Guds Kristna Kyrkor

[101]

 

 

Natten för Vakande [101]

 

(Edition 1.0 19990306-19990306) Audio

Det är skrivet: Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firarden.

 

 

 

 

 

 

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

 

E-mail: secretary@ccg.org

 

 

 

(Copyright © 1999  Wade Cox)

(Tr. A. Binder 2004)

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

 

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org
och http://www.ccg.org

 

 


Natten för Vakande [101]

 


Natten för Vakande är ett väldigt viktigt tillfälle i den bibliska kalendern.

 

Den har blivit totalt bortglömd i den huvudsakliga strömningen inom kristendomen och trivialiserats i Guds Kyrkor under 1900-talet. Judendomen har och infört felaktigheter och en falsk kalender för att förstöra syftet och fakta om dess varande hållen i enlighet med Guds Lag på rätt dag. Endast de kvarvarande bland samariterna och ett litet antal av Guds kyrkor följer den i enlighet med kalendern för perioden för det Andra templet och så som den följdes vid Kristi tid och den tidiga kyrkan.

 

Den kallas även Natten för Vakande och detta namn har ett specifikt syfte. Hela följden för Herrens Påsk undersöks i uppsatsen Herrens Påsk [098]. Den traditionella perioden som kallas för Herrens påsk i den tidiga kristna kyrkan är perioden som sträcker sig från natten för Herrens nattvard då Kristus togs fången efter måltiden som han hade med lärjungarna på natten för förberedelse, dagen innan han arresterades och ställdes inför rätta inför den judiska Sanhedrin och inför Pontius Pilatus och sedan korsfästes. Han blev korsfäst och dog på eftermiddagen den 14 Nisan i enlighet med slakten för Herrens Påsk. Han dog klockan 3 på eftermiddagen vid tiden då lammen dödades för måltiden Herrens Påsk den aftonen som inledde Natten för Vakande på den 15 av den första månaden. Josephus noterar att det var många tusen lamm som dödades på eftermiddagen av den 14 från klockan tre och framåt. Herrens Påsk var i den tidiga kyrkan en generisk term som täckte tiden från den 14 Nisan till Ulloffret på söndagen oavsett hur många dagar det var. De återstående dagarna klassificerades som det Osyrade Brödet.

 

Sättet som Herrens Påsk firades vid tiden för Tempelperioden finns noterat av Josephus. Herrens Påsklamm slaktades från den nionde timman till den elfte timman (Josephus, Wars of the Jews, Bok VI, kap. IX, Whiston, Kregel, 1981, sid. 588). Vid Cretius skriver Josephus att 256500 lamm slaktades i Jerusalem bara vid Herrens Påsk med inte mindre än tio personer på ett lamm (ibid.).

 

Vi vet precis att samariterna och sadduceerna båda förnekade varje muntlig tradition och de båda höll bara den skrivna lagen. Josephus berättar för oss att Johannes Hyrcanus tog bort fariseernas dekret och upprättade sadduceernas, och även om de till största delen var slutna tilll aristokratin så var deras dekret upprättade. Fariseerna var populära bland massorna för de var mer moderata i sina bestraffningar. (jfr. Antiquities of the Jews, Bk. XIII, Ch. X (Whiston, ibid., sid. 281)). Josephus var själv en farise och skrev i favör om dem ä N han kanske menade, men upptecknade ändå traditionerna om vilka vi läser i Nya Testamentet. Uppskjutandena var inte vid den här tiden på plats som vi kan se från Mishnah. Traditionen som introducerats i omgångar av fariséerna från efter den babyloniska fångenskapen, förkastades av alla andra sekter. Förtrycket av fariséerna fortsatte under Johannes Hyrcanus son Alexander Jannaeus men efter hans död så stödde hans fru Alexandra fariséerna i nio år. De lyckades kontrollera henne skickligt och försökte åter igen introducera sina traditioner. Vid hennes bortgång så utkämpade Aristobulus och hans äldre broder, som Alexandra hade gjort till överstepräst, en strid om tronföljden. Hyrcanus avsattes och med honom så gick makten över till fariséerna (ibid. sid. 289). Hyrcanus stöddes av Antipater Idumean och slutligen var Pompejus tvungen att intervenera i dispyten. Förorättad av Aristobulus arrogans så attackerade Pompejus och drog in i Jerusalem och Templet och gick till och med ända in i det heliga av Heliga. Det var vid den tiden använt som skattlager också, vilket han lämnade intakt. Han återupprättade Hyrcanus och hans parti som hade deltagit och som hade slagit ned ett stort antal av det innevarande prästerskapet.

