Guds Kristna Kyrkor
[103]
Herrens Nattvard [103]
(Edition 1.1 19950413-19981226) Audio
Denna uppsats förklarar den komplexa innebörden bakom sakramentet i Herrens Nattvard. Förberedelsedagen och Herrens Påsk förklaras. Följden av fottvagning och brödet och vinet förklaras då de utförs. Förhållandet mellan Exodus och Herrens Påsk förklaras också Blodet i det Nya Förbundet och inträdet i det Heliga av Heliga för översteprästen som var Messias är förelöparen till att vi alla skall bli till Guds söner. Innebörden hos symboliken i Herrens Påsk i förhållande till andra texter (t.ex. Ps. 34:20; Jes. 52:13-15) undersöks. Texterna Johannes 14 och Johannes 17 förklaras.
Christian
Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright © 1995, 1996, 1998 Wade
Cox)
(Tr. A. Binder 2003)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt
förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande.
Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat
får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att
upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i
original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och
http://www.ccg.org
Herrens Nattvard [103]
Denna afton är
troligen det mest heliga tillfället i Guds kalender för att detta är årsdagen
av vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus död. Vi håller denna gudstjänst till
minne av Kristi död. Följande stycke förklarar ursprunget för denna gudstjänst
och dess ceremonier.
Lukas evangelium
22:7-16 7 Så kom det osyrade brödets dag,
då påsklammen skulle slaktas. 8 Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och
sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.” 9 De frågade var de skulle
göra det. 10 Han svarade: ”När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på
en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11 och säg till den som äger huset: Mästaren frågar
var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 12 Då visar han
er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i
ordning måltiden.” 13 De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de
ordnade för påskmåltiden.
14 När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med
apostlarna.
Det har antagits
av vissa att detta var den tidpunkt då Herrens Påsk skulle ätas, men det är
felaktigt.
15 Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna
påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16 Jag säger er: jag kommer inte
att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”
Kristus sade
uttryckligen "Jag vill verkligen äta denna Herrens Påsk med er innan jag
lider men jag skall inte äta den förrän den fullbordas i Guds Kungarike".
Lukas evangelium 22:7-16 har översatts på olika sätt för att komma förbi denna
text. Kristus åt inte Påskmåltiden. Han åt en påskmåltid. Det klart och tydligt
uttalat. Han ville äta den med dem, men han visste att han skulle dö. Kristus
sade här att han inte skulle äta den förrän den var fullbordad i Guds
Kungarike. Kristus förutsade sin död föra den egentliga Påskmåltiden.
Han var i
praktiken Påskalammet. Vi vet att detta är det Osyrade Brödets Dagar. Det var
inledningen på det Osyrade Brödets högtid, då Herrens Påsk skulle offras.
I Johannes
evangelium 6, utför Kristus miraklet av att utfordra femtusen med lem
brödstycken och två fiskar. Symboliken var att de utvalda skulle frälsas genom
att tas upp i tolv korgar. Miraklet av att gå på vattnet utfördes av Kristus
som en del av frälsningen av de utvalda. Efter miraklen fick Kristus grupper
att dra sig undan efter hans predikan då han sade Om ni inte äter
människosonens kött och dricker hans blod så skall ni inte ha något liv i er.
Han som äter mitt kött och dricker mitt blod skall ha evigt liv och jag skall
uppresa honom vid den sista dagen (Joh. 6:53-54).
Denna följd var en kritisk fas. Arbetet föll ned till Kristus och de tolv, och en av dem var en demon. Denna process var nu den lägsta ebben i arbetet. Alla föll ifrån Mästaren. Arbetet var sedan återuppbyggt. Vi vet att Kristus senare utnämnde de sjuttio och sände ut dem. Vi vet att demonerna var underkastade dem och vi vet att demonerna kände igen detta faktum. Det är skrivet i himlen. Vi vet att de sjuttio fortsatte i ämbetet. Vi vet att Kristus sände ut dem. Dock var de vid denna måltid bara de tolv igen. Var fanns de sjuttio? Vad gjorde resten av folket, Kristi följeslagare? Varför hade Kristus denna sista måltid bara med sina tolv?
Det finns en
mängd svar till hela detta problem. De sjuttio var där vid Pingst. De hade inte
fallit ifrån kyrkan. Det måste ha varit fler Påskmåltider i förberedelse bland
andra grupper. Kristus beslutade att hålla denna måltid (hans sista) med sina
tolv. De sjuttio måste ha varit någonstans och hållit
Herrens Påsk. Handlingar av
de sjuttio öppnar en annan aspekt av arbetet som inte tidigare betänkts. De
sjuttio, hans andra lärjungar, var tvungna att finnas där. Ändå var det än en
gång reducerade till tolv. Ändå var de sjuttio fortfarande utnämnda, och
verkade fortfarande och växte fram till Pingst från denna Sista Måltid.
Nu talar detta om
för oss att det finns fluktuationer i arbetet från konsolidering, där han
byggde upp, förlorade och konsoliderade. Byggde upp och konsoliderade sedan
igen men de fanns i olika grupper och arbetet fortsatt att byggas och bli
återkonsoliderat.
Den sista
måltiden har därför en lite annan betydelse än vad som till en början ansetts.
När vi tänker på denna sista måltid så tänker vi på de tolv. Vi antar att det
inte finns någon annan. Men Bibeln talar om för oss att det måste ha funnits
andra. De sjuttio var utnämnda och de var äldste hos Jesus Kristus. Det finns
nycklar till andra aspekter hos arbetet i placeringen av de äldste och
placerandet av Herrens Påsk och dess replikerande och spridning. Det finns ett
ganska stort antal ting som utgår från det.
Det Osyrade
Brödets Högtid inkorporerade både förberedelsedagen och Herrens Påsk in i Högtiden.
Matteus evangelium
26:17-30 17 Första dagen av det osyrade
brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi
skall ordna för påskmåltiden åt dig?” 18 Han svarade: ”Gå in till staden och
hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla
påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade
sagt, och de ordnade för påskmåltiden. 20 På kvällen lade han sig till bords
med de tolv. 21 Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” 22 De
blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte
jag, herre?” 23 Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med
mig, han skall förråda mig. 24 Människosonen går bort, som det står skrivet om
honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade
varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” 25 Judas, som
skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du
har själv sagt det.” 26 Medan de åt
tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina
lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” 27Och han tog en bägare,
och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. 28
Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas
förlåtelse. 29 Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som
vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders
rike.” 30 När de hade sjungit lovsången
gick de ut till Olivberget.
