Guds Kristna Kyrkor
[241]
Helgandet av Guds Tempel
[241]
(Edition
1.1 19980307-20000408) Audio
Israel befalldes att helga templet före Herrens
påsk. Det fanns en process av helgande som ledde fram till Påsken. I vissa fall
fördröjdes faktiskt Påsken eftersom att detta helgande inte var gjort på ett
korrekt sätt. Betydelsen av denna process har allvarliga följder
för kristendomen.
Christian
Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright © 1998, 2000 Wade
Cox)
(Tr.
A. Binder 2003)
Copyright: The
papers on this site may be freely copied and distributed provided they are
copied in total with no alterations or deletions. The publisher's name and
address and the copyright notice must be included. No charge may be levied on
recipients of distributed copies. Brief quotations may be embodied in critical
articles and reviews without breaching copyright.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Helgandet av Guds Tempel [241]
Före Påsken är vi
instruerade att hålla den första dagen av Nisan som en dag för allvarlig
församling (se uppsatsen The Moon and the
New Year (No. 213)).
Återupprättandet
av dyrkan av den levande Guden inleds med Guds Hus och för prästerskapet börjar
förberedelserna den 1 Nisan.
Historien om
Hiskia visar att Templet ofta föll i orenhet. När han inledde sin regeringstid påbörjade han sin
återupprättelse från den första dagen av det heliga året.
Andra Krönikeboken
29:1-11 1 Hiskia var tjugofem år då han
blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia,
Sakarjas dotter. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som
hans fader David hade gjort. 3 Det var han som i sitt första regeringsår, i den
första månaden, öppnade porten till Herrens hus och reparerade dörrarna. 4 Han
lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på Östra torget 5 och sade
till dem: ”Hör på mig, leviter! Helga nu er själva och helga Herrens, era
fäders Guds, hus. För ut det orena ur helgedomen! 6 Våra fäder har varit
trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har övergett
honom och vänt sig bort från Herrens boning, ja, de har vänt den ryggen. 7 De
har också stängt dörrarna till förhallen och släckt lamporna, de har inte tänt
rökelse eller offrat brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. 8 Därför har
Herrens vrede drabbat Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en
skräckbild och utsatt dem för ödeläggelse och hån, som ni kan se med egna ögon.
9 Ja, våra fäder har fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur
är i fångenskap på grund av detta. 10 Nu har jag föresatt mig att sluta ett
förbund med Herren, Israels Gud, för att vända hans flammande vrede från oss.
11 Mina söner, dröj inte! Er har Herren utvalt till att göra tjänst inför
honom, att vara hans tjänare och att tända rökelse.”
Hiskia startade
med Guds Hus och med prästerna för guds Hus för att där var var problemen
uppstod i första rummet. Han började från öst för det var där som prinsen
skulle inträde i helgedomen och det har en symbolisk aspekt i förhållande till
Messias och den helige Ande.
Andra Krönikeboken
29:16-19 16 Sedan gick
prästerna in i tempelhuset för att rena det. De förde allt orent de
hittade i Herrens tempel till förgården, och där tog leviterna emot det och
förde det ut till Kidrondalen. 17 Helgandet inleddes på första dagen i första
månaden, och den åttonde dagen i månaden hade de kommit till förhallen. Sedan
helgade de tempelhuset under åtta dagar, och på sextonde dagen i första månaden
var de färdiga. 18 De gick in till kung Hiskia och sade: ”Vi har renat hela
Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och skådebrödsbordet
med alla dess tillbehör. 19 Och alla de föremål som vanhelgades under den
trolöse kung Achas regeringstid har vi ställt i ordning och helgat, och de
finns nu på sin plats vid Herrens altare.”
Återupprättelsen
var tvungen att ske eftersom den pågående processen inte var i kraft, och
Templet hade blivit förvärldsligat. Prästerskapet var den huvudsakliga orsaken
till detta förfall bland folket och nationen och den norra delen av landet var
i praktiken i princip i fångenskap på grund av detta.
Helgandet visade
sig vara väldigt svårt på grund av det tillstånd som Templet befann sig i och
prästerskapet hade blivit väldigt orent. Det var kungens ansvar att försäkra
att leviterna inte låtit detta ske. Hiskia uppfostrades till att råda bot på
detta faktum.
De hade helgat Herrens hus i åtta dagar, ändå tog det dem sexton dagar till att fullgöra helgandet och således var de två dagar försenade för Påsken. De erbjöd nationens offer, men ändå var det för sent.
