Guds Kristna Kyrkor

[002]

 

 

 

Den Gud vi Dyrkar [002]

 

(Edition 1.1 19940312-19980613) Audio

 

Mycket osäkerhet existerar rörande vem eller vad Bibelns Gud är. En orsak är översättningen av många bedrägliga hebreiska titlar och ord för och om Gud till det enda engelska och svenska ordet för Gud, med den konsekventuella förlusten i betydelsefulla detaljer och information, vilket i sin tur leder till en vid variation av felaktiga doktriner så som trinitarism, binitarism , polyteism och ängladyrkan. Denna uppsats behandlar identifiering av den entitet som är den ende sanne Gud i det Gamla och Nya Testamentet och som skall vara föremålet fär mänsklighetens dyrkan.

 

 

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

 

E-mail: secretary@ccg.org

 

 

 

(Copyright ã 1994, 1998 Wade Cox)

(Tr. A. Binder 2004)

 

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

 

 

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org
och http://www.ccg.org

 

 


 Den Gud vi Dyrkar [002]


 

Den grundläggande skillnaden mellan de utvalda och så kallad vanlig kristendom är skillnaden som dras i förståelsen av naturen hos Gud som vi dyrkar. Gudomligheten är en struktur som är utsträckt till ett Råd. Det Rådet hänförs till i Psaltaren och andra texter som refereras till nedan, och Guds Tron och de Äldstes Råd som beskrivs i Uppenbarelseboken 4:1 to 5:14. Detta Råd som inkluderar Jesus Kristus som Lammet och Översteprästen (från Heb. 8:1-2) tjänar och dyrkar Herren Gud (Upp. 4:8-11).

 

Uppenbarelseboken 4:8-11 8 De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren, han som var och som är och som kommer. 9 Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar Honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 då skall de tjugofyra äldste falla ner inför Honom som sitter på tronen och tillbe Honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga: 11 Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty Du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.

 

I tjänandet av Gud offrade Kristus sitt liv, så som varje präst måste ha någonting att offra Gud genom offer (Heb. 8:3). Uppenbarelseboken 4:8-11 konstaterar att Herren Gud Allsmäktig är satt på tron över de äldste vilka också är satta på tron. Ändå är deras kronor underordnade Herren Gud Allsmäktig av vems vilja Han skapade alla ting. Han är Herren Gud för Jesus Kristus och Rådet.

 

Högste Gud, Gud Fader

Av det ovan och av Trosförklaringen för den Kristna Tron (Nr. A1), är den Högste Gudomen i universum Gud. Han är Allsmäktig, Skaparen och Upprätthållaren av himlarna, jorden och alla ting däri (1 Mos. 1.1; Neh. 9:6, Ps. 124:8; Jes. 40:26,28; 44:24; Apg. 14:15; 17:24,25;

 

Upp. 14:7). Han allena är odödlig (1Tim. 6:16). Han är vår Gud och Fader och Gud och Fader för Jesus Kristus (Joh. 20:17). Han är den Högste Gud (1 Mos. 14:18; 4Mos. 24:16; 5Mos. 32:8; Mark. 5:7) och den Ende Sanne Gud (Joh. 17:3; 1Joh.5:20)

 

Jesus Guds Son

Jesus är en avbild av den osynlige Gud, den förstfödde (prõtotokos) av skapelsen (Kol. 1:15) därför begynnelsen (arche) av Guds skapelse (Upp. 3:14). Han är Guds enfödde (monogene) Son (Matt. 3:17; Joh. 1:18; 1 Joh. 4:9),  avlad av den Helige Ande och framfödd av jungfru Maria (Luk. 1:26-35). Han är Kristus eller Messias (Matt. 16:16; Joh. 1:41), sänd av Gud för att bli vår Frälsare och Försonare (Matt. 14:33; Joh. 8:42; Efes. 1:7; Tit. 2:14).

 

Förståelsen av vem vi dyrkar visas också genom två tecken som tillsammans med förståelsen för Guds natur utgör grunden för förseglandet av de utvalda. Dessa två tecken är:

 

1.      Sabbaten (från 2 Mos. 20:8,10,11; 5 Mos. 5:12). Sabbaten är tecknet mellan oss och Gud som gör oss heliga (2 Mos. 31:12-14).

 

2.      Och Herrens Påsk. Herrens Påsk är ett tecken eller sigill som, från Andra Mosebok 13:9,16, Påsken inklusive det Osyrade Brödet Högtid är tecknet för Herrens Lag (5 Mos. 6:8) och för Hans frigörelse av Israel (5 Mos. 6:10) vilket från Nya Testamentet utsträcks till all de som är i Kristus (Rom. 9:6; 11:25-26).

 

Dessa Lagens tecken, Sabbaten och Herrens Påsk, är speciellt syftade att skydda gentemot avgudadyrkan (5 Mos. 11:16). Dessa tecken är sigillen på handen och pannan hos Herrens utvalda och tillsammans med dopet utgör grunden för förseglingen av de 144000 i de sista dagarna i Uppenbarelseboken 7:3.

 

Guds Lag Utgår Från den Bestående Godheten i Hans Natur

Guds Lag utgår från Guds natur och således består den för evigt eftersom Gud Han själv är oföränderlig, varande essentiellt God så som det centrala i ultimate godhet.

 

I Markus 10:18 säger Kristus: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Guds godhet leder var och en av oss mot ånger (Rom. 2:4). Guds natur är av oföränderlig godhet. Den himmelska Värden tar del i Hans natur. Därför blir de konstanta i den gudomliga naturen och godheten. PÅ detta sätt är Kristus densamma igår, idag och genom tiderna (aiõnas) (Heb. 13:8). De utvalda blir, genom att ta del i den gudomliga naturen (2 Pet. 1:4), del iav ett gudomligt prästerskap, det av Melkisedek, vilket inte är överförbart (aparabaton) eller oföränderligt genom tiderna (aiõna) (Heb. 7:24). Kristus kan frälsa i helhet de som närmar sig Gud genom honom (se Heb. 7:25 Marshall’s Greek-English Interlinear). Men han är inte målet för dyrkan, ej heller den Gud som befaller genom viljan.

 

Guds Lag skall genomföras genom tro, inte genom gärning (Rom. 9:32).