Aktiviteten ägde,
som det sägs här, rum på den första dagen av det Osyrade Brödets Högtid. På den
tiden räknades förberedelsedagen, den 14, som den första av åtta dagar i
Osyrade Brödets Högtid, så det är i verkligheten på förberedelsedagen som detta
skedde. Denna förberedelsedag upprättade en ny symbolik. Symboliken återfinns i
förberedelsen av en ny Herrens Påsk som än skall komma. På grund av att det
skall bli en andra Exodus och nya präster (Jes. 66:20-21) så symboliserar
Herrens Nattvard Kyrkans förberedelse för tusenårsriket
Första
Korinthierbrevet 11:23-26 23 Jag har själv
tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då
herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade:
”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” 25 Likaså
tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya
förbundetgenom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av
mig.” 26 Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni
alltså Herrens död, till dess han kommer.
Denna kväll
proklamerar Herrens död fram till han kommer: som ett förebud som ålagts till
de kristna.
Hela kapitlet i
Johannes evangelium 6 är en följd av symbolik som leder till förberedelsen och
till Herrens Påsk. Det finns en specifik innebörd i varje enskild mening i
Johannes evangelium kapitel 6 och hur det förbereder alla för deras kallelse,
deras placering hos de utvalda och deras placering hos stammarna som del av de
144000 och mångfalden under de tolv apostlarna som domare för stammarna.
Johannes evangelium
6:53-54 53 Jesus svarade: ”Sannerligen, jag
säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni
inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och
jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.
Det finns tre element för evigt liv. Dessa element är inte vanligen behandlade i Herrens Nattvard. De första två elementen är från Johannes evangelium 17:3.
1.
Först, Och detta är evigt liv, att de känner Dig den ende sanne Gud, och
Jesus Kristus som Du har sänt.
2.
Det andra elementet för evigt liv är tron på Jesus Kristus genom kunskap om
den ende sanne Gud.
3.
Det tredje elementet av evigt liv är deltagande i Herrens Påsk och ätandet
av Jesu Kristi kropp och blod (Joh. 6:53-54).
Dessa är de tre
elementen som du måste ha för att ha evigt liv. Alla dessa tre element är
beroende av lydnad. Lydnaden är för den ende sanne Gud genom att hålla hans
budord. Det är den nödvändiga förutsättningen för upptagandet av den helige
Ande. Utan den Helige Ande kan ni inte inträda i Guds Kungarike och således ha
evigt liv. Så med dessa tre element är ni sedan krävda att delta av lydnad.
Lydnad inför denna högtid kräver att hålla lagarna och föreskrifterna som
Kristus uppsatte för deltagande i Herrens Påsk. Om ni inte tar denna ceremoni
så har ni ingen del i Jesus Kristus.
Den första
ceremonin av Herrens nattvard är fottvagningen. Handlingen att tvätta någons
annans fötter var en vanlig sed under Jesus dagar. Folk bar fotklädnader som
exponerade dem mot den hårda miljön. De hade öppna sandaler. De var effektiva
gångskor som vi känner till, men de gjorde att era fötter blev smutsiga.
Vanligen genomfördes fottvagningen som en handling av gästfrihet när gästen
anlände. Folk hade vanligen badat, men de hade vandrat genom gatorna. Således
gjordes det för att de skulle känna sig bekväma. Det var ett arbete för de
lägsta tjänarna att tvätta fötterna. Gästen tillhandahölls en handduk och en
vattenkruka. Det skedde vanligen vid ankomst eller innan början på en måltid,
innan eller när gästen satte sig tillrätta vid bordet. Motviljan gentemot
uppgiften symboliserade faktumet att ingen tycker om att göra låga ting, av
tvång, för andra människor.
Det är en akt av
kärlek att tjäna andra människor och denna världen är baserad på människor som
inte agerar kärleksfullt för varandra (om man inte har märkt detta). Människor
sätter sig normalt inte sig själva lägre och upphöjer andra människor. Det
kräver ett speciellt sinnelag och det är den Helige Ande som gör det möjligt.
Det är ett märke för de utvalda (av Jesu Kristi tjänare) då de verkligen gläds
att tjäna andra människor; att de tar sina bröders framgång som sin egen och de
vill upphöja varandra över sig själva. Den processen av tjänst är inte
närvarande i systemet som uppsattes under denna världs gud. Denna världs gud
satte upp ett system (eller denna världs elohim satte upp ett system) vilket
byggde på överhöghet i rang och prioritet likt djuren. Alla djur har en
hackordning. Hackordningen bestämmer var de äter, och vad deras sociala
ställning är, och hur väl de ses efter. Det skall inte vara så med oss. Vi
skall inte tänka så. Hela denna process med fottvagning är inte enbart tjänst.
Det symboliserar åsidosättandet av ert eget själv. Vi ser detta från begreppet
om ‘tithenai’ (åsidosättandet av klädnaden) och höftklädnaden hos Kristus av en
handduk. Hela den processen var symbolism där Kristus lade ned alla sina
ornament och attiraljer. Han lade först åt sidan sin status som elohim. Han
lade den åt sidan och blev till en människa för att tjäna oss. Han visste att
han hade kommit ned hit, inte bara för att visa oss, för att vi levde i ett
system som demonerna hade satt upp. Han kom till jorden som människa för att
visa demonerna att han hade lagt sitt liv åt sidan.
Demonerna hade
genom sitt uppror inget offer för att återupprätta dem inför Gud. Det fanns
inget offer möjligt som Satan och Värden kunde ha gjort för att försona sig
själva inför Gud för synd. Någon var tvungen att dö. Så en av dem var tvungen
att anta mänsklig form och bli dödad för att försona dem själva inför Gud, för
att visa vägen. Det var inte bara så att Gud önskade ett blodsoffer. Det var
bara så att Han sade att utan den mentaliteten kan ni inte bli Mig. Jag kan
inte leva i var och en av er som inte är beredd att lägga ned sitt liv för sin
broder. Om ni inte vill lägga ned ert liv och tvätta era bröders fötter för att
underkasta er själva, så kan inte Gud leva i er. Och det är det sorgliga
faktumet i frågan. Vi har sett kyrkan under 1900-talet nå nivåer för respekt
för personer så att de inte vill offra sig för varandra. Den Helige Ande har tagits ifrån dem. Kristus instiftade denna
ceremoni för sina följeslagare som ett exempel på offer. Vi skall nu undersöka
det fysiska konceptet om fottvagning, snarare än som det var från början i
termer om Värden som andliga koncept. Var och en av dessa koncept är andliga så väl som materiella ting.
Judendomen ser tillbaka till Herrens Påsk och ser det i materiella termer. Vi
ser nu framåt mot Herrens Påsk och ser i både materiella och andliga termer.
Kristus visste att han skulle bli förråd och att han var tvungen att lägga ned
sitt liv.
Johannes evangelium
13:1-5 1 Det var strax före påskhögtiden
och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå
till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade
dem intill slutet. 2 De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan
ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern
hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände
till Gud. 4 Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om
livet. 5 Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas
fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig.
Detta
åsidoläggande av hans klädnader (tithenai) var symboliska för åsidoläggandet av
hans liv. För genom att lägga sitt liv åtsidan så tvättade han oss alla. Den
mest grundläggande lektionen rörande fottvagningen är den om självuppoffrande
och ödmjukhet. Jesus attityd var en om att vara villig att lägga ned sitt liv
för mänskligheten, att vara villig att lägga ned sitt liv för var och en av oss
personligen, som en vän. Och så borde även vi vara beredda att lägga ned våra
liv för varandra.
Johannes evangelium
13:6-8 6 När han kom till Simon Petrus sade
denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” 7 Jesus svarade: ”Vad
jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” 8 Petrus sade:
”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag
inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.”
Vi kan alla
troligen dessa ord utantill. Petrus ville inte att han skulle tvätta hans
fötter av en väldigt god orsak. Petrus ville han en Messiaskung. Han förstod
inte Försoningsdagen. Han förstod inte att Översteprästen vandrade in först i
linneklädnader till försoning och offer. Sedan bytte han till en ny uppsättning
klädnader.. Han förstod inte att det var två Messias: en som var låg i enkla
klädnader och en som skulle kläs i en Kungs utstyrsel. Han ville ha någon som
regerade, likt Darius eller någon annan av perserna, eller kejsarna. Han ville
sätta Jesus Kristus på Ceasars (här titeln kejsaren, övers. anm.) tron och
regera denna världen precis så orätt som kejsarna hade gjort, men från
Jerusalem. Han ville ha privilegier på samma sätt som romarna hade privilegier.
Det är mentaliteten bakom Petrus kommentarer. Det är vad Petrus är ute efter
där då han sade Du skall inte tvätta mina fötter. Han sade det för att det
innebar att vi inte skulle vara tjänare. Han tänkte: Jag skall få romarna att
tvätta mina fötter. Det är vad Petrus var ute efter. Kristus visste det. Det
var därför som Kristus drog sig tillbaka från mångfalden efter miraklen i
Johannes evangelium 6. De ville också göra honom till en Messiaskung. Kristus
sade vid Herrens Nattvard att han var bland dem som han som tjänar.
Ni måste se till
psykologin bakom vad dessa människor sade. De strävade efter sionistisk
överhöghet. Petrus var ickekonverterad. Inte en enda av lärjungarna vid denna
måltid var konverterad, inte en enda. De var döpta men de hade inte blivit
konverterade. Kristus säger det senare. Han sade till Petrus När du är
konverterad, stärk då dina bröder (Luk. 22:32). Petrus var inte konverterad
förrän han hade den Helige Ande vid Pingst. Satan hade bett honom att sikta sig
som vete (Luk. 22:31) innan denna process så som Kristus hade sagt till honom
vid Herrens Nattvard. Ingen av dessa människor hade den Helige Ande förrän vid
Pingst. De var döpta men de hade ett gap i tiden mellan tiden de döptes och
erhållandet av den Helige Ande. Vi har handpåläggning på oss för mottagandet av
den Helige Ande men vi fick den inte med samma kraft som de fick den vid
Pingst. Vår är ett senapsfrö. Dock var dessa människor inte ännu konverterade.
Vi kan säga det av vad Petrus gör. Den riktiga läxan är att Petrus inte ville
lägga ned sitt liv och tjäna. Han ville inte tjäna de ofrälse. Han var en jude.
Vi måste tjäna alla. Vi måste låta våra fötter tvättas, symboliskt för att våra
liv blir tvättade rena av Kristus på ett kontinuerligt sätt, om vi skall ha vår
del i honom i Kungariket och verkligen i allt han gör. Om vi gör det så skall
vi ärva Kungariket så som han gjorde. Petrus förstod nödvändigheten av
handlingen, men inte dess betydelse.
Johannes evangelium
13:9-11 9 Då sade Simon Petrus: ”Herre,
tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” 10 Men Jesus
sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt
är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” 11 Han visste nämligen vem som
skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
Realiseringen är
att om ni inte är beredda att arbeta och underkasta er och bli en del av
kroppen (att få detta gjort), så får ni ingenting av Kungariket. Men Petrus
säger till honom Herre, inte mina fötter utan även mina händer och mitt huvud.
Med andra ord så ville han inte utebli. Han var rättad och hans attityd var
behandlad. Han ville ha allting gjort för han förstod inte symboliken i
fottvagningen. Han förstod inte att han hade blivit döpt en gång för alla. Ej
heller kunde han riktigt förstå då, för att hela betydelsen i Kristi död och
offer hade inte ännu framträtt. Men han skulle ha vetat från det Gamla
Testamentet; han skulle ha förstått från Skrifterna att Kristus var tvungen att
dö och att det var Kristus död som försonade människorna till Gud. Han borde ha
förstått det faktumet.
Så fort den döden
försonade människorna till Gud så var de rena genom dopet. Alla som hade tagit
del i dopförrättningen var rena genom dopet på grund av Kristi död som skulle
komma att ske. Fottvagningen var en årlig förnyelse. På samma sätt som gästen
som var inbjuden till bröllopsmåltiden för Lammet hade blivit renad (de hade
sitt bad genom dop). De hade sina klädnader givna till
sig. Deras kläder var fläckfria för att de hade blivit tvättade (i Kristi
blod). Endast deras fötter, från resandet i världen, hade blivit fläckade och
var tvungna att bli tvättade på en förnyad grund varje år. Så med fottvagningen
varje år så tvättar ni era fötter fysiskt sett. Andligen tvättar vi grunden för
våra andliga kroppar. Vi tar oss själva tillbaka i en ställning med Kristus så
att vi kan gå vidare till nästa år förberedda (med våra batterier laddade om ni
så föredrar) för att gå vidare med uppgiften som är oss given. Så vår klädnad hålls ren. Vi hålls rena
för vi hade bara en del av oss (symboliskt fötterna) smutsiga. Så vi är återrenade.
Det är konceptet som vi kommer till i vers 10.
I
dopförrättningen togs synderna bort och skulle tas bort. Detta var en mycket
svår process att begripa för Kristus hade ännu inte dött och dessa människor
var ännu inte konverterade. Vad de gjorde var att sätta upp systemet så att det
kunde förstås av oss, så att vi kunde gå tillbaka och undersöka allt de gjorde.
Vi skulle veta då vad sekvensen och symboliken av allt var. Så han sade till
dem Ni har blivit badade så ni är rena. Vi behöver bara tvätta våra fötter och
det regenererar oss. Vi behöver inte bli omdöpta varje år.
Allt vi behöver göra är att få våra fötter tvättade varje år. Om denna symboliska uppfräschning inte var god nog så skulle vi vara tvungna att bli omdöpta var tolfte månad för att repetera cykeln annars skulle det inte finnas någon mening i vad som gjordes vad Herrens Nattvard. Hela denna sak görs för att regenerera oss och bringa oss i ett tillstånd av kontemplation och försoning med Gud.
Kyrkan i Korinth föll för de bringade inte
sig själva till ett tillstånd av kontemplation över sitt förhållande till Gud. De förberedde inte sig själva till att ta
denna måltid och Herrens Påsk (eller Natten för Vakande).
De förberedde
inte sig själva till att ta den tidsperioden. Om de hade lytt Femte Mosebok 16
eller till och med bara ätit borta från tjänsten, så skulle de inte varit i en
ställning där de vände in i en drucken massa, vilket de gjorde.
Vad vi ser här är
även att, av dopsekvensen, var Judas av Iskariot döpt. Nu fick Judas av Iskariot
sina fötter tvättade också. Följden av denna fottvagning och brödet och vinet
var att fottvagningen gjordes tidigt vid måltiden. Brödet bröts vid slutet av
måltiden och vinet intogs efter måltiden. Judas av Iskariot lämnade inte det
hela förrän vinet hade druckits. Han deltog i hela tjänsten och det är något
för oss att tänka på. Judas av Iskariot var döpt, han tog del i fottvagningen,
han tog del av Jesus Kristi kropp och blod, ändå tillät Judas av Iskariot sig
själv att bli besatt av och använd av Satan för hans motiv var felaktiga. Petrus
motiv var beroende och styrda av Satans begrepp om överhöghet i världen. Han
såg på livet ur en hierarkisk struktur. Men han kunde se felet i det snabbt;
Judas Iscariot kunde inte det. På samma sätt ville de andra lärjungarna sitta
på Kristi högra och vänstra sida. Men det var inte Kristus att ge. Kristus är
inte Gud. Gud har utsett platserna på Kristi högra och vänstra sida för de är
specifika funktioner som Gud vill ska tas i återupprättelsen och förenandet av
Värden. Judas kunde inte tvättas ren och vi skall se Judas Iskariot
kontinuerligt. Faktum är att om ni ser på Knox översättning av Vulgatan så ser
ni att Philadelphian Kyrkan är tillåten dessa av Satans synagogor (Satans helt
egna) placerade inom sig. Detta är nu verkligen ett koncept. Det finns utvalda
människor som Satan placerar inom Philadelphiasystemet. Vi måste hålla vara
sinnen fästa vid begreppen bortom denna punkt. Dessa är alla andliga begrepp.
Vi är inte judar. Vi tänker inte i fysiska termer. Vi är andliga judar och inte
medlemmar av Judah stam. Det är en stor skillnad. Men vi är andliga judar i det
konceptet. Vi behöver bara få våra fötter tvättade eftersom vi en gång badade i
dopets vatten och således är renade en gång för alla. Endast vid Herrens
Nattvard behöver vi få våra fötter tvättade. Varje år, andligt talat, så samlar
vi på oss synder medan vi går på livets väg och därför behöver vi få dopets
förbund förnyat. Vi behöver bli tvättade igen. Vi accepterar symboliskt denna
tvätt igen när vi genomför fottvagningen.
I Johannes evangelium 13:12-17 ser vi igen samma koncept.
Johannes evangelium 13:12-17 12 När han hade tvättat deras fötter och
tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår
ni vad det är jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig mästare och herre, och det
med rätta, för det är jag. 14 Om nu jag, som är er herre och mästare, har
tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag
har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16
Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en
budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17 Vet ni detta är ni saliga
om ni också handlar så.
Här försöker han förklara symbolikan för dem för de kände inte till
händelseförloppet så som vi känner till det. Men dessa ord är nedtecknade så
att vi förstår att det finns en symbolik som de var tvungna att känna till. Av
konceptet om att Herren och läraren som tvättar fötterna, var det då ett
påstående av Kristus att ni måste tvätta varandras fötter. Processen skulle
hållas på kontinuerligt vis förevigt för att försöka få in i våra sinnen hur vi
måste tjäna varandra. Problemet med de flesta av oss människor i det tjugonde
århundradet är att saker och ting är så konkurrensinriktade att det är svårt
att komma fram till att kontinuerligt sätta sig själv under andra människor. Konkurrensen
i vårt samhälle bli helt självuppslukande. Människor lärs att konkurrera på
alla nivåer. Människor lärs att de är otillräckliga om de inte verkar
målinriktat. Vi har ett högt självmordstal bland våra unga. Japanerna har även
de ett väldigt högt självmordstal bland deras unga och det är på grund av
konkerrensen i deras system. De tvingas tänka på konkurrensggrunder. De måste
prestera bättre. De måste uppnå mål. De måste in på universitetet och de måste
skaffa en examen. Deras samhälle kommer inte att tolerera människor som inte
lyckas. Detta kommer av ett koncept om belöning för ansträngning som blir
obalanserat. Människor tar alla dessa koncept till den punkt där de tappar
fokus på individens värde och värdet för varandra. Kristus måste komma åter för
att återupprätta något av de enkla självuppoffringar som han talar om och de
som vi skulle vara upptagna med.
Kristus säger i vers 16 16Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte
förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Nu
är detta ett koncept där han med eftertryck satte sig själv på en nivå under
Gud så att vi skulle förstå att ingen av oss är större och vi inte har
förväntningarna att den fallne Värden skall ta över av Gud. Vi tvättar
varandras fötter för att visa varandra att vi i vårt inre utvecklar vår
ställning och vår egen andlighet med Jesus Kristus.
Och så skall vi nu genom att följa Jesus instruktioner och hans exempel,
tvätta varandras fötter.