Andra Krönikeboken
29:20-33 20 Tidigt nästa morgon samlade
kung Hiskia de ledande männen i staden och gick till templet. 21 De förde med
sig sju tjurar, sju baggar och sju lamm, dessutom sju bockar som syndoffer för
kungadömet, för helgedomen och för judeerna. Han befallde prästerna, Arons
söner, att offra dem på Herrens altare. 22 De slaktade tjurarna, och prästerna
tog hand om blodet och stänkte det på altaret, och de slaktade baggarna och
stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på
altaret. 23 Sedan förde de fram syndofferbockarna till kungen och församlingen,
och man lade händerna på dem, 24 och prästerna slaktade dem och offrade blodet
som ett syndoffer på altaret för att bringa försoning åt hela Israel. Kungen
hade nämligen bestämt att brännoffret och syndoffret skulle gälla hela Israel.
25 Han lät leviterna ställa upp sig i templet med cymbaler, harpor och lyror,
så som David, kungens siare Gad och profeten Natan hade befallt; befallningen
kom från Herren genom hans profeter. 26 Leviterna ställde upp sig med de
instrument David införde och prästerna med sina trumpeter. 27 Hiskia befallde
att brännoffret skulle offras på altaret, och samtidigt som offrandet inleddes
började sången till Herren och trumpeterna att ljuda, tillsammans med de
instrument Israels kung David införde, 28 och hela församlingen tillbad, och
sångarna sjöng, och trumpetarna blåste i trumpeterna – allt detta tills offren
var avslutade. 29 När man slutat offra föll kungen och alla som fanns där
tillsammans med honom ner på knä och tillbad. 30 Kung Hiskia och de ledande
männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord,
och de prisade honom med glädje och föll ner och tillbad. 31 Hiskia tog till
orda och sade: ”Ni har nu blivit vigda åt Herren. Träd fram med slaktoffer och
tackoffer till Herrens hus.” Församlingen kom med slaktoffer och tackoffer, och
de som kände sig manade kom med brännoffer. 32 Antalet brännofferdjur som
församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var
brännoffer åt Herren. 33 De heliga gåvorna utgjordes av 600 tjurar och 3 000
får.
De hade inte bara
låtit Templet falla in till ett opassande tillstånd, antalet präster var
dessutom för litet, och leviterna var tvungna att hjälpa dem. Leviterna var
faktiskt mer uppriktiga i sina hjärtan än prästerna. Detta har också varit
fallet under det tjugonde århundradet.
Andra Krönikeboken
29:34-36 34 Men prästerna var för få för
att kunna flå alla offerdjuren, och därför hjälpte deras bröder leviterna dem
tills arbetet var färdigt och tills alla präster hade helgat sig; leviterna
hade nämligen varit mer villiga att helga sig än prästerna. 35 Till den stora
mängden brännoffer kom också fettstyckena från gemenskapsoffren samt
dryckesoffren som hörde till brännoffren. Så återupprättades tjänsten i Herrens
hus, 36 och Hiskia och hela folket gladde sig över vad Gud hade gjort för
folket. Allt hade gått mycket fort.
Gud
återupprättade Juda utan varning. När Gud handlar, så sker det med Hans vilja
och i enlighet med Hans val av tidpunkt. Gud förbereder människorna. Det var
inte enbart en handling av människorna själva.
Beslut togs av kungen och församlingen att hålla Påsken under den andra månaden så som tillhandahölls i lagen (se uppsatsen Timing of the Crucifixion and the Resurrection (No. 159)).
Andra krönikeboken 30:1-6 1 Hiskia sände bud till hela Israel och Juda – han
skrev också brev till Efraim och Manasse – och uppmanade folket att komma till
templet i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. 2 Kungen, furstarna
och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att fira påsk i andra månaden. 3
De kunde nämligen inte fira den vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt
många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4 Både
kungen och församlingen menade att det var riktigt att göra så. 5 Man beslöt
att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva ända till Dan, om att
folket skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem; det hade
man förut inte gjort gemensamt, så som det är föreskrivet. 6 I enlighet med
kungens befallning gav sig kurirerna i väg till hela Israel och Juda med breven
från kungen och furstarna. Där stod: ”Israeliter, vänd om till Herren,
Abrahams, Isaks och Israels Gud, så skall han vända sig till den rest av er som
räddats ur de assyriska kungarnas våld.
Assyrierna hade
besegrat Israeliterna och de nordliga stammarna hade blivit decimerade. Juda
kallade Israel till ånger genom att hålla Påsken och helga dem själva, men de
tio stammarna ville inte göra så. Hade de gjort detta så skulle de återigen ha
återvänt till Israel, men gjorde inte så, och som ett resultat av detta så gick
de i fångenskap bortom Araxes.
Det mesta av
lämningarna av dessa stammar, till största delen Efraim och Manasse och
Sebulonskrattade åt Juda i smädelse när de bads att ångra.
Inte desto mindre
samlades en stor skara av judar och vissa från stammarna Asher, Manasse och
Sebulon kom till Jerusalem och ödmjuka sig själva inför Gud. (2 Krön. 30:9-11).
