Guds Kristna Kyrkor
[015]
Matlagarna [015]
(Edition 2.0 19940409-19990309)
Matlagarna undersöks ur
en vetenskaplig synvinkel och fastställs som korrekta och som viktiga eller mer
viktiga idag än vad de var när de utfärdades. De är vitala för den riktiga och miljömässigt
sunda styrandet av planeten.
Christian
Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ©
1994, 1999 Wade
Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt
förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande.
Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat
får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att
upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Matlagarna [015]
Femte Mosebok 14:1-3
1 Ni är barn till Herren, er Gud. Ni skall
inte sörja de döda genom att rista er blodiga eller raka er på huvudet. 2 Ty du
är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt att
vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden. 3 Du skall inte
äta något avskyvärt.
I århundraden har
människan utvecklat matvanor och konsumerat djur omkring sig på grund av dess
tillgänglighet. Människan har utvecklat smak för mat och ibland verkar det som
om ju mer exotisk maten är, desto mer eftertraktad verkar den och eftersöks
mer. Konceptet om begränsade dietvanor är inte en ny sak och härstammar från de
mest antika civilisationerna och är ofta given en religiös symbolik.
Bibeln innehåller
i Tredje Mosebok 11 och Femte Mosebok 14, specifika regler eller lagar angående
vilken mat som må ätas; hur dessa djur skall dödas; hur man skall göra sig av
med deras kroppar; samt även vilka delar av dessa djur som inte får ätas, t.
ex. fettet och blodet. Terminologin i Bibeln är den om rent och orent kött, så
denna terminologi är fortsatt.
Genom
århundradena, har många människor försökt att förklara giltigheten av de
bibliska matlagarna för falska eller behandlat dem som gällande bara för judar,
eller som borttaget av det Nya Evangeliet. Issa bibliska rationalister har till
och med argumenterat för att matlagarna skulle ha tagit bord genom
Apostlagärningarna 10 trots den tydliga intentionen i budskapet och
förklaringen i kapitel 11. Dess specifika symbolik gäller för tillåtelsen av
ofrälse till kyrkan och förstärker giltigheten faktiskt för matlagarna. Stycket
i Apostlagärningarna 15 används även för att hävda upphörandet av matlagarna.
Dessa matlagar har hållits av Guds Kyrkor kontinuerligt och detta fenomen har
kommenterats av de mest eminenta akademiker. Under den Spanska Inkvisitionen så
var ett av sätten att spåra så kallade kättare i Guds Kyrka var just deras
lydnad inför matlagarna (se C. Roth The Spanish Inquisition). Judar och
Muslimer var också
inkluderad i
denna kategori, och många dödades.
Profeten Mohammed
återupptog kraven på matlagar. Gjorde ett speciellt undantag för ökenstammarna
vilka tilläts äta kamel (förut ett orent djur) förutsatt att det var slaktat på
ett specifikt sätt. Mohammed konstaterade att vad som var lagligt för en jude
att äta var lagligt för en muslim och vice versa. Olyckligtvis återupprättade
han inte matlagarna, utan utfärdade endast matföreskrifter liknande den i
Apostlagärningarna 15 med det specifika uttalandena om svinfläsk och den
allmänna termen om as, kadaver och dött kött, så att av detta, kom Islam senare
att ignorera matlagarna förutom dessa bredare riktlinjer. Antropologer och
studenter i Jämförande Religion har undersökt matlagarna från en utgångspunkt
av rituella tabun hos mer primitiva och icke upplysta kulturer. Vissa antog att
de hade viss betydelse ur hygienisk synpunkt, men att detta skulle ha mist sin
betydelse idag, med förbättrade hygienstandarder. Andra ser dem som grundläggande
tabu och försökte klassificera dem på denna grund. Ett
sådant verk av Mary Douglas (Purity and Danger, London, 1966) har lett till inkluderandet av dietlagar i klassifikationen av
tabu inom ett magiskt ramverk för primitiva religioner. Hon hävdar att det enda sunda synsättet för att
närma sig dessa lagar är att:
Glöm hygien,
estetik, moral och instinktiv aggression, till och med att glömma Kanaaneerna
och den Zorosthrisk Magi och inledas med texterna. Eftersom varje påbud inleds
med befallningen att vara helig, så måste
de förklaras genom denna befallning. Det måste finns ett
motsatsförhållande mellan helighet och förakt vilket ger en förnuftig helhet
till alla de speciella restriktionerna.
Lesser och Vogt konstaterar att hon hävdar att de som skall föraktas är djur som verkar avvikande eller inte passade in i den klassifikation av de naturliga tingen nedhändad av Gud i Första Mosebok. Genom att undvika det i naturen som utmanar Guds ordning, så konfirmerar och befäster människan den ordningen. Genom en dietåtföljelse, görs Gud helig – separat och fullkomlig (Lesser & Vogt Reader in Comparative Religion, 4th Ed., Ch. An Anthropological Approach, Harper and Row, 1979, sid. 149-152).
Olyckligtvis,
bekymrade vare Mary Douglas eller Lesser & Vogt sig med att undersöka ämnet
utanför de smala korridorerna för antropologin. De undersökte inte lagar för
enkla hygien och hälsoeffekter. Befallningen att vara heliga sågs på i form av
tabu snarare än för att upprätthålla en hälsosam kropp som Guds Tempel vilken
är den klart bibliska orsaken. De gjorde helt enkelt inte sin läxa, för, i
motsats till Douglas åsikt om att matlagarna bara är tabun grundade på rörande
funktioner och den blinda acceptansen av atropologer och akademiker i
jämförande religion av detta antagande, så är de i verkligheten uppvisande
regler för urvalet av den mat som upprätthåller kroppen i en hälsosam kondition
och minimerar toxiner och sjukdomar. Varenda en är ett demonstrerbart faktum.
De värsta anklagelser som kan skickas mot en akademiker kan göras mot dessa
antropologer. De hade inte enbart fel, de var medvetet ignoranta.
Detta arbete
tittar på matlagarna i Tredje Mosebok 11 och Femte Mosebok 14 med en
systematisk analys av varje kategori i ljuset av den senaste vetenskapliga
forskningen genomförd för varje kategori. Viss forskning har gjorts över många
år, viss är ny och en viss är resultatet av nyligen genomgången undersökning av
äldre data.
Det första
allmänna förbudet återfinns i Första Mosebok
9:4.
Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta.
Blodet hos både människa och djur är deras liv och krävs av Gud. Det
skall hällas ut på marken. I
Första Mosebok 9:3 är det fastslaget att:
Allt som lever och rör sig skall vara er föda
Och av dessa
menar vissa att varje djur som rörde sig kunde ätas. Dock blir betydelsen
verkligen klar och tydlig i de föregående kapitlen där Noa blev tillsagd vid
Första Mosebok 7:2:
Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par av varje art, hanar och honor, och av alla djur
som inte är rena skall du ta ett par, hane och hona –
Dessa kategorier
var verksamma innan floden och till och med från Adam där Kain var jordbrukare
och Abel var en herde. Abels offer var mer acceptabelt för Herren än Kains.