 

Fariséern återfick på detta sätt makten men var arroganta och lömska. De var inblandade i oärliga intriger och falska profetior under Herodes. Han avrättade deras främsta män tillsammans med Bagoas eunucken, Carus Sodomiten, och de framträdande personerna i Herodes egen familj som hade deltagit och godkänt profetiorna om upphörandet av hans styre. Dessa avrättade verkade vara åtminstone Pheroras fru och hennes mor och syster och Doris moder till Antipater (A of J, ibid., sid. 358). Således hade fariséerna under Herodes en begränsad makt trots att de uppgick till runt sextusen i antal i sekten.

 

Templet styrdes enligt den gamla kalendern vilken observerades och följdes av sadduceerna och samma som följdes av samariterna. Efter förskingringen försökte de rabbinska sekterna som tog över från fariseerna, införa förskjutningarna och då påstods samariterna ha haft särkiljande ljus på eldarna vid den nya månaden. Under Tempelperioden tändes eldarna eftersom den nya månaden alltid bestämdes av konjunktionen vilken inte är ett observationssytsem. Det finns inga belägg för att samariterna någonsin ändrade deras beräkningsmetod för Nymånadsdagarna i historien varken under eller efter den Andra Tempelperioden. De håller fortfarande samma system idag (jfr. uppsatsen Guds Kalender [156] (2nd ed.)).

 

Lagstiftningen

Den relevanta lagstiftningen för Herrens Påsk återfinns i Andra Mosebok 12.

Andra Mosebok 12:1-51

1 Herren sade till Mose och Aron i Egypten:

2 ”Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad.

3 Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll.

4 Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter.

5 Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna.

6 Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker.

7 Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det.

8 Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter.

9 Ni får inte äta något av köttet rått eller kokat i vatten, utan det skall vara stekt över eld, med huvud, fötter och innanmäte.

10 Ingenting får lämnas kvar till morgonen; om något då är kvar skall ni bränna upp det.

11 Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk.

12 Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren.

13 Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.

14 Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.

15 I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel.

16 Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst, liksom också den sjunde dagen. Inget arbete får utföras under de dagarna, utom det som är nödvändigt för att alla skall få äta; endast detta får göras.

17 Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag.

18 Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd.

19 Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus, ty var och en som äter syrat bröd skall utstötas ur Israels menighet, vare sig han är invandrare eller infödd.

20 Syrat bröd skall ni inte äta; var ni än bor skall ni äta osyrat bröd.”

21 Mose kallade samman alla de äldste i Israel och sade: ”Gå och hämta var sitt lamm åt era familjer och slakta det som påskoffer.

22 Tag sedan en knippa isop och doppa den i skålen med blodet och stryk lite av blodet på tvärbjälken och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren i sitt hus innan det blir morgon.

23 Herren skall gå fram genom landet och hemsöka egypterna. Men när han ser blodet på tvärbjälken och de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte låta Förgöraren gå in i era hus för att döda er.

24 Dessa regler skall gälla för er och era barn i all framtid.

25 När ni kommer till det land som Herren har lovat att skänka er skall ni hålla fast vid detta bruk.

26 Och när era barn frågar er: Vad betyder detta bruk?

27 skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren; när han dödade egypterna gick han förbi israeliternas hus och skonade våra hem.” Då föll folket ner och tillbad.

28 Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.

29 Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen.

30 Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död.

31 Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: ”Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra!

32 Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse också för mig!”

33 Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans.

34 Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln. 35 De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder.

36 Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.

37 Israeliterna bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn.

38 En mängd löst folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får och kor.

39 Av degen som de hade med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte kunde vänta, och inte heller hann de göra i ordning någon proviant.

40 Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år.

41 Just denna dag, då 430 år hade gått, drog alla Herrens härar ut ur Egypten.

42 Det var den natt då Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla

israeliter vaka, släkte efter släkte.

43 Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan för påskoffret: Ingen utlänning skall äta av det,

44 men en slav som har köpts för pengar får äta av det, om han först har blivit omskuren.

45 Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det.

46 Allt skall ätas i ett och samma hus; inget av köttet får föras ut ur huset och inget ben får krossas.

47 Hela Israels menighet skall göra så.

48 Om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära måste alla manliga medlemmar av hans familj omskäras. Sedan kan han delta i högtiden, och då skall han räknas som en infödd. Men ingen oomskuren får äta av påskoffret.

49 Samma lag skall gälla för den infödde och för invandraren.”

50 Och alla israeliterna gjorde så; de gjorde allt vad Herren hade befallt Mose och Aron,

51 och samma dag förde Herren dem ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.

 

Denna text fastsäller den exakta tidsföljden också. Från vers 18 ser vi att de sju dagarna för det Osyrade Brödet räknas från den fjortonde dagen av den första månaden, sju dagar till den tjugoförsta dagen av månaden.

 

Denna sjunde dag av högtiden, den tjugoförsta dagen av månaden är i sig en Helig Dag. Således inleder aftonen av den 14 den första Haliga Dagen av det Osyrade Brödet vilken vi berättas är den femtonde dagen av den första månaden. Vi talar alltså här om slutet av den fjortonde dagen av den första månaden som är Abib eller Nisan. Vers 16 visar att det är en helig Sammankomst på den första dagen av det Osyrade brödets högtid eller vid tiden för dödandet vid Herrens Påsk av dessa texter.

 

Vi ser en annan aspekt av den dagen från Apostlagärningarna 27.

Apostlagärningarna 27:27-36

27 På fjortonde dygnet av vår färd över Adriahavet började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land. 28 De lodade och fann att djupet var tjugo famnar. Strax efteråt lodade de på nytt och fick det nu till femton famnar.

29 De fruktade att vi skulle drivas mot klippor och lade ut fyra ankare från aktern och önskade bara att det skulle bli dag.

30 Sjömännen gjorde ett försök att överge fartyget och firade ner skeppsbåten under förevändning att de skulle lägga ut ankare från fören.

31 Då sade Paulus till officeren och soldaterna: ”Om inte de där stannar kvar ombord är ni förlorade.”

32 Då kapade soldaterna linorna och lät skeppsbåten driva i land.

33 Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. ”Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring.

34 Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket

som ett hårstrå.”

35 Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta.

36 Då repade alla mod och intog föda.

 

Denna aktivitet skedde nu inte under den första månaden utan efter fastan i den sjunde månaden vid Försoningsdagen. Dock kan vi sluta oss till att dagen som kallades för den 14 klart bestämdes från afton till afton. Natten för den 14 föregick dagen för den 14. Detta bekräftar inställningen att dagen sågs vara från afton till afton och inte från morgon till morgon; eller från midnatt till midnatt; eller något annat beräkningssystem. Mer därtill så ses även konceptet om frälsningen av Herrens Ängel, till vilket Paulus hörde och tjänade, från texten i Apostlagärningarna 27:23.