Andra Krönikeboken
30:13-20 13 En stor skara människor
samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden;
det var en mycket stor församling. 14 De grep sig an med att avlägsna altarna i
Jerusalem, och rökelsealtarna kastade de i Kidrondalen. 15 På fjortonde dagen i
andra månaden slaktade de påsklammet. Skamsna hade prästerna och leviterna
helgat sig och kommit med brännoffer till templet. 16 De intog nu sina bestämda
platser i enlighet med gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod
leviterna tagit hand om 17 det var nämligen många i församlingen som inte hade
helgat sig, och leviterna slaktade därför lammen åt alla som inte var rena, så
att påsklammet blev helgat åt Herren.18 Folkets flertal, många från Efraim och
Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig och åt påsklammet på annat
sätt än som är föreskrivet. Men Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode,
bringa försoning åt 19 var och en som helhjärtat dyrkar Gud, Herren, sina
fäders Gud, men inte kan uppfylla helgedomens renhetsregler.” 20 Herren lyssnade
på Hiskia och skonade folket.
Detta helande var gjort av Gud på begäran av de andliga ledarna hos
Israel.
Andra Krönikeboken
30:21-22 21 Så firade de israeliter som
fanns i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje. Och
varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med all kraft. 22 Hiskia talade
uppmuntrande till leviterna, som visat sig väl förfarna i Herrens tjänst. När man hade firat högtiden
under de sju dagarna och offrat gemenskapsoffer och tackat Herren, sina fäders
Gud,
Vi ser här att Påskhögtiden varade i sju dagar med gudstjänster.
Andra Krönikeboken
30:23-26 23 enade sig hela församlingen om
att fira högtiden ytterligare sju dagar. Också dessa sju dagar firades under
glädje. 24 Församlingen fick av kung Hiskia av Juda motta 1 000 tjurar och 7
000 får, och av furstarna 1 000 tjurar och 10 000 får. Dessutom helgade sig ett
stort antal präster. 25 Hela Judas församling gladde sig, liksom prästerna och
leviterna och hela den församling som kommit från Israel och de främlingar som
kommit från Israel eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem,
något liknande hade inte ägt rum sedan Salomo, Davids son, var Israels kung.
Helgandet av
prästerskapet idag är gjord med ett offer – nämligen Jesus Kristus. (jfr.
uppsatsen Messiah and the Red Heifer (No.
216)).
Återupprättelsen
började med helgandet av Templet så som Guds Hus och utsträcktes genom
prästerskapet och Leviterna till folket. Då var, från Påsken, landet rensat på
sin avgudadyrkan.
Andra Krönikeboken
31:1-12 1 När allt var slutfört drog alla
israeliter som varit där ut till städerna i Juda. De krossade stenstoderna och
högg ner asherapålarna och förstörde fullständigt offerplatserna och altarna i
hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse. Sedan återvände israeliterna
till sina städer, var och en till sin egendom. 2 Hiskia återinrättade avdelningarna för präster och leviter.
Prästerna och leviterna delades in för tjänstgöring med brännoffer och
gemenskapsoffer och för tjänsten i portarna till Herrens läger, där de skulle
lova och prisa Herren. 3 Kungen bidrog med en del av sin egen förmögenhet till
brännoffren: brännoffren morgon och kväll och brännoffren på sabbater,
nymånadsfester och högtider, så som det är föreskrivet i Herrens lag. 4 Han befallde
folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras andel, så att
de skulle kunna upprätthålla Herrens lag. 5 Så snart denna befallning blivit
allmänt känd lämnade israeliterna rikliga förstlingsgåvor av säd, vin, olja och
honung och av allt vad marken gav, och de kom också med tionde av allt i mängd.
6 Även de israeliter och judeer som bodde i Judas städer kom med tionde av oxar
och får och med de heliga gåvor som helgats åt Herren, deras Gud, och lade upp
det högvis. 7 I tredje månaden började de lägga upp högarna, och i sjunde
månaden var de färdiga. 8 När Hiskia och furstarna inspekterade högarna prisade
de Herren och hans folk Israel. 9 Hiskia frågade prästerna och leviterna om
högarna, 10 och översteprästen Asarja av Sadoks ätt svarade honom: ”Alltsedan
gåvorna började strömma in till Herrens hus har vi kunnat äta oss mätta, och
dessutom har vi fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Allt
detta är bara det som blivit över.” 11
Hiskia befallde att man skulle ställa i ordning förrådskamrar i templet. När de
ställts i ordning 12 förde man samvetsgrant dit gåvorna, tiondet och
offergåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret, och hans bror Shimi var hans
närmaste man.
Genom tron i
systemet med tiondet är prästerskapet fött och närt. Om vi följer Guds lag
skall Gud skydda oss.
Efter
återupprättelsen av Påsken följde från helgandet, de dagliga offren och
Sabbaterna även Sabbaterna och de Heliga Dagarna hölls. Tiondet följdes och
offrandet hölls och folket frodades över skörden av den tredje månaden (Pingst)
och den sjunde månaden (Lövhyddehögtiden) och det var ett överflöd kvar att
lagras i kamrarna i Guds Hus.
Det sjunde året
var folkets ansvar i att tillgodose tillräckligt genom den fria viljan och dess
offer för att tillse att Guds arbete skulle kunna fortgå.
Det gick sju stora Påskhögtider (jfr. uppstasen The Seven Great Passovers of the Bible (No. 107)) och tio betydelsefulla tillfällen eller referenser om följande av högtider (2 Mos. 12:28; 4 Mos.. 9:5; Jos. 5:10; 2 Krön. 30:13-15; 2 Kung 23:22 (2 Krön. 35:1); Esra 6:19; Matt. 26:17; Luk. 2:41; Joh. 2:13; 6:4).
Den första
processen för Påsken är dock från den första dagen i den första månaden och
helgandet.
Den första dagen
i den första månaden är en dag för allvarligt församlande. Det var en dag av
betydelse så som vi ser i Första Mosebok 8:13.
Det finns sex
större händelser som utgår från den första dagen i den första månaden. Denna
kalender förekom långt innan lagen på Sinai.
Den första
händelsen var upprättandet av jorden under Noa, och avlägsnandet av vattnet som
möjliggjorde att taket på arken kunde bli borttaget (1 Mos. 8:13). Hela detta
koncept gör nonsens av den så kallade Noaiska lagen hos Fariséerna och vi skall
behandla dessa frågor separat.
Första Mosebok
8:13.I Noas sexhundraförsta år, på första
dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden, och när Noa lyfte
undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp.
Gud återupprättade planeten från den första dagen i den första månaden – nu ser vi hur viktig 1 Abib (Nisan) är i Guds plan. Se the uppsatsen Vegetarianism and the Bible (No. 183) för tiondet som gäller för systemet med Adams förstfödda.
Nästa större
händelse var uppförandet av tabernaklet av Moses (2 Mos. 40:2).
Andra Mosebok
40:1-17 1 Herren talade till Mose: 2 Den
första dagen i den första månaden skall du resa boningen, uppenbarelsetältet. 3
Där skall du ställa arken med förbundstecknet, och du skall avskärma den med
förhänget. 4 Du
skall sätta in bordet och duka det. Bär sedan in
lampstället och sätt upp lamporna på det. 5 Du skall ställa det gyllene
rökelsealtaret framför arken med förbundstecknet och hänga upp draperiet för
ingången till boningen. 6 Ställ brännofferaltaret framför ingången till
boningen, till uppenbarelsetältet, 7 och sätt karet mellan uppenbarelsetältet
och altaret och häll vatten i det. 8 Du skall sätta upp förgårdens omhängen
runt omkring och hänga upp draperiet för porten till förgården. 9 Tag sedan
smörjelseoljan och smörj boningen och allt som finns i den, helga den och alla
dess tillbehör, så att den blir helig. 10 Du skall smörja brännofferaltaret och
alla dess tillbehör och helga altaret, så att det blir högheligt. 11 Smörj
karet och dess ställ och helga det. 12 Sedan skall du föra fram Aron och hans
söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. 13 Klä Aron i
de heliga kläderna, smörj honom och vig honom till präst åt mig. 14 För sedan
fram hans söner och sätt på dem tunikor. 15 Du skall smörja dem som du smorde
deras far, så att de kan vara mina präster. Att de har blivit smorda skall för
alltid ge dem rätten till prästämbetet, genom alla släktled.16 Mose gjorde i
allt så som Herren hade befallt honom.17 På den första dagen av det andra årets
första månad blev boningen rest.
Vi ser här dopets
föreskuggande och klädelserna av de vita dräkterna som sköljs i Jesus Kristus
blod vilket helgade och uppsatte tabernaklet eller Templet och de kärl som var
för dess användning.
Således inleds
upprättelsen och helgande av prästerskapet och Templet från den första dagen av
den första månaden. Denna fjortondagars period är renandet av Templet.
Hiskias
upprättelse började med den första dagen av den första månaden, kallad Abib
eller Nisan (2 Krön. 29:17).
Nästa upprättelse
var Esras uppgående (Esra 7:9) för återupprättelsen av det andra Templet.
Uppgivandet av de främmande fruarna utfördes också som del av upprättelse vid
denna dag under Esra (Esra 10:17). Vikten av detta var för att fruarna var
avgudadyrkare och vi är Kristus brudar i och som Templet.
Hesekiel kräver
att denna dag är offerdagen för Templet och ungtjuren (Hesekiel 45:18).
Hesekiel 45:16-25 16 Denna offergåva skall hela folket överlämna
till fursten i Israel.17 Fursten har i sin tur ansvar för brännoffret,
matoffret och dryckesoffret vid högtider, på nymånadsdagar och sabbater och vid
alla fester som israeliterna firar. Han skall ombesörja syndoffret, matoffret,
brännoffret och gemenskapsoffret för att bringa försoning åt israeliterna. 18
Så säger Herren Gud: Första dagen i första månaden skall du offra en felfri
ungtjur och rena helgedomen.19 Prästen skall ta av syndoffrets blod och stryka
på dörrposterna i templet, på altaravsatsens fyra hörn och dörrposterna i
porten till inre förgården. 20 Sjunde dagen i månaden skall du göra likadant
för den som har syndat utan uppsåt eller av okunnighet. Så utför ni
soningsriten för templet. 21 Fjortonde dagen i första månaden skall ni fira
påsk, fira högtid. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 22 Fursten skall den
dagen ge en tjur som syndoffer för sig själv och folket i landet. 23 Under
högtidens sju dagar skall han ge sju felfria tjurar och sju felfria baggar om
dagen som brännoffer åt Herren, och som syndoffer skall han varje dag offra en
getabock. 24 Som matoffer skall han ge en efa mjöl för varje tjur och en efa
för varje bagge och därtill en hin olja för varje efa. 25 Och vid högtiden på
femtonde dagen i sjunde månaden skall han offra lika många syndoffer,
brännoffer och matoffer och lika mycket olja som under dessa sju dagar.
Här ser vi att de
sju dagarna för det Osyrade Brödets högtid startar på 15 Nisan.
Detta framtida
Tempel hos Hesekiel ser till upprättandet av Sabbaterna, Nymånadsdagarna och
högtiderna.
Nymånadsdagarna
ses klart och tydligt tillsammans med Sabbaterna så som dagar för dyrkan och
inte arbete i det bibliska systemet.
Hesekiel 46:1-6 1 Så säger Herren Gud: Porten till inre förgården,
den som vetter mot öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna men
hållas öppen på sabbatsdagen och även på nymånadsdagen. 2 Fursten skall komma
utifrån och gå genom porthusets förhall och stanna framme vid dörrposten, medan
prästerna offrar hans brännoffer och gemenskapsoffer. Innan han går ut igen
skall han falla ner i tillbedjan vid tröskeln. Porten får inte stängas förrän
på kvällen.
3 Vid ingången till denna port skall folket i landet på sabbatsdagar och
nymånadsdagar falla ner och tillbe Herren. 4 Det brännoffer som fursten på
sabbatsdagen frambär till Herren skall bestå av sex felfria lamm och en felfri
bagge. 5 Matoffret skall för baggen vara en efa mjöl och för lammen en valfri
mängd och därtill en hin olja för varje efa. 6 På nymånadsdagen skall han offra
en ungtjur, sex lamm och en bagge; de skall vara felfria.
Således måste
Nymånadsdagarna hållas så som dagar utan arbete och en inledning på processen
för helgande av Templet inleds med den första Nymånadsdagen för året, vilket
var Nymånadsdagen för Abib. Denna helgandeprocess följde sedan till den sjunde
dagen av den första månaden vilket var helgandet för de som var enkla och
felskapta och som inte kunde förlita sig på att helga sig själva. Så kunde hela
Israel ta del i Påsken. Om detta inte gjordes på ett riktigt sätt av
prästerskapet så som var fallet med Hesekiels upprättelse, måste den andra
Påsken hållas.
Den andra Påsken
är omnämnd i Fjärde Mosebok 9:6-13.
Fjärde Mosebok 9:6-13 6
Några män hade blivit orena genom en död och kunde inte offra påskoffret den
bestämda dagen. De kom samma dag till Mose och Aron, 7 och de frågade honom:
”Vi har blivit orena genom en död. Måste det hindra oss från att bära fram vår
offergåva till Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de andra
israeliterna?” 8 Mose svarade: ”Vänta, jag skall höra vad Herren befaller i
fråga om er.” 9 Herren talade till
Mose:10 Säg till israeliterna: Om någon av er eller era efterkommande har
blivit oren genom en död kropp eller befinner sig på en långväga resa men ändå
vill offra påskoffret åt Herren,11 skall han göra det i andra månaden, mellan
skymning och mörker den fjortonde dagen. Lammet skall ätas med osyrat bröd och
beska örter.12 Ingenting får bli över till morgonen och inget ben får krossas.
Alla bud som gäller för påskoffret måste följas. 13 Men om någon är ren och
inte befinner sig på resa men ändå försummar att fira påsk, skall han utstötas
ur sitt folk, eftersom han inte har burit fram sin offergåva till Herren vid
den bestämda tiden. En sådan man drar skuld över sig.
Varje människa
måste hålla Påsken och förbereda sig själva. Om en döpt medlem är i form och
inte på en resa och ändå inte håller Påsken skall de bli uteslutna och flyttade
från sitt folk. Det passande svaret i kyrkans era är att bli utesluten ur
kyrkan.
Denna
förberedelse inleds med den första dagen av Abib en allvarlig högtidsdag (jfr.
81:3-5).
Templets
prästerskap höll Nymånadsdagrna som sabbat under hela Tempelperioden fram till
dess förstörelse år 70 e. Kr. Josephus noterar detta i sitt verk Kriget mot Rom
(Book V, kap. V, 7). Hesekiel visar att Nymånadsdagarna
Hesekiel visar
att Nymånadsdagarna anses som Sabbat eller dagar då arbete inte skall utföras
(som vi ser från Hesekiel 46:1 och även från Amos 8:5 där ingen handel är
tillåten) Jesaja visar att Nymånadsdagarna kommer att hållas i tusenårsriket
under Messias (Jes. 66:23).
Nymånadsdagen i
den första månaden är den nödvändiga inledningen för helgandeprocessen för
Templet.
Den fråga som då
inställer sig är: Hur är vi, kyrkan, helgad?
Helgande kommer
från Gud
Andra Mosebok 31:13 Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater
måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla
släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er.
Således är
Herrens Sabbat ett tecken på att Herren helgar oss.
Israels
förstfödda är helgade.
Andra Mosebok 13:2 Allt förstfött bland israeliterna, det första som
kommer ur moderlivet, bland både människor och boskap, det skall du helga åt
mig. Det tillhör mig.”
Men vi ser att
hela Israel i praktiken är helgade.
Andra Mosebok
19:10-14 10 sade Herren till honom: ”Gå
till folket och se till att de renar sig i dag och i morgon. Låt dem tvätta
sina kläder 11 och göra sig beredda för i övermorgon. Ty i övermorgon skall
Herren stiga ner på Sinaiberget i hela folkets åsyn. 12 Du skall dra en gräns
runt omkring berget och varna folket för att gå upp på berget eller komma för
nära dess fot. Den som rör vid berget skall straffas med döden. 13 Men ingen
hand får vidröra honom: han skall stenas eller skjutas. Ingen sådan får leva,
vare sig det är ett djur eller en människa. När vädurshornet ljuder skall de gå
upp på berget.” 14 Mose gick ner från berget till folket och lät dem rena sig,
och de tvättade sina kläder.
Moses kunde gå
upp på berget men folket kunde inte det. Vi i kyrkan kan gå modig inför Guds
tron – de odöpta kan inte göra det.
Problemet vi
möter här är att det finns en ordning i helgandet.
Israels
förstfödda är helgade och sedan är Israel självt helgat i sin helhet för att
möta Guds ansikte eller Närvarons Ängel som vi känner som Jesus Kristus.
Templet är helgat
från den första dagen i den första månaden för vi är det Templet.
Första
Korinthierbrevet 3:16-17 16 Förstår ni inte
att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? 17 Om någon förstör Guds
tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det
templet.
Templet är det
templet i vilket Gud vilar i oss genom den Helige Ande.
Första
Korinthierbrevet 6:19 Vet ni inte att er
kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har
fått från Gud? Ni tillhör inte er själva.
Så det fysiska materiella Templet visade fram mot det andliga Templet
vilket är vi. Det fysiska Templet har ingen rätt att ta del i det altare av
vilket vi deltar som deltagare i Kristus. För Moses såg fram emot Kristus och
hans hus vilket vi är.
Hebreerbrevet 3:1-6 1 Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till
himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till,
Jesus, 2 som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus. 3 Men
han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras
mer än det hus han har byggt. 4 Varje hus har en byggmästare, men den som har
byggt allt är Gud. 5 Väl var Mose betrodd
i hela hans hus, men som tjänare,
för att vittna om det som senare skulle förkunnas; 6 Kristus däremot var som
son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller
den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.
Alltså är vi Guds
hushåll genom att vara Kristus hushåll.
Kungens hushåll
är förutbestämt till att bli elohim så som Yahovahs Ängel vid vår ledning (Sak.
12:8).
Sakarja 12:8 Den dagen skall Herren skydda Jerusalems
invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt
skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem.
Således visar
helgandet av det fysiska Templet fram mot helgandet av det andliga Templet och
på så sättär det ansvaret för varje person att helga dem själva, från den
första dagen i den första månaden, för Påsken.
På den sjunde
dagen av den första månaden skall alla och envar bland människorna helga dem
själva för de enkla och felaktiga bland folket, så att alla kan leva för Gud i
Kristus (se uppsatsen Sanctification of
the Simple and Erroneous (No. 291)).
Hebreerbrevet
fortsätter:
Hebreerbrevet 3:7-19
7 Därför, som den heliga anden säger: Om ni
hör hans röst i dag, 8 förhärda inte era hjärtan som under upproret, på
utmaningens dag i öknen, 9 då era fäder utmanade mig och satte mig på prov,
fast de hade sett mina gärningar 10 under fyrtio år. Därför blev mig detta
släkte förhatligt, och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan: de känner
inte mina vägar. 11 Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de komma in i min
vila. 12 Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och
avfaller från den levande Guden.13 Uppmuntra varandra varje dag, så länge man
kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar
sig.14 Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till
samma grundval som i början. 15 Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda
inte era hjärtan som under upproret. 16 Vilka var det då som hörde och ändå
gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? 17
Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev
liggande som lik i öknen? 18 Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i
hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda? 19 Så ser vi att det var för
sin otro som de inte kunde komma in.
Citatet här är från
Septuagint Psalm 95:7b-11.
Således är resten
hos Gud härrört från frihet från synd i uppror. De felar i deras hjärtan och de
har inte känt Guds vägar.
Så
helgandeprocessen är inte för ett utvändigt renande utan för ett invändigt
renande. Det är det svåraste av allt.
Materiella ting
är helgade genom smörjelse (2 Mos. 40:9-11).
Dock helgar
Herren oss (2 Mos. 31:13; 3 Mos. 20:8; 21:8; 22:9). Altaret helgar gåvan.
Andra Mosebok 29:37 Sju dagar skall du utföra soningsriten för
altaret och helga det. Då blir altaret högheligt; allting som kommer i beröring
med altaret får del av dess helighet.
Så blir även
redskapen som tjänar vid altaret heliga och allt som rör vid dem.
Andra Mosebok 30:29 Du skall inviga dem så att de blir högheliga;
allt som kommer i beröring med dem får del av deras helighet.
Dock är det
tabernaklet som blir helgat genom Guds närvaro (2 Mos. 29:43).
Andra Mosebok 29:43 Där skall jag uppenbara mig för israeliterna, och
tältet skall bli helgat genom min härlighet.
Andra Mosebok
40:34-35 34 Ett moln täckte
uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. 35 Mose kunde inte gå
in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde
boningen.
Alltså är det
Guds närvaro som är det som helgar Templet och gör det heligt.
Således är Guds
närvaro i de utvalda som den Helige Ande och Messias kropp som Guds Tempel
heligt i alla av dess aspekter. Det gör alla som kommer i kontakt med det
heliga.
Alltså, Kristus kropp som Guds Tempel måste helgas innan man tar Påsken. Det är därför den första dagen i den första månaden är inledningen på helgandeprocessen. Denna process av renande, offrande och åminnelse varar i 21 dagar.
Detta Tempel var renat av Kristus innan Påsken som en varning och ett tecken för oss att vi, också, var tvungna att rena Templet till att bli värdigt att delta i offret av Messias som hans kropp och blod. Dagarna för renandet av Templet är behandlade i uppsatsen Timing of the Crucifixion and the Resurrection (No. 159).
Alla av Skrifterna rörande helgande och
reningslagstiftningen (till exempel i 3 Mos. 21:1-23) står i relation till att
blicka framåt till begreppen om dör och liv i
återuppståndelsen. Således är
hälsoaspekterna av karantän sekundära jämfört med liv och död genom dop och
ånger och introduktionen i Kristi kropp genom den helige Ande.
Så ordinerar även
Gud och helgar profeterna och de utvalda innan de var formade i livmodern så
som med Jeremia (Jer. 1:5).
Efesierbrevet 1:3-4
3 Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud
och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom
Kristus finns i himlen, 4 liksom han före världens skapelse har utvalt oss i
honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek.
Genom detta är vi
de utvalda och helgade.
Första Petrusbrevet
1:2 utvalda enligt Guds, vår faders, plan,
helgade av Anden och bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd
och frid åt er i rikaste mått.
Och härigenom
deltagare i den gudomliga naturen (2 Pet. 1:2-4).
Genom Kristi
kärlek är vi uppfyllda av Gud.
Efesierbrevet 3:19 och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än
all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.
Gud helgar likaså
Israel genom Kristus som ett exempel för de ofrälse när Hans fristad skall
finnas bland dem för evigt (Hes. 37:28). Det exemplet är nu, men kommer inte
att bli till fullo förstått förrän Messias återkomst.
Vi är alla givna nåd i enlighet med Kristi gåva.
Efesierbrevet 4:7 Var och en av oss har fått just den nåd som
Kristus har velat ge honom.
Vi gavs gåvan för
fullkomnandet av oss alla.
Efesierbrevet
4:12-16 12 De skall göra de heliga mera
fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp,13 tills
vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir
fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. 14 Vi skall inte
längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara
lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga
påfund. 15 Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla
avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. 16 Han låter
hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och
stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela
kroppen till och byggs upp i kärlek.
Om vi bekänner våra synder, så förlåter han våra synder.
Första Johannesbrevet 1:9 Om vi bekänner våra
synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och
renar oss från all orättfärdighet.
Han kan hålla oss
från att falla och visa oss inför Gud på den dagen (Judasbrevet 1).
Han som helgar
och vi som är helgade är alla av ett ursprung och det är därför som han inte
skäms att kalla oss bröder.
Hebreerbrevet 2:11 Han som helgar och de som blir helgade har ju
alla samme fader, och därför blygs han inte för att kalla dem bröder.
Vi är helgade i sanningen i kärleken. För vår skull helgade Gud Honom själv och på liknande sätt skall vi också helga oss själva i sanningen som är Guds ord. (Joh. 17:17).
Apostlagärningarna 26:15-18 visar oss helgandet från mörkret och Satan till ljus och förlåtelse och arvedel bland dem som är helgade av tron.
Apostlagärningarna
26:15-18 15 Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den
som du förföljer.16 Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för
att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad
du kommer att få se av mig i framtiden, 17 då jag räddar dig undan ditt eget
folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut dig,
18 för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och
från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas
förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’
Därför, när vi är
förföljda är Kristus förföljd. Han kallar dem Gud ger honom för att fullborda
arbetet och var och en av oss är helgade genom tron.
Vi skall ge oss
själva för varandra och inte bara som partner utan som de utvalda.
Efesierbrevet
5:25-27 25 Ni män, älska era hustrur så som
Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den 26 för att helga den
genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. 27 Ty han ville själv låta
kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig
och felfri skulle den vara.
Detta helgande är
utsträckt genom våra handlingar till de ofrälse som del av Guds Tempel.
Romarbrevet 15:16 gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna
som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så
skall hedningarna bli ett offer som är helgat genom den heliga anden och som
Gud därför tar emot.
Och de var
helgade i Kristus Jesus och kallade till att bli helgon (1 Kor. 1:2; jfr. Kol.
2:11; 1 Thes. 4:3; 5:23; 2 Thes. 2:13-14).
Första
Korinthierbrevet 6:11 Så har somliga av er
levt, men ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga
genom herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande.
Vi skall bli
helgade med Kristus för Guds syfte (2 Tim. 2:11).
Andra
Timotheosbrevet 2:21 Den som gör sig kvitt
det onda jag har talat om blir ett kärl för finbruk, rent, användbart för sin
ägare, färdigt att nyttjas till allt gott.
Hebreerbrevet
9:14 hur mycket mer måste då inte blodet
från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt
offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den
levande Guden.
Vi är förklarade
heliga genom lammets blod och förlöses då från det stora lidandet.
Uppenbarelseboken
7:13-17 13 Och en av de äldste sade till
mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?”
14 Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer
ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i
Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och
natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över
dem. 16 De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller
någon annan hetta skall träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall
vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall
torka alla tårar från deras ögon.”
Kristus gjorde
detta genom ett offer en gång för alla och fullkomnade oss för evigt som är
helgade (jfr. Heb. 13:12,21).
Hebreerbrevet 10:10-14
10 Efter denna Guds vilja har vi helgats
genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla. 11 Varje präst
tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå
aldrig kan avlägsna några synder. 12 Men Jesus frambar ett enda syndoffer för
alla tider och har satt sig på Guds högra sida. 13 Där väntar han nu på att
hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. 14 Ty med ett enda
offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.
Således erbjuder
vi inte längre offer, utan genom vår tjänst och vår dyrkan erbjuder vi andliga
offer och gåvor som är mottagna i höjden av rådet som gemensamma offer.
Uppenbarelseboken
5:8-10 8 Och när det tog boken föll de fyra
varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa
och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9 Och de sjöng en
ny sång: Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit
slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och
språk och länder och folk. 10 Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud,
till präster åt honom. Och de skall vara kungar på jorden.
Så
helgandeprocessen för Templet är inte mindre viktig än deltagandet i Templet,
för att varje person måste göra sig själv passande i den Helige Ande för att
deltaga i Kristi kropp och blod, och det vilar även ett dubbelt ansvar på dem
att helga även dem som felar och ännu inte är starka och kunniga i tron nog för
att genomgå processen av och med sig själva.
Den första och
sjunde dagen av den första månaden är lika integrerade i Påsken som Dagarna i
Påsken och det Osyrade Brödets högtid själva.
De första delarna
är dock det individuella ansvaret och kyrkotjänsten. Påsken och det Osyrade
Brödets högtid är det gemensamma ansvaret för Kyrkan så som Templet i det
aktiva och gemensamma dyrkandet av Gud.
Dessa dagar har
blivit negligerade alldeles för länge. Det är hög tid för återupprättelse av
dessa dagar till deras riktiga betydelse i ordningen hos Guds plan och hans
system för dyrkan.
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning q