Guds Kristna Kyrkor

[116]

Guds Namn [116]

(Edition 2.0 19950306-20000705) Audio

Guds namn är givna och förklaras. Sammanhanget i vilket de används är viktigt för en förståelse för hur Gud handlar och genom vilka Han talar.

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

E-mail: secretary@ccg.org

(Copyright © 1995, 2000  Wade Cox)

(Tr. A. Binder 2005)

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org


 Guds Namn [116]


Ett av de mest missförstådda koncepten Bibeln är det om Guds namn. Det har blivit förvirrat å ena sidan av trinitarernas missförståelse som följde från det fjärde århundradet, och å andra sidan, av judendomens längtan att skydda monoteismen från trinitarernas misstag och kätteriet i den dualistiska kraften. Längtan att skydda Guds överhöghet och försvara monoteismen i den bibliska strukturen från misstagen från binitarismen och trinitarismen och som finns nedärvda i kätteriet om den duala kraften, såg till att judendomen gradvis dolde den faktiska dualiteten och den underordnade strukturen i sättet som Gud handlade med Israel. Den store Ängeln som var Elohim doldes i texterna. En konsekvens av detta var förändringen av vissa nyckeltexter och döljandet av den viktiga sanningen om de underordnade varelser som handlade med Israel genom historien. Dessa entiteter har namn och de namnen visar på deras relationer. Justinus Martyren säger i sin Första Apologi, skriven å Kyrkans vägnar till kejsaren i Rom, att Kristus var Guds Ängel i det Gamla Testamentet som gav Lagen till Moses.

Kunskapen om Guds namn är betecknande för biblisk förståelse. Den vanligaste missuppfattningen angående Guds namn härstammar från Psaltaren 83:18.

Psaltaren 83:18 19så att de inser att du ensam, du vars namn är Herren (JEHOVAH i KJV), är den Högste, mäktig över hela jorden!

Detta namn var Yahovah (det finns inget J i hebreiskan). Många entiteter bär detta namn på uppdrag av den ende Sanne Gud.

Texten korsrefererar till Andra Mosebok 6:3 och Jesaja 26:4. Dessa tre texter var de tre ställen i den auktoriserade versionen där texten var translitererad och tryckt med stora bokstäver (Majuskler, övers. anm.) Texten i Psaltaren 83:18 kopplar ihop en annan titel med namnet Jehovah nämligen Elyon eller den Högste. Detta är en särskiljande titel som vi kommer att se. Namnet Jehovah är inte en exakt transliteration. En annan transliteration är. Den är inte heller exakt. De andra två texterna lyder:

Andra Mosebok 6:3 Och Jag uppträdde inför Abraham, inför Isak, och inför Jakob, under namnet Gud Allsmäktig, men under mitt namn JEHOVAH var Jag inte känd för dem.(från KJVs engelska av övers.)

Jesaja 26:4 4 Förtrösta er i HERREN för evigt: Ty i HERREN JEHOVAH finns evigtvarande styrka: (från KJVs engelska av övers.)

Guds namn som också var okänt för Patriarkerna hade en specifik mening och därför även ett syfte.

Namnet Jehovah (eller mer korrekt Yahovah) är kopplat till namnet Elohim och refererar till en Elohim och El i Psaltaren 83:1. Elohim är ett ord i plural vilket är beroende av sin användning. Det betyder både Gud och gudar. Det gäller för mer än en övernaturlig varelse. Det gäller för en okänd mångfald i Första Mosebok 1:26.

Första Mosebok 1:26 26Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”

Binitarer försöker att sluta detta uttalande till två entiteter, nämligen Gud som Fader och Kristus. Detta är dock omöjligt givet de mångfaldiga tillskrivelserna av Elohim och texten i Job som refererar till en mångfald söner som var närvarande vid skapelsen (Job 1:6; 2:1; 38:4-7).

Job 1:6 6En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem.

Job 2:1 1En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem.

Dessa är Guds (haElohim) Söner. Ordet Herre här är Jehovah (som Yahovah). The Companion Bible har en notering om namnet Jehovah i Appendix 4, II.

Jehovah anses betyda den Evige eller den Konstante. Definitionen finns i Första Mosebok 21:33.

Första Mosebok 21:33 Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden.

Den evige här kommer från hebreiskans ‘olam som betyder varande. Ursprunget av ordet Jehovah anses ligga i Han som var och som skall Komma. Det finns ett problem med att ange namnet som gavs vid Sinai till Jehovah helt enkelt.