***
Symboliken i fottvagningen är tvåfaldig. Först var det en fysisk form och
i Första Korinthierbrevet 10 med början i vers 1 så skall ni förstå att fysisk
frälsning för vårt folk gjordes som ett exempel för oss alla för att förbereda
oss för denna andra fas av vår frälsning. Genom dop så tar vi del i den Heliga
Ande som var stängd för Israel före Kristus.
Första Korinthierbrevet 10:1-13 1 Jag vill att ni skall ha kunskap om
detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. 2
Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. 3 Alla åt de
samma andliga mat, 4 och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en
andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av
dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. 6 Allt detta är
exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. 7
Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och dricka
och steg sedan upp och förlustade sig. 8 Låt oss inte heller begå otukt som
många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. 9 Och låt oss inte
sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar. 10Knota
inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. 11 Allt det som hände
dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas
slut inpå oss. 12 Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han
inte faller. 13 Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och
skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er
också en utväg, så att ni kommer igenom den.
Vers 6 borde ringa en varningens klocka i våra huvuden. De såg mäktiga
verk. Om någon av oss hade varit där så skulle vi häpna över de mäktiga verk
som Gud gjorde med Israel när han förde dem ut under Moses under den marschen ,
den exodus och plågorna. Om vi hade sett dessa handlingar skulle vi ha varit
väldigt förbluffade av Guds makt. Det skulle vara fast inneslutet i våra
sinnen. Ändå satte de inte sinna sinnen till Gud. En av orsakerna att de inte
gjorde det är för att de inte hade den Helige Ande. Det innebär inte att vi är
bättre än dem på något sätt, utan bara att Gud har valt ut oss för att insätta
sin Helige Ande i oss för att överkomma vår egen köttslighet och våra egna
problem. Den processen är ett väldigt allvarligt problem.
Vers 7 går vidare med vissa av de problem som han såg så som avgudadyrkan.
Vers 11 visar att det drabbade dem som en varning. Det var inte en
varning för de som dödades. De är döda. De blev dödade. Det är en varning för
resten av Israel och det var en ganska tydlig varning. Och det var en varning
för oss. Vers 12 ff visar att alla av oss ges en frestelse men Gud ger er ingen
frestelse större än att ni kan uthärda den och han ger er en flyktväg då ni
frestas. Med andra ord det finns alltid en dörr. Det finns alltid en situation
då ni själva kan ha två valmöjligheter och ni kan öra det valet.
Det är skrivet: Folket slog sig ner för att äta och dricka och steg sedan
upp och förlustade sig, vilket speglar symbolerna symbolerna för
avgudadyrkandets utövning vid den tiden. Gud är en svartsjuk Gud och han kommer
inte tolerera avgudadyrkan. Hela konceptet om otukt är en andens synd. Det är synden om människor som
vänder sina ryggar mot deras egen Gud. Otukt är helt enkelt den fysiska synden om
avgudadyrkan som är en andlig synd. Detta är orsaken till att skilsmässa är
tillåten för otukt, för Gud skiljer Israel för avgudadyrkan. Gud sänder Israel
in i öknen och Gud straffar Israel för dessa synder.
Genom samlagen så föregick dessa människor Kristi frestelse och de
utvalda, genom att pröva Kristus, varpå många förstördes. De speglade på en
köttslig nivå de högre andliga problemen som vi möter med den fallne Värden,
som partner till Kristus i altaren och Guds Söner. Så alla dessa saker finns
helt enkelt där för att förbereda oss och visa oss var vi borde sikta på och de
mått vi borde sätta. Detta visar er vad den minsta höjden för höjdhoppet är,
men vi har getts en stav. Vi hoppar inte höjdhopp; vi tar oss över
stavhoppsribban för vi hat den Helige Ande och dessa människor hade det inte. Vi
har högre mått. Ibland kan de utvalda inte ens nå de enkla måtten av de ofrälse
som inte har den Helige Ande.
Första Korinthierbrevet 10:14-20 14 Håll er alltså borta från
avgudadyrkan, mina kära. 15 Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva
vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte
gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med
Kristi kropp? 17 Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda
kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 18 Se på israeliterna:
har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? 19Vad vill jag säga med detta? Att det
som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? 20 Nej, men
att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte
att ni skall ha gemenskap med demonerna.
Detta är nu
ett väldigt betydelsefullt koncept. det är offret vid altaret som bestämmer vad
ni är, vem ni dyrkar. Vilket altare ni går inför bestämmer vilken Gud ni dyrkar
och det är det mest betydelsefulla konceptet vi möter. Ni kan inte, ostraffat,
gå inför en falsk guds altare. Straffet är döden.
Exodus och
Herrens Påsk visar på raset hos den fallne Värden och placerandet av andra
elohim före Gud vår Fader. Det finns bara en enda sann Gud och det är Gud Fader;
och Jesus Kristus är Hans son.
Första
Korinthierbrevet 10:21-22 2 1Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur
demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. 22
Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
Det finns
ingen sammanblandning. När ni skapar Antikrists doktrin och en falsk
uppsättning, då skapar ni en falsk gud. Deltagandet i demonernas uppställningar
är förbjuden. Deltagande tar formen av såväl givande som mottagande. Ni kan
inte ge eller ta emot tionde och offer för falska gudar. Tionde och offer av
sådana kyrkor är klart i strid med påbuden i Apostlagärningarna 15:19-29;
21:25-26; Första Korinthierbrevet 8:1-13; 10:13-33, speciellt v. 21; Andra
Korinthierbrevet 6:16; Första Thessalonikerbrevet 1:9-10; Första Johannesbrevet
5:20-21 (vilken säger att det bara finns en sann Gud och att Jesus Kristus är
Hans son) och Uppenbarelseboken 2:14, 20. Vi är inte ens tillåtna att ta
pengarna från människor som är anställda av organisationen för en falsk gud. Om
ni inte vet om köttet har blivit offrat till falska gudar eller främmande
gudar, så finns det inga problem med att äta det för ni äter i okunnighet till
Guds ära. Men när ni vet dess ursprung, så har ni inget val. Doktrinen om
treenigheten är en falsk gud.
Det finns
endast ett bröd, Kristi kropp, som gör oss till en kropp, deltagande i detta
enda bröd. Det finns endast en kopp, Herrens kopp. Så svärtar vi Kristus genom
att säga att det endast finns en sann Gud? Nej, det gör vi inte. Kristus är vår
Herre och Mästare, men han är inte den ende sanne Gud. Kristus lever i mig så
som Gud lever i mig och han lever i oss alla, som alla av oss förlöstes från
döden. Genom denna symbolik är vi åtskilda. Den första Exodus skulle föra oss
ut ur Egypten och upprätta Israels nation, så att en plats kunde upprättas i
vilken Gud kunde uppenbara Hans plan genom Hans profeter.
Jeremia 31:31-34
31 Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israel och med Juda, 32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras
fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med
mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. 33 Nej, detta är det
förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall
lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara
deras Gud och de skall vara mitt folk. 34 De skall inte längre behöva undervisa
varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den
minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och
deras synd skall jag inte längre minnas.
Vi skall
utvecklas av den Helige Ande till den grad då vi alla skall känna Gud. Det är
därför som Kristus överhuvud är Gud och överhuvud för varje människa är
Kristus. För att vi har den Helige Ande så känner vi Gud och vi känner Jesus
Kristus, var och en av oss. Det är uppfyllandet av Skriften i Jeremia. Det är
därför som ingen präst kan sätta sig själv mellan någon enda av oss och Jesus
Kristus. Ingen präst kan säga till er att ni inte behöver göra någon specifik
handling som nedtecknats av Bibeln eller frånta er från ansvar. Ingen äldste
har makt att förringa lagen; ingen enda av oss har det.
Detta förbund
som skulle skapas, krävde ett blodoffer (jfr. uppsatsen Guds Förbund [152]).
Matteus
evangelium 26:26-28 26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst
tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är
min kropp.” 27 Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den
åt dem och sade: ”Drick av den alla. 28 Detta är mitt blod, förbundsblodet som
blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Så Kristus
gjorde ett förbund med oss; men det förbundet krävde, likt alla förbund, ett
blodsoffer. Han var utnämnd som vår överstepräst från Hebreerbrevet 8:3.
Hebreerbrevet
8:3 En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste
också vår ha något att bära fram.
Översteprästen
gick in i det Heligaste av Heliga för blodsoffret. Kristus, som ledare, hade
endast sig själv att offra. Inget annat offer skulle ha varit gott nog, inte
heller skulle det ha visat på sättet som Gud tänker på, och det sätt på vilket
han ville att vi skulle tänka på.
Första
Korinthierbrevet 10:24 Sök inte ert eget bästa utan andras.
Detta är
samma begrepp som kommer tillbaka till fottvagning. Denna betygelse var genom
Kristus, då Kristus inte sökte sin egen, utan vår välfärd; de ting som var
våra, och genom att göra det, så trädde han in i offer varvid han lade ned sitt
eget liv som ett exempel för oss om att vi skulle lägga ned våra egna liv för
varandra. Detta koncept om frälsningens kropp som brödet ses i Johannes
evangelium 6:58.
Johannes
evangelium 6:58 Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd
än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i
evighet.”
Manna var
prototypen, vårt exempel, att vi skulle äta av Jesu Kristi Bröd. Brödet var
från himlen. Det symboliserade att ingenting som vi kunde skapa eller göra
skulle räcka. Det var genom Kristus och hans offer som vi kunde nå vår förmåga
att bli Guds Söner.
Markus
evangelium 14:22 2Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem
och sade: ”Ta detta, det är min kropp.”
Det skall
göras nu.
Herre Gud,
Evige Fader, vi ber om din välsignelse om brödet och vinet. Vi ber även om din
inspiration i förståelsen av symboliken. Vi ber det i Jesu Kristi namn. Amen.
Förbundet som
nämns av Jeremia i 31:31 ser inte framåt mot ett framtida förbund. Det förbundet
kunde bara ha varit vid denna tid, och upprättat på en fortgående bas.
Lukas evangelium
24:39 Se
på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se
på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
Därför kunde
Kristi blod bara ske en gång. När Kristus väl hade uppstigit kunde det inte ske
mer offer, för han skulle vara en andlig kropp. Det kunde inte finnas något
vidare steg i vilket förbundet kunde introduceras. Det introducerades där och
då, och är ett kontinuerligt och pågående förbund. Vinet är symbol för
översteprästens offer, då årligen, genom tjurarnas blod, överstprästen inträder
i det Heligaste av Heliga. Kristus rev ned, genom sitt blod, förhänget och han
inträdde, en gång för alla, i det Heligaste av Heliga och gjorde det möjligt
för oss alla att träda in i ett förhållande till Gud, mottagande den Helige
Ande. För att kunna göra det var vi tvungna att bli renade från synd som var en
symbolik i Kristi offer.
Hebreerbrevet
1:3 Och
han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som
bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på
Majestätets högra sida i höjden.
Detta offer
var tvåfaldigt, och vinet var även en symbol för Kristus agerande som
vinstocken.
Johannes
evangelium 15:1-6 1 Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. 2
Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt
ansar han, så att den bär mer frukt. 3 Ni är redan ansade genom ordet som jag
har förkunnat för er. 4 Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen
inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan
inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är
grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig
kan ni ingenting göra. 6 Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som
kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.
Detta koncept
om vinet som kommer fram ur frukten är även symboliskt för den Helige Ande, då
varenda en av oss är produkten av frukten av Anden, genom Kristus, genom Guds
kraft. Den enkla symboliken i Kristi offer reflekteras i dessa två sy,boler om
bröd och vin. Vi skall nu ta del i vinet.
Det är måhända
viktigt att inse att brödet och vinet, av vilket vi just tagit del, lade till
en ny dimension till förståelsen av Kristi offer som inte förstods genom
påsklammet. Lammets ben bröts aldrig för att symbolisera benen hos en
rättfärdig man som hade sina ben intakta för att uppfylla Psaltaren 34.20, men
Kristi kropp var bruten på korset.
Brödet
representerar Kristi kropp som sammansatts av många skilda människor och därför
bryts brödet i delar. Lammets blod dracks aldrig, men vi dricker vinet,
symboliskt för Kristi blod som utgjöts för oss. Det har sagts att i beaktande
av dessa symboler så skall vi gå genom nästa dag och förstå att Kristus skall
lida på ett förskräckligt sätt för oss. Vi skall undersöka en av de profetior
som behandlar detta, och den finns i Jesaja.
Jesaja 52:13-15
13 Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.14
Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt
hans utseende. 15 Men nu får han många folk att häpna, och kungar förstummas inför
honom, ty de ser något de aldrig hört talas om, bevittnar något de aldrig anat.
