6 LXX; Apg. 12:13). Då följde Petrus första förnekelse. De andra lärjungarna var utmanade, men verkar ha varit kända eftersom ordet användes också av Petrus som indikation på att det förhöll sig så. Detta kunde inte ha varit Johannes eftersom han alltid kallade sig för Lärjungen som Jesus älskade (Joh. 13:23; 19:26; 21:7,20). Lärjungen var antagligen Nikodemus eller Josef av Arimethea vilka båda var medlemmar av Sanhedrin (cf. Bullinger Companion Bible, n. to v. 15). Termen i vers 18 tolkas bokstavligen som slavar och tjänster till tjänare och officerare. Chiliaren och de romerska soldaterna hade återvänt till fort Antonia och lämnat Messias i judarnas händer.

 

I fullbordande av Jesaja 53, ser vi nu lidandet och ovärdigheten börja åsamkas.

Johannes evangelium 18:19-24 19 Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 Jesus sade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 21Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.” 22 En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?” 23 Jesus sade: ”Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” 24 Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.

 

Det är skrivet Gud (elohim) skall du inte smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte förbanna (tala illa om) (jfr. Ex. 22:28; Eccl. 10:20; Apg. 23:5; 2 Pet. 2:10; Jud. 8 Samt även Jak. 4:3 – grekiska: kakos som förorätta med ont uppsåt) och således kan inte översteprästen talas illa om. Dock bestred Kristus här anklagelsen att han skulle ha brutit lagen. Han bestred synden som tillskrevs honom eftersom han var fri från synd.

 

Profetian förklarar att han inte öppnade sin mun eller att han var stum som ett får inför sin klippare och detta fullbordades i hans hållning inför Pilatus. Alltså, han försvarade sig inte dock gav han klart vissa svar. Är det en konflikt här? Nej det är det inte. Svaren som han gav och som i praktiken förnekade anklagelserna om brott av lagen var effektiva i att tillhandahålla exempel på uppträdande inför auktoritet. Hade han inte svarat alls så skulle det ha varit värre. Exemplet skulle för historien effektivt sett ha förstört den socaila ordningen bland kristna grupper inför juridiska processer. Evangeliet hade satt et exempel i enlighet med Bibelns lag.

 

Annas hade gått igenom handlingarna av att förbereda en anklagelse och ställa honom inför Sanhedrin och sänt honom till den verklige översteprästen Josef Kajafas.

 

Petrus prövades igen.

Johannes evangelium 18:25-27 25 Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: ”Hör inte du också till hans lärjungar?” Petrus förnekade det: ”Nej, det gör jag inte.” 26 Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: ”Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?” 27 Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.

 

Här ser vi Petrus, prövad helt enkelt genom sammankoppling, förneka Kristus, så som Kristus förutsade för honom att han skulle göra och sedan gol tuppen och signalerade slutet på denna omedelbara prövning. Alla av oss borde lära en läxa av detta och se till Kyrkans rättegångar och våra bröder i stöd annars ger vi till varandra.

 

Under denna tid av prövning så ser vi detaljer som inte är med i Johannes evangelium mellan handlingarna i Johannes evangelium 18:27 och fortsättningen av historien i vers 28.

Historien från detta mellanspel finns i Matteus evangelium 26:58 till 27:2.

 

Matteus evangelium 26:58-75 58 Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 59 Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60 men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 61 som påstod att han hade sagt: ”Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.” 62 Då reste sig översteprästen och frågade: ”Har du inget att svara på deras beskyllningar?” 63 Men Jesus teg. Och översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.” 64 Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.” 67 Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 68 och sade: ”Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?”

6 9Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: ”Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.” 70 Men han förnekade det inför alla och sade: ”Jag förstår inte vad du talar om.” 71 Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: ”Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.” 72 Han förnekade det på nytt och svor på det: ”Jag känner inte den mannen.” 73 Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.” 74 Då svor han och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.