Andra Mosebok 3:14 14Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.”

Jag Är här är hayah (SHD 1961), vilket betyder att existera, att vara eller att bli till. The  Companion Bible tolkar texten ‘ehyeh ‘asher ‘ehyeh, och översätter den som Jag kommer att vara vad jag kommer att vara (eller bli till) (se not och App. 48), noterar även att Jehovah betyder Han skall bli omtalad av andra. Oxfordakademiker har noterat i sin Oxford Annotated RSV att Yahweh faktiskt är i tredje person av verbet som egentligen betyder Han orsakar att bli.

Så Gud uppenbarar sig själv så som Jag skall vara vad Jag kommer att bli, genom Ängeln vid Sinai. Han refereras till som Jehovah (Yahovah) vilket innebär att det är i tredje person: Han orsakar att bli. När någon är hänvisad till som Jehovah så säger man egentligen att Han orsakar att bli. Ni erkänner således den underordnade naturen hos varje varelse som talar till er. Judarna missförstod det och Gud har aldrig talat till dem; de tilltalades av budbärare. Dessa budbärare kallades för Jehovah och det namnet betyder Han orsakar att bli, för att Han som orsakade var aldrig där. När ni förstår ordet Jehovah så förstår ni alltid att ni refererar till en budbärare om någon som ni aldrig har sett eller talat till. Jehovah betyder bokstavligen Jag har aldrig sett honom. 

Så namnet givet som JAG ÄR vid Sinai var Jag är vad Jag skall bli, vilket var budskapet som Gud gav till Ängel vid Sinai. Ordet för Guds namn översatt som JAG ÄR användes aldrig igen. Det används endast en gång i Bibeln. Ordet för Gud därefter och som härleds därur är i form av tredje person som ett verb. Vi vet från Johannes 1:18 Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen som är i sin Fadern barm, har deklarerat honom. Så de översatte enfödde Son för att komma runt begreppet om att endast var en Gud född. Endast en Gud talade och det var den monogenes theos, den enfödde Sonen. Med andra ord var Jesus Kristus den ende Gud som någonsin talade. Gud Fader talade aldrig. När ni ser på dessa namn både på hebreiska och på grekiska får ni en förståelse. Vi använder bara ett ord för Gud och sedan använder vi Herren och andra ord som titulering. Att endast ha ett ord för Gud är alldeles otillräckligt för vi kan inte förstå vad som sker genom Guds namn.

Nästa text i Job som behandlar Värden finns i Job 38:4-7.

Job 38:4-7 4 Var var du när jag lade jordens grund? Låt höra, om du vet och kan! 5 Vem bestämde dess mått? Det vet du nog! Vem spände mätsnöret över den? 6 Var fick dess grundvalar fäste, vem lade dess hörnsten, 7 medan alla morgonens stjärnor sjöng och gudasönerna jublade?

Från denna text känner vi igen texten i Första Mosebok 1:26 ... låt oss göra människan till vår avbild, vilken refererar till en grupp av individer som var närvarande vid jordens början; och att det fanns en mångfald morgonstjärnor; och morgonstjärnor är en rang och inte en varelse. I detta fall fanns det vid skapelsens början en mångfald av morgonstjärnor. Det fanns ett mångfaldigt system av befälhavare närvarande vid denna världs skapelse. Det blåser omkull hela argumentet att det finns två personer i Elohim och att det bara finns en Guds Son. Dessa texter visar att binitarismen är en lika stor lögn som trinitarismen och begränsar förståelsen av vårt öde och söker skilja oss från vår arvedel, vilken är att bli gemensamma arvtagare jämlika med Kristus. Vi kommer att ta vår arvedel med Kristus och härska som Guds söner och vi skall styra som elohim och el. Morgonstjärnorna är här en mångfald ändå har Kristus inte tagit upp sin rang som morgonstjärna för denna planet och Satan är fortfarande Lucifer eller ljusbringaren som morgonens son, morgonstjärnan eller dagstjärnan. Han är guden för denna värld och fursten av luftens kraft (2 Kor. 4:4; Efes. 2:2).