 

Dyrkande av Gud

Den primära hållningen och det det främsta tecknet för de utvalda är och har alltid varit det för absolut monoteism och en tro på det underordnade förhållandet för Jesus Kristus. Vi dyrkar ingen annan Elohim än Gud som är Fadern (2 Mos. 34:14, 5 Mos. 11:16) annars skall vi bli förstörda (5 Mos. 30:17-18). Gud gav sitt första bud som:

 

Andra Mosebok 20:2 Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar (elohim) vid sidan av mig.

 

Konceptet jämte här är som vid sidan om eller i stället för eller utan myndighet av den Gud som vi uppfattar som Gud Fader (För en förklaring av de utsträckta elohim se uppsatsen De Utvalda som Elohim [001]).

 

Vi skall älska Herren vår Gud och tjäna Honom med hela vårt hjärta och vår själ, med andra ord med vår varelse, och i gengäld skall vi få regn vid rätt årstid som ger skörd och bete för våra flockar. Med andra ord, vi skall bli närda med överflöd (5 Mos. 11:13-15). Men vi har ett nytt förbund där Herren upprättar Hans lagar i våra sinnen och skriver dem i våra hjärtan. Han är vår Gud och vi är Hans tjänare, dyrkande Honom, genom att hålla Hans Lagar i vår innersta natur (Heb. 8:10-13).

 

Vi skall dyrka inför Herren vår Gud (5 Mos. 26:10; 1 Sam. 1:3; 15:25). Men är denna Gud en mångfald och är det legitimt att jämställa andra med Honom eller att hävda att Jesus Kristus, Guds Son, är Gud? Svaret är ett kraftigt NEJ!

 

Kristus utmanades i öknen av Satan och då inleddes i praktiken rättegången mot Satan, som var Morgonstjärnan, Lucifer eller Ljusbringaren för denna planet (Jes. 14:12) och dess väktare och lärare, var i realiteten en av Elohim eller Gudarna, som var underordnade Gud Fader.

 

Kristus skulle bli Stjärnan som skulle komma från Jakob enligt Fjärde Mosebok 24:17. Alltså var det utsatt i Moseböckerna att en av Morgonstjärnorna som nämns vara närvarande vid fullbordandet av denna planet i Job 38:7, en av elohim, skulle bli en människa av Jakob och från David (Upp. 22:16).

 

Denne elohim som vi känner som Jesus Kristus var ännu inte Morgonstjärnan för denna planet. Den ställningen hölls av Satan som vi ser i Jesaja 14:12 och Hesekiel 28:2-10.

 

Kristus hade blivit smord som elohim för Israel som framgår av Psaltaren 45:7 och smord över sina kompanjoner eller partner. Kristus var dock inte i positionen som Morgonstjärna, och kommer inte att uppta dessa förpliktelser förrän hans Andra Ankomst. Denna ställning och förpliktelserna skall delas med Kristus av de utvalda, som delar hans natur som Morgonstjärna i deras hjärtan (2 Pet. 1:19). De utvalda är lovade att delta i denna kraft som framgår av Uppenbarelseboken 2:28.

 

Satan, som Morgonstjärna, utmanade den Högste Gud eller Gud Fader som vi förtäljs i Jesaja 14:12. Han försökte uppstiga eller höja sin tron, en tron av Gud, över Guds Stjärnor eller Elohims Råd.

 

Detta Råd är Församlingen av Elohim eller Gudar som hänförs till i Psaltaren 82:1. Det är av intresse att notera att Irenaeus lärjungen till Polykarpus, lärjunge till Johannes, ansåg att Psaltaren 82:1refererar till Theoi eller Gudar vilka även inkluderade de utvalda, det vill säga de av adoptionen (upptagandet i Kristus. övers. anm.) (Against Heresies, Bok. 3, Kap. 6, ANF, Vol. 1, sid. 419).

 

Det finns en mångfald av Guds Söner, som framgår av Job 1:6; 2:1; 38:7; Psaltaren 86:8-10; 95:3; 96:4; 135:5, vilka identifieras som Elyon eller Söner till den Högste (se även Sabourin SJ, The Psalms - Their Origin and Meaning, Alba House, NY, sid. 72-74). De mänskliga utvalda är även inkluderade i den himmelska Värden som Söner av Gud enligt Romarbrevet 8:14.

 

Romarbrevet 8:14 14 Alla som leds av en ande från Gud är Guds söner.

 

Således är Kristus och de utvalda som Guds Söner en med Gud genom den Helige Ande. De är En men inte på det sätt som trinitarer påstår. Skall vi påstå att de är en varelse för att Gud är en? Nej. Detta visar på det absurda  hos trinitarismen och varför trinitarer är tvungna at påstå att Kristus var Guds ende Son, när det är klart av bibliska uppteckningar att ha inte är det och inte var från grundandet av världen.

 

Om påståendet görs att Guds Söner var änglar, så måste också det också påstås att Kristus är inkluderad i denna kategori. Från Apostlagärningarna 7:35-39 framgår det att det var en ängel som talade till Moses på Sinai och denne ängel var Kristus. I Galaterbrevet 4:14 liknar sig Paulus vid en ängel av Gud, till och med Jesus Kristus. Även vi skall bli likt änglar (Matt. 22:30) som en order eller isaggelos enligt Lukas evangelium 20:36, och bli arvtagare jämte Kristus (Rom. 8:17; Gal. 3:29; Titus 3:7; Heb. 1:14; 6:17; 11:9; Jas. 2:5; 1 Pet. 3:7).

 

Det Gamla Testamentets identifikation av Messias var som en YHVHs Ängel, finns i uppsatserna De Utvalda som Elohim [001] och The Angel of YHVH [024]; (se även 2 Mos. 3:4-6 där Guden eller elohim här var en ängel).

 

Psaltaren 89:6-8 visar att det finns ett Råd av Heliga (qedosim eller qadoshim, även använt om människor) och en undersökning av texten kommer att visa att det finns både ett inre och ett yttre råd.

 

Det råder inget tvivel om man undersöker det första århundradets texter (Dödahavsrullarna, Pseudoepigrafan, Ugarit och Nag Hammadi) att det uppfattades vara ett himmelskt Råd av Rättvisans Gudar eller Rättvisans Elohim.

 

Rättfärdighet (tsedek) och rättvisa är på hebreiska samma ord. De uppfattas som samma sak. Därför utesluter den icke ångrade förvridningen av rättvisan de utvalda från den första uppståndelsen.

 

Satan kastades ut från himlen för synden av uppror, vilket, för att det försöker upprätta en vilja som är jämlik eller högre än den hos Gud Fader, är avgudadyrkan (eller svartkonst som det konstateras i 1 Sam. 15:23). Satan försökte göra sig själv jämlik med den Högste eller Gud Fader. Kristus, å andra sidan, försökte inte göra sig själv jämlik med Gud, utan underkastade sig Hans vilja  (Joh. 4:34).

 

Filipperbrevet 2:6-9 6 Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet 7 utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit en människa 8 gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. 9 Därför har Gud upphöjt honom, över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn...

 

Alltså upphöjde Gud Kristus genom hans lydnad eftersom han inte sökte jämlikhet med Honom och inte sökte avsätta Gud som en tredjedel av elohim och bene elohim verkligen försökt göra.

 

I Lukas evangelium 10:18 sade Kristus att han såg Satan falla, likt en åskvigg, från himlen. Satan drev ned en tredjedel av änglarna eller himlens stjärnor (Upp. 12:4) Dessa änglar blev utkastade med Satan till jorden (Upp. 12:9). 

 

Denna ödeläggelse symboliseras av ödeläggelsen som hänförs till i Uppenbarelseboken 8:10 där den tredje ängeln återigen visar ödeläggelsen som orsakades av fallet av Värdens Stjärna och ödelade en tredjedel av skapelsen.

 

Satan försökte fresta Kristus på ett antal sätt. Först kallade Satan Kristus för Guds Son i Matteus evangelium 4:3; 4:6 och Lukas evangelium 4:3. Demonerna kallade också Kristus för Guds Son i Matteus evangelium 8:2; Lukas evangelium 4:41; och Markus evangelium 3:11. Satan försökte fresta Kristus att bevisa sin ställning som Guds Son genom en uppvisning av krafter,  eftersom Gud hade lovat att Han skulle ge honom befälet över sina änglar í Psaltaren 91:11,12. Satan undvek att hålla dig på alla dina sätt och vid varje tillfälle. Således försökte Satan ta Kristus liv, genom att förvanska Skriften.

 

Kristus rättade inte Satan eller demonerna vid något enda tillfälle genom att påstå att han var Gud i stället för Guds Son. Inte heller försökte någon demon att påstå villfarelsen att Kristus var Högste Gud förrän efter hans död, för att kunna upprätta en lära att Kristus sade att Kristus var Gud på samma sätt och jämlikt att Gud Fader var Gud och därför kunna uppnå, efter hans död, en villfarelse att Kristus skulle ha bestridigt om han var i livet.

 

I varje frestelse, var målet att underminera Kristus lydnad under Gud och att, som effekt, bryta Skriften. Satan försökte få Kristus att dyrka honom. Han lovade Kristus styret av planeten då om Kristus skulle dyrka honom. Kristus utmanade inte sin rätt att överföra hans styre av planeten eller ens att han var härskare. Kristus replikerade i stället:

 

Det är skrivet: Du skall dyrka Herren din Gud och Honom allena skall du tjäna.

 

Kristus sade inte till Satan att Satan skulle dyrka Kristus utan snarare visade honom till lagen. Kristus hävdade inte vid något tillfälle under sin gärning att han skulle vara Gud. Han sade att han var Guds Son. Det var av denna orsak som han ställdes inför rätten. Som det konstateras i Matteus evangelium 27:43:

 

Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om Han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds Son.

 

Det var då som Kristus ropade ut för att fullfölja Skriften i Psaltaren 22:1:

Min Gud, min Gud, varför har du försökat mig?

 

Kristus ansåg sig klart och tydligt inte sig själv som Gud. Att föreslå att han var del, på ett jämlikt sätt, av den entitet till villken han vädjade, del av vad som var oöversiktligt, är absurt.

 

Än mer väsentligt är att det är doktrinen av antikrist som visas i Första Johannesbrevet 4:1-2. Den korrekta antika texten för Första Johannesbrevet 4:1-2 är rekonstruerad från Irenaeus (Kap. 16:8, ANF, Vol. 1, fn. sid. 443).

 

Härav känner du Guds ande: Varje ande som bekänner att Jesus Kristus kom till köttet är av Gud; och varje ande som skiljer Jesus Kristus är inte av Gud utan av antikrist.

 

Historikern Sokrates säger (VII, 32, sid. 381) att stycket hade blivit förändrat och förstört av de som strävade efter att skilja mänskligheten hos Jesus Kristus från hans gudomlighet.

 

Även i Lukas 22:70 säger alla Är du då Guds Son?

 

Han svarade Du har rätt i att säga att jag är det.

Han igenkändes som Guds Son i:

·        Matteus evangelium 27:54 där de säger I sanning var detta Guds Son.

·        Markus evangelium 1:1 som säger att Evangeliet är om Jesus Kristus, Guds Son.

·        Lukas evangelium 1:35 konstaterar att den Helige som skulle födas skulle bli kallad Guds Son.

 

Att förstå att Kristus är Guds Son är en uppenbarelse från Gud.

 

Matteus evangelium 16:16-17 Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” Då sade Jesus till honom: “Salig är du,  Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig utan min Fader i himlen.

 

Även Matteus evangelium 11:27 konstaterar:

Allt har min Fader anförtrott åt mig. Ingen känner Sonen utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara Honom för.

 

Således uppenbarar Fadern saker för individer och ger dem till Kristus som då uppenbarar Fadern för dem.

 

Det råder inget tvivel att Gud är allena och suverän. Ordspråksboken 30:4-5 visar Guds namn och att han har en son.

Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?

Vem har fångat vinden i sina kupade händer?

Vem har knutit in vattnet i sin mantel?

Vem har märkt ut jordens gränser?

Vad heter Han, vad heter hans son – vet du det?

Alla Guds [ELOAH] ord är utan slagg, Han är en sköld för dem som flyr till Honom.

Lägg ingenting till Hans ord, så att Han inte kan anklaga dig för lögn

 

Bibeln tolkar sig själv och Guds namn är direkt tillhandahållet följande frågan och det är klart att denna entitet inte är en sammansättning av Fadern och Sonen, utan snarare att Han har en son. Vidare konstaterar det Nya Testamentet klart och tydligt att det är Fadern som är föremålet för dyrkan. Kristus varnade den samaritiska kvinnan i Johannes 4:21 att det skulle komma en tid då de inte kunde dyrka Fadern, vare sig på hennes berg (Samaria) eller i Jerusalem. Men han säger klart i Johannes 4:23

 

Ändå skall en tid komma och har nu kommit då de sanna dyrkarna skall dyrka Fadern i ande och sanning, för de är den sorts dyrkare som Fader söker.

    

Kristus identifierar här föremålet för dyrkan som Fadern och inte sig själv. Det är därför klart hädiskt att påstå att man skulle dyrka den upplyfta Kristus av en förvridning av Johannes evangelium 3:14 där människosonen skulle bli upplyft så som Moses hade lyft upp ormen i öknen. Syftet med korsfästelsen var så att man skulle kunna nå evigt liv, inte så att Kristus skulle bli ett föremål för dyrkan så som de avfälliga falskeligen påstår. Det påstås i realiteten från denna falska premiss att Kristna dyrkar Kristi kropp och blod i nattvarden. En sådan handling är ren avgudadyrkan.

 

Den Helige Ande

Trinitarer påstår att den Helige Ande är en tredje person i en sluten Gudomlighet. Det är falskt.

 

(Citerat från Trosbekännelsen för den Kristna Tron, [A1] sid. 1-4):

 

Den Helige Ande (Apg 2:4) är den essens av Guds kraft som Kristus lovade att sända till de utvalda (Joh. 16:7). Det är ingen person utan en förlängning av den levande kraften hos Gud. Det är det medel genom vilket vi blir dektagare i den Gudomliga Natur (2 Pet. 1:14), genom att bli uppfyllda med den Heliga Ande (Apg. 9:17; Ef. 5:18) och således alla söner till Gud (Job 38:7; Rom. 8:14; 1 Joh. 3:1-2) och gemensamma arvtagare med Kristus (Rom. 8:17; Gal. 3:29; Tit. 3:7; Heb. 1:14, 6:17, 11:9; Jes. 2:5; 1 Pet. 3:7). Det är givet till alla som ber om det (Luk. 11:9-13) och lyder honom, vilar i de som håller Guds budord (1 Joh. 3:24; Apg 5:32). Den Helige Ande är den omhändertagare som leder Guds tjänare in i all sanning (Joh. 14:16, 17, 26). Den Helige Ande överför kraften till vittnena (Apg. 1:8). Den sköter gåvorna så som det är nedtecknat i Första Korinthierbrevet 12:7-11 och har frukterna beskrivna i Galaterbrevet 5:22-23 som inte ges genom mätning (Joh. 3:34 (RSV); Rom. 12:6). Det är det medel genom vilket Gud slutligen blir till alla i alla (1 Kor. 15:28; Ef. 4:6).

 

Den Helige Ande verkar redan före dopet. Anden drar individen till Gud genom Kristus (Heb. 7:25).

 

De första frukterna av Anden ges till individen vid dopet, som vi ser i Romarbrevet 8:23, som klart konstaterar att adoptionen inte infaller förrän befrielsen från synd ges kroppen.

 

Så är vi födda men fortsätter att växa i Anden dagligen genom Kristus Jesus tills vi når Guds ära. Den Helige Ande är Sanningens Ande (1 joh. 4:6, 5:6) och genom att tala sanning i alla sammanhang växer vi för Kristus vår ledare i alla aspekter (Ef. 4:15). Den Helige Ande är Guds Ande (Rom. 8:14) och trons Ande (2 Kor. 4:13) vilken söker alla ting och vet alla ting (1 Kor. 2:10-11, 12:3 ff).

 

Således är den Helige Ande inte en oberoende del av en treenig Gud, utan det medel genom vilket vi blir till elohim (Sak. 12:8). Anden visar Gud en förståelse av våra tankar och vårt varande, som tar vägen genom Jesus Kristus som vår medlare och förmedlande elohim och theos  (Ps. 45:6-7; Sak. 12:8; Heb. 1:8-9) den möjliggör för Kristus att hjälpa, lära och omhänderta oss och möjliggöra för oss att utföra Guds makt. Anden ges till varje människa de attribut Gud begär till förmån för kroppen som uppställd i Första Korinthierbrevet 12:7-11

 

Anden kan släckas (1 Tess. 5:19) genom att förbises eller sorg (Ef. 4:30) och således erkänner vinster och förluster för individen.

 

Den Helige Andes frukter är Kärlek som ses i Galaterbrevet 5:22. Därför, om vi inte älskar varandra är inte den Helige Ande tydlig.

 

Anden är medlet genom vilket vi dyrkar Gud så som konstateras i Filippinerbrevet 3:3, Därför kan det inte vara Gud som ett objekt för dyrkan och därför jämställd med Gud Fader. Det är en kraft som bemyndigar Kristus. Kristus är således en evigtvarande Fader (Jes 9:6) av vilka det finns många faderskap i himlen och på jorden (Ef 3:15). Kristus blir evigtvarande fader genom delegation.

 

Alla dessa faderskap eller familjer är benämnda för Gud Fadern vilket är orsaken att vi göjer oss för Gud Fadern, och dyrkar honom (Ef. 3:14-15).

 

Kristus var den förstfödde i skapelsen För honom var alla saker i himlen och på jorden, synliga så väl som osynliga, i fall av troner eller styren eller furstendömen eller myndigheter, alla dessa ting var skapade genom honom och för honom. Han är före alla ting och inom honom hålls alla ting samman (Kol. 1:16-17). Men det var Gud som gjorde honom och som ville att skapelsen skulle existera och underordnas Kristus. Därför är Kristus inte Gud i något hänseende, Gud Fadern är Gud och den som allena är odödlig (1 Tim. 6:16) Existerade i vilande evighet.

 

Gud anses av Bibeln att vara Gud och Fader till Kristus (från Rom. 15:6; 2 Kor. 1:3, 11:31; Ef. 1:3,17; Kol. 1:3; Heb. 1:1 ff; 1 Pet. 1:3; 2  Joh. 3; Upp. 1:1,6, 15:3). Kristus får sitt liv, sin kraft och sin myndighet genom befallning av Gud Fadern (Joh. 10:17-18).

 

Kristus underordnar sin vilja efter viljan hos Gud, vilken är Fadern (Matt. 21:31, 26:39; Mark. 14:36; Joh. 3:16, 4:34). Gud gav de utvalda till Kristus och Gud är större än Kristus (Joh. 14:28) och större än allt (Joh. 10:29). Sålunda sände Gud sin enfödde (monogene) Son in till världen så att vi må leva genom honom (1 Joh. 4:9). Det är Gud som ärar eller förhärligar Kristus (Joh 8:54), Gud är Större än Kristus (Joh. 14:28).

 

Gud är Klippan (sur) som en Gruva eller Berg ur vilket allt annat är utvunnet, flintan i Josua 5:2 vilken omskär Israel, den ursprungliga och verkande orsaken (5 Mos. 32:4). Gud är Israels Klippa, Klippan för deras frälsning (5 Mos 32:15), Klippan som gav dem liv (5 Mos. 32:18, 28-31). Första Samuelsboken 2:2 visar att Vår Gud är vår Klippa, en evigtvarande Klippa (Jes. 26:4). Det är från denna Klippa som allt annat är hugget så är också alla arvtagare till Abraham i tron (Jes 51:1-2). Messias är huggen ur denna Klippa (Dan. 2:34, 45) för att underkasta de världsliga väldena. Gud är Klippan eller grunden på vilken skapelsen är lagd och på vilken Kristus skall bygga sin Kyrka (Matt. 16:18) och på vilken han själv vilar. Messias är den störste Grundstenen i Guds Tempel, av vilken de utvalda är Naaos eller de Heliga av Heliga, Den Helige Andes viloplats. Templets stenar är samtliga huggna ur den Klippan som är Gud, så som Kristus var och given till Kristus, den andliga klippan, (1 Kor. 10:4), den klippa man stöter emot och den sten man snavar på (Rom. 9:33) för att forma Templet.

 

Kristus skapar Templet så att Gud kan vara allt, i allt (Efes. 4:6). Gud har givit Kristus att vara allt i allt (panta kai en pasin Kol. 3:11) lagt alla ting under hans fötter (1 Kor. 15:27) givit honom att vara överhuvud över alla ting för Kyrkan vilken är hans Kropp, hans fullkomlighet som fyller allt i allt (Efes. 1:22-23).  När Gud lägger alla ting under Kristus, är det framställt att Gud är undantagen, den Ende som lägger tingen under Kristus fötter (1 Kor. 15:27).

 

När Kristus underkastar alla ting skall Kristus själv vara underkastad Gud som lägger alla ting under Kristus så att Gud kan vara allt i allt (panta en pasin 1 Kor. 15:28). Således motsäger de Platonska doktrinerna som söker att förena Gud och Kristus i Treenigheten Skriften. Kristus skall sitta på Guds högra sida genom Guds hänvisning (Heb 1:3, 13, 8:1, 10:12, 12:2; 1 Pet 3:22) och dela Guds tron som de utvalda skall dela den tron som är given Kristus (Upp. 3:21) vilken är en tron av Gud (Ps. 45:6-7); Heb. 1:8) eller Gud är din Tron översatt Din Tron Oh Gud (se fotnot till annotated RSV). Gud, som sänder, är större än han som är sänd (Joh.. 13:16), tjänaren är inte större än hans Herre (Joh. .15:20).

 

Det är med ytterst absurditet som man föreslår att en varelse kund bli offrad till sig själv. En sådan handling, logiskt sett, är självmord, eller inom trinitarismen, en partiell skada. Därför förnekar doktrinerna uppståndelsen speciellt från Första Korinthierbrevet 15.

 

Således är distinktionen i korsfästelsen och uppståndelsen obligatorisk och fullständig. Uppståndelsen var tvungen att ske i köttet innehållande en översättning så som Ull offret, annorstädes sker där ingen frälsning och ingen fortgående skörd. Kristi förberedelse för uppstigandet till sin Gud och vår gud, som är vår Fader (Joh. 20:17) var verklig och distinkt särskiljande. Kristus uppnådde sin förmåga att bli Gud och uppnådde Gudomlighetens fullkomlighet kroppsligen genom verket av den Helige Ande.  Således är doktrinen om Sonskapet genom dopet sann och fullständig.

 

Det finns dock en enda sann Gud Eloah och alla andra Elohim existerar genom Hans vilja och i lydnad av Hans Myndighet. Alla krafter och troner och herravälden i himlen och på jorden skall bringas till underkastelse av Jesus Kristus av och genom befallning av denne varelse, som allena är den Högste Gud och föremålet för vår dyrkan.

 

Det är av ingen nytta över huvud taget att göra skillnad i din dyrkan av materiella tecken så som Sabbaten och de Heliga Dagarna med inledning genom Påsken. Om denna Kyrka, eller vilken vilken annan Kyrka som helst för den delen, antar ett trinitärt eller diteistiskt närmande till Gud och bestrider suveräniteten hos den Högste Gud, som är Gud Fader, så är den redan avfällig och andligen död. Vid tiden då den når till punkten där ni har bestämt att skillnaden vilar, er så kallade linje i sanden, kommer ni att ha rationaliserat förhållandet och vara andligen döda själva. Ni kommer bara att flytta gränsen längre tillbaka.

 

Ni är kallade till att dyrka Gud Allsmäktig genom offret av Hans son Jesus Kristus. Sabbaten och Herrens Påsk är tecken för den dyrkan. De är inte de bestämmande faktorerna för er tro. Gud allena är centret i er varelse. Dyrka Honom.

 

Den Ologiska Hållningen hos Trinitarismen

Trinitarerna försökte göra en Trehövdad Gud bergriplig genom att använda den Stoiska termen hypostas och den Platoniska termen ousia vilket i realiteten betyder, kärnan i varandet.

 

Termen hypostas kom slutligen att bli upptagen i den katolska doktrinen vilket resulterade i bannlysningarna vid kyrkomötena i Kalcedon och Konstantinopel II. Strukturen resulterade i deklarationerna om Monarchia och Circumincession. Förklaringen att Gudomligheten är särskiljd men inte separat är i grunden ett uttalande från dessa deklarationer. Det är filosofiskt absurt givet de funktioner dessa har i våra språk. Användandet av hypostasis och ousia som termer verkar vara ett försök att skyla över denna brist på logik. Gudomligheten anses av trinitarer att vara tre hypostaser i en ousia genom användning de stoiska och platonska termerna för att söka skapa en skillnad. 

 

Vissa trinitarer försöker förneka att Gud är en Varelse och hoppas därigenom att införa viss tillagd vaghet för att försvara sig gentemot anklagelserna att vara ologisk, vilket de försvarar genom att förklara hela saken som ett mysterie. Förnekelsen av termen Varelse för Gud och Kristus förnekar i effekt deras existens, vilket är absurt. Att säga att Gud är ett Universellt Medvetade (eller Universell Själ) avpersonifierar ytterligt Gud och förnekar realiteten hos Guds Son förutom att Sonens existens är uppfattningsmässigt förklarad som hypostasis. Det är en ordlek som inte ger någon verklig rättvisa till Frälsaren. Å andra sidan, där realiteten hos Sonen framhålles, så, blir i grunden doktrinen ett brott mot det första budordet.

 

      Ni skall inga andra gudar ha jämte mig.

 

Entiteten här är YHVH Eloheik (YHVH Er Elohim) som identifieras i Psaltaren 45:7-8 som den Elohim som smorde Elohi av Israel. Genom att upphöja vår mellannivå elohim, en av Rådet (Ps. 89:7), till samma nivå som Eloah, Gud Fader, så bryter vi mot det första budordet. Detta är Satans synd som gjorde anspråk på att vara El av Elohims Råd (Hes. 28:2).

 

Doktrinen om Treenigheten vilar på en serie falska premisser utformade för att möjliggöra ett paradigmskifte. Dessa är:

Att elohim som Gudomligheten hänför till är två entiteter, men ingen skillnad görs mellan Eloah och den mångfaldiga entiteterna inklusive Rådet och Värden. (Dan. 7:9 ff).

 

·        Att dessa två entiteter (och Anden) är oförmögna att skiljas i realiteten eller i tanken och beskrivs inte på ett korrekt sätt som varelser.

 

·        Att den förinkarnerade existensen hos Kristus inte var som YHVHs Ängel.

 

·        Att Kristus var den ende Guds Son före skapelsen av världen (se Job 1:6; 38:7).

 

·        Att Kristus och Satan var de enda två Morgonstjärnorna (se Job 38:7; Jes. 14:12; Upp. 2:28; 22:16)

 

·        Att Kristus är Gud på samma sätt som Gud är Gud och inte underordnad Gud (Heb. 1:9) sänd av Värdarnas Herre (Sak. 2:10-11). Alltså är han gjord till ett föremål för dyrkan och bön i motsats till Andra Mosebok 34:14 och Matteus 4:10 etc.

 

·        Att Kristus var den ende födde Sonen och inte Den Enfödde Gud och Sonen (monogenes theos & uion) (Joh. 1:18; 3:16; 1 Joh. 4:9; se även Luk. 7:12; 8:42; 9:38; Heb. 11:17 för jämförelse). Han var den förstfödde (proototokos) i hela skapelsen (Kol. 1:15) sedan begynnelsen av Guds skapelse (Upp. 3:14, inte som i NIV).

 

·        Att Kristus hade en existens skiljd från sin inkarnation och därför kunde han ha bett till sig själv som Gud. Ett sådant förslag förnekar på ett effektivt sätt skillnaden mellan Fadern och Sonen och fullständigheten i återuppståndelsen.Det är av antikrist (1 Joh. 2:22; 4:3; 2 Joh. 7).

 

·        Att Kristus och Gud var av samma vilja och att Kristus inte innehavde en separat vilja vilken han underordnade Gud genom beredvillig lydnad strider mot Matteus 21:31; 26:39; Markus 14:36 och Johannes 3:16; 4:34.

 

·        Att den Gudomliga naturen inte tillåter någon förtjänst ej heller förluster genom Kristus. Logiskt så skulle detta förneka uppståndelsen av helgonen så som det förklaras i Första Korinthierbrevet 15, och i de bibliska löftena till de utvalda. Treenigheten försöker påstå att den gudomliga naturen given till de utvalda skiljer sig från det sätt som den delas av Kristus.

 

·        Att den Helige Ande ges ett fast mått i strid med Johannes evangelium 3:34 (RSV) och Romarbrevet 12:6.

 

·        Att Kristus inte kunde ha syndat (från den falska premissen om att den gudomliga naturen inte tillåter någon vinning eller någon förlust snarare än från Allvetandet hos Gud, som kände till att Kristus inte skulle synda).

 

·        Att Kristus hade en gemensam substan med Gud i så motto att han var jämlik och gemensamt evig med Gud i strid mot Filliperbrevet 2:6 och Första Timotheosbrevet 6:16 vilket visar att endast Gud är odödlig. Kristus eviga eller aioonion liv (1 Joh. 1:2) och det för alla varelser, inklusive Kristus, härrör från den entiteten. Både Kristus och de utvalda är av samma ursprung Hebreerbrevet 2:11 (RSV) härrör sina liv och evighet från en beroende lydnad inför Fadern (Joh. 5:19-30) som skapade oss alla (Mal. 2:10-15). Så som Fadern har liv i Sig själv, så gav Han Sonen att ha liv i sig själv (Joh. 5:26), och vi är gemensamma arvingar som blivit förordnade att ha liv i oss själva genom bemyndigade från Gud.

 

·        Att de utvalda inte är Guds Söner på samma sätt som Kristus är en Son av Gud och därför inte gemensamma arvtagare i strid med Romarbrevet 8:17; Galaterbrevet 3:29; Titusbrevet 3:7; Hebreerbrevet 1:14; 6:17; 11:9; Jakobsbrevet 2:5 och Första Petrusbrevet 3:7.

 

·        Att den Högste Guden kom ned i köttet och vandrade bland människorna (härstammande från de bedrägliga tilläggen i Första Timotheosbrevet 3:16 i Codex A. De falska tilläggen togs upp i KJV och manipulerades till statut i NIV). Antagandet att den Högste Gud kom ned i köttet är i strid med Johannes 1:18 (och Joh. 1:14 där det var logos (eller Memra) som blev till kött) och ett antal texter som skiljer Kristus från den Ende Sanne Gud (Eloah eller Theon, vilken är Gud Fader), Jesus Kristus Gud (Joh. 17:3, 20:17; 1 Kor. 8:6; 2 Kor. 1:3) som står i Hans namn (Mik. 5:5).

 

Konceptet om hur Gud är En är missförstått av trinitarer. Shema (2 Mos. 6:4) är för detaljerad för att undersökas här (se uppstatsen Joshua, the Messiah, the Son of God (Nr. 134)). Entiten i Andra Mosebok 6:5 är identifierbar med Gud den Högste, den Gud som smorde Kristus som Elohi för Israel i Psaltaren 45:7. Guds enhet, nödvändig för monoteism, är av en utsträckt ordning som vilar i enigheten under en central vilja i överensstämmelse och andlig samverkan genom Anden och Guds Kraft (1 Kor. 2:4-14) vilken genom Kristus är gentemot Gud (2 Kor. 3:3-4).

 

Treenigheten förnekar den förening som är nödvändig för monoteismen och är därför logiskt sett polyteistisk. Det förekommer eftersom härskarna inte förstår, eftersom de inte är andliga (1 Kor. 2:8,14).

 

Frågor att ställa till trinitarer

Om Gud är en varelse i tre hypostaser, eller personer, som Fadern, Sonen och den Helige Ande, hur är det då möjligt för det följande att ske, som det så uppenbart sker inom den Bibliska berättelsen?

 

·        För Jesus Kristus att motta uppenbarelse från Gud?

 

·        Uppenbarelseboken 1:1 säger att det är Jesus Kristus Uppenbarelse som Gud gav till honom att visa sina tjänare saker som skulle äga rum snart. Och han sände det och beseglade det genom sin ängel till Hans tjänare Johannes.

 

·        För Kristus att sitta på hans Faders tron?

 

·        (Upp. 3:21) Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron.

 

·        För Kristus huvud att vara Gud?

 

·        (1 Kor. 11:3) Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

 

·        För Kristus att ropa ut till Gud?

 

·        (som han gjorde i Matt. 27:46; Mark. 15:34): Min Gud, min Gud, varför har du försakat mig.

 

·        För Kristus att uppstiga till Gud som enligt Johannes 20:17?

 

·        Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud”.

 

·        För alla dem med Guds ande att bli Gudar?

 

·        I Johannes 10:34-36 Jesus sade: “Står det inte i er lag: jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son

 

·        Skriften kan inte upphävas införs här för att visa att vi skall bli till elohim och att vårt öde inte kan brytas, upphävas eller bekämpas. Hur kan Kristus skiljas från andra av Gud som Han själv och sänd in till världen om han är Gud och det inte finns några andra?

 

·        För Kristus att vara skapad av Fadern?

 

·        För honom att vara början (arche – inte härskare som i NIV) av Guds skapelse (Upp. 3:14), bilden av den osynlige Gud, den förstfödda i hela skapelsen (Kol. 1:15).

 

·        Trinitarers försök att påstå att arche och proototokos är titlar för att så undvika de självklara slutsatserna som flödar ut ur dessa texter i jämförelse med Första Timotheosbrevet 6:16 vilken visar att endast Gud är odödlig.

 

·        För en varelse att frambringa sig själv?

·        (Joh. 3:16) Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son.

 

·        För endast Fadern att vara över allting?

 

·        (Ef. 4:6) en är Gud och allas Fader, Han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

 

·        Således förnekar denna text enbart att Fadern är i Sonen och Sonen är i Fadern. Detta ömsesidiga förhållande utsträcks till de utvalda.

 

·        Jesus är Son till den Högste Gud (Mark. 5:7) som är hans Gud och Fadern (Kol. 1:3; 1 Tess. 3:11), varande särskiljd från vår Gud och Fader (2 Tess. 2:16). Att han sade att Gud var hans Fader gjorde honom själv inte jämlik med Gud så som påstods av fariseerna i Johannes 5:18. Alltså är det trinitära påståendet samma lögn som Kristus då anklagades av. Hur är detta så?

 

·        Om det finns tre hypostaser hur kan då de sju Guds andar existera (Upp. 5:6)? Är dessa sju ögon i lammets sju horn inte en separat uppdelning under, eller bemyndigande utsänt under ledning av Kristus som Lammet för att styra jorden?

 

·        Hur kan en varelse offra till sig själv?

 

·        (1 Pet. 1:19) Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod...(21) Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud. Romarbrevet 5:15 säger Om alla dog av en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. Vår tro och vårt hopp är till Gud, inte till Kristus, utan snarare genom Kristus med medel av Anden vilken är Anden av Tro och Sanning.

 

·        Hur kan en varelse be till sig själ och /eller ge något åt sig själv? Som exempel:

 

·        (Luk.. 11:13)...skall då inte Fadern i himlen ge Helig Ande åt dem som ber Honom?

 

·        (Joh. 17:4) Jag har förhärligat Dig här på jorden genom att fullborda det verk som Du har gett mig att utföra..

 

·        (Joh. 17:9) Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som Du har gett mig, eftersom de är Dina.

 

·        (1 Joh. 5:10) eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son.

 

·        Hur kan en varelse vara större än sig själv?

 

·        (Joh. 14:28) Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.

 

·        Hur kan en varelse ha olika uppfattning om vad han vet?

 

·        (Matt. 24:36) Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

 

·        (Upp. 1:1) Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart skall ske.

·        Hur kan en varelse vara medlare med sig själv?

 

·        (1 Tim. 2:5) Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor , människan Jesus Kristus.

 

·        (Gal. 3:20) Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

 

·        (1 Joh. 2:1)...har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig.

 

·        (1 Joh. 2:22) Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den ät antikrist som förnekar Fadern och Sonen.

 

·        Hur kan en varelse vara underordnad sig själv?

 

·        (Joh. 10:18)...Detta har min Fader bestämt för mig.

 

·        Hur kan en varelse förneka sin egen lära?

 

·        (Joh. 7:16) Min lära är inte min, utan Hans som har sänt mig.

 

·        Hur kan en varelse skilja sig i vilja och ändå ha ett element, Kristus, lyda det högre, som är Gud?

 

·        (Matt. 7:21) Inte alla som säger ‘Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelska Faders vilja.

 

·        (Matt. 12:50) Den som gör min himmelska Faders vilja är min bror och syster och mor.

 

·        (Matt. 26:39). Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt, men inte som jag vill, utan som du vill.

 

·        (Mark. 3:35) Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.

 

·        (Joh. 4:34) Min mat är att göra Hans vilja som har sänt mig och att fullborda Hans verk.

·        (1 Tess. 5:18)...och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.

 

·        Hur kan element av den ena varelsen vara underordnade och ändå jämlik och jämbördigt evig och även vara del av en utsträckt struktur, nämligen Kristi kropp utan att samma ställning utsträcks till alla medlemmar av kroppen?

 

·        Hur kan en varelse dyrka sig själv utan att ha allvarliga psykologiska problem?

 

·        Gud är föremålet för dyrkan som fastslås i Jesaja och som upprepas av Kristus i Matteus 15:9

·        Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

 

·        (Luk. 4:8) Det står skrivet: Herren, din Gud skall du tillbe, och endast Honom skall du dyrka.

 

·        (Joh. 4:21-23)...tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe Honom.

 

·        (Ef. 3:14-15) Därför vill jag falla på knä för Fadern [för vår Herre Jesus Kristus], efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har fått sitt namn.

 

·        Hur kan en allvarande varelse i hypostaser komma och gå från sig själv?

 

·        (Joh. 14:28) Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.

 

·        (Joh. 16:27-28) ... och trott att jag kommer från Gud. Jag kommer från Fadern ... Jag lämnar världen igen och går till Fadern.

 

·        På samma sätt, hur kan den vara större än sig själv? Eller hur kan den ses och ändå förneka att någon enda har sett den?

 

·        (Joh. 6:46) Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern.

 

·        (Joh. 5:37) Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört Hans röst eller sett Hans gestalt.

 

·        Hur, då, kan Gud ha form men inte skepnad?

 

·        Hur kan en varelse lyssna till sig själv och vara föremålet för sina egna böner?

 

·        (Joh. 11:41-42)...Fader jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.

 

·        Hur kan en varelse vara maktlös och ändå beroende av sig själv?

 

·        (Joh. 5:19) ... Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör det gör också Sonen.

·        Hur kan det imitera sig själv.

 

·        Hur kan en varelse tillskriva oberoende myndighet till sig själv?

 

·        (Joh. 12:49-50) Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. Och jag vet att hans befallningar ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.

·        Hur kan en varelse vara underkastad sig själv och ändå leverera något till sig själv?

 

·        (1 Kor. 15:28) Men när allting har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allting under honom, så att Gud blir allt, överallt.

 

·        (1 Kor. 15:24) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket år Gud, Fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft.

 

·        På liknande sätt, hur kan en varelse omfördela sin kraft?

 

·        (Joh. 5:30) Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har dömt mig.

 

·        (Joh. 5:19) ... Sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör det gör också Sonen.

 

·        Hur kan Kristus tillskriva Guds Kungarike till Fadern om de är en och samma varelse?

 

·        (Matt. 26:29) Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.

 

·        (Mark. 10:15) Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

 

·        (Luk. 12:32) Var inte rädd, du lilla hjord, er Fader har beslutat att ge er riket.

 

·        Hur kan en jämlik varelse ha någonting tilldelat sig av Fadern för att tilldela detta till sina egna underordnade?

 

·        (Luk. 22:29-30) Och samma kungavärdighet som min Fader har tilldelat mig, tilldelar jag er. Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

 

·        Hur kan de utvalda bli gemensamma arvtagare med Kristus om Kristus redan är Gud och innehavande Gudomligheten genom evigheten? Vad fanns eller finns det att ärva?

 

·        (Rom. 8:17) ... men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar, och Kristi medarvingar, …

 

·        Hur kan en varelse bekänna eller förneka andra för sig själv?

 

·        (Matt. 10:32-33) Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min Fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min Fader i himlen.

 

·        Hur kan en varelse älska eller hata sig själv på något meningsfullt sätt annat än som ett psykologisk tillstånd?

 

·        Johannes 15:23 konstaterar att han som hatar mig hatar också min Fader. Detta är dock inte för att de är en varelse som vi ser i Johannes 5:20: Fadern älskar Sonen, och visar honom allt vad Han själv gör; och ännu större gärningar skall Han visa Honom, så att ni kommer att häpna. Givet detta, hur kan en allsmäktig varelse bli visad något av en annan allsmäktig varelse? Hur, då, given det ovan (och Upp. 1:1), kan Kristus vara allsmäktig?

 

Gud är en ande. Johannes 4:24 konstaterar att Gud är ande, och de som tillber Honom måste tillbe i ande och sanning”. Försöken att göra så att denna text skall läsas Gud är ande och inte Gud är EN ande, är inte stödda av någon enda av översättningarna av texten och eller det sätt på vilken den användes av var och en av de ante-nicenska teologerna och deras översättare. Försöken är att påföra denna ickeindividualitet och ospecifika naturen till Gud. Gud är således utvecklad till en utsträckt allomfattande närvarande struktur. Detta för allt längre bortom treenighet in i processteologi.

 

Gud har en familj som framgår av Efesierbrevet 3:14-16 Därför vill jag falla på knä inför Fadern, efter vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn …

 

Trinitarers försök att göra Kristus och Gud tll en Varelse eller att påstå att Kristus är Gud genom hänförande till de falska texterna som noteras ovan och den felaktiga översättningen av Johannes evangelium 1:1 vilken mer korrekt säger att i begynnelsen var ordet och ordet var med Gud (Theon) och ordet var [en eller vår] God (theos).

 

Referens hänförs till texten i Johannes 2:19 där man håller för att Kristus var Gud eftersom han sade

Förstör detta tempel och jag skall resa det igen inom tre dagar.

 

Förkastandet av påståendet återfinns i samma evangelium, i Johannes 10:18 där Kristus säger om sitt liv att:      

Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min Fader bestämt för mig.

 

Det råder inget tvivel om att Kristus är en underordnad, lydande, lojal tjänare till den Ende Sanne Gud. Han är vår broder och gemensamme arvinge till Guds Kungarike. Vi dyrkar dock inte honom eller hans andliga symboler. Genom hans befallning dyrkar vi Gud.

 

 

 

 

q