Guds Kristna Kyrkor
[102]
Jag Törstar [102]
(Edition 1.0 20000416-20000418)
Audio
De sista ord
som uttalades av Kristus vid hans död har en profetisk betydelse och relaterar
till hela strukturen hos Lagen för Offret och inlösandet av synd och försoning
för Gud som förutsades i Psaltaren och andra vittnesmål.
Christian
Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ã 2000 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt
förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens
namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter
skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas
i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Jag Törstar [102]
Aposteln Johannes
upptecknar de sista orden som uttalades av Messias före hans död på pålen
(eller stauros) vid hans korsfästelse.
Han var ett
ögonvittne. Det fanns sju uttalanden från korset. Matteus evangelium 27:46 och
Markus evangelium 15:34 upptecknar ett uttalande.
Matteus evangelium
27:46 Vid
nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli,
Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du
övergivit mig?).
Lukas evangelium
upptecknar tre uttalanden i Lukas evangelium 23: 34, 43, 46.
Lukas
evangelium 23:34 Jesus sade: ”Fader, förlåt
dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om
dem.
Lukas evangelium
Luke 23:43 korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till
vänster.
Lukas evangelium
23:46 Och
Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina
händer lämnar jag min
ande.” När han sagt detta
slutade han att andas.
Johannes evangelium upptecknar även tre i 19:26, 27, 28 and 30.
Johannes evangelium 19:26-30 26När Jesus såg sin
mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” 27Sedan sade han till lärjungen:
”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 28Jesus visste
att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han:
”Jag är törstig.” 29Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte
därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den
till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är
fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Det är tydligt
från Lukas evangelium 23:44 att löftet till lagbrytaren var före mörkret.
Orden i Psaltaren 22:1 yttrades vid början eller under de timmarnars väg till mörkret (jfr. Bullinger, Companion Bible, not till Johannes
19:30).
Bullinger anser
det som troligt att Kristus skulle ha reciterat hela Psaltaren 22 som ett
vittnesbörd inför översteprästen som var närvarande (Mark. 15:31 och Luk.
23:35). I och med sin död blev han ett vittne gentemot dessa präster och det
korrupta system de hade tillåtet stiga fram. Efter detta tillfälle och framåt
hamnade de under Jonahs tecken och sattes under begränsning av ånger eller
förstörelse. Vid 1 Abib eller Nisan år 70 e. Kr., precis fyrtio år senare, vid
begynnelsen av den första månaden och det nya året, omringades Jerusalem av den romerska armén. Tempelordninge
och dess prästerskap gavs fyrtio år för att ångra sig, på en år för en dag bas
given åt Nineve, och de ångrade sig inte och blev förstörda (se uppsatsen Jonahs Tecken och Historien om Templets
Återuppbyggnad [013]).
Psaltaren 22 är
Den Lidandes Psalm som omtalar den Lidande samt även den ära som skall följa.
Psaltaren 22:1-31
1 För körledaren. En
psalm av David. 2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar
förtvivlat, men du är långt borta. 3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar
inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. 4 Dock är du den Helige, till
din tron stiger Israels lovsång. 5 På dig förtröstade våra fäder, de litade
på dig, och du kom dem till hjälp. 6 De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig. 7 Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar. 8 Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler
och skakar på huvudet: 9 ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren
gripa in och rädda honom – han är ju älskad av Herren.” 10 Du hjälpte mig
ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. 11 Från
min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit
min Gud. 12 Dröj inte långt borta, jag är i nöd,moch ingen finns som hjälper
mig. 13 Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan.
14 De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon. 15 Jag rinner bort
likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst. 16 Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar
vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. 17 Hundar samlas runt mig, jag omringas
av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, 18 jag kan räkna
varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, 19 de delar mina plagg
emellan sig, de kastar lott om mina kläder. 20 Men du, Herre, dröj inte långt
borta, du min styrka, skynda till min hjälp! 21 Rädda mig undan svärdet, mitt
liv ur hundarnas våld! 22 Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens
horn! 23 Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall
jag prisa dig. 24 Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt! 25 Ty han föraktade inte den svage och vände
inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om
hjälp. 26 Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem
som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. 27 De betryckta får
äta och bli mätta,
ty han grep in.
I texten vid
Johannes evangelium 19:23-24 ser vi en annan och slutgiltig bli uppfylld. Soldaterna
delade på på hans klädnader och drog lott om hans dräkt eller kappa som det
hade profeterats (Ps. 22:18). Detta är den slutgiltiga delen av profetian och
ägde troligen rum efter hans reciterande av Psaltaren 22. Men Gud gömde inte
sitt ansikte för honom, inte heller försakade Han honom så som Psaltaren
konstaterar (Ps. 22:24).
Efter att ha
räckt sin moder till omsorgen hos den närvarande lärjungen som omedelbart toc
henne i sin vård, fortsatte Kristus till att slutföra Skriften och profetian
genom att yttra orden Jag Törstar. De fyllde då en svamp med vinäger vilken de
satte på en Hyssop och satte till hans mun. Då Jesus tog emot vinägern så sade
han Det är fullbordat (teleõ). Detta har betydelsen hos innebörden att alla
ting som nödvändigtvis måste ske var fullbordade, eftersom Skriften kan inte
brytas (Joh. 10:34-35). Han böjde då sitt huvud vilket visar att det hade varit
upprätt fram till denna tidpunkt och gav upp eller befriade (paradidõmi) sin
ande eller pneuma.
Matteus säger
sände fram sin ande (Mat. 27:50).
Den enda Skrift
som fortfarande var tvungen att uppfyllas kunde inte äga rum förrän han var
redo och hade frambringat sin ande. Detta
var den 14 Nisan år 30 e. Kr. Den inföll på en onsdag. Under inget år då Kristus kunde ha dödats i
enlighet med Bibelns uppteckningar, så inföll den 14 Abib eller Nisan på en
fredag (se uppsatsen Tidpunkten för
Korsfästelsen och Uppståndelsen [159]). En fredagskorsfästelse är en
del av det hedniska påsksystemet och dyrkan av
Baal_Istar eller Easter, modergudinnesystemet dyrkat under prästerna för Attis
i väst eller för Adonis i öst (se uppsatsen Ursprungen för jul och Påsk (Nr.
235)). Det har även
relationer till systemet med den Gyllene Kalven (se uppsatsen Den Gyllene Kalven [222]). Systemen har
även relation till filistéerna och dyrkan av Derketo och Dagon, varifrån
symbolerna om fisken och duvan kommer in i dyrkan (se uppsatsen David och Goliath [126] och Piñata [276]).
Torsdagen var år
30 e. Kr. eh Hög Dag som varande den första Heliga Dagen av det Osyrade Brödets
Högtid. Den natten som Herrens Påsk skulle ätas (se uppsatsen Herrens Påsk [098]).
Dagen får inte
besudlas och människor får inte förorenas av att röra de döda kropparna under
Lagen. Alltså var de tvungna att försäkra sig om att de var döda inom den
tillåtna tiden. Benen av de första två korsfästa med honom bröts men när de kom
till Kristus såg de att han redan var död och de bröt inte hans ben utan en
soldat stack honom i sidan och blod och vatten trängde ut.
Detta skedde för
att uppfylla Skriften angående hans död. För det första att inget ben skulle
brytas i honom (jfr. Ps. 34:20). Den andra Skriften sade De skall se på honom
som de stuckit, vilket kommer från Sakarja 12:10. Detta har implikationer för
Messias släktskap (se uppsatsen Messias Genealogi (Nr. 119)). Profetian har
även implikationer angående vem Messias var samt även ödet för de utvalda i att
bli till elohim (Sak. 12:8; se uppsatsen De
Utvalda som Elohim [001]).
Han togs sedan
bort av Josef av Arimatea, som hade blivit till en hemlig lärjunge till
Messias. Josef bad Pilatus om hans kropp och gavs densamma. Tillsammans med
lärjungen Nikodemus som hade femtio kilo av balsameringsörter, tog de honom att
bli begraven i Josefs egen grav vilken var ny. Detta faktum var även viktigt
angående hans renhet som offer. För att förstå texterna och offren kan nu se
till Psaltaren och dess profetia. Psaltaren 22 relaterade till Kristus som
Syndaoffret.
I Psaltaren 40 ser
vi Kristus som det Hela Brännoffret.
Psalm 40:1-18 1 För körledaren. Av
David, en psalm. 2 Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop. 3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han
ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. 4 Han lade en ny sång i
min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit
till Herren. 5 Lycklig den som litar fast på Herren och inte vänder sig till de
trotsiga och dem som avfaller till lögnens makter. 6 Stora är de ting du har
gjort, dina under, Herre, min Gud, och dina planer med oss. Ingen kan mäta sig
med dig. Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler än jag kan räkna. 7
Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer
och syndoffer begär du inte, 8 därför
säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. 9 Gärna gör jag din
vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta. 10 Jag bär bud om din trofasta
hjälp till den stora tempelskaran. Jag håller inte tillbaka mina ord, det vet
du, Herre. 11 Jag tiger inte om din hjälp, att du är trofast och räddar
förkunnar jag. Jag döljer inte din godhet och trohet för den stora
tempelskaran. 12 Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din
godhet och din trohet skall alltid bevara mig. 13 Jag hotas från alla håll av
olyckor utan tal. Mina synder har hunnit upp mig, jag förmår inte se dem. De är
fler än håren på mitt huvud, och modet sviker mig. 14 Jag ber dig, Herre,
befria mig! Herre, skynda till min hjälp! 15 Skam och smälek må drabba alla som
vill beröva mig livet. Låt dem vika tillbaka med vanära, de som vill mig ont.
16 Må de rysa av skam, de som nu skrattar hånfullt åt mig. 17 Men alla som
kommer till dig skall jubla av glädje över dig. De som längtar efter din hjälp
skall alltid säga: ”Herren är stor.” 18 Jag är betryckt och fattig. Herre,
skynda till mig! Min hjälp och min räddare är du. Min Gud, dröj inte!
I Psaltaren 69
ser vi Kristus som förrådelseoffret (Detta är även Bullingers åsikt jfr. not
till Ps. 69:1).
Psaltaren 69:1-36 1 För körledaren. Av
David. 2 Rädda mig, Gud! Vattnet når mig till halsen. 3 Jag har sjunkit ner i
bottenlös dy och har inget fotfäste. Jag har kommit ut på djupt vatten,
strömmen vill dra ner mig. 4 Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina
ögon värker, jag har väntat länge på min Gud. 5 Flera än håren på
mitt huvud är de som hatar mig utan grund. Många är de som vill förgöra mig,
som är mina fiender utan skäl. Jag tvingas lämna tillbaka det som jag aldrig
stulit. 6 Du känner min dårskap, Gud, min skuld är inte dold för dig. 7 Låt mig
inte dra skam över dem som hoppas på dig, Herre Gud Sebaot. Låt mig inte dra
vanära över dem som söker sig till dig, du Israels Gud.8 Det är ju för din
skull man hånar mig och mitt ansikte rodnar av skam. 9 Jag har blivit en
utstött bland mina bröder, en främling för min moders barn. 10 Lidelsen för
ditt hus har förtärt mig, jag smädas av dem som smädar dig.
Psaltaren 69:10
refererar till Johannes evangelium 15:25.
Johannes evangelium
15:25 25Men ordet som står
skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat
mig utan grund.
Psaltaren 69:11
fortsätter:
11 Jag grät och fastade, då blev jag hånad. 12 Jag klädde mig i säckväv,
då blev jag en visa för dem.13 De sladdrar om mig i stadsporten, drinkare
sjunger om mig. 14 Jag kommer till dig med min bön, må stunden vara den rätta.
Svara mig, Gud, i din stora godhet, ge mig din trofasta hjälp. 15 Rädda mig
från att sjunka i dyn, låt mig bli räddad från dem som hatar mig och från det
djupa vattnet. 16 Låt inte strömmen dra ner mig och djupet uppsluka mig, låt
inte graven sluta sitt gap om mig. 17 Svara mig, Herre, i din trofasta godhet,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. 18 Dölj inte ditt ansikte för din
tjänare, jag är i nöd, skynda dig att svara. 19 Kom till mig och gör mig fri,
befria mig från mina fiender. 20 Du vet hur jag blir smädad, hur jag lider hån
och skam, du ser ju alla mina ovänner. 21 Deras hån har krossat mig, mitt
hjärta finner ingen bot. Jag hoppades på medkänsla, men förgäves, på någon som
ville trösta mig, men ingen fanns. 22 De förgiftade min mat, i min törst fick
jag ättika att dricka. 23 Må deras bord bli en fälla för dem och deras
offermåltid en snara. 24 Må det mörkna för deras ögon så att de inte kan se.
Låt deras lemmar mista sin stadga. 25 Ös ut din vrede över dem, låt din
glödande harm hinna upp dem. 26 Må deras läger bli öde och ingen mer bo i deras
tält. 27 De förföljer ju den du har slagit, ökar plågan för den du har sargat.
28 Lägg fram brott efter brott, låt dem aldrig bli friade. 29 Må de strykas ur
de levandes bok och inte stå skrivna bland de rättfärdiga. 30 Men jag är
betryckt och plågad, rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet. 31 Jag vill prisa
Guds namn med sång och tacka och lova honom. 32 Det behagar Herren mer än
tjurar, offerdjur med horn och klövar. 33 De betryckta skall se det och
glädjas, ni som söker er till Gud skall få nytt mod, 34 ty Herren lyssnar till
de fattiga och föraktar inte de fångna. 35 Himlen och jorden skall prisa honom,
haven och allt som rör sig i dem. 36 Gud skall rädda Sion och bygga upp Juda
städer.Där skall de bo, de skall äga landet. 37 Det skall gå i arv till hans
tjänares barn, de som älskar hans namn skall bo där.
Psaltaren 69:15-21
anses av Bullinger relatera till Getsemane i Matteus evangelium 26:36-45.
Matteus 26:36-45 36 Sedan gick Jesus med
dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här,
medan jag går dit bort och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda
söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38 och han sade till dem: ”Min själ är
bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.” 39 Han gick lite längre
bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig,
om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.” 40 Han gick
tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni
orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41Vaka, och be att ni
inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.” 42 Sedan gick han
bort och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägaren inte kan gå förbi mig
utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” 43 När han kom tillbaka fann
han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem
och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan kom han
tillbaka till lärjungarna och sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er. Men nu
är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas
händer.
Psaltaren 69:21
refererar till korsfästelsen (Matt. 27:34-48; Joh. 19:29). Det är profetian som
han måste fullborda före sin död som Messias genom att dricka vinäger. Den
handlingen och att ha blivit erbjuden galla tidigare bringar fördömelsen över
Judah. De är övergivna som nation till den andra uppståndelsen. De inträder
rangen som utvalda endast som individer. De hade inte behövt göra detta.
Psaltaren 69:25
refererar till Judas i Apostlagärningarna 1:20 som det citeras där. Det är här
tillfället är i termer av de tolv apostlarna. Det finns en apostel i med ansvar
för och representerande var och en av stammarna som finns inblandade. Judas
symboliserade förrådandet av Judah, av Messias som Förbundets Budbärare som
befriade dem från slaveriet i Andra Mosebok. Han var av Judah stam och Betlehem
Efratas klan. Det är mer än bara en referens till Judas när det sätts samman
här. Psaltaren 69:22-28 anser Bullinger refererar till Romarbrevet 11:9,10.
Detta citat följer från det i Romarbrevet 11:8 refererande tillbaka till Jesaja
29:10. Det råder ingen tvekan om att dessa profetior relaterar till bristen hos
Juda som en nation att ta emot den Helige Ande vid den tiden och deras
traditioner blev en komplett snara för dem.
Varje lag som
skulle ha funnits för deras välfärd hade blivit en fälla för dem. Efter att
Templet förstördes så förstörde Judah och Levi kalendern genom uppskjutningar
och gjorde matlagarna till en bisarr fars till dags dato. De varken ser eller
hör eller förstår och på så sätt vänder om för att bli frälsta. De hade ingen
arvedel och deras boplatser var öde i tusen år. Men Gud skall rädda Sion och
skall bygga Judahs städer. I de sista dagarna skall de upprättas och den Helige
Ande skall falla över dem genom Messias som de dödade och som skall återvända
till de som träget väntat honom. Dessa är de som höll Guds bud och
vittnesbörden och tron på Jesus Kristus eller Joshua Messias (Upp. 12:17:
14:12).
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning
q