Jesaja 53:1-12
1Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? 2 Som en
späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade
inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som
tilltalade oss. 3 Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van
vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i
våra ögon. 4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi
trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. 5 Han blev pinad för
våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans
sår gav oss bot. 6 Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men
Herren lät vår skuld drabba honom. 7 Han fann sig i lidandet, han öppnade inte
sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när
hon klipps, han öppnade inte sin mun. 8 Han blev fängslad och dömd och fördes
bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes
land, straffad för sitt folks brott. 9 Han fick sin grav bland de gudlösa, fick
vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit
en lögn i sin mun. 10 Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som
gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och
Herrens vilja skall förverkligas genom honom. 11 När hans elände är över skall
han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger
rättfärdighet åt många och bär deras skuld. 12 Jag skall ge honom hans andel
bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att
dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för
syndarna.
Vi ser att
Jesaja förstod den riktiga naturen hos Kristus. Vi ser att Jesaja såg att
Kristus var tvungen att dö för att räknas av överträdarna och ändå, att han
skulle se sin avkomma. Nu var Kristus inte gift och hade inga barn, ändå säger
denna profetia att han skulle se sin avkomma. Denna profetia måste uppfyllas.
Vi är den första avkomman som givits till Kristus. Vi är också Kristi brud och
avkomman av oss är att bli eran för rättfärdig dom, nämligen, Millenierikets
tusen år. Avkomman skall bli enad med Kristus för att styra denna planet och
planeten skall vara i fullständig harmoni med Gud. Det är profetian. Det är
därför som vi liknas vid en brud. Det är därför som vi blir del av ett system,
och Kristus blir en evigtvarande fader i Jesaja 9:6. Han blir en fader och vi
blir hans brud och vår avkomma är tusenårsrikets struktur; de som är
instruerade i rättfärdighet. Endast genom denna måltid kan vi förstå det eller
ta del i det.
Efter att
lärjungarna hade gått igenom ceremonierna så gav Jesus dem en upprymd
instruktion.
Johannes
evangelium 14:1-31 1 ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2 I min
faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att
bereda plats för er? 3 Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så
skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där
jag är. 4 Och vägen dit jag går, den känner ni.” 5 Tomas sade: ”Herre, vi vet
inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus svarade: ”Jag är vägen,
sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt
känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni
har sett honom.” 8 Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.”
9 Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du
mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga:
Visa oss Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord
jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina
gärningar. 11 Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller
tro åtminstone för gärningarnas skull. 12
Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra
gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13 och vad ni än
ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.
14 Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. 15 Om ni älskar mig
kommer ni att hålla mina bud. 16 Jag skall be Fadern, och han skall ge er en
annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 17 sanningens ande. Världen
kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni
känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara I er. 18 Jag skall inte
lämna er ensamma, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, sedan ser
världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer
att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni I mig och
jag i er. 21 Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som
älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa
mig för honom.” 22 Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer
det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?” 23 Jesus svarade:
”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och
vi skall komma till honom och stanna hos honom. 24 Den som inte älskar mig
bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från
Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. 26
Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall
lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag
kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn
ingen oro och tappa inte modet. 28 Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort
och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag
går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 29 Detta säger jag er innan det
sker, för att ni skall tro det när det har skett. 30 Jag säger inte mycket mer
till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. 31 Men
världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig.
Kom, låt oss gå härifrån.
I Johannes
evangelium 14:3, berättar Kristus för lärjungarna att han skall förbereda en
plats för dem (och för oss). Rummen i Guds Tempel var upptagna av präster.
Rummen i Templet var konstruerade i en specifik följd för att upptas av
prästerskapet från Överstepräsen och ner. Varje rum förberett för oss
symboliserar faktumet att vi är utnämnda, var och en av oss, som präster för
den levande Gud. Det är betydelsen hos rummen som Kristus förbereder för oss.
I Johannes
evangelium 14:4-7 ser vi att genom vår kunskap om Jesus Kristus, genom
deltagande i detta offer, kommer vi att känna Gud. När någon säger att Gud är
ett mysterium och inte går att känna, så vet ni därmed att de inte är
konverterade och de är inte en del av de utvalda. För det är vårt jobb, genom
Jesu Kristi offer, att ta del i kunskapen om Gud. Om ni säger att Gud är ett
mysterium, så känner ni Honom inte och ni är inga av Kristus. Att känna den
ende sanne Gud och Hans son Jesus Kristus är evigt liv (Joh. 17:3). Att förneka
det är att inte ha del i varken vår Fader eller Hans son Jesus Kristus.
I Johannes
evangelium 14:8-9 ser vi att orsaken till att Jesus Kristus kunde säga vad han
gjorde angående Fadern är för att han tog del i den gudomliga naturen. Den
gudomliga naturen överförde aspekter av Fadern till sonen, så som den gudomliga
naturen också överför aspekter av Fadern till oss. Närhelst någon ser på oss så
ser de Fadern och de ser Kristus.
Så från
Johannes evangelium 14:10-12, är verken i sig själva uppenbara (våra verk är
bevis) på att Fadern är i oss.
I Johannes
evangelium 14:13-20 ser vi att eftersom Gud gav Kristus kraften att leva så har
Han gett oss kraften att leva. Så Kristus är i Fadern och Fadern är i oss. Vi
är i Kristus och i Fadern och de är båda i oss. Varje system som försöker
begränsa Kristus och Fadern och skilja Kristus och Fadern från oss är kätteri.
Det är ett försök att stjäla vår födslorätt med lögner.
I Johannes
evangelium 14:21-23 är det klart att båda kommer att göra sina hem i var och en
av de utvalda som älskar dem. I vers 24: hållandet av lagen är nödvändig för
erhållandet av den Heliga Ande och upptagandet av var och en av de utvalda av
Fadern ochh Sonen.
Vers 27 är
väldigt betydelsefull. Den Helige Ande binder oss alla samman, Fadern Sonen och
alla Guds söner. Varenda av Guds söner är bunden till Fadern på samma sätt. Vi
är alla gemensamma arvtagare med Kristus, bunden till Fadern genom den Helige
Ande. Det är den Helige Ande som möjliggör för Kristus och oss att bli till
elohim.
I vers 28 är
vi återförenade med Fadern. Om Fadern inte var större så skulle Han ha gått
till Jesus Kristus.
I vers 30 så
ser vi att gudarna av denna värld inte har någon makt över Guds söner.