 

Således ser vi från denna rättegång och slutet av en prövning av Petrus händelser från Matteus evangelium 27:1-2 tas upp i Johannes evangelium 18:28.

Matteus evangelium 27:1-2 1 På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. 2 De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.

 

Johannes visar oss att de inte ville bli besudlade genom att ha kontakt med de ofrälse för fariséerna hade redan då låtit sina traditioner förstöra förståelsen av lagen

Johannes evangelium 18:28-40 28 Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. 29 Pilatus gick då ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” 30 De svarade: ”Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.” 31 Pilatus sade: ”Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.” Men judarna svarade: ”Vi har inte rätt att döda någon.” 32 Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. 33 Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: ”Så du är judarnas konung?” 34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?” 35 Pilatus sade: ”Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 36 Jesus svarade: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.” 37 Pilatus frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.” 38Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut igen till judarna och sade: ”Jag kan inte finna honom skyldig till något. 39Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?” 40 Då ropade de igen: ”Inte honom, utan Barabbas!” Barabbas var en rövare.

 

Denna del är en av de mest kraftfulla liknelserna i Bibeln. Här, i enlighet med Skriften, ser vi Messias som kung inför rätta för folkets synder och dömd av ledaren för de ofrälse efter att olagligt ha blivit dömd till döden av Judah och Sanhedrin som handlat till förmån för fariséerna och den härskande klassen. Här dömdes de. Det är skrivet, ni skall inte ta en muta och förvrida domen.

Andra Mosebok 23:1-9 1 Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt. 2 Du skall inte följa mängden i det som är ont och inte ge efter för den så att du förvränger sanningen, när du vittnar i någon sak. 3 Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak. 4 Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, skall du föra den tillbaka till honom. 5 Och om du ser att din oväns åsna har segnat ner under sin börda, får du inte lämna honom utan hjälp: du måste hjälpa honom att lasta av djuret. 6 Du skall inte vränga rätten för den fattige. 7 Avhåll dig från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige, den som har rätt, ty jag frikänner inte den skyldige. 8 Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den klarsynte blind och fördärvar saken för den som har rätt. 9 En invandrare får du inte förtrycka. Ni vet hur det är att vara invandrare, ni var ju själva invandrare i Egypten.

 

Straffet för att förvrida rättvisan var avskiljande från domen och det var straffet för Sanhedrin. Domen togs bort frpn dem och gavs till Kyrkan. Den togs även och gavs till nationen som visar frukterna av den, som Kristus sade senare, vilken nation verkar vara Israel istället för Judah.

Tredje Mosebok 19:15-16 15 Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. 16 Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren.

 

Domen skall upprättas i landet i rättvisa.

Femte Mosebok 16:18-20 18 Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. 19 Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. 20 Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan. Då får du leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, vill ge dig.

 

Det var privilegiet för Sanhedrin och prästerskapet att döma Messias. Men det måste vara en rättvis dom annars följer fångenskap.

 

Femte Mosebok 17:8-13 8 Om det blir för svårt för dig att döma i dråpmål, egendomsmål eller misshandelsmål, vid rättsfall i dina städer, skall du bege dig upp till den plats som Herren, din Gud, skall välja ut 9 och vända dig till de levitiska prästerna och till den domare som då kommer att finnas där. Du skall fråga dem, och de skall meddela

dig domslutet. 10 Sedan skall du handla enligt det besked som de har gett dig på den platsen, den som Herren skall välja ut. Du skall troget följa alla deras anvisningar. 11 Anvisningarna de ger och domen de avkunnar skall du följa. Från det besked som de har gett dig får du inte vika av åt vare sig höger eller vänster. 12 Men om någon är så förmäten att han handlar utan att lyssna till prästen som står i tjänst hos Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur Israel. 13 Hela folket skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen vara så förmäten.

 

De befalldes av Gud under lagen att visa straff av gott omdöme och de gjorde inte så.

 

De överräckte domen till de ofrälse och till Pilatus. De lämnade honom till Pilatus vid Praetorium praetorns hus (jfr. Mark. 15:16) eller Domens Hall vilket var Herodes palats som vi ser från Lukas evangelium 23:7.

 

De talade om för Pilatus att om han inte var en brottsling så skulle de inte överlämnat honom till Pilatus (Joh. 18:30). Då han tillfrågades om han var en så gav han detta svar

Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”

 

Pilatus som var utbildad och kunnig i retorik svarade Vad är sanning? För han var ännu inte av sanningen. Ni har blivit kallade av Gud till att förstå. Pilatus gick då ut till judarna och sade: ”Jag kan inte finna honom skyldig till något.

 

De gavs en chans att ta tillbaka sin oärliga dom av munne på de ofrälse som de avskydde och ansåg opassande att gå i deras tempel.

 

Pilatus gav dem en chans till att få Kristus befriad och gav dem ett val, men här ägde den stora ersättningen i historien rum.

 

De kalalde inte ut denne man utan Barabbas som var en rånare. Bar Abbas betyder faderns son.

Symboliken här var att Kristus dog få att vi kunde bli befriade som en son av fadern.

 

Innan processen sedan genomgåtts med all den effektivitet för vilken Rom var känt, så försökte Pilatus att övertyga dem igen.

Johannes evangelium 19:1-7 1 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. 2 Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. 3 De gick fram till honom och sade: ”Var hälsad, judarnas konung”, och de gav honom örfilar. 4 Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: ”Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” 5 Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: ”Här är mannen.” 6 Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: ”Korsfäst, korsfäst!” Pilatus sade: ”Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” 7 Judarna svarade: ”Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.”

 

De ville inte lyssna och sade Han gjorde sig själv till uds son. Pilatus var då medveten om att han hade att göra med en religiös dispyt där denne man inte bara var felfri utan även kunde ha varit en gud. För romarna och grekerna liksom asiaterna trodde att elohim eller theoi hade kraften att bebo människor och förekom som människor som gudomliga avkommor. Detta var anklagelsen på vilken Sanhedrin hade dömt honom så som vi ser av Matteus evangelium 26:65-66 (jfr. 3 Mos. 24:16).

 

Denna hädelse påstod vara emot Guds namn ändå hävdade han att han var Guds son och detta bars i Malaki som ett sant uttalande Har vi inte alla samma Fader? Har inte en Gud skapat oss alla?

 

Malaki 2:10 10 Har vi inte alla en och samme fader? Är vi inte skapade av en och samme Gud? Varför handlar vi då trolöst mot varandra och kränker det förbund som våra fäder slöt?

 

Kristus försvarade sig själv till och med innan anklagelsen var framlagd.

Johannes evangelium 10:33-38 33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.” 34 Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? 35 Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. 36 Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. 37 Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”

 

Detta uppdrag var grundlöst och härstammade från judisk okunnighet om lagen och Guds plan. På samma sätt bringas onda anklagelser mot de utvalda idag av den huvudsakliga kristenheten och de har konspirerat att döda dem i århundraden så som de dödade Messias inför de utvalda.

 

Pilatus försökte återigen släppa honom fri med dessa ord.

Johannes evangelium 19:8-11 8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. 9 Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: ”Varifrån är du?” Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade då: ”Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?” 11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.”

 

Makten som getts till Pilatus var given från Gud. Således är allt styre tillåtet av Gud för de utvalda. Vem som än falskt anklagar eller befriar oss från dom under falsk anklagelse eller orättfärdig dom är skyldig av den större synden. Pilatus försökte släppa Messias fri, men judarna ville inte höra om det. Om han hade rätt så stod de fördömda av lagen de förvridit.

Johannes evangelium 19:12-16 12 Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: ”Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.” 13 När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. 14 Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: ”Här ser ni er kung.” 15 Då ropade de: ”Bort med honom! Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Skall jag korsfästa er kung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.” 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig.

 

Stycket om korsfästelsen i Johannes är välkänd.