 

Konceptet om Nyåret i Tishri som Rosh Hashanah är en posttempelperioden hednisk sed som trädde in i judendomen under det tredje århundradet av av den nuvarande eran. Rabbi Kohn, chefrabbi i Budapest, nämner i skrift från 1894 detta viktiga faktum i arbetet Sabbatarians in Transylvania och konstaterar att det trädde in under det tredje århundradet och en "postbiblisk" period (refererande till Talmud Rosh haShanah 8a vid not 18 till kap. 7) (red. W. Cox, övers. T. McElwain och B. Rook, CCG Publishing, USA, 1998, sid. v, 58, 106 ff, et. seq. och nn.) Bibliskt är Nyåret i  Abib vilken är den första månaden.

 

Mishnah (c:a. år 200 e. Kr.) konstaterar att det finns fyra nyår och att den första dagen av Nisan är nyåret för kungar och högtider. Alltså ser vi att dateringen angående Esra och Nehemja var i enlighet med 1 Nisan och inte 1 Tishri (jfr. Läsa Lagen med Esra och Nehemja [250]). Tishri användes vid den tiden för igenkännandet av år, för Sabbatsår och Jubileerna (Rosh Hashanah 1.1 E (3)). Vi ser att uppfattningen om Tishri, som kom in från Babylon, först upptecknades i Mishnah som framförts av R. Eliazar och R. Simeon (ibid. 1.1 D). Den följdes inte som Nyåret under Tempelperioden. Mishnah gör även försök att skilja inledningen för tiondet av boskapen till 1 Elul (ibid. 1.1 C). Shammais Hus höll nyåret för träd som 1 Shebat medan Hillels Hus höll det som varande den femtonde dagen av den månaden. Nyåret vid fullmånen är en helt hednisk vana som även den introducerades från Babylon utan tvekan förknippat med planterandet efter måntabeller. All denna bestämmelse är efter Tempelperioden och rabbinsk judendom.

Endast här under det tredje århundradet ser vi att Tishri förs fram av rabbinerna. Den, och systemet för förskjutningar, håller nu sitt grepp över judendomen i strid med Guds ord.

 

Natten för Vakande

Termen Natten för Vakande kommer från texten i Andra Mosebok 12:42.

Andra Mosebok 12:42 Det var den natt då Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla israeliter vaka, släkte efter släkte.

 

Ordet som översätts som vakade är Shimmurim som därmed innebär natt för vakande och ordet förekommer endast där. Konceptet om vakande kommer från Ängeln som går över till de döda och vakandet är för räddningen och befrielsen av vårt folk. Ordet SHD 8107 shimmur betyder iakttagelse är härrört från roten 8104 shamar som betyder att omgärda med häckar (som med törne) och därmed att skydda eller vakta, vaka. Det bär vidare till koncepten om ta skydd om sig själv och vara försiktig. Konceptet handlar inte så mycket om att sitta uppe och vaka för tillfället ifråga.

 

Det är konceptet om Herrens Påsk där vi är skyddade genom lammets blod från Guds vrede som symboliseras här. Vårt vakande kommer således i hållande och förklaringen av symboliken i texten. Det är inte nödvändigt att stanna uppe hela natten och iaktta eftersom vi är skyddade från dödens ängel under Herrens Påsk. Både Herrens Nattvard den 14 och måltiden den 15 av den första månaden (Abib eller Nisan) tillsammans skyddar oss. Syftet är dock att denna natt är förlängd i studier och religiös vaka. Det skulle vara ganska opassande till exempel att gå till sängs tidigt denna natt.

 

Texten i SHD 8107 lägger natten åt sidan som en speciell iakttagelse som härrör från 8104. Hängivenheten i vakandet hela natten är befallt, men är inte helt nödvändigt. Självklart var Israel tvunget att stanna uppe vaksamma för order om förflyttning. Vissa sov utan tvekan om de kunde.

 

Ordet shimmur är härrört från konceptet i 8104 och betyder iakttagelse snarare än att stå vakt som vi kan härleda från 8104 shamar.

Varianten i 8107 shomer (jfr. SHD 7763) bär också med sig en annan mening från ordet shabar i 7763 vilket bär meningen att undersöka, analysera, övervaka vilket innebär att vaka med förväntningar.

 

Om Judah hade varit alerta och vaksamma för Messias så skulle de inte ha hamnat i fångenskapen. Således har natten innebörden som en natt för vakande om hans ankomst och visande mot korsfästelsen och fångenskapen och inledningen av Ulloffret.

 

Snarare än att stanna uppe i vaksamhet vilket verkligen är tillåtet, är det bättre att spendera natten med att förklara innebörden av vakandet innehållande Messias ankomst för barnen. Det är den sanna innebörden i vakandet som vi skall utföra.

 

Sättet som måltiden äts på är för att stärka vår förestående befrielse från de världsliga systemen.

Andra Mosebok 12:11 11 Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk.

 

Jämför sättet att äta denna måltid med sättet som Kristus och Lärjungarna åt måltiden på förberedelsekvällen eller Chagigah.

 

Johannes evangelium 13:25Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: ”Herre, vem är det?”

 

Markus evangelium 14:50-52 50 Alla övergav honom och flydde. 51 En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast, 52 men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.

 

Tydligt av dessa två citat framgår att aktiviteten kring Herrens Nattvard och hans arrestering inte äger rum på aftonen för Herrens Påsk. Texten visar att det var förberedelseaftonen den fjortonde dagen av den första månaden då de gjorde iordning för Herrens påsk, som skulle slaktas på eftermiddagen den kommande dagen från den nionde till den elfte timmen eller mellan klockan 3 och klockan 5 på eftermiddagen. Han lades i graven på aftonen vid början av den femtonde dagen av månaden och den första dagen av det Osyrade Brödets högtid då Påsklammet förbereddes och grillades och åts den natten.

Femte Mosebok 16:2 tillåter Påskmåltiden att vara antingen av flocken eller av hjorden och således må vara annat rent kött än lammet. Det skall grillas och ätas på platsen som valts för detta ändamål.

 

Femte Mosebok 16:5-7 befaller oss att äta Påskmåltiden innanför våra egna portar. Vi skall därefter återvända till våra tält på morgonen. Detta är på den femtonde av den första månaden, den första Heliga Dagen av det Osyrade brödets högtid. Att gå till våra tält innebär den vanliga platsen för vår bostad. Texten är inte nödvändig att tolka somutanför något skydd alls. Till exempel skulle det för en åttioåring vara farligt att vistas utomhus hela natten. Det innebär att Herrens Påsk skall hållas utanför portarna i tillfälliga boningar som vi ser från andra texter.

 

 Samariterna höll och håller fortfarande Herrens Påsk den fjortonde dagen i den första månaden (kallad Nisan) bestämd efter konjunktionen och slaktar lammet på eftermiddagen omkring klockan 3. Därfeter tillreder de det och äter det på den femtonde dagen av den första månaden (kallad Nisan eller Abib) efter solnedgången. Denna förberedelse, tillagning och ätande genomförs klädda i deras mantlar och stavarna i sina händer.

 

De gör det utanför portarna och på berget Gerizim. Det är en pilgrimshögtid och de är tvungna att gå ut från Nablos till bergen De gör detta på berget Gerizim på grund av Femte Mosebok 27:4-7 i deras version av den hebreiska texten. Vers 4 av den masoretiska texten slår fast berget Ebal (som betyder högar) som kullen för uppresande av lagen. Detta var också berget för förbannelse. Berget Gerizim var berget för välsignelse och berget för dyrkan för samariterna och därmed innehåller det sin religiösa betydelse i denna aspekt. Slutsatsen är att MT (den masoretiska texten, övers. anm.) blev förändrad från Gerizim till att utläsas Ebal.

Det argumenteras i allmänhet att Ebal är en förfalskning i den masoretiska texten och skall utläsas som Gerizim. Verserna i Femte Mosebok 27:11-26 visar att Gerizim är för välsignelse och Ebal för förbannelse. Slutsatsen är att fredsoffren inte genomförs på ett berg för förbannelse och att altaret skulle ha uppförts på detta berg.

 

Sanariterna håller Sabbaterna och högtiderna i enlighet med Moseböckerna och de Tiod Guds Bud, medan judendomen följer de 613 mitzvoth. Den så kallade huvudfåran av de kristna följer den hedniska påsken med mindre senare förändringar till kalenderberäkningarna.

De flesta akademiker är också överens att de religiösa traditionerna och utövningarna hos samariterna är de samma som judarnas under perioden för det Andra Templet.

 

Samariterna följer fortfarande utövandet från perioden för det Andra Templet i deras heliga plats.

 

De hade ett Tabernakel där. Det förstördes av mackabéen Johannes Hyrcanus I. Han underkuvade idumeanserna under samma krigståg och tvingade dem att konvertera till judendom. Han tog inte itu med samariterna på annat sätt än att han förstörde deras Tabernakel för att deras kalendersystem var detsamma som det sadducenska systemet enligt vilket Templet styrdes. Fariséerna hade ännu inte fått sina traditioner till den fram till att ha oraniserat uppskjutningarna och sida vid sida Sabbater var vanliga över hela Tempelperioden så som Mishnah visar. (jfr. uppsatsen Guds Kalender [156]).

 

Samariterna vägrade även att följa Hanukkah och Purim högtiderna. De beräknade Nymånadsdagarna åtta månader i förväg i enlighet med konjunktionerna. Efter förstörelsen av det Andra templet verkar judarna ha ignorerat eller passande nog "förlorat" sin förmåga att beräkna Nymånadsdagarna för att ta in förskjutningarna. Rabbinerna vägrade acceptera Samariternas beräkningar och skapade deras egen beräkning med förskjutningar och observerande av månskäran.

 

Kristus anklagades för att vara en samarit just för att han inte accepterade fariséernas traditioner (Joh. 8:48).

 

Natten för Vakande är en natt för lärande barnen syftet för kvällen och vad de skall göra denna afton.

 

Andra Mosebok 12:25-38

25 När ni kommer till det land som Herren har lovat att skänka er skall ni hålla fast vid detta bruk.

26 Och när era barn frågar er: Vad betyder detta bruk?

27 skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren; när han dödade egypterna gick han förbi israeliternas hus och skonade våra hem.” Då föll folket ner och tillbad.

28 Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.

 

Vakande för befrielse vid natten för Herrens Påsk hölls som en åminnelse för evigt (2 Mos. 12:14. På den natten skall vi vaka för vår befrielse. På denna afton begravdes Kristus och låg för tre dagar och tre nätter i jorden, från onsdag och till lördag kväll då han återuppstod av den ende Sanne Gud och på söndag morgon steg han upp till himlen som Ulloffret klockan 9 på morgonen vilket inledde nedräkningen till Pingst och vår skörd i Kyrkan i den Helige Ande. Med denna handling tog Gud de förstfödda av världen och Frälsningen sträcktes ut till de ofrälse.

29 Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen.

30 Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död.

31 Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: ”Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra!

32 Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse också för mig!”

33 Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans.

34 Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln. 35 De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder.

36 Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.

37 Israeliterna bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn.

38 En mängd löst folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får och kor.

 

Denna blandade mångfald blev till en del av Israel.

 

Således blev frälsning utsträckt i Messias till ofrälse också. Herrens Nattvard är del av proceduren i denna högtid. Herrens nattvard är den första natten av den 14 av den första månaden och sedan är den andra natten av den 15 måltiden Herrens Påsk som symboliserar föreningen av världen under Messias inom Israel.

 

Den skall bli hågkommen bland alla våra människor för alltid:

Andra Mosebok 13:14-16 14 När din son en gång frågar dig vad detta betyder skall du svara: ’Med sin starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 15 När farao envist vägrade att släppa oss dödade Herren allt förstfött i Egypten, både bland människor och boskap. Därför offrar jag åt Herren det första av hankön som kommer ur moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.’ 16 Som ett märke på handen och ett kännetecken på pannan skall detta påminna dig om att Herren förde oss ut ur Egypten med sin starka hand.”

 

Den ser även framåt till nästa Exodus som skall ske med Guds mäktiga hand.

Jesaja 66:18-24 18 Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet. 19 Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken. 20 Och de skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens tempel. 21 Även bland dem skall jag välja några till präster och leviter, säger Herren. 22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå.

23 Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla människor komma och tillbe mig, säger Herren. 24 Man skall gå ut och beskåda liken efter dem som förbröt sig mot mig: maskarna i dem skall aldrig dö och elden aldrig slockna. Den synen blir en fasa för alla.

 

Alltså är denna natt inte bara i det förgångna. Den är i framtiden och Skriften kan inte brytas.

 

Jeremia 6:16-19 16 Så sade Herren: Slå in på vägarna från fordom, fråga efter de gamla stigarna, efter den rätta vägen. Ta den vägen, och ni skall finna vila. Men de svarade: ”Det vill vi inte.” 17 Jag satte väktare över er – lystra när hornet ljuder! Men de svarade: ”Det vill vi inte.” 18 Lyssna därför, alla folk, lägg noga märke till vad som sker med dem! 19 Lyssna, jord: Jag låter olyckan drabba detta folk, en följd av deras onda anslag, ty de har inte brytt sig om mina ord och min lag har de förkastat.

 

Vi är förpliktade att återupprätta de gamla sätten och återvända till lagen och överge kalendrarna för hedningarna och de babyloniska mysterierna som upprättades under traditionerna av rabbinerna under Hillel II år 358 e. Kr.

 

Ecclesiastes 3:15 Det som har varit är nu; och det som komma skall har redan varit; och Gud kräver det som är förgånget (till svenska från texten i KJV av övers.)

 

Vi är förpliktade att återupprätta den sanning som en gång gavs.

 

Romarbrevet 15:4 Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp.

 

Han som söker vrida Skriften för att ändra lagen och ändra tiderna och årstiderna är inte en av Guds Kungarike. Så som Sabbaten står sig, så står också Nymåndsdagarna och Guds Högtider. Försoningsdagen kan inte skjutas upp mer än Sabbaten eller Nymånadsdagarna eller Herrens Påsk. Den skall ätas i ett hus (Ex. 12:46).

 

Andra Mosebok 12:42 Det var den natt då Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla israeliter vaka, släkte efter släkte.

 

Vaka därför för ni vet inte under vilken timma som brudgummen kommer (Matt. 25:13).

 

Markus evangelium 13:30-37 30 Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 31 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Håll er vakna 32 Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. 33 Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. 34 Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. 35 Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. 36 Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. 37 Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!”

 

Denna Generation som refereras till av Kristus i Markus evangelium 13:30 är den sista genrationen. Om en generation, eller fyrtio år, skall alla krigen för slutet komma att sluta.

Under de fyrtio åren skall Mätandet av Templet och alla arbeten för slutet komma att fullbordas (jfr. uppsatsen Mätandet av templet [137]). Messias skall återkomma och Lagen skall återupprättas. Vaka därför för ni vet inte när mästaren kommer.

 

Höga Visan 5:2 Jag sov, men mitt hjärta var vaket. Hör, min vän knackar på: ”Öppna för mig, min syster, min älskade, min duva, min fulländade! Mitt hår är fuktigt av dagg, mina lockar våta av nattens droppar.”

(jfr. uppsatsen Sångernas Sång [145]).

 

År 2027/28 skall vi se jubileet och återupprättelsen.

 

Och så har vi en förpliktelse mot den levande Gud.

 

Apostlagärningarna 20:28-35 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. 29 Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. 30 Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar. 32 Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. 33 Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. 34 Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35 I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.”

 

Så låt det vara sagt om allt.

 

Där annat icke anges är bibelöversättningar från år 2000 svenska översättning

q