Andra Korinthierbrevet 4:4 säger inte att satan är theos för denna värld utan orsak. Trinitarerna försöker och säger att eftersom Thomas säger du är kurios och theos för mig till Kristus, han är därför Gud Fader i en treenighet. Faktum är att Paulus klart säger att Satan är en theos för denna värld. Så Thomas säger att Kristus är en theos för honom och Paulus säger att Satan är denna världs theos. Båda av dem är theoi; båda två av dem är Gudar. Bibeln är klar över det. Paulus säger i Första Korinthierbrevet 8:5 att det finns många theoi och många Herrar. Vad vi ser om Satan är utvecklat från Jesaja 14:12-17 där han är Lucifer eller Ljusbringaren.

Jesaja 14:12-17 12 Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. 13 Det var du som sade till dig själv: ”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. 14 Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.” 15 Men ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup. 16 De som ser dig skärskådar dig, de granskar dig noga: ”Är detta den man som skakade världen och fick riken att vackla, 17 förvandlade jorden till öken och lade städer i ruiner, han som aldrig frigav sina fångar?

Här ser vi att Lucifer, eller ljusbringaren, var morgonens son eller morgonstjärnan eller dagstjärnan. Denna rang är given till Kristus och delad av de utvalda (2 Pet. 1:19; Upp. 2:28; 22:16):

Hesekiel 28:14-19 14 Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. 15 Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. 16 Din vidlyftiga köpenskap drev dig till våld och synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och jagade bort dig, beskyddande kerub, från de gnistrande stenarna. 17 Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar. 18 Med otaliga synder och orättfärdig köpenskap vanhelgade du dina tempel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför allas ögon blev du till aska på marken. 19 Alla folk som kände dig grips av fasa för din skull. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.

Dessa texter är uppenbart tydliga. Satans medel för förstörelse kommer från en andlig kraft inom honom, alltså, hans kraft kommer att vara medlet för hans förstörelse. Denna ande kommer inte att existera längre. Lucifer, Morgonstjärnan kommer upphöra att existera. Han kommer att göras till en människa, genomgå en process och ge ånger och därefter skall han bli överförd till en annan andlig varelse. Det enda sättet att rena Satan och den fallne värden är att ta dem ut ur deras existerande system, ge dem ånger och bot och i Satans fall konvertera honom till en process från vilken han därefter kan bli återförd. Han kan då återigen bli en kraft och en styrka och han kan bli renad och fullkomnas och hans skuld kan bli renad och han kan bli återupprättad i värden.

En mängd propaganda sprids runt om att Gud skulle vara orättvis och att Han faktiskt skapade Satan så redan från början och att Satan inte hade någon chans. På samma sätt skulle Kristus vara skapad fullkomlig och perfekt från början och han kunde heller inte göra något annorlunda för han hade Guds natur och Satan hade det inte och allt var en uppgjord match. Det är satanistisk propaganda och om ni faller in på misstaget att hävda att Kristus inte kunde synda och att Satan inte kunde göra något gott, då gör ni Satans verk för honom och hela strukturen hos Treenigheten styr till att hävda att reglerna var uppgjorda, att Gud var orättvis. Gud är inte orättvis som vi kommer att se.

Satan kommer att upphöra att existera av denna text. Han kommer att reduceras och behandlas i Upprättelsen och Domen (se även uppsatserna Domen över Demonerna [080] och Lucifer: Ljusbringare och Morgonstjärna [223]). Rangen existerade dock innan jorden skapades och den var en mångfald. Guds söner (haElohim) presenterade sig själva inför Jehovah som vi har sett av Job Termen Jehovah är i två former som har två olika betydelser. Termen är även ackompanjerad av andra namn. De två skilda formerna är Jehovah (SHD 3068) och Jehovih (SHD 3069). De skiljer faktiskt på två entiteter, varav den ena bär titeln av den andra och är underordnad. Strong konstaterar att Jehovah är det judiska nationella namnet för Gud. Variationen Jehovih (eller  korrekt Yahovih) används efter Adonay eller Herren. Detta är Herren Jehovih eller Jehovahs överhöghet. Han är Jehovah elyon ellerr Värdarnas Jehovah. Jehovih används som en annan form. Jehovah refererar till Värdarnas Jehovah som Jehovih i Hesekiel 16:36, 31:10,15; 38:10,14; 39:8. Dabar Jehovah eller Guds ord förekommer i Hesekiel Adonai Jehovih används för profetian i Hesekiel 29:8 vilken implicerar en skillnad mellan Guds ord och Adonai Jehovih.