 

Johannes evangelium 19:17-22 17 Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 20 Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax

utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21 Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.” 22 Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

 

Termen här för en på varje sida är egentligen termen enteuthen kai Enteuthen som betyder hit och dit. Denna aspekt undersöks i uppsatsen Korset: Dess Ursprung och Betydelse [039].

 

Pilatus rördes till att skriva denna verse inte bara av den Helige Ande utan på grund av att han var övertygad om Messias oskuld och att han var den bäste eller mest kunglige av denna orättvisa mobb som sökte genom sina präster, döda en rättfärdig man.

 

Profetian fortsätter att bli fullbordad allt eftersom korsfästelsen fortsätter.

Johannes evangelium 19:23-24 23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem I fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24 De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde.

 

Detta var för att fullborda Psaltaren 22:19.

Psaltaren 22:1-9 1 För körledaren vid Aijeleth Shahar. En psalm av David. 2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. 3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. 4 Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. 5 På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. 6 De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig. 7 Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. 8 Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: 9 ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom-han är ju älskad av Herren.”

 

Här ser vi uttalandet av Kristus upptaget i profetian. Från vers 1 ser vi hans rop på korset. Vi ser Psaltaren 22:9 citerad i Matteus evangelium 27:43; Markus evangelium 15:29 och Lukas evangelium 23:25.

 

I Psaltaren 22:19 så ser vi profetian att de delade hans klädnader genom lottdragning.

 

I Psaltaren 22:23 så ser vi profetian som citerats vilken yttrades i Hebreerbrevet 2:12.

Psaltaren 22:23-32  23 Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. 24 Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! 25 Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp. 26 Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. 27 De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom.– Må ni alltid vara fyllda av livsmod. 28 Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom. 29 Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. 30 De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom, 31 och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, 32 förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in.

 

Vi ser i denna psalm att Gud inte vände bort sitt ansikte från Messias och Han försakade honom inte som ofta tros, på grund av citatet från Psaltaren 22:2 utan Gud frälste honom.

 

Hebreerbrevet visar oss orsaken för detta offer.

Hebreerbrevet 2:10-18 10Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. 11Han som helgar och de som blir helgade har ju alla samme fader, och därför blygs han inte för att kalla dem bröder 12 då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, i tempelskaran skall jag sjunga ditt lov, 13 likaså: Jag vill sätta min lit till honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. 14 Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös 15 och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. 16 Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, 17 och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.

 

Så lammet tilläts att bli dödat för genom hans död så skulle många bli givna genom deras tro.

Varför var då detta Guds Lamm tvunget att ge upp själv sin preexistenta andliga natur och bli till en människa som inte sökte jämlikhet med Gud som någontig att gripa efter då han ödmjukat sig själv till död, till och med på ett kors? (jfr. Fil. 2:5-8 RSV).

 

Vad önskar då Gud skall offras – till och med Hans egen son? Nej! Han önskar inte offer.

Hosea 6:4-7 4 Vad skall jag göra med dig, Efraim? Vad skall jag göra med dig, Juda? Er kärlek är som morgondimman, dagg som snabbt försvinner. 5 Därför har jag huggit ner dem genom profeterna, dödat dem med mina ord. Min dom bryter fram som ljuset. 6 Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer, kunskap om Gud hellre än brännoffer. 7 De bröt förbundet i Adam, där var de trolösa mot mig.

 

Vi såg även detta koncept i Första Samuelsboken 15:22, Ecclesiastes 5:1 och Mika 6:8.

 

Samuelsboken säger att det är lydnad som Gud vill ha snarare än offer. Denna lydnad är nödvändig för evigt liv. Olydnad är övergrepp av övergrepp av lagen och övergrepp av lagen är synd och lönen för synd är döden.

 

Så soning är nödvändig för evigt liv. För att bli sonade så måste vi bli lydiga inför Gud och Hans lag som utgår från Hans natur (jfr. uppsatsen Guds Styre [174]; Kärlek och Lagens Struktur [200]).