Det är
viktigt att förstå det sätt på vilket förhållandet med Fadern upprätthålls. Den
betydelsefulla aspekten är att det upprätthålls av den Helige Ande, och genom
hållandet av buden, i kärlek till Jesus Kristus. Vi har tagit av Kristi kropp
och blod och blivit laddade med Kristus i ett syfte, och det syftet är att bli
en med Fadern. Denna Herrens Nattvard är endast för att återförena oss med Gud.
Det är inte ett slut i sig själv att bli ett med Jesus Kristus. Målet är att
bli ett med Jesus Kristus så att vi alla är ett med Gud. Det finns ingen
särskillnad av den ena från den andra. Det är nödvändigt att bli ett med Jesus
kristus för att kunna bli ett med Gud.
Avslutningen
av Herrens Nattvard behandlar gudomligheten och vårt förhållande till Gud.
Johannes
evangelium 17:1-26 1 Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och
sade: ”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan
förhärliga dig; 2 du har gett honom makt över alla människor för att han skall
ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta är det eviga livet:
att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus
Kristus.
Det finns
endast en sann Gud och Jesus Kristus är Hans son. Kunskap om dem är evigt liv.
Johannes
evangelium 17:4-5 4 Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda
det verk som du har gett mig att utföra. 5 Förhärliga nu mig hos dig, fader,
med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till.
Kristus uppnådde
sin uppgift i ärandet av Gud. Han begärde därefter att bli återinsatt från
denna följd till den ära som han hade med Gud innan världen skapades.
Johannes
evangelium 17:6-8 6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog
från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har
bevarat ditt ord. 7 Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig.
8 Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen
förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.
Kristus
gjorde Guds namn känt till de människor vilka Gud hade gett till Kristus.
De utvalda
hade hållit Guds ord. De visste att Kristus kom från Gud. Han var inte den ende
sanne Gud. Dock trodde de att Gud hade sänt honom.
Johannes
evangelium 17:9-10 9 Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som
du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är
mitt, och jag har förhärligats
genom dem.
Förhållandet
mellan de utvalda och Gud och Kristus framkommer av denna text.
Johannes
evangelium 17:11 11Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen
och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har
gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett.
Från denna
vers 11 ser vi att Kristus är given namnet och därför Guds myndighet. Detta är
ett hebreiskt begrepp. Där namnet är givet så bärs kraften i den överförande
myndigheten. Det är därför som Moses kallas för en elohim. Kristus återvände
medan de utvalda var kvar i världen. De var försäkrade i Gud. Både Gud och
Kristus tillsammans med de utvalda är alla en.
Johannes
evangelium 17:12 12 Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du
har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom
undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas.
I vers 12
konstateras det att Skriften skall uppfyllas. Det var inte att Judas av
Iskariot inte hade något val, för det hade han. Han gavs möjligheten till
frälsning men han föll bort. Det var inte det att han inte kunde ha klarat det.
Han gavs möjligheten, men hans egen ondska var känt från världens skapelse.
Från den tid då dessa Skrifter skrevs, så var det känt att följden skulle
inträffa och att Kristus skulle ha en lärjunge som skulle förråda honom. Gud är
inte sluten till våra problem med tid och rymd, så att Han förutvarande kunskap
förutbestämde att Judas av Iskariot skulle synda. Gud fick honom inte till at
göra det. Gud kände helt enkelt bara till att han skulle synda. Det är en stor
skillnad.
Johannes
evangelium 17:13 13 Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i
världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
I vers 13 ser
vi att Kristus talade så att vi skulle kunna förstå vad som hände med honom för
vår upplysning och för att fullborda hans glädje i oss.
Johannes
evangelium 17:14-16 14 Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem
därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 15
Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för
det onda. 16 De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
Världen hatar
de utvalda eftersom de är av Guds ord. Kristus gav ordet, Logos (här ackusativ
av logon) till de utvalda. Alltså är Logos ett uttryck eller ett sant yttrande
av Gud vilket inte är slutet till personligheten hos Jesus Kristus. Detta
kontrasterar mot pseudologon i Första Timotheosbrevet 4:2 översatt med
människor som talar lögner (se Marshalls Interlinear).
De utvalda är
helgade genom sanning som är Guds ord.
Johannes
evangelium 17:17 17 Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.
De utvalda är
sända ut i världen så som Kristus var sänd ut som lamm bland vargar.
Johannes
evangelium 17:18-19 18 Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem
till världen, 19 och för deras skull
helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.
Vers 19
refererar till att vara helgad i sanning. Sanning är helgandet av den Helige
Ande. Kristus var helgad genom sanning så att vi också må bli helgade. Det
skall inte finnas någon lögn bland de utvalda.
Johannes
evangelium 17:20-21 20 Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som
genom deras ord tror på mig. 21 Jag ber att de alla skall bli ett och att
liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall
världen tro på att du har sänt mig.
Verserna
20-21 refererar till det faktum att världen endast kan känna till att Kristus
var sänd av Gud genom det vårt fastlagda vittnesmål. Om vi inte visar det, då
är världen blind inför det faktum att Gud sände Kristus. Det är genom vårt exempel
som som världen ser att Jesus Kristus var sänd av Gud och verkligen uppnådde
Hans syfte. Det är det ansvar som är lagt hos de utvalda. Ibland kallas syndare
ut enbart för att visa Guds makt. De är rättade och satta på ett handlingens
tåg i tjänst för den ende sanne Gud, bara för att förbluffa de mäktiga (1 Kor.
1:27).
Vi deltar i
Kristi ära så att vi kan bli ett med Gud.
Johannes
evangelium 17:22-23 22 Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för
att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, 23 jag i dem och du i mig,
de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig
och älskat dem så som du har älskat mig.
I vers 23 ser
vi att det inte finns någon skillnad i Guds kärlek för Jesus Kristus och Guds
kärlek för var och en av oss. Gud tar inte hänsyn till personer. Han älskar
inte Jesus Kristus mer än Han älskar någon av oss, för det finns ingen synd hos
vår Fader - och personlig hänsyn är synd. Om Gud älskade Kristus mer än Han
älskar oss så skulle han vara en som tog hänsyn till personer och då syndade.
Men Gud älskar oss alla lika mycket och fullkomligt.
Johannes
evangelium 17:24-26 24 Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara
med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett
mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. 25 Rättfärdige
fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du
har sänt mig. 26 Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt,
för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.”
En dag skall
vi också erhålla Guds ära överförd i Kristus.
Efter detta
sjöng Kristus och lärjungarna en psalm, och därefter gav de sig ut.
Markus
evangelium 14:26 26När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
Gudstjänsten
avslutas med sjungandet av psalmen: Herren är Min Herde (The Lord is My
Shepherd).
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning q