Guds Kristna
Kyrkor
[143]
Återuppståndelsen av de Döda [143]
(Edition 2.3 19940927-20000926) Audio
Denna uppsats behandlar den första och den andra uppståndelsen av de döda. Syftet med varje uppståndelse diskuteras samt slutresultatet av processen. Identifieringen av Nephilim och förnekelsen av uppståndelsen för dem undersöks och förklaras. Denna uppsats tar upp förklaringen av människan före Adam och är viktig för alla som försöker förlika Bibeln med de vetenskapliga upptäckterna av detta århundrade.
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright 1994, revised 1995, 1996, 1998, 2000 Wade Cox)
(Tr. 2004 A. Binder)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns
tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Återuppståndelsen
av de Döda [143]
Den Sista Stora Dagen är
en högtid med självberättigande. Det är inte bara Lövhyddehögtiden, det är kulmen. Allting
leder upp till detta. Varje enskild mänsklig händelse, varje enskilt
liv, varje
Herrens Dag vara över processen med Jesus Kristus tusenårsrike och sträcker över till den Sista Stora Dagen eller Domens Dag. Denna dag ör den slutliga processen i återbördandet av planeten till Gud.
Vi måste gå tillbaka till innan den mänskliga historien, innan Adam. Det är nödvändigt att försöka förklara ett svårt begrepp som inte behandlats korrekt. Uppståndelsen av de döda inkluderar inte alla människor som någonsin levt. Inte alla människor kommer att bli återuppståndna. Människor som levt före Adam kommer inte att bli återuppståndna.
I uppsatsen Egyptens fall: Profetian om Faraos Brutna Vapen [036] - Fas Ett Del Två diskuterades konceptet om människans existens innan Adam så som den beskrivs i den bibliska texten. Termen för dessa entiteter var urtidens hjältar. Urtidens hjältar hänför till Nefilim, gudaväsena, eller jättarna i Första Mosebok 6:4. Tillskrivningen av texterna till avkomman av den fallne Värden verkar resultera i att den fallne Värdens avkomma skiljs i återuppståndelseprocessen. Jesaja 26:13-14, förnekar faktiskt återuppståndelsen av Refaim eller Nefelim. Ordet Refaim tolkades som avlidna eller döda.
Jesaja 26:13-14 13 Herre, vår Gud, har vi haft andra härskare än dig? Endast ditt namn vill vi bekänna. 14 De döda får inte liv igen,
skuggorna uppstår inte. Så har du straffat och
förgjort dem och utplånat minnet av dem.
De är inte upptecknade i
Guds minne. De är inte en
Det är klart och tydligt att ‘de skall inte uppstå’.
Ordet för de avlidna här är Refaim (härlett till och förknippat med Nefilim, Guds fallna söners avkomma) och Companion Bible konstaterar att det är ett korrekt namn och inte skall översättas. Refaim hänför till de andra herrarna i vers 13. då det översätts tolkas det alltid som jättar eller döda (Job 26:5; Ps. 88:10). Job 26:5 borde lyda:
Refaim bodde kvar (Heb.: hul) under vattnen (Companion Bible fotn. till vers 5).
Uppenbarelseboken
Refaim kom inte upp. De var kvar under vattnen. Texten talar tydligt om att de inte ens klarar av den andra uppståndelsen.
Jesaja 26:13-14 förnekar uppståndelse för
Refaim trots att alla människor skall återuppstå (from Dan. 12:2; Joh.
Det råder ingen tvekan om att den judiska
tolkningen vid Kristus tid och vid tiden för sammanställandet av det Nya
Testamentet ansåg att den fallne Värden hade begått otukt med den mänskliga
skapelsen i Första Mosebok 6:4 samt även Judasbrevet 6 och det var orsaken som
angavs för kravet på kvinnor att bära längre hår Första Korinthierbrevet 11:10.
Bibeln är skriven på ett enkelt språk för människor som inte
hade vår vetenskapliga kunskap. Men Bibeln menar att
otukt var inblandad. Änglarna uppträdde som människor
och begick otukt. så det verkar som om de
skapade något som i realiteten var genetiskt sämre och därefter avlade in sig
bland kvinnor. Det är troligt att de medvetet försökte förhindra Guds plan. Således var Nefilim där för att stoppa
Förstörelsen av hela mänskligheten i floden var således orsakad på grund av Nefilim och Refaim. De förstördes då eller senare som Anakim (jfr. uppsatsen Nefilim [154]).
Midrash angående floden försöker förklara
det senare utbrottet av Nefilim bland Anakim genom att påstå att Og gömde sig på arkens tak och det är den talmudisk judiska
förklaringen till de senare Nefilim. Man
Frågan som måste ställas är då: Har vi bevis för att människan existerade före Adam? Svaret är Ja! Den andra frågan är: Passar det beviset in i Bibelns
berättelse? Svaret är återigen Ja! Bibelns
vittnesmål är att det fanns jättar på jorden under de dagarna och senare.
Detta koncept är härlett från Första Moseboks uppteckning (1
Mos. 6:4). Ordet som används här är nefilim som är
härlett från att falla. Härav termen den som slås ned.
Detta blir sedan bråkstake eller tyrann (se SHD 5303, jfr.
5307). Samma ord används i Fjärde Mosebok
Bibeln har med avsikt blivit misstolkad som
ett resultat av Augustinus behandling av termen i Första Mosebok 6:4 i Guds
Stad (City of God), Bok XV, kapitel 23, han för fram antagandet att Guds söner,
även benämnda Guds Änglar, var Sets söner. Orsaken till at han gör detta är så
att Kristus kunde komma att bli Guds ende Son, trots det faktum att Bibeln är
helt tydlig från Job att det fanns många Guds söner närvarande vid jordens
skapelse. Trinitarerna var tvungna att göra Kristus till Guds ende Son - så de
skrev om historien. De påstod att
alla dessa Guds söner i Bibeln egentligen inte är Guds andliga söner - de är
alla av Sets härstamning. Så Augustinus försökte förstöra konceptet om att det fanns en mångfald av Guds söner i himlen samt
även att dessa Guds söner hade utgjort den fallne Värden och att de hade begått
otukt. Vad Augustinus inte insåg är att när de började gräva fram uppteckningar
så skulle inte bara Trinitarismen falla, hela
kristendomen drabbades av fördömande av det. Augustinus sådde fröna till den
kristna trons förstörelse i sitt verk Guds Stad och den trinitära doktrin som
han upprättade försvarades ingenstans mer, än i de protestantiska kyrkorna i
Det grundläggande felet
är att anta att skapelsen av Adam var den första humanoida skapelsen. Han var inte den första humanoiden. Samma
instruktion gavs till Adam i Första Mosebok
Kains kommentarer i
Första Mosebok
Vem som helst som möter mig
Och Herren sade till honom att vem som än dödade Kain, skulle drabbas av hämnd sjufalt.
Och Herren uppsatte ett tecken på honom om någon som skulle finna honom skulle försöka dräpa honom.
Därefter uppehöll han sig i landet Nod (Nowd från Nod, exil eller vandrare).
Kain skulle inte ha fruktat sin fader eller sina systrar, men han uppenbarligen räd för en annan skapelse, Nefilim. Det finns ingen annan förklaring. Det fanns människor på jorden vid den tiden. Det är den bibliska förklaringen och varför han hade ett tecken på sin panna. Det var för att identifiera honom, så att folk skulle känna igen honom, folk som levde på jorden, så att de inte skulle döda honom. Nefilim var ett våldsamt folk.
Det är möjligt att termen
exil kommer från detta land eftersom ordet inte är grundroten (se Cox, ibid.). Faktum är att det fanns andra folk från vilka
Kain måste skyddas, och Set hade ännu inte fötts. Än mer viktigt är att
Kain byggde en stad, som han döpte efter sin son Enok
(1 Mos.
En stad per definition rymmer människor. Han upprättade inte en by, utan en stad med murar omkring. Städer hade murar kring sig och samhällen hade inte det. Varför murarna? På grund av Nefilim; de var våldsamma. Kain byggde en muromgärdad stad för att börja lära Nefilim hur man förde krig i stor skala. Med Kain kom intelligensen som Nefilim saknade och han var den naturliga ledaren för Nefilim. Dessa enkla fakta borde ha gjort det tydligt att det fanns andra på jorden vid den tiden. Ändå var folk medvetet emot ett sådant koncept. De förnekade det och förnekade att vi grävde upp dem. Vi har grävt upp kropp efter kropp och kristendomen säger att de inte existerade.
Ingen har undersökt DNAt och publicerat resultaten om dessa humanoider vilka har grävts upp. Kanske är DNAt annorlunda. Då de publicerar det så kommer ni upptäcka att DNAt inte är detsamma som mänskligt DNA. Det kommer att vara en fundamental funktionell skillnad mellan nefilim och skapelsen efter Adam, sådan som inte förhindrar fruktbarhet mellan dem. Men det kommer att vara en skillnad.
Nefilim har nu påträffats i stort antal. Bevisen är nu så överväldigande av att det fanns humanoider på jorden före Adam som påståendena i Första Mosebok har förkastat. Det är inte Första Moseboks fel. Det är de personers fel som förringat biblisk bokstavlighet under det sista århundradet.
Det bästa exemplet som vi
Nyligen funna arkeologiska belägg visar på en mer eller mindre kontinuerlig bosättning av områden så som gravplatserna i Arunka i Murraydalen. Detta område var bebott från omkring år 18 000 f.Kr. fram till för ungefär 5000 år sedan. Likaså visar nyligen gjorde fynd i Murray-Darling sänka på en kontinuerlig bosättning av en ras människor av en längd på över 215 centimeters längd, från omkring år 6000 f.Kr. fram till år 4000 f.Kr. Den man som hittats vid sjön Nitchie var av gigantiska proportioner och hade två tänder utdragna Han hade begravts med tänder som kom från omkring 47 stycken tasmanska vildhundar (numera utdöda på det australiensiska fastlandet) kring sin hals. Han har daterats till kring +/- år 6000 f. Kr. Med andra ord, han daterades till tiden för Adam. Han levde i Australien, jagade, och någon annan begravde honom. Han var en jätte och han levde när Adam levde. Uppenbart fanns tasmanska vildhundar på fastlandet strax innan floden. Floden kanske utrotade dem. Folket i Koweträsket var också från tiden före Adam och hade utsträckta långa huvuden. Deras totala olikhet med de australiensiska aboriginerna har förklarats som ett resultat av huvudbindning. Kanske det - men beläggen för detta saknas. Dessa människor levde efter neandertalaren. De var humanoider mellan neandertalaren och oss, men de var inte besläktade med någondera.
De arkeologiska upptäckterna visar på en osammanhängande bosättning. Lampert, The Great Kartan Mystery, ANU, 1981, är kanske ett väldigt gott exempel på sådan arkeologisk forskning. Lampert följer Jones (1973) i att föreslå att den andra fasen av kolonisation av Australien påbörjades för omkring 20 000 år sedan (sid. 166). De följer av bosättningarna vid Arunka och vad vi könner till från andra platser. Dock finns det inga bevis för att dessa människor var besläktade med aboriginerna och ingen stark DNA-jämförelse finns tillgänglig. Det är författarens uppfattning att de kommer visa sig vara annorlunda på ett funktionellt sätt. Bowdler (1977) antar en maritim ekonomi som förklaring till spridning av verktygsteknik
(Lampert, ibid.). En av faktorerna försvårar insamlandet av bevis är att den låga
havskusten, under Pleistocen perioden, kunde ha bidragit till resor, men den
ligger nu under vatten. Det är därför vi inte har
grävt upp mycket av detta. All deras teknologi och hela deras
civilisation var under Pleistocene tid rakt ut från den nu existerande
kustlinjen. Kustlinjen under Pleistocene tid var ett
stort antal kilometer vidare ut mot kontinentalsockeln. Alla lämningar
av dessa människor, och bevis för vad de gjorde, finns
där ute under vattnet och vi
Bevisen pekar mot att nefilim nu är utrotade och att samtliga humanoider på den här planeten är ättlingar till samma mänskliga grupp som är upptecknad som ättlingar till Adam. Ju mer noggrann forskningen är, desto mer troligt är det att det kommer visa detta faktum. Således motbevisar inte de olika bosättningarna i Jeriko över 9000 år Första Mosebok - de visar bara på hållbarheten i konceptet om nefilim. Förklaringarna till vilka de är och hur de kom att bli finns upptecknade i Cox (ibid., kap. 4). Mycket mer arbete längs denna linje behöver ske. Hållningen är att numera är hela mänskligheten kommen från en och samma arvslinje, och att alla kommer att möta en uppståndelse. Det är det grundläggande. Det har blivit så att alla möter en uppståndelse.
Nefilim utrotades i floden. Det var syftet med floden och Enok var den process genom vilken den civilisationen dömdes och Noa var det instrument genom vilket den förstördes och frälstes. Men Enok var det mått gentemot vilket de dömdes.
Återuppståndelserna diskuteras i Jesaja 26:13-14 och följer vidare inom den tidsram som finns utstakad i Jesaja 26:15-18.
Jesaja 26:15-18 15 Herre, åter och åter
har du gjort mäktiga gärningar för ditt folk. [---] 16 [---]
17 Som en kvinna som skall föda och krystar och skriker av smärta, så lät du
oss bli, o Herre. 18 Vi var havande, vi
krystade, men vi födde vind. Vi har ingen hjälp för
landet. [---] (den svenska texten från Bibel 2000 skiljer sig avsevärt från den
engelska översättning som Cox använder sig av i sin framställan, som i svensk
översättning lyder som följer: 15 Du har utökat
nationen, O Herre, Du har utökat nationen: Du är ärad: Du har förflyttat den
långt till jordens alla ändar. 16 Herre, i svårmod har de uppsökt Dig, de öste
ut en bön då Din bestraffning var över dem. 17 Liksom en kvinna med barn som
dras närmare tiden för födseln, är i smärta, och skriker ut sin smärta; så har
vi varit i Din åsyn O Herre. 18 Vi har varit med barn, vi har varit i smärta,
vi har som det var fött fram vind; vi har inte utverkat någon frälsning på
jorden; ej heller har de invånarna på jorden som fallit. i min översättning,
övers. anm.)
Detta är
Draken sprutade ut vatten
som en flod från sin mun efter kvinnan. Hela den
andliga handlingen eller kraften hos ormen sprutades ut eller utgick i
förstörelsen av kvinnan. Detta var dock inte tillräckligt för att förstöra de
utvalda. Den kvinnan var både
Jesaja 26:19-21 19 Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den falla över skuggornas land. 20 Mitt folk, gå in i era kamrar och stäng dörren om er. Göm er en kort stund, tills vreden har dragit förbi. 21 Ty Herren drar ut från sin boning för att straffa jordens folk för deras synd, och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta.
Vi går från att refaim inte skulle ha en uppståndelse till att tala om uppståndelsen i vers 19. Så det görs en skillnad mellan refaim och ättlingarna till de som är Guds skapelse.
Tidsperioden för profetian är således över
den tiden som kallas de ofrälses tid och som spänner över en enorm
Så dessa människor
inträder i kamrarna och de blir Guds Tempel. Dessa texter har ett internt samband med Uppenbarelseboken 7:3 där
jorden och haven inte skulle skadas förrän Herrens tjänare var förseglade.
Dessa förseglades för
Doktrinen om själen är en annan lömsk trinitär doktrin som försöker underminera detta koncept. Dödens tillstånd är tystnad (Ps. 115:17) och mörker (Ps. 143:3). Det finns ingen evigt existerande själ. Samma öde kommer till alla människor (Eccl. 9:3). De döda vet ingenting (Eccl. 9:5). Så doktrinen om själen så som den ses av den allmänna krsitendomen, kommer att vara en verkligt tråkig tillvaro om det är tystnad, mörker, inget som ses och inget att veta. Det är de dödas existens. De väntar på Herren.
Vissa sedan gammalt döda har ingen uppståndelse (Jes. 26:14). Detta undersöks ovan.
De döda av helgonen kallas för sovande
eller de som fallit i sömn (se Matt.
Gud gör underverk för de döda och de döda
reser sig upp för att prisa Honom (Ps. 88:10a), men refaim reser sig inte. Hans fasta kärlek förklaras från graven (Ps. 88:11) då de
döda är uppståndna. Job vet att hans frälsare lever (Job
Kristus reste de döda så att vi kunde veta att han är Messias (Matt. 11:4-5).
Lasarus var ett exempel
på hans kraft (Joh.
Det förstods att inte alla av oss skulle
sova, men att vi alla skulle bli förändrade vid den
sista hornstöten (1 Kor.
Från uppståndelsen så
skall det tusenåriga helgonens styre inledas. Helgonen kommer att styra nationerna med en stav av järn (Upp.
I uppståndelsen kommer
det inte att ske något bröllop (Matt.
Det är viktigt att vi förstår att endast de rättfärdiga deltar i den första uppståndelsen. Rättfärdighet och rättvisa är samma ord på hebreiska (tsedek). De uppfattas som samma sak. Således utesluter den icke ångerfulla förvridningen av rättfärdigheten de utvalda från den första uppståndelsen.
Mänskligheten är underställd ett system av träning i rättfärdighet. Det är Guds önskan att inget kött skall förgås, utan att alla skall nå ånger och bot (2 Pet. 3:9). Om Gud tog tillbaka Hans ande, då skulle allt kött förgås tillsammans och människan skulle återvända till stoft (Job 34:15) – Således skulle själen vara ickeexisterande.
Hela mänskligheten som
inte reses upp vid den första uppståndelsen, vilket är en bättre uppståndelse
(Heb.
Allt eftersom människor där, om de inte är koverterade, så överförs de.
Det finns tre ord
i det Nya Testamentet vilka översätts med hell (det engelska ordet för helvete,
övers. anm.). Dessa är SGD 86, hades, vilket
Det tredje är SGD 5020 tartaros, vilket är den avgrund dit änglarna förvisades efter upproret.
Evigt straff (kolasin, en
straffpåföljd) som det refereras till i Matteus evangelium 25:46 står i strid
med evigt liv. Det är helt
enkelt döden. Känslan av straff, så som i timoria i
Hebreerbrevet
Millenniet finns
döe så att vi
Uppenbarelseboken 20:1-4 1Och jag såg
en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i
handen. 2Och han grep draken, ormen
från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 3och
kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han
inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått.
Alla dessa människor var
antingen dödade eller förföljda, satta under en ordning som tvingar dem att
motstå. Det finns ingen
frånvaro av förföljelse.
Uppenbarelseboken 20:5-10 5 De andra
döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är
den första uppståndelsen. 6 Salig och helig den som
får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har
den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara
kungar med honom i tusen år. 7 Och när de tusen åren har gått skall
Satan släppas lös
Dessa skall inte dö i så mått att de är
dömda nu. Resten av världen döms inte nu. Så dessa som
skall bli uppresta i den första återuppståndelsen döms nu. Ni
går igenom samma process av mätning och korrigering. Därefter följer ni genom ordningen i Templet, jubileumssystemet vid var
sjunde år, går igenom samma cykel fram till ni har bringats upp till en
position där Gud
Uppenbarelseboken 20:11-13 11Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. 12Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
Så varje man och kvinna ger en beskrivning av vad de gör inför Gud. Dessa människor ges sedan ånger. De kommer helt enkelt att gå igenom vad de gjorde. Många kommer att argumentera och många kommer försöka rättfärdiga sin ställning i hur de hade rätt. Det riktiga problemet kommer att vara att ta itu med deras inställning. En besynnerlig aspekt av Uppenbarelseboken 20:11-13 är att den har använts som stöd för konceptet om en tredje uppståndelse. Faktumet med uppståndelsen av de döda i haven stöder inte en sådan teori. Istället ger det motsatsen. Referensen till havet och till döda och hades visar att termen hades refererar till de jordiska gravarna i motsats till gravarna i vattnen (se uppsatsen Felaktigheten med den Tredje Uppståndelsen [166]).
Det finns ingen
annan uppståndelse eller bestraffning efter den andra eller allmänna
uppståndelsen. Den ångerfulla kommer att ges evigt liv med
helgonen från den första uppståndelsen och de som inte är ångerfulla kommer
helt enkelt att dö och deras kroppar kommer att brännas. Efter detta så
kommer tillstånden hos de döda och gravarna eller hades att tas
bort (Upp.
Så djävulen, ondska, död och gravar är koncept - de är inte människor. Varelsen Lucifer var en gång fullkomlig och kommer så att vara igen. Koncepten är aspekter av existens och de kastas alla in i sjön av eld. De förgås. Så ni kastar inte individer in i sjön av eld. Odjuret är ett styressätt, och det är inte den falske profeten, utan den falska profetian som kastas in i sjön av eld. Alla dessa koncept - odjurets styresordning, demokrati så som den utförs, politiska partier och strukturer, ondska under den demoniska Värden - de kastas alla in i sjön av eld. De förgås som koncept och ingen - inte Satan, inte heller den demoniska Värden i något av deras element, inte något levande ting - går till evig plåga. Det finns ingen individ som någonsin förföljts av Gud, inte heller av den himmelska Värden inte heller av den mänskliga värden. Gud är ingen sadist. Han är en Gud av nåd och rättvisa och han tillåter bara saker att dö. Den demoniska Värden kommer att tas bort och reduceras i den andra uppståndelsen till mänskliga varelser. De kommer därefter att behandlas och de kommer då tillåtas att dö och brännas eller så kommer de att ångra sig och de flesta av dem kommer att ångra sig (jfr. uppsatsen Domen av Demonerna [080]). Det är troligt att inte en enda person eller ande i hela Guds skapelse kommer att förgås, för det är inte Guds vilja att vi skall förgås. Satan kommer att ges ånger och varje människa kommer att ges ånger och bot och vi kommer att övertala dem alla.
De onda som lever vid Messias återkomst kommer att dödas (Mal. 4:3) och förpassas till den andra uppståndelsen.
Detta var straffet som lades på
Frågan om
uppståndelse är således utvecklad från processen om förstörelsen av Satan och
hans system. Skapelsen av de humanoider som föregick Adam var
q