 

Denna lydnad utsträcktes till Jesus Kristus. För att skapelsen skulle sonas var Kristus tvungen att vara villig att lägga ned sitt liv och bli kött med oss och vara frestad så som vi var. Gud ville inte ha offer; Han ville ha lydnad från alla Hans söner. För att passa till att leda oss, var Kristus tvungen att visa att han var lydig in i döden. Satan hade ingen sådan lydnad.

 

Det är funktionen i Messias död. Han tillfredsställde inte någon sjuk uppfattning hos Gud. Inte heller är Messias död någon hednisk uppfattning som förts fram i förvridning av Skriften som vissa bisarra grupper har hävdat nyligen.

 

Messias död genom sitt eget frivilliga offer var grundläggande för försoning hos Guds skapelse, både de himmelska och jordiska skapelserna. Det enda sättet detta kunde ske var för en av Värden att lägga ned sin ställning och sitt aeoniska liv och bli till en dödlig man (se uppsatserna Om Odödlighet [165] och Skapelsens Syfte och Kristi Offer [160]).

 

Kristus var tvungen att sätta denna tid på plats och sedan vara förberedd att dö för den. Endast på det sättet skulle han passa att leda den.

 

Denna samma prövning krävs av de utvalda och det är därför som vi har blivit prövade och dödade utanför lägret så som han själv var satt att dö utanför lägret. För vi ser mot Guds stad och det fungerande Jesu Kristi styre vid hans återkomst till denna jorden som en erövrande konung

Hebreerbrevet 13:5-16 5 Lev inte för pengar; nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig, 6 och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig? 7 Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. 8 Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. 9 Låt er inte ryckas med av alla slags främmande läror. Vår inre styrka beror av Guds nåd och inte av en viss sorts mat. Att lägga vikt vid matregler har aldrig gagnat någon. 10 Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänar i förbundstältet inte har rätt att äta. 11 Ty när översteprästen bär in offerdjurens blod i helgedomen som syndoffer bränns kropparna utanför lägret. 12 Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. 13 Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. 14 Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. 15 Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 16Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

 

När Paulus skrev så var Templet i full funktion. Ämnet för diskussionen är frågan om offret och dess roll för de utvalda, och kanske för de dödade djuren.

 

Kom ihåg att vi är Guds Tempel och de som tjänar tabernaklet med dess offer har ingen rätt att äta från våra altar. Han led utanför lägret så att hans blod må helga folket, inte för att tillfredsställa någon offerlust från Fadern.

 

Hela offersystemet sattes på plats för att visa mot de utvalda och Messias som ledare för Guds styre. Antalen och tillfällena över hela året hade en speciell innebörd. Gud är inte någon sadist som vill ha folk dödade. Han vill ha lydnad för sina Lagar. Resultatet för lydnaden är döden genom att det eviga livet inte kommer att överföras till de som inte lyder. Det är därför det är två uppståndelser (jfr. Upp. 20:4-15). De utvalda ges den första uppståndelsen och evigt liv genom deras lydnad och tron på Kristus.

 

Tro utan arbete är död (Jak. 2:20-26) och vi visar genom arbete vår tro (Jak. 2:18) och vårt arbete är lydnad för den levande Gud som Messias visade för att bli den första skörden och de förstfödda från de döda (Kol. 1:18) att bli en Guds son i kraft av den Helige Ande genom sin uppståndelse från de döda (Rom. 1:4).

 

Vi kan nu se att korsfästelsen och Lammets död var kulmen av hela historien fram till det tillfället och alla profetior. På den dagen vilade hela världen och dess öde på skuldrorna av det syndfria offret. Han lade ned sitt eget liv för oss för det är skrivet Ni skall älska era nästa som er själva och detta är det andra stora budet (jfr. Matt. 19:19). Detta prövades till sutet för större kärlek har ingen människa än att lägga ned sitt liv för sin vän (Joh. 15:13). För Gud är kärlek (1 Joh. 4:8).

 

Johannes 19:25-42 visar följden av hans sista handlingar som människa. Hans omsorg var för hans moder. Hon sattes i Kyrkans vård. Hans andra bröder var uppenbarligen inte närvarande vid korset; endast hans moder och moster stod vid aposteln Johannes i vilkens vård han gav henne. Det skall noteras att Johannes verkar ha överlevt Kristus bröder. Därför överlämnade Kristus sin moder i Johannes vård som skulle överleva bröderna och så vårda henne till gammal ålder.

Johannes evangelium 19:25-27 25 Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

 

Alla ting var fullbordade förutom ett fåtal profetior. En av dessa profetior krävde att han skulle stickas.

Sakarja 12:8-14 8 Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem. 9 Den dagen ämnar jag förinta alla de folk som drar upp mot Jerusalem. 10 Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom

som man gråter över sin förstfödde. 11 Den dagen skall sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon. 12 Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, 13 Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, 14 alla de andra släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.

 

I denna profetia ser vi Yahovahs Ängel vid Davids hushålls ledning bli till en elohim så som även Davids hushåll under honom. Då skall de se upp på honom som de har stuckit och de skall sörja för honom. De stack den elohim som var sänd till dem och de skall sörja för honom så som man sörjer för en ensam son. Det skulle inte bli en till sänd till världen. Han var av Davids ättelinje genom Nathan (Mariams ättelinje i Luk. 3) och Levi genom Shimei (vilken var en annan ättelinje som framgår som för Mariam och Elisabeth moder till Johannes Döparen genom deras gemensamma anfäder).

 

Johannes evangelium 19:28-37 28 Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” 29 Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. 31 Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas

benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 34utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 35Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37 Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

 

Alltså stacks han och han gav upp den Helige Ande.

 

Det var vid den nionde timman eller klockan 3 på eftermiddagen då lammen slaktades. Mörker täckte jorden vid denna tid från middagen eller den sjätte timman till den nionde timman (Matt. 27:45; Mark. 15:43).

Matteus evangelium 27:39-54 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.” 41Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: 42 ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.” 44 På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom. 45 Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. 46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 47 Några som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” 48 En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. 49 Då sade de andra: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.” 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, 53 och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. 54 När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

 

Denna text ger tidsförloppen som var inblandade i handlingarna i Johannes och gör vissa andra kommentarer. Vi ser från texten att, då den Helige Ande gavs upp och Kristus dog, slets tempelskynket itu. Här ser vi det sanna syftet med korsfästelsen uppvisad materiellt. Fram till den tidpunkten så hade endast översteprästen kunnat träda in i det Heliga av Heliga och då endast en gång om året och bara med blod som visade fram mot Kristus som Messias och hans död vid just detta tillfälle. Då Messias dog så öppnade han vägen in i det Heliga av Heliga för oss andra så att vi kunde gå modigt inför nådens tron och intervenera för andra så som Kristus hade intervenerat för oss. Vi gör detta tills vi själva är upphällda som ett dryckesoffer till Herren. Uppståndelsen som inträffade som involverade alla dessa helgon var av samma ordning som Lazarus, vilken var en uppståndelse till det fysiska livet. De uppsteg inte som vissa adventister hävdar, till himlen.

 

Efter detta så togs han ned från Korset och begravdes då de Heliga Dagarna skulle börja.

Johannes evangelium 19:38-42 38 Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39 Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra

och aloe, omkring trettio kilo. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. 41Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och I trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära. 

 

Han var lammet och han placerades i graven där han skulle vara kvar i tre dagar och tre nätter från början av den 15 Nisan klockan 6 på kvällen onsdagen det året 30 e. Kr. och han var kvar där till lördagens kväll klockan 18.00 vid slutet av den 17 Nisan i förberedelse för uppstigning till himlen klockan 9 på morgonen söndag morgon som Ulloffret.

 

q