Sakarja visar att det finns en skillnad hos namnen och entiteterna (Sak. 2:3-12).

Sakarja 2:3-12  3 Då kom den ängel som talade med mig, och en annan ängel gick honom till mötes 4 och sade: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: Jerusalem skall bli en stad utan murar, ty många människor och djur skall rymmas där. 5 Jag skall själv vara en mur av eld runt staden, säger Herren, och visa min härlighet där inne.” 6 Bryt upp, bryt upp! säger Herren. Fly från landet i norr! I alla väderstreck har jag skingrat er, säger Herren. 7 Bryt upp och rädda dig, Sion, du som bor i Babylon! 8 Ty så säger Herren Sebaot om de folk som plundrat er: Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten. 9 Ja, jag lyfter min hand mot dem, de skall bli sina slavars byte. Då skall ni inse att Herren Sebaot har sänt mig. 10 Gläd dig och jubla, dotter Sion! Se, jag kommer och tar min boning hos dig, säger Herren. 11 Många folk skall den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag tar min boning hos dig. Då skall du inse att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 Herren skall ta Juda i besittning som sin del av den heliga marken. Än en gång utväljer han Jerusalem.

Det är tydligt av denna text att två änglar är inblandade. Den ena är överordnad den andre och den överordnade är den preinkarnerade Messias. Han talar för Värdarnas Jehovah som har sänt honom. Vers 5 tolkas Ty jag sade Herren men det är faktiskt ty jag, Jehovahs orakel (se Companion Bible fotn. till vers 5). Denne ängel som är Jehovahs orakel skall frälsa Israel från folken (vers 9) och, genom det, många nationer skall veta att Värdarnas Jehovah har sänt den varelsen till dem. Äpplet av hans öga (ögonsten i den svenska övers. år 2000, övers. anm.) är egentligen mitt ögas äpple. Mitt ändrades av Sopherim som ansåg ordet som en förolämpning mot Jehovah (se Comp. Bible fotn. ti vers 8). Ändringen kom antagligen till för att mitt ögas äpple gjorde det till ögonstenen för en underordnad entitet. Många folk skall förenas till Herren (Jehovah) den dagen. Han skall vila mitt ibland dem och de skall veta att Värdarnas Jehovah har sänt honom till dem. Med andra ord är här Jehovah den ängel som sänds till Israel av Värdarnas Jehovah. Denne ängel eller budbärare för Värdarnas Jehovah var Israels elohim. Sakarja 12:8 visar klart att Jehovahs Ängel var elohim och att de utvalda också skall bli elohim som han var.

Sakarja 12:8 Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem.

Ordet för Gud här är elohim och Herrens ängel är Jahovahs Ängel. Syftet är klart. Både ängeln och Davids hus (läs de utvalda) skall bli som elohim.

Elohim, so tidigare har konstaterats är pluralordet för Gud. Namnet för Gud i singularis är Eloah. Detta namn tillåter ingen pluralitet. Ordspråksboken 30:4-5 visar att Han har en son så väl som ger Hans namn Eloah efter frågan.

Ordspråksboken 30:4-5 4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har fångat vinden i sina kupade händer? Vem har knutit in vattnet i sin mantel? Vem har märkt ut jordens gränser? Vad heter han, vad heter hans son – vet du det? 5 Alla Guds ord är utan slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom.

Ordet för Gud i vers 5 är Eloah. Begreppet om Guds son är således klargjort från det Gamla Testamentet. Hesekiel visar också begreppet från 21:8-13:

Hesekiel 21:8-13 8 Återigen kom HERRENs ord till mig och sade 9 Människoson, profetera och säg, Så sade HERREN; Säg, ett svärd, ett svärd är slipat och även blankat: Det är slipat till en hård slakt, det är blankat så att det må glittra: borde vi då glädjas? det höll min sons stav, så som varje träd. Och han hade lämnat det för att blankas, så att det må användas: detta svärd är slipat, och det är blankat, för att ges till handen på dräparen. Skrik och yla, människoson: för det skall vara uppå mitt folk, det skall ske över alla Israels prinsar: skräck orsakad av svärdet skall råda bland mitt folk: slå därför på ditt lår. För det är en prövning och hur skulle det vara om svärdet till och med slog staven? då skall den inte finnas mer, sade Herren GUD. (från engelska KJV av övers.)