Från Tredje
Mosebok 7:22 berättas vi:
22
Herren
talade till Mose:
23
Säg
till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter –
24 fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika
ändamål, men äta det får ni inte.
Från vers 25
finner vi att straffet är att bli skiljd från folket. Från vers 26 får vi höra:
Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller
boskap, var ni än bor.
Från Tredje
Mosebok 17:10 anges en liknande bestraffning för konsumtion av blod och denna
lag utsträcks att gälla de främlingar som vistas inom Israel så väl som de
infödda.
Blodet skall
hällas ut på marken och täckas med antingen damm eller lort. Förutom
användningen av fetter för hushållssyften som tvål och ljus så brändes fett som
en söt doft, eller rökelsetyp av offergåva. Fettet togs bort från allt kött och
åts aldrig. Detta är nuförtiden, helt klart, fullkomligt vettigt, och är
rekomenderat för att förehindra hjärtsjukdomar genom förhöjd kolesterol och
triglycerid nivåer till följd av fettkonsumtion. – något som vi nu börjar ta
för givet, men bara på de senaste åren.
Från Tredje
Mosebok 17:15 utfärdas förbudet igen emot att äta någonting som självdör eller
som inte är dödat, eller som är slaget av vilddjur. Denna föreskrift motverkar
en mängd sjukdomar smittade från liken av döda djur av nekropsi eller från
infektioner i skador. Det finns ett betydelsefullt antal sådana överförbara
sjukdomar (se avdelningen Sjukdomar Överförda från Djur till Människa).
Hygienkraven var för smitta tvättande och avskiljande till kvällen. Dessa är
numera sunt förnuft vid hygieniska försiktighetsåtgärder.
Alla som har helt kluvna klövar och som idisslar, dem får ni äta.
Dessa två
distinktioner, klyvda hovar och idisslare, var markeringarna för de rena
idisslarna. Vissa djur idisslade maten, men hade inte klyvna hovar som kamelen,
kaninen och haren. Denna familj ned till kaninen är oren. Det konstateras dock
att Mohammed gav tillåtelse för ökenstammarna att äta kamel under speciella
omständigheter. Detta är den enda kända förändringen av matlagarna bland
Abrahams ättlingar. Det faktum att de i stort är ignorerade och Islam begränsar
användningen av termen dött kött därigenom ätande något föraktfullt utom svin
och landrovdjur påverkar inte deras existens och relevans.
Svinet är den
motsatta skillnaden eftersom det har klyvna hovar men är ingen idisslare. Av
alla jordens djur är grisen ansedd som en av de mest orena. Det allmänna
förbudet mot griskött är troligtvis också det mest brutna. Människor har en tendens
att ursäkta sin konsumtion numera på grund av ”Ja men, det var när de hade
dålig hygien. Nuförtiden med förbättrade hälsoföreskrifter och kylskåp så
gäller det inte längre.” Men faktum är att det gäller i allra högsta grad.
Konsumtionen av fläskkött är en assyrisk och babylonisk förkärlek och de och
kelterna tog den med sig in i Europa. Nyligen gjord forskning i fläskkött visar
vissa fantastiska resultat. Först och främst är gris utan tvekan det djur som
är mest inblandat i överföring av infektionssjukdomar till människan. Inget
annat djur är jämförbart.
Det finns dock en
aspekt av fläsk konsumtion som helt står ut ovan de övriga och är av sådan typ
att inget mått av hygien eller sterilisering eller sjukdomskontroll kan
eliminera det. Denna aspekt är det kausala förhållandet mellan fläsk och
levercirrhos. Den 23 Mars 1985 publicerade tidskriften
Lancet, på sidorna 681-683, resultaten av Dr. Amin A. Nanji och Dr Samuel W.
French om Förhållndet mellan fläskkonsumtion och cirrhos (Relationship Between
Pork Consumption and Cirrhosis). Dessa framstående
leverspecialister fann, genom att analysera statistik från 16 länder (rörande
effekterna av alkohol, fläsk, nötkött och fettkonsumtion) att korrelationen
mellan dödlighet i cirrhosis och produkten av metanol och fläskkonsumtion för
de 16 länderna var klart betydande. Dock, när studien begränsades till 7
länder med en mindre omfattning i alkoholkonsumtionsbredden (7.5 - 11.01
caput/år) och en bredare spann i fråga om
cirrhosisdödligghet (2-18 dödsfall/100,000), så var korrelationen mellan
cirrhosisdödlighet och alkoholkonsumtion inte betydande. I motsats var korrelationen mellan
fläskkonsumtionen och cirrhosisdödlighet för de 7 länderna betydande.
Från 1970-talets
data kunde de dra slutsatsen att korrelationen mellan alkoholkonsumtion och
dödlighet för 11 länder var 0.54 jämfört med korrelationen mellan
fläskkonsumtion och cirrhosisdödlighet per 100,000 för samma 11 länder på 0.89.
De drog slutsatsen att korrelationen mellan fläskkonsumtion och dödlighet i cirrhos
var högst betydande. Denna korrelation var speciellt imponerande i länder med
en relativt låg per capita konsumtion av alkohol (<10 p/capita/år) och låg
korrelation mellan alkohol konsumtion och cirrhos. Populationen i dessa länder
har en låg smittbärarnivå för hepatitis B virus, således uteslutande infektiös
hepatit som en förklaring för skillnaden i cirrhosdödlighet.
Av speciell
betydelse var statistiken för de skandinaviska länderna (Norge, Sverige och
Finland). År 1978 var alkoholkonsumtionen i dessa länder bland den lägsta i
Europa. Dödligheten i cirrhos för år
1978 var i direkt relation med per capita konsumtionen av fläsk i dessa länder. I Kanada var dödligheten i cirrhos i varje
provins också korrelaterad med fläskkonsumtion men inte med alkoholintaget.
De drog slutsatsen att:
Hur fläsk kan orsaka
eller förstärka cirrhos är okänt. Fettmängden i nötkött och fläsk är liknande
(de talar uppenbarligen om nötkött med hög fetthalt, eller frigående nöt) men
fläsk innehåller mer fed beef.
Vi har visat att
mängden fläsk som konsumeras korrelerar starkt med dödligheten i cirrhos. Vi är
tillräckligt imponerade av storleken på korrelationen mellan cirrhosdödlighet
och produkten av alkohol och fläskkonsumtion för att spekulera i om fläsk kan
vara den skapande faktorn som föreslås av Beazell och Ivy. (Detta var en
rapport om Inflytandet av alkohol på matsmältningsorganen som publicerades i
Quart J Studies Alcohol, 1940, 1:45-73).
Det verkar som om en
hög förekomst av cirrhos bland alkoholister är orsakade av alkohol med samma
effekt som vissa ännu inte bestämda substanser. (sid. 683).
Dessa läkare har
visat den obestämda skapanda faktorn som det spekulerades kring år 1940 av
Beazell och Ivy; isolerande denna substans att finnas hos fläsk från grisar.
Bara dess komposition utgör ett problem och detta är en av orsakerna till att
gris är förbjudet. När det benämns fläsk så refererar det till alla
svinprodukter – bacon och korv som innehåller griskött likväl. Det är värt att
notera att levercirrhos är ett problem bland Indiska barn av Hindubakgrund som
inte konsumerar någon alkohol, men som föredrar att konsumera fläsk snarare är
nötkött. Slutsatsen är att alkoholintag i sig själv inte är en orsak till
levercirrhos. Dock verkar det vara höga incidenter med fläskkonsumtion och
alkohol och fläsk tillsammans verkar vara en allvarlig fara.
Det tog fram till
1985 för mänskligheten att slutligen demonstrera vad Moses fick sig berättat av
den Evige vid Sinai. Grisen är oren för dig. Av dess kött skall ni inte äta och
deras kadaver skall ni inte röra: de är orena för er.
De rena djuren
inkluderar inte bara de olika arterna av boskap, får och getter, utan även alla
former av hjort och gaseller, till och med giraff – alla bufflar och de
vandrande gräsätande hjordarna i allmänhet. Hästen och dess arter som åsnan och
zebran är orena. Praktiskt taget alla andra djur är orena, inklusive alla
reptiler, gnagare, mårddjuren etc. Dock finns det andra varierade former av
syrsor och gräshoppor som är rena att äta och dessa återfinns i Tredje Mosebok
11:22 om du så är manad. Grässhoppor är faktiskt ganska smakliga om de rostas
över en öppen eld tills de är knapriga och smakar ganska likt nötter. Detaljer
om dessa typer kan återfinnas i Tredje Mosebok och Femte Mosebok.
De rena fåglarna
är av hönsfamiljen, kalkon, duvor – sådana som har en struppåse. Förbudet mot
svanfamiljen som kommer från Tredje Mosebok 11:18 i King James Version är ett
misstag från hebreiskans ord teshemet vilket inte betyder svan utan snarare
refererar till en vattenhöna och en art av ugglor – olika andra auktoriteter
har översatt det på endera sättet. Ankan, gåsen och även svanen är rena fåglar.
De flesta andra
fåglarna är inte rena. Förteckningen finns i Tredje Mosebok 11:13-20. I
allmänhet är alla rovfåglar och de som äter as som gamar, örnar, hökar och
ugglor tillsammans med alla pelikaner, storkar, heroner och dessa former av
fåglar är orena. Detta verkar vara för att enzymerna i dessa fåglar aanvänds
för att behandla näringskedjan som de är beroende av och vilka enzymer som
människokroppen inte kan tolerera.
Vi upptäcker mer
och mer om överföringen av virussjukdomar bland de orena fåglarna och det
verkar som dessa är överförda till de rena fåglarna, för att nämna några, till
exempel ankor i områden som Hong Kong där intesiv uppfödning sker väldigt nära
flyttfåglarnas rastplatser runt Hong Kong området. Utbrotten av influensa från
Asien till exempel typer av Hong Kong influensan har spårats till dessa
områden. De rena fåglarna i allmänhet är fria från detta problem, men, under
dessa omständigheter som inte återfinns annorstädes, kan de rena fåglarna bli
mottagliga. Regeln gäller dock i allmänhet. De allmänna hygienreglerna för
smitta finns också i Tredje Mosebok 11.
Sjukdomar
Överförda från Djur till Människa
Denna avdelning
särskiljer sjukdomstyperna och deras överförbarhet till människor av djurtyper
och av enskilda djur. De olika typerna, de djur de inkluderar och medlen för
spridning visar på giltigheten hos matlagarnas skillnader.
Summering av sjukdomar efter kategorier av
infektion
Tio av dessa 13
sjukdomar inkluderar idisslare eller rena djur, en innehåller fisk och skaldjur
(Vibriosis). Av de tio som inkluderar idisslare så innehåller bara två
underkategorier idisslare (helt klassifierat rena djur) och endast en av dessa
kan tillskrivas till intag och då endast troligen. Detta är Vibriosis (från
Vibrio tetus). Det andra är från infektion av Pasteurella haemolytica skapande
Pasteurellosis och är funnen i Storbritannien och USA. Denna sjukdom är
kontrollerad av förbudet mot blodshantering. Av de andra sjukdomskategorierna,
är vissa så breda att de innehåller samtliga däggdjur och fåglar. Majoriteten
är koncentrerade till de förbjudna djurtyperna, med undantaget för Brucellosis
och Salmonellosis. Brucellosis fås genom händelser av exponering och intag av
smittade mjölkprodukter eller annan mat. Salmonella serotypes av Aryoniagruppen
är välkända världen över och sprids genom intag eller luftburen kontakt. Dessa
sjukdomar förekommer i de orena kategorierna, de tidigare i svin och hästar, de
senare i svin och husdjur.
Alla dessa 14
sjukdomstyper kan inkludera rena (eller tillåtna) djur eller fåglar eftersom
vissa kategorier som finns inblandade är så vida att de inkluderar samtliga
däggdjur och all fisk och alla fåglar. Endast två underkategorier är slutna
till tillåtna eller rena djur, i detta fall boskap och båda öveförs genom
sårinfektioner (Malignant Edema och Actinomycosis). De andra grupperna
inkluderar de följande sjukdomarna:
Mjältbrand: Som sprids genom tillfällig exponering och
luftburet eller genom bett av människor eller primater. Det kan bara intas
genom ätande av smittat kött, vilket är synligt och täckt av föreskrifter inom
matlagarna.
Clostridial matförgiftning och Gas Gangrene: dessa förekommer bland däggdjur eller
fisk och däggdjur eller fåglar respektive. Endast de förra sprids av intag.
Detta minimeras genom de allmänna hälso och behandlingslagarna.
Corynebakteriella infektioner: Dessa sprids genom kontakt samt även
genom intag eller sårinfektion.
De övriga
sjukdomarna är Staphylokocker;
Streptokocker och Tuberkulos:
Dessa är mycket spridda bland rena och orena djur och
behandlingslagstiftningen, både bibliskt och vetenskapligt, minierar riskerna
för dessa sjukdomar.
Infektioner Orsakade av
Poliobakterier
Det finns nio
typer som orsakas av Rickettsiosis och av dessa inkluderar endast två typer
rena djur bland andra, t. ex. däggdjur. Den första typen Chlomydiosis, är
överförd på luftburet sätt, genom kontakt eller tillfällig exponering. Den
andra, Q fever, är huvudsakligen luftburen eller överförs genom fästingar.
Mjölk skulle kunna vara ett medel för överföring,men detta är ovisst.
Av de två typerna
av Spirochetes, i fallen Endemic Relapsing feber och Leptospirosis, kan båda
överföras av rena djur. De första av infekterade fästingar och kroppslöss, den
andra av tillfällig kontakt eller infiltration i vatten, här infekterande och
uppsvällande djuret. Dessa är dock mest burna av gnagare och i enlighet med
matlagarna och rutinmässig sterilisering av vatten för att förhindra denna typ
av sjukdom.
Av de tolv typer
av Mycotiska infektioner, från ringorm till Candidiasis Cryptococcoses,
Geotrichosis Piedra etc., är ingen sluten till rena djur och samtliga är
huvudsakligen överförd av konatkt i naturen – direkt eller genom sprickor i
huden. De bibliska matlagarna och föreskrifter om hantering minimerar dessa
former av infektioner också.
Av de tretton typer av infektioner som orsakas av parasitiska nematoder, kan endast tre inkludera rena djur och et inkluderar ren fisk ( Anisaleiasis från konsumtion av rå eller delvis tillagad fisk). I de fall där rena djur är inblandade, är endast Trichostrongylosis sluten till domesticerad och vilda gräsätare genom intag av smittad vegetation och detta kontrolleras genom vanlig boskapsskötsel. De andra två, Strongyloidiasis och Ancylostomiasis, inkluderar penetration genom huden av en infekterad larv. Den första typen kan intas men båda dessa är huvudsakligen sjukdomar för hundar och katter. I det första fallet utsträcker de sig även till primater och gnagare. Förekomsten i rena djur begränsas och matlagarna och föreskrifterna om hantering minimerar faran för dessa infektioner. Vissa av dessa sjukdomar (t. ex. Trichinosis och Ascariasis) överförs genom intag av inälvsmat av orena djur, speciellt svin.
Av de elva
sjukdomar som orsakas av Parasitic Trematodes, påverkar endast en typ,
Fascioliasis (med vilka två undertyper orsakas av Fascida hepatica och f.
gigantica) boskap, får och getter. Båda dessa kontrolleras av boskapskätsel och en riktig
behandlingslagstiftning. Åtta av dessa sjukdomar påverkar svinet, antingen
enskild eller med andra skadedjur.
Av de nio typerna
av Cestoder, involverar endast två stycken rena djur och en involverar rena
fåglar. Den första typen är bandmask i nötboskap och den överförs av intag av
dåligt kött och detta förhindras genom korrekt inspektion och bibliska
behandlingsmetoder (en liknande organism, Taenia Solium, infekterar grisen och
är även ansvarig för hundars självinfektering). Den andra sjukdomen,
Hydatidosis, påverkar hundar, får, boskap, svin och hjort och överförs enom intag
av embryophores. Den kontrolleras genom avlägsnande av inälvor och korrekt
hantering inom biblisk lagstiftning och inspektion. Den tredje kategorin,
Sparganosis, involverar kyckling genom intag eller kontakt med köttet hos
smittade djur. Detta orsakas av bandmask Pseudophyllidea och är huvudsakligen
förekommande hos apor, katter, svin, mårddjur, råttor – spridande det också
till kycklingar, ormar, grodor och möss. Återigen, matlagarna minimerar denna
typ av sjukdom.
Av de tretton
typer av infektioner som orsakas av Parasitic Protozoa, kan bara fyra möjligen
påverka rena djur. Den första är sömnsjukan som orsakas av bett av tsetseflugan
och är sluten till Afrika. Den andra, Piroplasmosis, orsakas av bett av
infelterade fästingar och är allmän bland vilda och domesticerade djur. De
sista två, Sarcosporidiosis och Toxoplasmosis, påverkar fåglar och däggdjur –
de senare påverkar i synnerhet katter. De bibliska matlagarna och
lagstiftningen om behandling minimerar dessa sjukdomar också.
DNA Virus. Av de sex DNA Virusen, påverkar fyra stycken rena djur men är överförbara genom kontakt och tillfällig exponering. Dessa inkluderar Cowpox, Pseudo-Cowpox, Bovine Papular Stomatitis och Contagious Ecthyma.
RNA Virus. Av de tio RNA virusen, påverkar
endast två stycken rena djur och två stycken påverkar
fåglar. Alla är överförda genom kontakt och tillfällig
exponering. Newcastlesjukan hos tamfågel är väl känd
och kontrolleras genom bibliska föreskrifter. Mul och klövsjukan är inte sluten till boskap och
kontrolleras genom matlagarna etc. Intressant nog sprids influensa av svin
hästar och fåglar. Ankan (som en ren fågel) har visat sig vara värd i slutna
tillstånd i Asien, speciellt i Hong Kong. Vesicular Stomatitis är också en
sjukdom bland däggdjur och överförs genom intag, och därmed är köttätare mer
utsatta för denna sjukdom.
Av de tre
oklassificerade virusen, återfinns inga i rena djur.
Infektioner orsakade av
Myggburna Arbovirus
Av de trettioen typerna av dessa sjukdomar, involverar endast två stycken rena djuren och tre involverar tamfågel, och skulle kunna inkludera rena fåglar. Den första kategorin är Rift Valley feber, som drabbar får, getter och boskap. Det är begränsat till Afrika och överförs av myygbett; kontakt med döda kroppar och behandling av färskt kött. Reglerna för behandling minimerar denna sjukdom. Den andra är Wesselbroninfektion begränsad till Södra Afrika och överförs av Aedesmyggan. Fågelkategorin involverar de västra och södra Equine Encephalomyelitis och även St Louis Encephalitis. De rena djurkategorierna verkar vara betydligt mindre drabbade av dessa sjukdomar än vad orena djur gör och visar vidare giltigheten för uppdelningarna i Tredje mosebok 11 och Femte Mosebok 14.
Annelid sjukdomar
återfinns i Afrika och Asien bland boskap och bufflar och är orsakad av direkt
kontakt med en igel.
Av de Arthropid
sjukdomarna, finner man tungmask ibland får och getter så väl som hundar, ormar
och ödlor och det är förebyggt genom att inte äta denna form av föda eller
inälvsföda eller genom att undersöka kött. En annan sjukdom bland rena djur är
Fästingförlamning men drabbar inte människan, är inte specifik för matlagarna.
Myiosis sprids av en invasion av levande vävnad av fluglarver och därför, inte
påverkad av matlagarna trots att samtliga däggtjur inblandade.
Tredje Mosebok 11:9 Detta är vad ni får
äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten
får ni äta.
10
Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll – vare sig smådjur eller andra vattendjur
– det skall gälla som något avskyvärt för er.
För att förstå
orsakerna bakom matlagarna för fisk, så måste vi undersöke en serie av
naturfenomen och begrunda hur lagarna begränsar dessa effekter på människan.
Förekomsten av
tungmetaller och naturligt förekommande gifter sprider sigsjälva genom hela
matkedjan på ett antal olika sätt. Medan dessa tungmetaller är naturligt
förekommande, så sprids de, som gift i allmännhet, mer och mer och inträder i
näringskedjan i alla områden. På grund av deras plats i näringskedjan och deras
egen natur och ämnesomsättning, så är vissa havsarter mer mottagliga för gifter
än andra och vissa har en högre förmåga att föra gifterna vidare än andra.
En källa för
förgiftande av marint liv är kvicksilver. Medan dess förekomst är fast i
globala mått, så kan dess koncentration, dess förmåga att transporteras och
överföras på olika sätt och dess förmåga att att ändras från inorganiskt till
mer giftiga former i miljön göra den farlig. Nivån av kvicksilver i oceanerna
är åtminstone 70 miljoner ton och nyligen gjorda undersökningar av det
Grönländska istäcket indikerar att det inte har förekommit någon ökning i
kvicksilvernivåerna under historisk tid (Applequist et al., 1978).
Det verkar som om
det finns en normal grund- eller basnivå av 11.2 ng/kg i världshaven, men
nivåerna nära ytvattnet på det norra halvklotet har gett resultat på upp till
33.5 ng/kg, troligen till följd av atmosfäriskt nedfall från
industriföroreningar.
Industriell
användning av kvicksilver finns inom en mängd olika industrigrenar, med dess
utvinning ökande om cirka 2% årligen sedan 1973. Dock reduceris
utvinningstakten på grund av återanvändning etc. Utsläppen av kvicksilver i miljön
förekommer även från andra aktiviteter så som genom fossila bränslen, stål,
cement och fosfatproduktion samt smältning och bearbetning av metaller, framför
allt dess sulfidmalmer (WHO, 1976). Åtminstone en viss del av dessa utsläpp
sprids vitt i haven (Gardner, 1975, 1978).
Kvicksilver når näringskedjan på grund av metylation av inorganisk kvicksilver i sedimentlagren i sjöar, floder och andra vattendrag samt i alla världshaven. Metylenkvicksilver ackumuleras i vattenorganismer enligt trofiska Nivåer och den högsta koncentrationen återfinns i de större köttätande fiskarna. (Detta fastslogs i Rapporten om Kvicksilver i Fisk och Fiskprodukter, Report on Mercury in Fish and Fish Products, Australian Department of Primary Industry, 1979, Australian Government Publishing Service, 1980. Section 2.4(III) av rapporten och kommentarer på sid. 28 visar denna sak).
Enligt rapporten, anses det att kvicksilver
är mest frekvent upptagen i den metylerade formen av vattenorganismer.
Metylation förekommer genom kemiska processer (en ickeenzymatisk process skapad
av methyl-cobalamin och av sedimentära mikroorganismer så som bakterier och
fungi (Mason et al., 1974) [emfas tillagd], i både aerobiska och ickeaerobiska
förhållanden (Jensen and Jernelov, 1974), är nivån av metylation beroende på de
speciella mikroorganismer som är närvarande (Hartung, 1973) och ett antal
fysio-kemiska faktorer. Metylation gynnas när det råder ett
alkaliskt ph värde och hög organiskt innehåll i sedimentet (Matsumura et al.,
1972), och även när temperaturen är förhöjd (Jernelov, 1972a). Det följer därav att en höjning av världs-
och havstemperaturen kommer att öka toxiciteten i den marina miljön.
Denna process av
metylation är balanserad i naturen av metylationsintagande metogenisk bakteria
(Alston et al., 1972). Ett
stort antal bakterier verkar vara kapabla till demetylation, dock är alla
anaeroba och pseudomona arter verkar dominera (Shariat et al., 1979).
Detta är allt citerat i Department of Primary Industries (DPI)s
rapport. Enligt rapporten så finns det två möjliga
vägar för upptaget av tillgängligt kvicksilver av vattenorganismer: först och
främst via näringsupptaget och därefter genom upptagning metylkvicksilver från
vattenmedia (DPI Report, sid. 30). Bakterier tävlar väldigt
effektiv med sediment i att uppsamla kvicksilverjoner från flodvatten, och har
en betydelsefull effekt på spridningen av kvicksilver från från
bottensedimenten till näringskedjan (Ramamoorthy et al., 1977). Kvicksilver tas dock upp högre i
näringskedjan genom intag eller organisk detritus innehållande kvicksilver.
Direkt upptag av djur som filtrerar födan såsom odtron och musslor verkar
vanligt (Guthrie et al., 1979) (från DPI Report, sid. 30) [emfas tillagd].
Komplexiteten i
näringsväven är en stor begränsande faktor när det gäller mängden kvicksilver
som ackumuleras (Peterson et al., 1973), och organismerna vid högre trofiska
nivåer verkar ackumulera mer kvicksilver. Det har föreslagits att näringsväven
bidrar med kvicksilver till fisk till en viss basnivå och, över denna nivå,
ackumuleras kvicksilver direkt från vattenmassan (Jernelov, 1972b). Direkt
upptag av kvicksilver från vattenmassakn är möjligt genom dess tillgänglighet
för aniotiska grupper, speciellt sulfydrylgrupper av proteiner (Lofroth, 1970).
Upptag kan antingen ske direkt genom skinnet eller via gälarna. Åtminstone i
öring sker upptaget primärt genom gälarna eftersom skinnet har visat sig vara
relativt ogenomträngligt (Olson et al., 1973). Upptagningshastighten är
antagligen en funktion av både kvicksilverkoncentrationen i vattenmassan, dess
form och den metaboliska hastigheten i de berörda fiskarna (DPI Report, sid.
30-31).
Både inorganisk
och organisk kvicksilver är lätt absorberat från havsvatten. Avstötning av de
två formerna från mat är olika, genom att metylkvicksilver, i kontrast till
inorganiskt kvicksilver, endast långsamt kan elimineras. Inga spår kunde upptas
för metylation av spårämnena i inorganiskt kvicksilver upptaget från
havsvatten. Huvudresultatet, enligt rapporten, var att särskiljandet av det
direkta upptaget av metylkvicksilver från vatten framstod som det viktigaste
ämnet för vidare studier.
Rapporten
fastslog även att kvicksilver, när det väl har upptagits i blodflödet, är det
olika spritt i kroppen (se sektion 2.4(IV) av rapporten och noter sid. 31).
Studier
genomförda år 1978 (Hall et al.) på förekomsten av tungmetaller i fisk och
skaldjur uppmätte en stor mängd av spårämnen i 204 arter av fenfisk, mollusker
och crustacea tagna på 198 platser runt USAs kust, vilka representerade 93 volymprocent
av landets kommersiella och sportfiskefångster, medan en genomsnittlig
kvicksilvernivå överskridande 0.5 ng/kg återfanns endast i 2% av fångsten ämnad
för mänsklig konsumtion och dessa var; en snapperfisk (Lutjanus compechanus) och en marulk tillsammans med den
Stillahavslevande Halibut Hippoglossis stenolepis.
I Europa hade, av
de 12 sötvattensfiskar som listades, gädda det högsta medelvärdet och
maximinivåer (1.6 ng/kg). Dessa resultat var liknande i Sverige.
DPI-rapporten
konstaterade på sidan 32 att de högsta värdena av kvicksilver finns oftast i de
fiskar som finns vid änden av en lång näringskedja, så som de större köttätande
fiskarterna. Dessa inkluderar haj (oren fisk), svärdfisk och tonfisk (en ren
fisk). Laxen verkar ha låga nivåer av kvicksilver bland de mesta värdena av
cirka 260 prover från Atlant-, Kanadensisk- och Östersjölax nära 0.05 ng/kg.
Nyligen publicerade rapporter indikerar att kvicksilvernivåer i den mesta
havsfisken faller inom bandet 0 - 0.5 ng/kg, mest flest värden nära 0.15 ng/kg
nettovikt (från 1,600 tagna prover). De viktigaste exemplen är svärdfisk,
tonfisk och halibut.
Japan har en nuvarande kvicksilvernivå som standard för de flesta arter kring 0.4 ng/kg. Djuphavsfiskar hade högre kvicksilverkoncentrationer än fisk från kontinentalsockeln. Haj och tonfisk har de högsta genomsnittliga nivåerna i de japanska fiskevattnen. USA har ökat dess handlingsnivåer från 0.5 ng/kg till 1.0 ng/kg. Detta är troligen resultatet av ekonomiskt tryck. En aspekt av DPI-rapporten som är av stort intresse är att rena arter som till exempel tonfisk, minskar förekomsten av kvicksilver genom den hämmande effekten av kemiskt selen. Selennivåer i fisk är i allmänhet rapporterade under 1.0 ng/kg.
I norsk (Nordostatlanten) torsk och halibut till exempel, översteg inte nivåerna 0.15 ng/kg (Egaas & Braekkan, 1977a). Dock är nivåerna i skaldjur i allmänhet högre, med värden på upp till 4 ng/kg i hummer och 2 ng/kg i mollusker rapporterade (DPI-rapporten, sid. 51).
Selennivåer i större köttätande fisk så som tonfisk och svärdfisk är väldigt höga. I svärdfisk på nivåer med ett selenomfång mellan 0.79 och 4.84
ng/kg i muskelvävnad med ett medelvärde av 2.18 ng/kg. Dessa värden verkar vara relaterade till
storlek och kvicksilvernivå (Friedman et al., 1978). Fisk har mer kvicksilver
än någon annan föda.
Selenets toxiska
effekter är motverkade av effekten av arsenik, som är vitt spridd i fisk och
speciellt i skaldjursvävnad. (Hall et al., 1978). Shuomi et al., 1984, visar
att arsenik och dess kemiska former i skaldjur är direkt relaterade till deras
födovanor.
Bivalves och
växtätande gastropods är i de flesta prover under 10 ppni. I kontrast hade
arsenikinnehållet i muskler hos köttätande gastropods ett betydligt högre
medelvärde, som sträckte sig mellan 16.8 ppni och 67.9 ppni. Detta är
nödvändigt för att neutralisera kvicksilver- och selennivåerna som är
koncentrerade i dess födodjuur. Detta skulle även visa på hur opassande till
och med herbivorous gastropods och bivalves är för mänsklig konsumtion.
Som en allmän
iakttagelse är orena arter av fisk och skaldjur så som crustaceans och
mollusker den främsta källan för tungmetallförgiftning i näringskedjan och är
mest mottagliga för förgiftningsämnen. För att motverka toxicitet i deras
miljö, har de högre nivåer av andra toxiska substanser så som selen och
arsenik.
Deras lämplighet
för mänsklig konsumtion är reducerad på grund av deras uppsamlande av toxiska
substanser i höga nivåer i deras vävnad. De enda substanser som återfinns som
är lika med dem finns hos de största köttätande fiskarna vid den andra änden av
näringskedjan.
De orena arterna
av fisk, så som haj, saknar det motverkande kemiska selenet vilket möjliggör
för fisken att bli lämplig för mänsklig konsumtion. Den rena fisken å andra
sidan innehåller balanserade nivåer av avtixicerande ämnen, så som selen och
arsenik, vilket minimerar påverkan på den mänskliga arten.
Som en allmän
regel har ren fisk inte höga halter av toxiska ämnen. Endast i större
köttätande arter är dessa nivåer närvarande, men med balanserade kemikalier,
vilket begränsar den toxiska effekten på den mänskliga kroppen. De rena, mindre
fiskarna är klart de som är mest fria från toxiska substanser och därför den
bästa dieten.
I skaldjur
återfinns väldigt höga substanser av toxiska ämnen med en skiljd nivå av balans
än den som återfinns i rena större arter. Skaldjur, mollusker, etc. innehåller
även höga nivåer av kolesterol vilket påskyndar hjärtbesvär. Detta tillsammans
med tungmetallintag i vegetabiliskt material gör att en sådan diet innebär en
hög risk för hjärtproblem. Matlagarna är därför en komplex men verifierbar
regel för mänsklig konsumtion av vattenarter. Användning av hår och blodprover
för att mäta kvicksilver hos människan, verkar visa att där matlagarna inte
följs, så kan kvicksilverhalten nå 27 ng/kg i hår vid en konsumtion på 780 gram
per vecka, och blodnivåer på 0.038 mg/liter vid konsumtion av 2,000 gram av
fisk och skaldjur per vecka.
I DPI studien
befanns inget förhållande mellan kvicksilverhalterna i hår och blod till
motsats mot vissa andra studier. Dessa nivåer kan snabbt korrigeras genom att
anpassa dieten till mindre kontaminerade arter, här genom att följa matlagarna.
Det finns runt
300 arter som är kända att orsaka utbrott av fiskförgiftning. Nästan alla dessa
är av orena sorter. Vissa är dock av rena sorter. Papegojfisken, funnen i
tropiska vatten, är giftig under det mesta av året; i andra vatten är den inte
det. Toxinet utsöndras från levern hela året förutom
under april till juni, i dödliga doser för möss
(Fusitani et al., 1985). Snapper
och perch etc. kan bli sporadiskt giftig i speciella områden. Detta skall
noteras, men detta är inte allmänt på något sätt. Av de 84 arter av fisk som
fångats vid St Thomas i den Karribiska Sjön, bar 50% av dessa arter, inalles
56% av fångsten viss risk för förgiftning om den åts (Olsen et al., 1984).
Eftersom
föroreningen och tungmetallnivåerna ökar, så kommer nivån av toxicitet i alla
arter av fisk öka, vilket gör matlagarna än mer viktiga. Vid den andra änden av
detta, kommer dock en nivå nås då alla typer av fiskar förlorar sin förmåga att
uppehålla liv. Detta är kanske inte så långt borta.
Alger, etc.
Förekomsten av
röda alger verkar vara ökande och kontrolleras endast av låga nivåer av vattentemperaturen.
När medeltemperaturen i vattnen ökar så blir haven röda med alger. De blir till
blod och infestations sprids vidare hjälp av sjöfart, vind och strömmar. Detta
kommer vidare att förstöra det marina livet och miljön, och störa näringskedjan.
Den perenna rödalgen, Grateloupia cuneifolia, från hamnen i Rio Grande, i
Brasilien analyserades för säsongsfluktautioner över perioden från april 1980
till mars 1981. Proverna visade stora variationer i elementen med nivåer mellan
40.4 och 129.5 mg/g av zink, 7.1 till 59.5 mg/g koppar, 28 till 209 mg/g bly
och 0.09 till 43.1 mg/g av kadmium i torr vikt av algerna (Yunes et al., 1982).
Detta kommer att visa sig vara av kritisk betydelse, med ökaning av
metallföroreningar och temperatur, för den marina miljön. Att haven blir till
blod kanske inte är så svårt att förstå.
Förekomsten av
tungmetallkoncentrationer överensstämmer med den kända utbredningen av seimsisk
aktivitet och jordbävningar på havsbotten vilket tyder på att frigörandet av
tungmetaller i havet genom vulkanisk aktivitet kan öka risken för dessa röda
vattenströmmar. Således kan det att havet blir till blod vara ett resultat av
de olika jordbävningar och vulkaniska explosioner som noteras i
Uppenbarelseboken 6:12; 8:8 etc.
Krabbdjur,
etc.
Effekterna av
tungmetaller i oren föda av typen krabbdjur identifieras i ökande grad.
Effekterna av fri kopparjonaktivitet i havsvatten på metallothionein och
tillväxt hos krabblarver har visats av Sander, Jenkins Sinda och Costlow (se
ASFA del. 1, Vol. 14 No. 6, objekt 14194 - 1Q14).
Deras data
avslöjar grundläggande förhållanden mellan kopparjonaktivitet i havsvatten och
processer på cell och organismnivå. Zink och tennförgiftning påverkar också
ekosystemet och förorenar tidvattenmiljön genom att komma in i systemet hos
ryggradslösa djur och vid lösliga födoämnen. Återigen är detta en förbjuden
födokälla under matlagarna Det har även visats att det synoptiska stadiet hos
fiskar kan vara en självvaktande handling för att förhindra ackumuleringen av
tixiska ämnen i deras kroppar. Det är troligt att detta har en direkt påverkan
på de rena och orena varianterna (Ogawa, Tonogai, Ho, Twaida, Osaka 1983 – från
ASFA del 1, Vol. 14 No. 6, objekt 14232 - 1Q14).
Det är även värt
att notera att vissa arter av skaldjur ackunulerar kadmium från ickeförgiftade
källor i större hastighet än från förgiftade källor. Till exempel så undersökte
Frazier och George år 1983 två arter av ostron, O. gigal (L) och O. edulis (L).
De visade att O. edulis ackumulerade kadmium från en ickeförgiftad miljö.
Således är dessa matförbud inte specifika för förgiftade miljöer utan gäller i
allmänhet. En av de olyckliga effekterna av skydden för vissa rena fiskar
gentemot tungmetallförgiftning visas (i detta fallet en typ av krom) av dess
effekt på det tidiga livsstadierna för en typ av öring. Stevens och Chapman
visade år 1984 att förgiftning orsakade fullständig mortalitet i de tidiga
livsstadierna, vid exponering av nyligen befruktade ägg till 30 dagar efter de
börjat simma upp till 495 ug/l och en avsevärt minskad överlevnad vid lägre
nivåer. Kläckningsöverlevnaden var betydligt reducerad vid 271 ug/l. Ingen
anpassning resulterade från föregående kromexponering. Med andra ord, dessa
rena fiskar, om de förgiftades, lever inte eller når mogen ålder, och utvecklar
ingen immunitet med tiden. Matlagarna består således konstant. Denna lag är
densamma igår, idag och imorgon.
Det visades även
av Cai, Chera, Wu och Xu år 1983, att de kritiska organismerna för ackumulering
av kobolt (Co) är phytoplankton och musslor och de för cesium (Cs) är
phytoplankton och räkor. Hos fiskar är ackumuleringsorganen för Co och Cs
magen, tarmarna och levern, och således eliminerade vid rensning, medan hela
organismen hos de andra är inblandad förutom för räkorna där de ackumulativa
organen för Co är huvudet och bröstet, medan Cs sprids i hela kroppen hos
räkan.
Detta visar att
olika former av metall sårider sig själva på olika sätt genom de ryggradslösa
djuren och mollusker. Det visar vidare att högre livsformer och rena arter har
mer effektiva system för att eliminera gifter. Dock är en alltför hög nivå
metaller okontrollerbar. Med kadmium påverkas blodvärdet och de röda
blodkropparna. Vid låga nivåer påverkas hemaglobinkoncentrationen, blodvärdet
och antalet röda blodkroppar. Över den nivån så skadas lever och anemi blir
resultatet (Kayama och Ozaki, 1984).
Det har även
påvisats att ökade halter av koppar reducerar andningen och födohastigheten hos
fiskar och deras mognad och fruktbarhet, så väl som att näringskedjan reduceras
från primär produktivitet, plankton och kronomiell produktion (Mukhopadhyay,
1983). Ökad förgiftning kommer därför att begränsa även rena fiskars
produktivitet.
Omgivande marina
ekosystem är alltså benägna att uppta koncentrationer av petroleumhydrokarboner.
Iakttagelser gjorda på blåmusslan visar ökningar efter rengöring av oljespill
från en bakgrundsnivå på 40 ug/g till 652 ug/g vid 5 kilometer och 533 ug/g vid
drygt 7 kilometer från stranden. Det blir alltmer farligt att bortse från
matlagarna och mottagligheten för gifter bland (speciellt amerikanske)
musselodlingar är väldokumenterade. Alla hamnmiljöer världen över är påverkade.
Medan lkning av gifter nödvändigtvis betyder en ökning i nivån som återfinns i
fisk kan det sägas att viss ren fisk, så som plattfisk (t. ex. flundra)
nödvändigtvis lider en större risk. Det är sant att zinkackumulationen i yttre
organ är viktig. Det menas att den liggande livsföringen kanske inte ger
fördelar för bioackumuleringen av metalliska spårämnen i plattfisk. Hypotesen
om en upptagning via mat och sediment kan dock inte förkastas (Amiard et al.,
1983).
Det har även
fastställts att många virus av mänskligt ursprung är vitt spridda i områden vid
flodmynningar och kuster och har isolerats från havsvatten, marina sediment och
skaldjurprover. Belägg visar att bakteriella indikatorer inte är riktiga mått
på förekomsten av virus i förgiftade prov (Ellendar och Cook, 1981, och
Flondorfer, 1984). Oren mat är alltså förbjuden för sin förmåga att överföra
entero-viruses också. Vissa innehåller även paralytisk skaldjurförgiftning på
en vitt spridd bas. En av orsakerna till paralytisk skaldjursförgiftning hos
grönmusslan, Perna oriental, i prover från Filippinerna år 1983 var Pyrodimium
bahamense var compresse – en serie av rödalgsblomningar under början och mitten
av 1970-talet.
Toxicitetsnivån
var hög och visade på en annan aspekt hos både skaldjur och rött vatten (se
Gacutan et al., 1985). Förgiftning förekommer vid nivåer kring 60 ug toxin per
100 g kött; och är ett allvarligt problem i de norra kustområdena i USA
(Sullivan och Iwaska, 1983). Det finns nu 12 kända toxiner inblandade i
rödalgblomningarna och paralytisk skaldjursförgiftning. Genyaulextoxinet är
vitt spritt i USA. Undersökningar visar även svaga toxiska organismer i områden
som aldrig tidigare rapporterats (Shuniza, 1983).
Mänskliga
patogena bakterier har befunnits vara höga i krabba och ostron. Med undantag
för Staphylococcus aurcus, så var alla patogener närvarande i höga antal i
levande krabba och ostron, vilket visar att processande är effektivt i att
kontrollera antalet patogener som är närvarande i dessa typer (Elliot och
Colwell, 1982, pub. 1983). Dock kontrolleras inte all bakteria genom
processande.
Tester har även
visat att för ren fisk så är läkande ett dåligt sätt att processa med defekter
som dålig rening, otillräcklig saltning och ohygieniska förhållanden vid
fiskbehandlingen (Joseph et al., 1983). Fungus kan tas bort och återkommande
svampangrepp kan förhindras hos torkade fiskprodukter som angripits av savmp
och röd halophilisk bakteria genom tvättning, torkning och sedan smörjande med
en blandning om 3% natriumpropionat i torrt raffinerat salt i ett förhållande
av 1 del torr blandnind till 10 delar torr fisk. Livslängden i lagrad fisk blir
då fem månader (Nair et al., 1983).
Bakterien Vibrio Flurialis har blivit isolerad från skaldjur i det Adriatiska havet. Elva varianter av denna sjukdom har isolerats i skaldjur på hyllorna och till salu i detaljhandeln. Vibrio Flurialis är en sort Ralophilik, som orsakar diarré hos människor på grund av fiskprodukter från Medelhavet (Gionella et al, 1984). I Galicien verkar musslorna inte bara bli infekterade med Gynadinium catenatum i kombination med Protogonyaulax tamarensis som orsakar paralytisk skaldjursförgiftning, utan även infektioner av diarréart (Spain, 1983). Förgiftningen av flodmynningsmiljön i USA genom avloppsutsläpp har lett till flera utbrott av Hepatitis A, Norwaldsjukan och ickespecifika mag- och tarminfektioner bland skaldjurskonsumenter (Durham, NH USA, pub. June 1985, ISSN 0160-8347). En återinfekterande miljö sätts alltså upp bland skaldjurskonsumenterna och tarmvirussjukdomar (som Skigelloides) utsätter dessa människor för stora rikser. Sjukdomarna är alltså självförvållade skador.
Vissa av infektionerna i skador på mjuk
vävnad av den tarmlevande vibrioneciae har även lett
till vissa dödsfall. Konsumtion
av skaldjur och andra orena arter verkar vara rena dårskapen, eller som bäst,
rysk roulett. Människans systematiska förstörelse av sin miljö kommer slutligen
att förstöra den ytterst sköra miljön av vilken han har sitt uppehälle och
skillnaden mellan ren och oren kan komma att bli akademisk i den marina miljön,
då kanske ingen kommer att existera alls.
Nyligen genomförd
forskning i Japan rörande förhållandet mellan åderförhårdnad och metaller i
biogeokemiska miljön visar att det fanns en märkbar ackumulation av kalcium
(Ca) och fosfor (P) noterad i en förhårdnad del av en artär, men Ca/P
förhållandet var mycket mindre än de för friska artärer samt ryggmärgen.
Koncentrationerna av spårmetaller zink (Zn), bly (Pb), koppar (Cu), nickel
(Ni), tenn (Sn), manganes (Mn) och kadmium (Cd) i partiklar lösta i de
huvudsakliga 169 japanska floderna var märkbart höga i det nordöstra distriktet
där sulfat/kalciumkarbonat (SO4/ CaCO3) förhållandet i vattnen var stort och
dödstalen i hjärnblödning var höga. Ca/P förhållandet märks mindre i sura
födoämnen så som kött och säd, än i alkaliska födoämnen som grönsaker och
frukt. Mängden metaller en sjuk artär är korrelerat till överflödsintaget av
spårmetaller så väl som av syrabildande substanser så som SO4 och P, från den
biogeokemiska miljön (Teraoka, Japan, 1984 som citerad i ASFA, del 1, Vol. 15
No. 6).
Det visas således
att en balancerad diet av kött och säd så väl som grönsaker och frukt är
hälsosammare för ditt hjärta än en obalanserad vegetarianism. (Det överdrivna
upptaget av metalliska spårämnen som påverkar hjärtat sker även i
skaldjurskonsumtion.) Det är troligen av denna orsak balnd andra som Paulus
kommenterar vegetarianismens förvridning under de sista dagarna i Första
Timotheusbrevet 4:1-3, där han säger,
Anden säger
uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och
lyssna till andar som bedrar och till demoners läror
Vers 3 lyder:
folk som
förbjuder äktenskap och kräver att man avstår från föda som Gud har skapat till
att ätas under tacksägelse av dem som tror och som känner sanningen.
Dessa två
förvridningar går inte alltid hand i hand (se uppsatsen Vegetarianism och Bibeln [183].
Kött bär med sig
naturliga kvantiteter av vitamin B12 som inte kan ersättas av en vegetarisk
diet. Kroppen kan klara av vegetarianism i några år utan allvarlig påverkan,
men senare påverkas både hjärnan så väl som de ovan nämnda hjärtproblemen
förekommer.
Borttagandet av
fett som är en förbjuden substans i matlagarna, reducerar hjärtsjukdomarna till
ett minimum och förbjudet mot konsumtion av blod stärker vidare kroppens
system.
The Commonwealth
Scientific and Industrial Research Organisation (Samväldets Vetenskapliga och
Industriella Forskningsorganisation) i Australien börjar undersöka koncepten om
naturligt förekommande toxiner i vår föda, och Dr. Fenech och Dr. Dreosti
analyserade denna sak när denna uppsats först skrevs. Därtill uppskattade Dr
Robert Scheuplein, cheftoxikolog vid United States Food and Drug Administration
(FDA, USAs mat och läkemedelsadministration), nyligen att 98% av cancerorsaker
i vår diet är naturliga.
Dr Dreosti skulle
säga år 1990 att:
Det finns ett antal
olika naturligt förekommande toxiner i växter som är lika potenta som mänskligt
tillverkade bekämpningsmedel, men vi verkar helt ha förbisett dem än så länge.
(The Weekend Australian, 18-19 augusti 1990, sid. 7).
De flesta växter
innehåller quinoner, potatis innehåller glykolalkaloider och säd, mjölk, fett,
ägg och honung innehåller pyrrodizidina alkaloider, medan jordnötter innehåller
aflatoxiner. Lucerne eller alfalfagroddar innehåller pharbolestrar och massiva
mängder med vitamin K vilket förtjockar blodet och åstadkommer en ökad
blodklumpningförmåga och därigenom risk för hjärtsjukdomar.
Mat innehåller
många substanser som motagerar toxinerna eller de naturliga gifterna och inte
tillräckligt är känt om deras inbördes förhållanden. Vad som är säkert är dock
att ökande tungmetallförgiftad mat och obalanserad vegetarianism innehåller
koncentrationer av födotyper och därför förekommer specifika toxiner. Detta kan
mycket väl resultera i en för stor belastning av kroppens förmåga att läka sig och
hjälpa cancerframkallning i DNAstrukturen så väl som hjärtsjukdomar genom toxin
och uppsamlandet av tungmetaller.
Tillagningsmetoder,
speciellt brännande och överstekning eller överkokning, kan även förstöra
godartade substanser och frigöra carcinogener.
Allt mer
forskning stärker den bibliska hållningen och kommer troligen att visa att
Paulus hade rätt och att matlagarna är absoluta.
Det viktiga
syftet med de orena arterna ligger inte i deras användande för människor utan
snarare som en näringskälla för de rena arterna och som en integrerad del av
miljön. Filtreringsförmågan hos skaldjuren och kapaciteten för
födoämnesproduktion i flodmynningsmiljön är i en skör balans. Den måste
skyddas. Följandet av matlagarna kommer att försäkra att balansen upprätthålls.
Än mer väsentligt, det kommer att försäkra att miljön är skyddad och hållen ren
förutsatt att vi kontrollerar andra gifter. Gud gav oss denna planet att sköta
och behålla, inte att förstöra.
Där annat icke
anges är bibelöversättningar från år 2000 svenska översättning q