Uttalandet i vers 9 kommer från Jehovah, dock utläser vissa tillägg till tre tidigt tryckta utgåvor (en rabbinsk i marginalen) Adonai. Från vers 13 läser vi att det är Adonai Jehovahs orakel. Således har vi att göra med den överordnade Jehovih eller Värdarnas Jehovah och vi refererar till Hans son som var Messias. Han gavs staven. Svärden som refererar till i vers 11 gick till kungen av Babylon som slaktaren ändå var detta även svärdet i Getsemanes trädgård. Kristus fullföljde således denna profetia. Hans sons stav var föraktad så som varje träd var. Med andra ord skulle han bli föraktad genom korsfästelse. Svärdet fördömde staven och därför skall inte ens svärdet vara mer. Så sonen och hans död framgår klart från det Gamla Testamentets texter. Messias är den underordnade Jehovah för Israel somär sänd av Värdarnas Jehovah.

Denna text behandlar slakten och förstörelsen av Israel och utplånandet av monarkin, vilkens dagar kommer då orätten skall nå ett slut (vers 25).

Monarkin skall då upphöra fram till Messias kommer, hans vilken rätt det är (vers 27).

Rotformen Jah (eller Yaho)

Jehovah är ett av många namn som tillskrivs Gud och även Hans underordnade som bär Hans namn. Rotformen för detta namn är Jah vilket också är ett namn tillskrivet Gud. Israels Jehovah var inte föremål för dyrkan. Föremålet för dyrkan var Värdarnas Jehovah. Namnet för Templet vilade i namnet Yaho vilket är den antika formen av Jah eller Jahh. Detta listas även som Guds namn i Psaltaren.

Psaltaren 68:4 Sjung inför Gud, lovsjung Hans namn: Upphöj Honom som rider på himlarna genom Hans namn JAH, och gläds inför Honom. (från engelska KJV av övers.)

Den första förekomsten av namnet Jah är i Andra Mosebok 15:2. Således är det passande att detta exempel är i den andra (eller Exodus-) boken av Psaltaren. Andra Mosebok 15:2 2Herren är min styrka och sång, och han blev min räddning: Han är min Gud, och jag skall förbereda en boning för Honom; min faders Gud, och jag skall prisa Honom. (från engelska KJV av övers.)

Jah tolkas här som Herren. Konceptet om nedärvd evighet är framfört. dess första användande i Bibeln är här förknippat med ånger och bot. Han är El och deras faders elohi.

Vers 3 säger sedan att Jehovah är en ish eller krigsman.

Andra Moseboken 15:3 HERREN är en krigsman: HERREN är hans namn. (från engelska KJV av övers.)

Jehovah tolkas här som Herren.

Prisande sker således i namnet Jah, från Psaltaren 68:4. Texten i vers 8 refererar till Guds närvaro i Andra Mosebok och utvandringen.

Psaltaren 68:8 Jorden skakade, och homlen droppade vid Guds närvaro: till och med Sinai självt rördes av Guds närvaro, Israels Gud. (från engelska KJV av övers.)

Guds närvaro var Jehovahs Ängel. Han var här pani eller elohims närvaro eller peni-el, Guds Ansikte. Närvaron med dem var i öknen. Texten säger elohim, Israels elohi, Israels Guds, Gud.

Psalm 68:17 visar en annan betydelse för konstruktionen.

Psaltaren 68:17 Guds vagnar är tjugotusen, även tusentals änglar,: Herren är bland dem, så som i Sinai, den heliga platsen. (från engelska KJV av övers.)

Denna text har en annan betydelse. The Companion Bible noterar om texten att antalet Guds vagnar är på hebreiska två gånger tio tusen tusenden, således 20 miljoner. Tetxen skulle, i enlighet med den primitiva ortografin i uppdelningen av orden (Companion Bible fotn.), utläsas Jehovah hade kommit från Sinai in i Helgedomen (Ginsburg, Intr., sid. 161,162). Eller med utlämnande av ord kan den läsas Jehovah bland dem (här änglar och vagnar) [hade kommit från] Sinai in till Helgedomen. (Comp. Bible ibid.).

Tolkningen av texten framgår i nästa vers, 18.

Psaltaren 68:18 Du har uppstigit i höjden, du har lett fångar i fångenskap: du har fått gåvor av människor; ja, för de upproriska också, så att HERREN Gud må vistas bland dem. (från engelska KJV av övers.)

Jehovah har här uppstigit i höjden och erhållit gåvor för människorna och för de upproriska också så att Herren Gud eller Jah Elohim må vila bland dem. Detta är en direkt hänförelse till Skördeoffret på söndagsmorgonen vid den tredje timman eller klockan nio på morgonen. Kristus presenterades som Skördeoffret och erhöll gåvor för människorna, nämligen den Helige Ande. Av texten i Johannes 20:17 informerade Kristus Maria om Uppstigandet till Gud och allas vår Fader. I Johannes 20:19-22 ser vi att han återvände samma dag och andades den Helige Ande till lärjungarna som en indikation på accepterandet och gåvorna som utlovades i Psaltaren 68:18 och hans utsändande på uppdrag av Fadern till Kyrkan för att sända dem vidare. Denna dag inleder Omer-räknandet till Pingst och gåvan i den Helige Ande till hela Kyrkan (se även uppsatsen Skördeoffret [106b]).

Jah eller mer korrekt Yaho är alltså en rotform som refererar till Gud i sina variationer och olika delegeringar och aspekter. Jah [av] Elohim är densamme som Värdarnas Jehovah. Den underordnade Jehovah har här tagit fångenskapen till fånga så att alla varelser både lojala och upproriska må bli återförda till Gud. Denne entitet som tar fångenskapen till fånga är identifierad av denna text som Kristus genom referens till Efesierbrevet 4:8 och Uppenbarelseboken 13:10. Han erhöll gåvor av Gud för, och gav dem till, människorna.

Efesierbrevet 4:7-8 Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. 8 Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor.

Denna text refererar till Kristus som den underordnade gudomen för Israel. Paulus refererar här till Kristi uppstigande så som den berättas i Psaltaren 68:17 men drar inte ut den fullständiga slutsatsen och lärdomen i texten.

På liknande sätt tolkar Uppenbarelseboken versen till att tillfångata de fångna:

Uppenbarelseboken 13:10 Den som skall i fångenskap, han går i fångenskap, och den som skall dö för svärdet, han blir dödad med svärd. Här behövs de heligas uthållighet och tro.

Det är tydligt att Jehovah här är Kristus som också är Jehovahs Ängel. Jehovah är således ett delegerat namn. Jehovah är inte föremålet för dyrkan. Endast när Jehovah identifieras som Jehovah elohim eller Värdarnas Jehovah så kan Jehovah vara ett absolut föremål för dyrkan. Det enda ord för Gud som identifierar Fadern i ett enda ord är Eloah. Jehovah måste åtföljas av andra termer eller sättas i sammanhang för att bestämma entiteten. Så Gud Fader kan endast kännas igen som sådan av termen Eloah. När det används i rotformen Jah, så måste Gud antas. Användningen av termen Jah utför en funktion i dessa texter. Det förekommer fyrtionio gånger vilket fullkomnar sju cykler. Det har en speciell mening som Jehovah har blivit vår frälsning. Det fullgör 49 tidseror eller cykler för att inträda det Heligaste av Heliga på det Femtionde vilket är hela symboliken för Guds Tempel vilket tempel vi är.

Templet hette Yahos Tempel av de arameiska bokstäverna för Templet i Elefantine (see Pritchard, The Ancient Near East etc., vol I, sid. 278-280).

Jah refereras således till i antiken som Yaho åtminstone från år 407 f. Kr. Således är den korrekta formen för Jehovah  Yahovah eller Yahovih beroende på suffixet som används i hänseende till entiteten. Det uttalas Yahoweh eller Yahowih. Termen Yahweh är således inkorrekt (se även uppsatsen Abrakadabra: Innebörden hos Namn [240]).

Försiktighet måste iakttas för att identifiera Yahoweh som är föremålet för dyrkan. Om inte entiteten är identifierad och uppfattad som den högste Gud, Värdens Yahovah som är Eloah, så är den monoteistiska Gud komprometterad och binitarism är återigen introducerad.

Namnet Jehovah eller Yahovah är kombinerat med tio andra titlar. De är, i den ordning de förekommer i den hebreiska texten, som:

  1. Jehovah-Jireh Jehovah skall se eller tillhandahålla (1 Mos. 22:14).
  2. Jehovah-Ropheka Jehovah som helar er (2 Mos. 15:26).
  3. Jehovah-Nissi Jehovah min fana (2 Mos. 17:15).
  4. Jehovah-Mekaddishkem Jehovah som helgar er (2 Mos. 31:13; 3 Mos. 20:8; 21:8; 22:32; Hes. 20:12).
  5. Jehovah-Shalom Jehovah [sänder] fred (Dom. 6:24).
  6. Jehovah-Zeba’oth Värdarnas Jehovah  (1 Sam. 1:3 och frekvent).
  7. Jehovah-Zidkenu Jehovah vår rättfärdighet (Jer. 23:6; 33:16).
  8. Jehovah-Shammah Jehovah är där (Hes. 48:35).
  9. Jehovah-’Elyon Jehovah den Högste (Ps. 7:17; 47:2; 97:9).
  10. Jehovah-Ro’I Jehovah min Herde (Ps. 23:1).

Den tjugotredje Psalmen använder sju attribut som överförs av namnen för Gud:

Vers 1; överför koncept 1 (Jehovah-Jireh).

Vers 2; överför koncept 5 (Jehovah-Shalom).

Vers 3; överför koncepts 2 and 7 (Jehovah-Ropheka och Jehovah-Zidkenu).

Vers 4; överför koncept 8 (Jehovah-Shammah).

Vers 5; överför koncepts 3 och 4 (Jehovah-Nissi och Jehovah Mekaddishkem).

The Companion Bible för fram en serie av argument (App. 4) för El som varande i grunden den allsmäktige även då ordet aldrig används eller uttolkas. Detta sammanhang är i realiteten som El Shaddai. Användningen av El är menat som för Gud den Allsmäktige. Elohim används i meningen om Gud som Skapare för Gud skapar och ger lagar genom händerna på förmedlare. Elohim är plural. El används som rot för den kvalitativa beskrivningen av gud. Det är endast Eloah som är den Gud Som Vill och Önskar och är det enda föremålet för dyrkan för Hans folk (se även Comp. Bible. App. 4). El är uppfattad som den Gud som vet allt (först förekommande i 1 Mos. 14:18-22) och ser allt (1 Mos. 16:13) och utför alla ting för Hans folk (Ps. 57:2) och i vilken som alla gudomliga attribut finns koncentrerade (Comp. Bible ibid.). Dock är det ett faktum att El är roten som förekommer i namn och titlar vilket helt enkelt visar att att det är roten ur vilken den kvalitativa skillnaden visas i entiteterna som handlar under delegering och uppdrag. Till exempel är Jehovahs Ängel även El Bethel Gud för Guds Hus, med andra ord visar det på auktoritet inom strukturen. Endast Eloah är den singulära förlägningen av dyrkan. Eloah är Elohim för Elohim; Han som smörjer (Ps. 45:6-7; Heb. 1:8-9). Eloah är den Gud Som Vill eller Önskar (vars vilja styr). Denne Gud är föremålet för dyrkan och den centrala och kreativa föremålet av Elohim. Detta är Han som önskade och av vilken alla ting existerar och var skapade (Upp. 4:11).

Uppenbarelseboken 4:11 Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.

Denna varelse är föremålet för dyrkan av de tjugofyra äldste och lammet som är Messias (Upp. 4:1-5:14). Messias är den enfödde sonen och Eloah är Fadern från Ordspråksboken 30:4-5. Den första förekomsten av detta namn förknippar det med dyrkan (5 Mos. 32:15,17). Det används som kontrast till avgudarna och därmed för den levande Gud. Detta är den Gud som allena är odödlig (1 Tim. 6:16).

Alla andra får deras eviga liv från Honom genom Hans vilja och ledning.

El Elyon är namnet som tillskrivs Eloah som den Högste El. Han är den Högste Gud. Han är Gud Fader som vi känner från grekiskans tolkning av namnet i Lukas 1:35. El Elyon är den entitet som skiljde folken (5 Mos. 32:8). Han gav Israel som Jehovahs arvedel. Således är Jehovah här Israels Jehovah och underordnad Eloah eller El Elyon. Det är Eloah eller Elyon som är föremålet för dyrkan. Israel dyrkade inte dess underordnade. Notera att Femte Mosebok 32:8 har blivit ändrat i den masoretiska texten till att lyda enligt antalet av Israels barn, snarare än originalets Guds söner, eller antalet änglar (LXX) eller eliym eller Gudarna (DSS).

Första Mosebok 14:18-22 visar att den Högste Gud är innehavare av himlen och jorden och att Melkisedek är den Högste Guds präst. Messias är således också den Högste Guds präst och kan själv inte vara denne Gud. Man kan inte vara sin egen präst. Dessa texter skall jämföras med Sakarja 6:13 och 14:9.

Sakarja 6:13 Ja, han skall bygga Herrens tempel, få kungavärdighet och sitta som härskare på sin tron. En präst skall dela tronen med honom, och mellan dem skall full enighet råda.

Således uppfattar vi att den Högste Guds tron regeras av Messias under delegation och uppdrag. Kungarikets enighet härrör från att vara under Eloahs vilja.

Sakarja 14:9 Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.

Jehovah (övers. Herren) skall bli kung över hela jorden. Då skall Jehovah bli en (ehad) och hans namn bli ett (ehad). Enigheten som överförs från Jehovahs härskande är att Gud skall bli allt i allt (1 Kor. 15:28; Ef. 4:6).

Efesierbrevet 4:6 en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

Gud är sålunda Fadern allenast och Han är över allt genom att vara allt i allt. Kristus är inkluderad i detta sammanhang.

Första Korinthierbrevet 15:28 Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt. (allting i alla KJV; allt i alla RSV, övers. anm.)

När allt är underkastat, då skall sonen själv vara underkastad Gud som sätter alla ting under honom så att Gud kan vara allt i allt. RSV texten är inkorrekt av, vad det verkar, lust att besegra den tydligt icketrinitara slutsatsen som dras ur denna text. Gud skall vara allt i allt som Han är i Kristus.

Elyon är över hela jorden (Ps. 83:18). Titeln förekommer 36 gånger eller 6 x 6 gånger vilket har betydelse som relaterar till den materiella skapelsen. Shaddai refererar till den Allsmäktige i meningen av att han tillhandahåller alla folkets behov. Det används när Abraham kallas ut för att vandra inför Honom i Första Mosebok 17:1. Uppfattningen att vara kallad ut tillskrevs till Abraham och tillskrevs även till Kyrkan i Andra Korinthierbrevet 6:18.

Andra Korinthierbrevet 6:17-18 17 Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, 18 och jag skall vara er fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren.

Än en gång talar vi om Gud Fader. Termen som används är El Shaddai. Adon. är en av tre titlar (Adon, Adonai, Adonim). De tolkas vanligen som Herre. De refererar till Herren som härskare på jorden. Det skiljs från Adonai som används som den varelse som utför Guds syfte på jorden. (Herren i hans relation till jorden (Comp. Bible ibid.). Vokaltecknet som associeras med Jehovah när det används med Adon tolkar eller förändrar det till Adonai. Detta gjordes medvetet i 134 stycken vilka är bevarade och givna i Massorah (§§ 107-115) (se även Comp. Bible App. 32 för förteckning).

Adonim är plural av Adon och används aldrig om en människa (Comp. Bible ibid.). Det är förenklat att en Adon kan styra andra som inte tillhör honom. Därför är det när det inte åtföljs av artikel använt om människor. Bullinger behandlar inte på rätt sätt singulariteten och pluraliteten i användandet av orden i förhållande till gudomliga varelser. Det råder ingen tvekan om att användandet av Adonai och elohim gjordes för att skapa en specifik skillnad mellan de två entiteterna Jehovah och Värdarnas Jehovah. Jehovah för sig själv (SHD 3068) är den nationella elohi för Israel (se Strongs) och det är inte föremålet för dyrkan. Jehovih (SHD 3069) är den överordnade till Jehovah, den elohi av Israel som även kallas Jehovahs Ängel.

Jehovah med andra termer och som Adonai Jehovah tolkas som Herren Gud och är således skiljt från det singulära användandet. Det finns två termer som tolkas som Herren Gud och det är Adonai Jehovah och Jehovah Elohim. Den enkla termen elohim används ofta för änglar och speciellt Jehovahs Ängel som elohim smorde i Psaltaren 45:6-7 och som är Kristus (Heb. 1:8-9).

Därför har Gud er gud smort er med glädjens olja över era likar. På samma sätt skall vi alla bli elohim under Hans namn och kraft (Sak. 12:8) inom den monoteistiska strukturen som utlagts i de bibliska koncepten. Det är skrivet Jag säger er att ni är Gudar: Söner till den Högste alla av er och Skriften kan inte brytas (Johannes 10:34-35). Binitarianismen/trinitarianismen begränsar förståelsen av begreppet att Vi skall regera som Gud.

q