Guds Kristna Kyrkor
[255]
Lagen och det tredje budordet [255]
(Edition 2 19981006-20050718)
Det är skrivet:
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. Det Tredje Budordet innehåller
hela begreppet om Guds makt och överhöghet i Hans Lags Ordning. Detta budord
behandlar inte enbart det profana användandet av Hans namn i enkelt tal men tar
också upp hela den allmänna och religiösa lagordningen och kalendern fastslås
och dess funktioner förklaras inom den ordningen. Att ge sken av att handla för
Guds räkning under ett annat trossystem är också ett brott mot detta budord.
Christian Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ã 1998, 1999, 2005 Wade Cox and Dave Treat)
(uppdaterat från en tidigare uppsats av Ervin
Yarnell år 1998)
(Övers. 2003, 2007)
Detta
manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin
helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt
upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på
mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom
kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org and http://www.ccg.org
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Det är skrivet:
Andra Mosebok 20:7
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Femte Mosebok 5:11
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Gud som källa
för all makt och myndighet
Guds namn i
singular form är Eloah. Han är källan och ursprunget för all kraft och
myndighet och Han är föremålet för dyrkan i Templet.
Esra 4:17-7:26
Han utsträcker
sig till att tillbliva allt i allt. Den himmelska värden blev elohim med Eloah
vid deras skapelse precis som vi kommer att bli elohim. Dock är Eloah en enda
Gud.
Femte Mosebok 6:4-5 4 Hör, Israel! Herren är vår Gud,
Herren är en. 5 Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela
din själ och med all din kraft.
Andra Mosebok
3:14 visar oss att Gud blir till någonting. Han säger här 'Jag skall vara vad
Jag skall bli till' ('eyeh 'asher 'eyeh jfr. Oxford Annotated RSV och
Bullinger, Companion Bible n. till vers). Gud blir allt i allt.
All form av
utövande av makt under Guds riktlinjer görs i Hans namn som Värdarnas Yahovah.
Därför kallas varje varelse som agerar för Hans räkning, vid Hans namn Yahovah
och de bär Hans myndighet på samma sätt som en individ som bar en kungs ring
bar den kungens myndighet.( (jfr uppsatsen YHVHs
ängel [024]; 1 Mos. Kap. 18 and 19)
Användandet av
Guds namn i maktutövning
Gud vägleder och
lär oss Hans mildhet gör oss fullständiga och vi får skydd av Hans frälsning.
Han är vår borg och vår förlösare. (jfr 2 Sam 22:32-35; Ps 18:34; 144:1) All
makt är Guds och de krafter som finns
till är instiftade av Gud (Rom. 13:1, 2, 7).
Likväl måste vi
föredra att lyda Gud framför att lyda människor (Apg 5:29). Vedergällning och
gottgörelse tillhör Honom (5Mos 32:35; Ps 94:1; Heb 10:30; Rom 12:19).
Femte Mosebok 10:20
Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla
dig till, och vid hans namn skall du svära.
Missbruk av
Guds namn så som överhöghet
Tredje Mosebok 19:12
Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren.
All
myndighet är förpliktigad att verka från, och att genomföra alla frågor inom
Guds Lag. Alla religiösa system som säger sig verka för Bibeln och som påverkar
eller förändrar lagens ordning, tar den Sanne Guds namn i missbruk och bryter
Hans Lag under det tredje budet.
Om
de predikar i strid till Guds ord då tar de Hans namn utan orsak och utan Hans
myndighet och det är därför ett missbruk.
Det är ett brott
mot Guds Lag och detta budord att tsälla upp en lagordning som inte står i
överensstämmelse med Bibeln och dess förordningar.
En sådan
lagordning som bryter mot budordet förvrider sålunda hela Guds Lag. Det är inte
möjligt att verkställa delar av lagen och avvisa andra delar.
Falska
Högtider
Det är inte
möjligt att hävda dyrkan av den Levande Guden i Jesus Kristus namn, och avvisa
Sabbaterna och Högtiderna, och verkställa den hedniska ordningen av dyrkan och
solkulterna. Sålunda är dyrkan av söndagarna, och införandet av jul och
påskfirandet, inte bara ett brott mot det fjärde budordet, utan också ett brott
mot det tredje budordet och lagen i sin helhet.
Gud säger att Han
hatar deras högtider och Sabbater (Jes. 1:11-20) på grund av denna falskhet.
En falsk Sabbat
är inte bara dyrkan på en annan än den av Gud angivna dagen, så som till
exempel söndag. Det är en dyrkan av Gud i fåfänga, genom orätt, ondo och
falskhet. Gud hatar dessa falska och avgudadyrkande präster. Dessa präster är
de, klädda i svarta rockar, som tjänar Baal och solkulterna (jfr 2 Kung 23:5;
Hos 10:5; Sef. 1:4).
Vi förklaras att
vi inte skall missbruka Guds namn, eller svära vid Hans namn i falsk
vittnesbörd.
Gud Har talat.
Andra Mosebok 20:7
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Tredje Mosebok 19:12
Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren.
Psaltaren 99:2-3 2
Herren är stor i Sion och upphöjd över alla folk. 3 De prisar ditt namn, det
stora och fruktade. Helig är han.
Psaltaren 111:9 Han
befriade sitt folk, slöt för evigt sitt förbund. Heligt är hans namn och värt
att frukta.
Jeremia. 14:9 Du
finns ju mitt ibland oss, Herre, och ditt namn är utropat över oss.
Skriften berättar
för oss att Gud aldrig har varit sedd och att ingen har hört hans röst. Vem är
då denne Gud som bara känns genom hans namn?
Joh 1:18a Ingen har
någonsin sett Gud.
Andra Mosebok 33:20
Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig
och leva.”
Joh 5:37 Och Fadern
som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst
eller sett hans gestalt,
Kristus
identifierar här Fadern som denne Gud som aldrig har varit sedd, varken till
skepnad eller form och Hans röst har aldrig blivit hörd.
Paulus skrifter i
Nya Testamentet hänför till den 'osynlige' Guden.
Kolosserbrevet 1:15
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen,
Första
Timotheosbrevet 1:17 Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden —
hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen.
Hebreerbrevet 11:27
I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför
att han liksom såg den Osynlige.
Denne Gud som
ingen har skådat har ett namn. Guds namn avslöjar vem Gud är. Guds namn är Eloah, eller Värdarnas
Yahovah. Vid vissa tillfällen anges Guds namn felaktigt vara Jehovah eller Yahweh.
Hur kan Guds namn
brukas på ett felaktigt sätt?
Youngs Analytical
Concordance ger flera betydelser till ord som kan ledas till 'missbruka'
('vain' i Wade Coxs text. Övers anm.) dessa är:
·
Tomhet
(fåfänga hos Cox, övers. anm.). Detta ord härleds här från hebreiskans ord
'hebel' (se Jer. 10:3)
·
Tomt (Fritt,
gratis, för inget, hos Cox, övers. anm.). Av det hebreiska ordet 'chinnam' (se
Hes. 6:10)
·
Lögnaktig,
fåne (Ihålig hos Cox, övers. anm.) av hebreiskans 'nabab' (Job 11:11, 12)
·
Gagnlös,
intet (Tom, innehållslös hos Cox, övers. anm.) av hebreiskans 'rig' (Ps 2:1,
Jer 51:58)
·
Dumhet, (Falskhet
eller lögn hos Cox, övers. anm.) av hebreiskans 'sheqer' (2 Mos. 5:9)
·
Öde och tom
(Förstöra eller föröda hos Cox, övers. anm.) av hebreiskan 'tohu' (Jes 45:18;
jfr 1 Mos 1:2; Jer 4:23)
·
Onyttigt och
oanvändbart av grekiskans 'mataios'
Alla dessa ord
översätts med order 'vain' på engelska. Vi ser från skrifterna att vart och ett
av dessa ord har en särskild betydelse. Ordet missbruka i tredje budordet
('vain' i engelskspråkiga biblar. Övers. anm.) kommer av ett annat hebreiskt
ord. Detta hebreiska ord är 'shav' eller 'shawy'. Dett ord har också betydelsen
falskhet, och härifrån alltså också fåfänga (engelskans 'vanity' till 'vain'
övers. anm.).
I Strongs Hebrew
Dictionary (SHD) 7723, betyder 'shawy' ödeläggelse, ondska, förstörelse,
avgudadyrkan, oanvändbarhet, i onödan, falskeligen.
När vi tittar på
det tredje budordet skall vi undersöka de många sätten som denna lag har
betydelse för oss.
Guds namn hade en
mycket stor betydelse för Hebréerna. Efter den Babylonska fångenskapen ansåg
Juda stam och de delar av Levi och Benjamin som fanns med dem, att Guds namn
var så heligt att, trots att det skrevs ofta, så uttalades det aldrig. När en
person som läste i synagogan kom till till ordet 'YHVH' i texten, så utbytte han
det ordet mot 'Adonay', som betyder 'Herren'.
Hebreisk skrift,
liksom viss modern stenografi, bestod av enbart konsonanter. Vokalerna tillkom
senare för de som kan ha varit osäkra på hebreiskans muntliga traditioner, som
en serie av små markeringar, så kallade vokalpunkter, kring, över och under
konsonanttexten, men aldrig inblandad inuti den texten.
Sålunda infogades
vokaler kring bokstäverna i Guds namn så att det kom att bilda ordet 'Adonay',
(SHD 136) som skulle läsas högt. Som ett resultat ev denna tradition så gjorde
det uppblandade ordet 'Yehovah' sitt inträde, i relativt modern tid, bestående
av namnet 'YHVH' och vokalerna 'Adonay'. Detta namn kom att förändras 134
gånger av sofererna, eller de skriftlärda i den rabbinska eran. Vi känner till
var dessa förändringar ägde rum, genom originalskrifterna. Vi känner från
arkeologiska fynd från antiken till att ett kort namn för Gud var 'Yaho' (jfr .
J. B. Pritchard, The Ancient Near East, Princeton,
1958, Vol. 1, pp. 278-282). Detta
har felaktigt angivits som 'Jah'. Det finns dock inget 'J' och vokalen är på
ett felaktigt sätt utelämnad i texten något som vi kan se hos de antika
texterna från Elefantinertemplet (jfr Ps. 68:4 KJV (King James Version. Övers.
anm.)). Nutida lärda skriver Guds namn 'Jahveh' eller 'Yahweh'.
När 'Yahovah' SHD
3068 skrevs så skulle det uttalas som 'Adonai' och när man syftade på Guden (i
bestämd form) så skrev man 'Yahovih'. Det uttalades alltid 'elohim' av senare
skriftlärda, mest för att undvika teologiska komplikationer i skillnad och
syftning, snarare än något annat.
Mycket av dessa
senare traditioner infördes i judendomen under den babyloniska fångenskapen,
och härrör från den antika hedniska föreställningen att inte nämna guds namn,
av rädsla för att ett sådant uttalande av gudens namn skulle få den att ta till
handling, eller styras och kontrolleras av den person som uttalade gudomens
namn (jfr. uppsatsen Abracadabra:
Betydelsen hos Namn [240]).
Även när det kom
till att skriva Guds namn, var den skriftlärde ställd under vissa speciella
regler. Lagkopisten:
·
Måste vara
nybadad
·
Måste var
klädd i full traditionell judisk dräkt
·
Får aldrig
avbryta skrivandet för att åter doppa sitt skrivdon i bläck under det att han
skriver Guds namn
·
Skulle även
en kung tilltala honom under det att han skriver Guds namn, får han inte ta
någon notis om detta tilltalande eller den tilltalande.
Dessa
föreskrifter var pålagda, uppgavs det, för man trodde att det skulle förhindra
människor ifrån att missbruka Guds namn. Det är dock mer troligt att de också
var påverkade från de liknande åtgärder som vi finner i de hedniska reglerna
rörande gudomligheters namn. Om du kände till en gudoms namn kunde du genom att
uttala namnet kontrollera gudomen. Denna syn är den direkta motsatsen till
betydelsen hos det tredje budordet i Guds Lag.
Bullingers
'Companion Bible' har en förteckning över dessa ersättningar med 'Adonai'
istället för 'Yahovah' ävensom behandlingen av 'elohim', i Appendix 32.
Denna fokusering
på uttalandet av Guds namn är INTE vad det tredje budordet innebär.
R. J. Rushdoony, (The Institutes of Biblical Law, Presbyterian and Reformed Publishing Company, 1973, sidan 126) Har följande fråga:
"Fråga.112. Vad
krävs i det tredje budordet?"
"Svar. Det
tredje budordet kräver att Guds namn, hans titlar, det som tillskrivs honom,
hans föreskrifter, orden, sakramenten, böner, eder, löften, tillhörigheter,
hans bedrifter, och vadhelst annat genom vilket han gör sig själv igenkänd
genom heligt och högaktningsvärt strävande i tanke, meditation, ord eller
skrift; inför ett heligt yrke, en ansvarig församling, till Guds ära och vårt
eget och andras goda och bästa.
"Fråga. 113.
Vilka är de synder som är förbjudna i det tredje budordet?"
"Svar. De
synder som förbjuds enligt det tredje budordet är, att inte använda Guds namn
såsom är föreskrivet, missbruket av det genom okunnighet, onöda, oaktsamhet,
världslighet, vidskepelse eller ond mening eller att på annat sätt använda hans
titlar det som honom tillskrivs, hans föreskrifter och verk genom hädelse, eder
och löften, om tillåtet och genomföra dem, om andra saker är olagliga; klagande
och grälande mot, nyfiket närma sig och felaktigt antaga, elle rpå annat sätt
förvränga Hans ord, eller någon del av dem, till värdsliga skämt, underliga och
ofruktsamma frågor, onödigt grälande eller upprätthållandet av falska läror;
skymfa de skapelser eller vadhelst som är inneburit under Guds namn, till
amuletter eller andra syndfulla luster och övningar; baktala, förakta eller
göra uppror mot, eller på något sätt motsätta sig Guds sanning, ära och vägar.
Att utöva och praktisera religion i hyckleri eller med onda avsikter; att
skämmas för det och gentemot det."
De flesta
människor har troligtvis aldrig sett denna vida betydelse hos Guds tredje
budord.
Vi vet att Gud vill
ha en förening med människan. Det enda sättet som denna förening kan föras till
förverkligande är genom människans fullständiga och totala underkastelse inför
Gud och Hans vilja, genom en total och fullständig lydnad gentemot Hans lag.
Gud vill ha lydnad och inte uppoffring. Men det viktigaste är dock att lagen
gavs oss för vår egen skull att gagna oss och är således ingen börda om den
hålls i kraft av den Helige Ande.
Förvrängingen i
användandet av Guds namn i onödan, tog sin början vid tiden för Adams sonson,
ses vid en närmare betraktelse av Första Mosebok 4:26.
Första Mosebok 4:26
Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh. Det var vid denna tid
man började åkalla Herren.
Denna ordalydelse
som återfinns i den svenska översättningen av Bibeln av år 2000, döljer dock
vad som verkligen skedde. Bullingers Companion Bible, Appendix 21, ger oss det
verkliga uppsåtet i denna vers. Enligt antika judiska kommentarer så var det
för att människor slutade upp med att be i namn av Herren (Targum Onkelos) och
därtill gjorde sig avgudabilder och kallade dem vid anmn av Herrens Ord (Targum
Jonathan). Rashi hävdar att det genomfördes ett förvärldsligande i detta
namngivandet av Herren. Dabar Yahovah eller Herrens Ord var den enhet som
representerade Gud, på det sätt som vi uppfattar och förstår 'Logos' verka
genom Jesus Kristus.
Det uppfattades
att under Enos tid, Adams barnbarn, att människorna började etablera
falsktillbedjan och dyrkan, genom att applicera Guds namn på de himmelskas
skara. De skulle då ha börjat tillbe dessa deras 'gudar' med namnet Yahovah.
Avgudadyrkan
skall sålunda förstås att ha sin början just här. 'Enos' betyder bräcklig,
svag, sjuklig eller obotlig. Första Mosebok är boken om begynnelse. Under Enos
dagar började människan att missbruka Guds namn. Enok, den sjunde från Adam
räknat, har det nedtecknats, skall ha förutsett och profetiat mot mänskligehten
och dess ogudaktighet. ( Juda 14,15).
Avgudadyrkan
förvrider alltid Guds namn. Det är Satan som uppmuntrar människan att vända sin
tillbedjan och dyrkan bort från Gud vänder vänder dem till dyrkan av honom
själv.
Tredje Mosebok 19:12
Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren.
Ordspråksboken 19:28
Ett ondsint vittne smädar rättvisan, ur syndarens mun strömmar ondska.
"Grunden för
allt lagligt förehavande, inklusive så kallade civilrättsliga dispyter
återfinns med tydlighet i det tredje budordet och det har definitivt följt med
över till srtaffrättens område."
(Ingram, World Under God's Law, sidan 46).
Ett ämbetes ed,
ett vittnes trovärdighet, ett samhälles stabilitet genom en gemensam tilltro
till sanning, samt en hel ordning baserad på ett teoretiskt antagande av plikt,
allt detta vilar på begrepp som renhet och sanning under ed (eller en
bekräftelse vari eden ses som svärande i konflikt med Kristus instruktioner).
Där det saknas en
allmän hållning för sanning, där människor kan luta sig mot eder, utan någon
som helst tanke på att vara bundna av dem eller deras villkor, där kommer en
samhällelig anarki och förfall att följa. När det saknas fruktan för Gud, så
kommer edernas okränkbarhet att försvinna, och samhällets grund förskjutas från
sanning till lögn.
Kungamaktens
eder, eller ederna för presidentämbeten eller andra ämbeten, sågs under gamla
tider, falla under det tredje budordet och också faktiskt, ett åkallande av det
tredje budordet. Genom avgivandet av eden, lovade en person att hålla sitt ord,
och sina förpliktelser, såsom Gud är trofast mot Hans ord. Om offentliga ämbetsinnehavare
brast i sitt uppdrag, så ansågs de, genom att de var edsvurna sitt ämbete, ha
åkallat en gudomlig dom och lagens förbannelse över sig själva. I dagens
samhälle så finns det ett totalt åsidosättande och förbiseende av dessa
edsvurna löften. De kan iakttagas att svärandet av dessa eder bara är en
ceremoni, en formalitet som utstås. Människor svär vid Bibeln, vilken de inte
till fullo har läst, inte förstår, och vilken de flesta inte ens tror är
sanningsenlig i sitt innehåll.
Övergeppen mot
eder var ansett som ett mycket allvarligt brott i gamla tider. Om en person
bevittnade ett sådant falskt eller brutet edsvuret löfte, eller en ed att göra
ont någonstans, och inte tog till handling mot det, krävde en försyndelses
offergåva för försoning (3 Mos. 5:4-7)
En falsk ed är
ett angrepp på livet hos hela samhället. Hatet mot falskt svärande av eder
återspeglas i Psaltaren 109:17-18
Psaltaren 109:17-18
17 Han älskade att förbanna, må förbannelsen drabba honom, han ville inte
välsigna, må välsignelsen fly honom. 18 Han klädde sig i förbannelse som i en
dräkt, må den tränga in i hans inre som vatten och som olja in i hans ben.
Andra Mosebok 23:1
Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige
genom att vittna falskt.
Andra Mosebok
22:10-11 Om någon lämnar en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur i
förvar hos en annan och djuret dör eller skadas eller rövas bort utan att någon
ser det, 11 skall den som hade hand om djuret svära inför Herren att han inte
har tagit den andres egendom, och det skall avgöra saken mellan dem. Ägaren
skall godta eden, och ingen ersättning skall ges.
Sakarja 8:16-17 Detta är vad ni skall göra: Var ärliga mot
varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga domar när ni dömer i stadsporten. 17
Tänk inte ut onda planer mot varandra och svär inga falska eder. Allt sådant
hatar jag, säger Herren.
Inte
svära någon ed alls
Vad menade Jesus
Kristus i Bergspredikan, när han sade till sina lärjungar, att 'inte svära
någon ed alls'? Han hade precis förklarat för dem att han inte kommit för att
förstöra lagen. Ändrade han en del av lagen här?
Matteus evangelium
5:34-37 Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen,
ty den är Guds tron; 35 inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter;
inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. 36 Inte heller skall du
svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37
Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Denna ordalydelse
i den svenska översättningen från år 2000 är inte en fullgod översättning från
originalets grekiska. (Cox gör här en anmärkning emot den likaledes lydande
översättningen i KJV)
The Concordant Literal New Testament, (en engelsk översättning som förljer
ordalydelsen I det grekiska originalet, övers. anm.) gör intentionen i vad
Jesus Kristus menade mycket tydligare.
Concordant, Matteus evangelium 5:33-37
Ni har också hört
att det blev sagt till fäderna; ni skall inte ljuga under ed, ändå skall ni ge
Herren era eder. Ändå säger jag till er att absolut inte svära eder varken vid
himlen, för det är Guds tron, eller jorden, för det är hans fotpall för hans
fötter; ej heller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. Inte heller
vid ert huvud skall ni svära, för ni har inte förmågan att göra ett hårstrå
vitt eller svart. Dock låt era ord bli ja, ja och nej, nej. Det som är
därutöver dessa kommer från den onde. (till svenska från den engelska texten av
övers.)
I 1917 års svenska
översättning visar också Jesus Kristus intentioner i ett klarare ljus.
Matteus evangelium
5:33-37 33 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall
icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.' 34 Men jag säger
eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',
35 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty
det är 'den store Konungens stad'; 36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty
du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart; 37 utan sådant skall
edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.
Det är två skilda
delar i dessa verser. Den första delen befäster lagen rörande eder. Den andra
delen förbjuder svärandet av eder på ett frikostigt sätt, eller på ett lättsamt
sätt. Vi har alla hört människor använda sig av uttrycket 'för att säga dig
sanningen', betyder detta att de inte talade sanning tidigare? Eller ibland så
tillägger människor eftertryck till sina utsagor genom att svära i stil med 'må
min moder bli förblindad om det jag säger inte skulle vara sant'.
Samhället på
Kristi tid, använde jorden, såsom Jerusalem, eller deras huvud för att försöka
lägga eftertryck till sina ord, i mångt och mycket på samma sätt som människor
idag använder svordomar för att ladda sina ord med emfas. Kristus lärdomar och
föreskrifter till oss är: låt bara era ord vara JA, JA eller NEJ, NEJ.
Vissa av våra
forna ledare instruerade oss att inte svära eder i domstolar eller rätten,
baserat på dessa ord 'ni skall inte svära någon ed alls'. Detta är en felaktig
tolkning av dessa ord. Aposteln Paulus svor i en rättssal och det var ett
riktigt handlande.
Rut använde Guds
namni en förklaring, när hon anförtrodde sig åt Naomi.
Rut 1:16-17 16 Men
Rut svarade: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går,
går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din
Gud är min Gud. 17 Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst — endast döden skall skilja oss åt.”
Rut använde Guds
namn på ett korrekt sätt i detta exempel. Vi måste använda oss av detta exempel
och handla på samma sätt.
Ordspråksboken
6:16-19 16 Sex ting är det som Herren hatar, sju är det han avskyr: 17 stolta
ögon, falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, 18 ett hjärta som smider
onda planer, fötter som skyndar till allt som är ont, 19 menedaren som vittnar
falskt och den som vållar tvist mellan bröder.
Tredje Mosebok 5:1
Om någon högtidligt uppmanas att vittna men syndar genom att inte göra det,
fast han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet något, och därigenom
ådrar sig skuld,
Tredje Mosebok 5:4-5
eller om någon, utan att fatta vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla
ont eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan svära, och sedan blir
medveten om det och inser att han är skyldig till något av detta —5 då skall
han, när han inser att han är skyldig till något av detta, bekänna den synd han
har begått
Tredje Mosebok
5:6-13 och bära fram gottgörelse för
sin synd till Herren: ett hondjur från småboskapen, ett får eller en get, som
syndoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för hans synd. 7 Om han inte
har råd med ett får, skall han som gottgörelse för att han syndat bära fram två
turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till syndoffer och en till
brännoffer. 8 Han skall lämna dem till prästen, som först skall offra den som
är avsedd som syndoffer. Prästen skall vrida nacken av den utan att slita av
huvudet. 9 Därefter skall han stänka en del av syndoffrets blod mot altarets
framsida. Återstoden av blodet skall pressas ut vid foten av altaret. Detta är
ett syndoffer. 10 Den andra duvan blir ett brännoffer, på föreskrivet sätt.
Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han
får förlåtelse. 11 Om han inte har råd med turturduvor eller andra duvor, skall
han som offer för den synd han har begått bära fram en tiondels efa siktat mjöl
som syndoffer. Han skall inte tillsätta olja eller rökelse, ty det är ett
syndoffer. 12 Han skall lämna mjölet till prästen, som tar en handfull av det
till deloffer och bränner det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer.
Detta är ett syndoffer. 13 Så skall prästen bringa försoning åt honom för den
av dessa synder som han har begått, och han får förlåtelse. Resten av offret
skall tillhöra prästen, liksom vid matoffret.
Brytande av
Lagen mot bättre vetande
Femte Mosebok
23:21-23 Om du ger ett löfte till
Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria det, ty annars kommer
Herren, din Gud, att utkräva vad du har lovat, och du får en synd att svara
för. 22 Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd. 23 Men vad du en
gång har sagt måste du också troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud,
som du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.
Familjens och
familjeöverhuvudets skyldigheter
Fjärde Mosebok
30:1-16 Mose sade detta till
israeliterna, alldeles så som Herren hade befallt honom. 2 Lagar om löften Mose
talade till israeliternas stamhövdingar: Detta är vad Herren har befallt. 3 Om
en man avlägger ett löfte till Herren eller med ed förpliktar sig att avstå
från något, får han inte bryta sitt ord. Han måste i allt göra så som han har
lovat. 4 Om en kvinna som ännu är ung och bor hos sin far avlägger ett löfte
till Herren eller förpliktar sig att avstå från något, 5 och hennes far får
höra om hennes löfte eller förpliktelse men inte säger någonting till henne om
detta, då gäller alla hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft.
6 Men om fadern ingriper samma dag som
han får höra om saken, då är alla hennes löften ogiltiga liksom hennes
förpliktelser, och Herren förlåter
henne eftersom hennes far ingrep. 7 Om hon har löften att infria när hon ges åt
en man, eller har ålagt sig en förpliktelse genom tanklösa ord, 8 och hennes
man får höra om detta utan att säga något till henne samma dag som han får höra
om saken, då gäller hennes löften och hennes förpliktelser är i kraft. 9 Men om
hennes man ingriper samma dag som han får höra om saken, då upphäver han det
löfte hon hade att infria liksom de förpliktelser hon tanklöst ålagt sig, och
Herren kommer att förlåta henne. 10 För en änka eller en förskjuten kvinna som
har gett ett löfte är alla förpliktelser hon ålagt sig i kraft. 11 Om en gift
kvinna lovar något eller med ed förpliktar sig att avstå från något, 12 och
hennes man får höra om detta men inte säger något till henne och inte ingriper,
då gäller alla hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft. 13 Men
om hennes man upphäver dem samma dag som han får höra om saken, då är allt hon
har uttalat ogiltigt, löften såväl som förpliktelser. Hennes man har upphävt
dem, och Herren kommer att förlåta henne. 14 Kvinnans man kan ge giltighet åt
varje löfte och varje edlig förpliktelse om späkning, och han kan upphäva dem.
15 Om mannen inte säger något till henne förrän nästa dag är inne, har han gett
giltighet åt alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han har gjort
dem giltiga i och med att han inte sade något till henne samma dag som han fick
höra om saken. 16 Men om han upphäver dem först någon tid efter att han fått
höra om dem, måste han bära hennes skuld. 17 Dessa är de stadgar som Herren lät
Mose fastställa angående förhållandet mellan en man och hans hustru och mellan
en far och hans dotter då hon ännu är ung och bor hos sin far.
Femte Mosebok
23:21-23 Om du ger ett löfte till Herren, din Gud, skall du inte dröja med att
infria det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva vad du har lovat, och
du får en synd att svara för. 22 Om du låter bli att lova något, begår du ingen
synd. 23 Men vad du en gång har sagt måste du också troget göra: håll det löfte
till Herren, din Gud, som du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.
Hädelse,
missbruk av Guds namn i simpel hädelse
Psalmskrivarna
anmärkte det dåraktiga och Israels fienders föraktande av Guds namn (ps
74:10-18). Folket tas åt sidan för ingenting och förlöses av Guden som talar.
Guds folk skickas i fångeskap och hädar Guds namn. Därför skall Hans folk känna
Hans namn och känna till att Han talar (Jes. 52:5; jfr Rom 2:24) Under de sista
dagarna skall människor häda Guds namn, och inte ångra sig för att erkänna Hans
ära (Upp. 16:9, 11, 21).
Ett klassiskt
exempel på missbruk av Guds överhöghet och namn, i en enkel ed och hädelse
återfinns i Första Kungaboken 21:10-13 och Apostlagärningarna 6:11 ff. Stefanos
ifrågasatte inte rådets rätt att döma honom till döden. Han bad för förlåtelse
för dem alla, eftersom de hade handlat efter falsk vittnesbörd, i brott mot det
tredje och nionde budorden.
Kristus
anklagades falskeligen för hädelse (Matt. 9:3; 26:65; Joh 10:36). Dock talade
han också vid detta tillfälle om den oförlåtliga synden i hädelse gentemot den
Helige Ande. (Matt. 12:22-32; Mark. 3:22-30) Dett är ett komplicerat fall i sin
egen rätt. Den Helige Ande är ett nödvändigt instrument för frälsning i Guds
makt. Brist att tillerkänna denna nödvändighet för frälsningen och sin egen
synd, är i praktiken att ljuga för, och häda, den Helige Ande.
Guds överhöghet
utsträcks till både andliga och materiella härskare.
Andra Mosebok 22:28
Gud skall du inte smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte förbanna.
Att sätta sig upp
emot elohim och härskarna i ens land är hädelse i Guds namn. Vi kommer att se
mer av detta nedan. Hädelse i Guds namn omnämns i många skrifter.
Psaltaren 74:10 Hur
länge, o Gud, skall fienden få smäda? Får han förakta ditt namn för alltid?
Psaltaren 74:18
Herre, tänk på hur fienden smädar och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn.
Jesaja 52:5-6 Men vad sker här? säger Herren. Mitt folk
har förts bort för ingenting, de som härskar över dem jublar, säger Herren.
Mitt namn smädas hela tiden. 6 Men mitt folk skall få lära känna mitt namn, den
dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag är här.
Exemplet med
falsk vittnesbörd för oärlig förtjänst, ses i fallet med Navot. Handlingen slår
mot både det tredje och det nionde budorden, för det är i brottet mot det
nionde budordet som den falska vittnesbörden förekommer, men det är i enlighet
med det tredje budordet som det orättfärdiga straffet utfärdas.
Första Kungaboken
21:10-13 10 Sätt två skrupelfria män mitt emot honom och låt dem vittna att han
har smädat Gud och kungen. För sedan bort honom och stena honom till döds.” 11
De äldste och de förnämsta i staden där Navot bodde följde Isebels anvisningar
och gjorde som det stod i hennes brev: 12 de utlyste en fastehögtid och lät
Navot sitta främst bland folket. 13 De båda skrupelfria männen kom och satte
sig mitt emot honom och vittnade inför folket: ”Navot har smädat Gud och
kungen.” Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds.
I denna situation
så ställer Isebel upp falska anklagare, så att kung Achav kan ta över Navots
vingård.
Apostlagärningarna
6:8-13 Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken
bland folket. 9 Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De
frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och
började disputera med Stefanos. 10 Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och
anden i det han sade. 11 Därför skickade de fram några som skulle säga att de
hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 12 De hetsade upp folket och de
äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom
till rådet. 13 Där fick falska vittnen träda fram och säga: ”Den här mannen
angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen.
Här uppställs
falsk vittnesbörd för att anklaga Stefanos för hädelse. Makten fanns att utövas
som skulle döma honom till döden, men den användes på ett oriktigt sätt.
På samma sätt
försökte de fördöma Kristus som vi har sett. I de flesta fall dödades de
profeter som sändes till Israels folk, under olika förevändningar, av
prästerna, profeterna och den religiösa gemenskapen för tillfället. I de flesta
fall hade folket hänfallit åt synd, genom att den religiösa församlingen själv
var fallen i skuld och i allmänhet i stort avgudadyrkare.
Matteus 9:1-7 Han steg i en båt och for över sjön till
staden där han bodde. 2 Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När
Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder
är förlåtna.” 3 Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” 4
Jesus såg vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? 5
Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp
och gå? 6 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden
att förlåta synder” — och nu talade han till den lame — ”stig upp, ta din bår
och gå hem.” 7 Och mannen steg upp och gick hem.
Om Jesus nu
verkligen var Kristus, så hade han inte talat i hädelse. Översteprästen hade siat
det året att någon var tvungen att dö för folket. Han väntade sig Kristus.
Detta har symbolisk betydelse för överförandet av klädnaden. Översteprästen rev
aldrig sönder sin klädnad, vad han gjorde symboliskt med sin handling var att
överföra prästerskapet från Levi stam i Juda, till Melkisedek hos Israel.
Matteus
26:63-66 Men Jesus teg. Och
översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss
om du är Messias, Guds son.” 64 Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men jag
säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida
och komma på himlens moln.” 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och
sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört
hädelsen. 66 Vad säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.”
Jesus Kristus var
falskeligen anklagad för hädelse, genom åhörarnas okunnighet om Skriften
självt. De flesta av dagens kristna skulle döma Kristus till döden om han kom
till dem idag, eftersom budskapet han skulle ge dem skull skilja sig från det
budskap de förväntar sig eller vill höra, och det som de har blivit ledda till
att tro. Under medeltiden skulle han ha blivit bränd på bål som en så kallad
ariansk sabbatshållare, av hans eget budskap i de antika nytestamentenliga texterna.
John 10:34-36 Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har
sagt att ni är gudar? 35 Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar,
och skriften kan inte upphävas. 36 Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har
helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son.
Enbart detta
meddelande skulle ha räckt för att få honom fördömd. Han var anklagad för att
verka i kraft av Flugornas Herre, Guden Ekron.
Matteus 12:22-32
Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade
honom, så att den stumme kunde tala och se. 23 Och allt folket slogs av häpnad
och sade: ”Är han kanske Davids son?” 24 När fariseerna hörde det sade de: ”Det
måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.”
25 Men han visste vad de tänkte och
sade till dem: ”Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en
familj som är splittrad kan inte bestå. 26 Och om Satan driver ut Satan
splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? 27 Om jag driver ut
demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De
kommer alltså att bli er dom. 28 Men om det är med Guds ande jag driver ut
demonerna, då har Guds rike nått er. 29 Hur skall någon kunna gå in och plundra
en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han
plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte
samlar med mig, han skingrar. 31 Om hädelse mot Anden Därför säger jag er: all
synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden
skall inte förlåtas. 32 Den som säger något mot Människosonen skall få
förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse,
varken i denna världen eller i den kommande.
Jesus Kristus lär
oss att hädelse gentemot varandra är en försyndelse som kan förlåtas, men
hädelse gentemot Guds Helige Ande, föranleder ett dödsstraff. Ånger är en
förutsättning för frälsning. Erkännande av synd och behovet av Guds räddande
nåd i den Helige Ande är nyckeln till frälsning. Försummelse att ångra är
hädelse gentemot anden.
Uppenbarelseboken
16:9, 11, 21
9 och de sveddes i
stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte
omvända sig och ge honom sin hyllning.
11 och hädade
himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina
gärningar.
21 Och väldiga
hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna
hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.
Hädelse av Gud är
ångerns antites. Världen har löpt sin egen väg och styrt sina angelägenheter i
enlighet med sina egna lagar och rättsystem i mer än sextusen år nu. Dessa har
reducerat jorden till en mer eller mindre obeboelig vildmark, och trots detta
vill de ännu inte ångra och ge ära åt Gud och Hans lag. De tar Hans namn i
missbruk, genom att upprätta falska styressystem.
Tredje Mosebok 24:16
Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten
skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd,
skall dödas.
Gud leker inte
lekar. Gud menar vad Han säger. Samhället kommer att vara en trygg plats när
denna lag utövas till fullo. Guds lag och ordning kan inte genomföras i
småbitar och delar. Den kan inte genomföras på ad hoc grund, eller på ett
gradvist sätt. Hela Guds lags ordning är ett komplett och fullständigt system
baserat på andliga förhållanden, vilket utgår ifrån Hans egen innersta sanna
natur. Skapelse och orsakslära är inte ordningar som kan ses som system med
observerbara förhållanden som inte är i enlighet med tingens innersta natur.
Det är en singulär ordning som kommer ur Guds natur i Hans lgs ordning. Den är
helig, rättfärdig, god, fullständig och sann eftersom Gud är på alla dessa
sätt. Förvrängningen av Lagen och vittnesbördet missbrukar Hans namn.
Korachs uppror i
Fjärde Mosebok 16 visar att Gud aldrig kommer att tolerera de som sätter sig
upp mot Honom och som hädar Honom.
Fjärde Mosebok
16:31-33 Just när han hade sagt detta
rämnade marken under dem. 32 Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras
familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras ägodelar. 33 De störtade
levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de
var utplånade ur församlingen.
Guds namn Guds
smorde omtalades i ondo. Gud använde detta exempel för att skära av de
upproriska och som ett exempel för andra som hädar Gud. Hädelse är mer än att
använda Guds namn på ett värdsligt sätt. Det är kränkande, skymfande, ont och
upproriskt språk, riktat mot Gud och hans ordning och de som verkar i hans
namn.
Profeten Jeremia
hatades av profeterna från Anatot varifrån han också kom. Vanligtvis så slår
sig förruttnelsen fast hos ett folk i ledarskapet hos dess förvaltning. I de
sista dagarna har de religiösa skökorna så till den grad förstört sin position,
att den medborgerliga ordningens odjur i de sista dagarna skall vända sig mot
skökorna och förstöra dem. Skökorna har sålunda tagit den Levande Gudens namn i
missbruk så till den grad att den helt och hållet har förlorat varje uns av den
trovärdighet de kan tänkas ha haft
(jfr. Upp. 17:16).
Paulus ställdes
inför översteprästen. Dessa händelser utgör en viktig lärdom.
Apostlagärningarna
23:1-5 Paulus såg på rådet och sade:
”Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt.” 2
Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över
munnen. 3 Men Paulus sade till honom: ”Gud skall slå dig, din vitmenade vägg!
Du sitter här för att döma mig efter lagen, men mot lagen befaller du dem att
slå mig.” — 4 ”Förolämpar du Guds överstepräst!” sade de som stod bredvid. 5
Paulus svarade: ”Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju
skrivet: En ledare för ditt folk skall du inte förbanna.”
Vad är detta för
Lag, där det är skrivet, att man inte skall tala emot en domare eller härskare?
Andra Mosebok 22:28
Gud skall du inte smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte förbanna.
Aposteln Paulus
kände till denna lag. Han hade blivit upplärd i lagen som farise, av Gamaliel
(jfr. Apg. 5:34).
Apostlagärningarna
22:3 ”Jag är själv jude, född i Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden.
Hos Gamaliel har jag fått grundlig undervisning i vår fäderneärvda lag. Jag har
kämpat för Guds sak lika ivrigt som ni alla gör i dag.
Paulus var i
realiteten inte jude. Han var en benjamit (Rom 11:1) Det vill säga, han var av
Benjamins stam och inte Juda, men termen jude har här en generisk betydelse som
sträcker sig bortom stamtillhörighet. Moses var inte en jude, han var levit.
Jesus Kristus var dock jude, en som också var besläktad med Levi.
Översteprästen som var levit och inte jude, var detta till trots ledare för
både Juda stam och Benjamin, precis som för Levi. Denna regel upphörde vid
förstörelsen av Templet och förskingringen.
Paulus visste vad
han hade gjort, så fort som han hade funnit att han hade talat ont mot Ananias.
Han hade talat emot en härskare över folket, eller de som var satta i
överhöghet av Gud, vilket lagen förbjuder (2 Mos. 22:28)
Senare kunde
Paulus skriva till den Romerska kyrkan, ur Romarbrevet 13:1, första delen:
Låt varje själ vara underkastad de högre makterna. Eller, som Bibelns svenska utgåva i år
2000s översättning, fastslår:
Romarbrevet 13:1-2
Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det
finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av
honom. 2 De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning,
och de som gör motstånd drar straff över sig själva.
Guds bemyndigande
är Guds lag som uttryckt i Andra Mosebok 22:28. Denna lag är mycket svår för
mänskligheten att leva efter, på grund av de övergrepp och maktmissbruksom
dessa myundigheter utfört, precis så som Paulus upplevde i denna situation.
Helt klart kommer alla människor att bli prövade i framtiden på denna punkt i
lagen, när vi hamnar under myndigheternas maktövergrepp.
Tredje Mosebok
22:1-33 Herren talade till Mose: 2 Säg
till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som
israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är
Herren. 3 Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han
är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall
han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren. 4 Om någon av Arons efterkommande
har spetälska eller en flytning, får han inte äta av de heliga gåvorna förrän
han blir ren. Det gäller också den som har rört vid någon som blivit oren genom
en död kropp och den som har haft sädesuttömning 5 och likaså den som har rört
vid ett smådjur som man blir oren av eller vid en människa som man blir oren
av, oavsett hur denna människa har blivit oren. 6 Den som rör vid något sådant
är oren till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har
badat. 7 Men när solen har gått ner är han ren, och sedan får han äta av de
heliga gåvorna, ty det är hans mat. 8 Ett självdött eller ihjälrivet djur får
han inte äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. 9 De skall hålla vad jag har ålagt dem, så att
de inte drar skuld över sig genom det de äter och måste dö därför att de
vanhelgar det heliga. Jag är Herren som helgar dem. 10 Ingen obehörig får äta
av det heliga. En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare får inte
äta av det heliga, 11 men om prästen köpt en slav, får denne äta av det, liksom
en slav som är född i hans hus; dessa får äta av hans mat. 12 Om dottern till
en präst gifter sig med en obehörig, får hon inte längre äta av de heliga
offergåvorna. 13 Men om dottern till en
präst har blivit änka eller förskjuten och inte har några barn och kommer
tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat, liksom när hon ännu
var ung. Ingen obehörig får äta av den. 14 Om någon oavsiktligt äter av det
heliga, skall han ge prästen ersättning för det heliga med tillägg av en
femtedel. 15 Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna
offrar åt Herren 16 och dra skuld och straff över dem genom att låta dem äta av
deras heliga gåvor, ty jag är Herren som helgar dem. 17 Offrens beskaffenhet
Herren talade till Mose: 18 Säg till Aron och hans söner och till alla
israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett
offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill
offra åt Herren som brännoffer, 19 måste det, för att behaga honom, vara ett
felfritt handjur från nötboskapen, fåren eller getterna. 20 Ni får inte offra
något djur med fel, ett sådant blir inte till behag. 21 Om någon vill offra ett
gemenskapsoffer åt Herren av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett
löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli till
behag; det får inte vara något fel på det. 22 Det som är blint eller brutet
eller stympat eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte offra åt
Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga på altaret åt Herren. 23 En tjur
eller ett får med vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som frivilligt
offer, men Herren finner inte behag i det om det ges som löftesoffer. 24 Ett
djur med klämda, krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte offra
åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land 25 och inte heller köpa sådana
djur av utlänningar och bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de har
ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva. 26 Herren talade till Mose: 27
När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju
dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till behag som eldoffergåva. 28
Ni får inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge. 29 När ni
vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 30
Det skall ätas samma dag, ni får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag
är Herren. 31 Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32 Ni får
inte vanhelga mitt heliga namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag
är Herren som helgar er 33 och som har fört er ut ur Egypten för att vara er
Gud. Jag är Herren.
Alla offergåvor
är helige för Herren, och att offra förorenade offergåvor är att missbruka Hans
namn.
Detta är grunden
för det klagomål, där Gud menar att folk säger att Hans bord är förorenat,
eftersom vi är syndare och förlösta av Gud såsom ett levande offer.
Ett exempel på
bestämmelsen om dödsstraff för hädelse, återfinns i följande text.
Tredje Mosebok
24:10-16 Bland israeliterna fanns en
man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i
strid med en israelitisk man, 11 och sonen till den israelitiska kvinnan
smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette
Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12 De satte mannen i förvar i väntan
på ett besked från Herren. 13 Herren talade till Mose: 14 Mannen som förbannat
skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på
hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. 15 Och du skall säga till
israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. 16 Var och
en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall
stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall
dödas.
Det viktiga med
denna text är att det var Jesus Kristus som var hos Israels folk i vandringen
genom öknen. Kristus själv sade att ingen människa någonsin hade sett Gud eller
hört Hans röst. Sålunda satte Kristus sin bestraffning i rörelse genom Moses
och det i sig självt visar hur Kristus tänkt sig att det skulle verkställas.
Detta utfördes av
Moses, såsom han blev instruerad i öknen, genom den varelse vi förstår var
Messias, såsom elohim för Israels folk. För de följde den klippan i vildmarken,
och de drack alla vid den andliga klippan och den klippan var Kristus (1Kor
10:4).
Av denna orsak så
begick medeltidens trinitariska kyrka övergrepp genom att hävda att Kristus var
den varelse som var hos Israels folk i öknen, såsom Yahovahs Ängel, eller
bidbäraren av det Stora Rådet hos Jesaja 9:6 (LXX).Om närvarons Ängel var jesus
Kristusdå stod lagen obruten och då stod budorden obrutna inklusive Sabbaterna
och de Heliga Dagarna. Således tog de Guds namn och Hans överhöghet i missbruk.
De dödade martyrerna och berusade sig på helgonens blod.
Tredje Mosebok 24:23
Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret
och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.
Uttalandet av
Guds namn på det Hebreiska språket
Det finns vissa
grupper hos de Sabbathållande Guds kyrkor, som förespråkar att man endast skall
uttala Guds namn på hebreiska. De baserar denna missuppfattning på
Apostlagärningarna 4:12.
Apostlagärningarna
4:12 Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under
himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”
Vissa av de namn
som de förespråkar är:
För den Högste
Guden:
YaHVah, Yahu Wey,
Yahaweway, Yhwh.
För Messias:
YaHVaHoshea,
Yahushua, Yahshua, Yeshua.
De grupper som
förespråkar dessa mest heliga namn, håller företrädesvis namnet för den Högste
Guden som Yahweh, och för Messias använder de namnet Yahshua.
Föreställningen
kan skapas att vi måste känna till, och med rätt tonation, kunna uttala Guds
namn riktigt, för att kunna bli frälsta. Den föreställningen gör narr av den
Allsmäktige Gud, genom att påstå att Han kommunicerar med människan på inget
annat språk än hebreiskan. Denna föreställning ignorerar helt och hållet det
faktum att det var Gud själv som splittrade språken vid Babels torn.
Föreställningen
bortser helt från Jesaja 28:11.
Jesaja 28:11 Ja, på
obegripligt språk och främmande tungomål skall Herren tala till detta folk,
Det bortser också
ifrån de varierade titlar och roller som givits på uppdrag, till den som senare
identifieras som Jesus Kristus, från Jesaja 9:6.
Jesaja 9:6 Ty ett
barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är
hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Den här meningens
innebörd kan utläsas och förstår på ett flertal sätt. Septuagint framställer
texten hos Jesaja 9:6-8 som:
6 Ty ett barn har
fötts för oss och en son är oss given, vilkas styre vilar på hans axlar: och
hans namn är Budbäraren av det Stora Rådet [Stora Rådets Ängel]: ty Jag skall
bringa fred uppå furstarna och hälsa till honom. 7 Hans styre skall vara
mäktigt, och fredens skall vara utan ände: det skall vara på Davids tron, och
på bildat på hans kungarike, och upprätthållas med dom och rättfärdighet,
därifrån och för evigt. 8 Värdarnas Herres sigill skall utföra detta. (övers.
från den citerade texten i Cox text, Anthony Binder, 2003)
Texten lyder
Rådgivaren Gud [el] den Mäktiga.
Därför dess
översättning till LXX som Ängeln av det Stora Rådet, vilket är vad som skall
förstås.
Termen Evig Fader
kan inte förstås inom Trinitarism eller inom judendom. Det är skrivet helt och
hållet ur Septuagint. Den hebreiska texten överför funktionen hos den
Evigvarande Fadern till Messias. Enligt Paulus kan vi se att det anses existera
många faderskap i himlen och på jorden (Ef. 3:14). Man kan förstås försöka
utläsa den hebreiska som att den Evigtvarande Fadern överför titeln, men så
läses inte texten vanligtvis och Septuagint läses inte alls på det sättet.
Den engelska
översättning i Soncino versionen av Septuagint lyder:
Ty ett barn är fött för oss,
En son är given till oss;
Och styret vilar på hans skuldra;
Och hans namn kallas
Pele-joez-el-gibbor-
Abdi-ad-sar-shalom
Således visar
hela strukturen i benämningen en kraft som tilldelats av Gud. Septuagint
uppfattar att han skall ses vara den Ängel i det gamla Testamentet, som gav
Lagen till Moses, när det skrevs århundraden före Kristus. Nutida judendom
försöker förneka detta faktum, och detta är förvisso orsaken till att
septuagint förnekades av den rabbinska judendomen efter Kristus levnad.
Vi känner till
att dessa olika roller är tilldelade genom vers 7, sista delen, Värdarnas
Herres sigill skall utföra detta.
Denna
föreställning om heliga namn bortser från berättelsen ur Skriften i 1:21, 23.
Vers 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom
namnet Jesus (betydelse: frälsare), ty han skall frälsa sitt folk från deras
synder.”
Jesus blir till
Frälsaren genom tilldelning av ett uppdrag, genom att leva ett osyndigt
leverne, för att sedan uppge detta liv såsom ett offer: för Gud är Frälsaren.
Judasbrevet 25 den ende Guden som har räddat oss genom vår herre Jesus
Kristus, hans är härligheten, storheten, styrkan och makten, före all tids
början, nu och i all evighet, amen.
(jfr uppsatsen God our Saviour [198]).
Matteus 1:23
Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet
Immanuel (det betyder: Gud med oss).
Denne Guds Son,
denne Messias, denne frälsare genom uppdrag, var utnämnd till Överstepräst
efter Melkisedeks Order och blev till vår Överstepräst vid sin första ankomst,
och skall bli till vår kung vid sin andra ankomst.
Att begränsa
Messias till bara ett ord på hebreiska bryter mot det tredje budordet. Det är
att ta Guds namn i missbruk. Det begränsar Guds syfte och begränsar tillika
Guds plan vad gäller den slutgiltiga frälsningen av hela mänskligheten.
När Jesus Kristus
ombads av sina lärjungar att lära dem hur de skulle be, Lukas 11:1-4, så lärde
han dem att rikta sina böner till Fadern. Gud är tilltalad som 'Vår Fader i
himlen'.
Han uppmanade dem inte att enbart tilltala Fadern
på hebreiska.
Jesus Kristus
egen bön i Johannes evangelium 17:1-26 vänder sig till Gud med ordet 'Fader'. I
Matteus 27:46 kan vi se att när Jesus
kristus var på korset, skrek han ut till Fadern på arameiska, vilket var det
vanliga språket hos folket, Eli, Eli, varför har du försakat mig? som citerar
hebreiska skrifter.
Han använde inte
hebreiska för att tilltala Fadern. Matteus rapporterar det eftersom han var där
och åhörde det. Johannes var tillika där. Johannes nedtecknade hans följande
ord, "det är fullbordat".
Det är väldigt viktigt att vi förstår att Gud och
Hans Messias Jesus Kristus har många namn.
Det är väldigt
viktigt att vi förstår att Gud har flera namn och att dessa namn skall helgas.
Att endast uttala dessa namn på hebreiska är inte detsamma som att helga guds namn.
Namnen själva bär med sig föreställningar. Namnen som tilldelats sonen av
Fadern är titlar som visar på makt. Det är därför som de änglar i Gamla
Testamentet som verkade för Gud var givna namnet Yahovah. Han allena var
benämnd som Värdarnas Yahovah.
Det tredje
budordets brännpunkt är koncentrerad kring det som vi säger. Våra ord avslöjar
våra tankar, våra tankar vägleder våra handlingar. En grundläggande regel ges
av Kristus i Lukas 6:43-45
Lukas 6:43-45 Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte
heller bär ett uselt träd bra frukt. 44 Varje träd känns igen på sin frukt. Man
plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 45 En god människa
bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram
det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.
Aposteln Paulus
blottlägger de onda hjärtana hos bröderna i Rom. Han visar oss naturen hos en
människa som valt att skilja sigsjälv ifrån Gud.
Romarbrevet 3:10-18
10 Det står ju skrivet: Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda, 11 ingen som
förstår, ingen som söker Gud. 12 Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda. 13 En öppen grav är deras strupe, sin tunga
brukar de till svek. Huggormsgift har
de bakom sina läppar, 14 deras mun är full av bitter förbannelse. 15 På snabba
fötter ilar de för att utgjuta blod, 16 förödelse och elände kantar deras väg,
17 och fridens väg känner de inte. 18 Hos dem finns ingen fruktan för Gud.
Dessa verser
visar oss de som inte håller något beaktande för Guds lag.
Jakob, Jesus egen
broder, pastor eller biskop vid Jerusalmförsamlingen, talesman för kyrkan vid
konferensen i Apostlagärningarna 15, hade mycket att säga om användadet av
dessa tungor.
Jakobsbrevet 1:26
Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv,
hans fromhet är ingenting värd.
Jakobsbrevet 2:5-7 5
Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens
ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem
som älskar honom? 6 Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika
som förtrycker er och släpar er till domstolarna? 7 Är det inte de som smädar
det härliga namn som har uttalats över er?
Jakobsbrevet 3:5-9
På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket
den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. 6 Och tungan är en eld,
själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den
sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet. 7 Det finns
ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan
betvingas och har betvingats av människan. 8 Men tungan kan ingen människa
betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den
tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som
är skapade till Guds avbilder.
Jakobsbrevet
4:11-12 Förtala inte varandra, bröder.
Den som förtalar en broder eller dömer sin broder förtalar lagen och dömer
lagen. Men dömer du lagen är du inte lagens görare utan dess domare.
12 Det finns bara en
lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer
din nästa?
Första Petrusbrevet
3:10 Den som älskar livet och vill ha goda dagar, han skall avhålla sin tunga
från det som är ont och sina läppar
från svekfulla ord.
Vi ser även i Titusbrevet 2:7-8
7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din
undervisning skall vara ofördärvad, värdig, 8 sund och oantastlig, så att dina
motståndare måste skämmas eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.
Vi ser från dessa
Skrifter att Gud önskar att Hans sanna tjänare skall ha nen ren tunga. Vi döms
efter vad vi säger. För ur djupet av hjärtats överflöd, där talar munnen.
Böner till Gud på
ett korrekt sätt var kända från de tidernas begynnelse. Men böner användes
också för att försöka manipulera Gud. Dessa försök till manipulation är
missbruk. Det bryter mot det tredje budordet. 'Fasta' har påkallats av kyrkans
ledare, när organisationen har drabbats av finansiella problem. Böner har förts
fram för kyrkoledare som lett sina församlingsmedlemmar i avvikelse från den
kristna läran.
Jesaja 1:15 När ni
lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar
jag inte. Ni har blod på händerna.
Falska
Profetior
Gud använde
profetior och profeter för att varna folket för framtida händelser, för att
kalla till botgöring, de som fallit i olydnad och för att visa vad som skulle
ske om Israels folk bryter mot Hans lagar.
'Falska
profetior' har alltid varit som en plåga uppå Guds folk. Redogörelsen för hur
kung Balak av Moab ber Bileam att uttala en förbannelse över Israels folk i
Fjärde Mosebok 22, visar hur Gud ser på falska profeter. Gud var tvungen att
tala genom en mula för att få Bileams uppmärksamhet. Att falskeligen sia i Guds
namn, är fåfänga, är att missbruka Guds namn. Att förkunna falska
föreställningar och misstolka Skriften, har varit en stor plåga uppå Guds kyrka
under detta tjugonde århundrade.
Den
konventionella så kallade ortodoxa världen är fylld med konstgjorda falska
läror, vilket bryter mot det tredje budordet och angriper Guds lag. Tillbedjan
av en så kallad Maria för att få en falsk Kristus att ingripa är allt fåfänga,
böner i missbruk. Användandet av radband och bönehjul är allt bara böner i
missbruk, förbjudna enligt Bibeln.
Matteus 6:7 Och när
ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli
bönhörda för de många ordens skull.
Mera moderna
eller samtida sånger i kyrkans tillbedjan, särskilt de enkla, som är av 'det är
bara som jag är' stil, är ett brott mot det tredje budordet. De visar ingen
förståelse för behovet av ånger och de är ett fullbordande av Amos 'ylande',
vilket förutsades fylla våra platser för tillbedjan.
Söndasgmorgnarnas
'predikningar om Jesus' tar alla Guds namn i missbruk. Den sanne Jesus Kristus
i det Nya Testamentet säger i Matteus 15:9 och i Markus 7:7:
Fåfängt dyrkar
(grekiska-sebomai,v,
dyrka, avguda, vörda) de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.
Hela konceptet
med så kallad gospelmusik och dess budskap om att 'ge ditt hjärta till
Herren':den falska läran om att man skall fara till himlen; eller att du skall
brinna i helvetet för evigt; är inte baserad på någon av den Levande Gudens
Skrifter. Det återfinns inte i Bibeln. Dessa föreställningar är alla grundlagda
av människor. De hör inte hemma i Skrifterna.de är fåfänga, eller missbruk. De
tjänar inget annat syfte än att ingjuta en rädslans religion, och att dölja
hela syftet med den Ende Sanne Gudens plan. Den planen är att bringa hela
mänskligheten i förening med Honom, genom ångerfullhet och lydnad (jfr. Apg
2:38 och Matt 7:21).
Vissa har anklagat
lagens struktur hos de tio budorden för att vara negativ i sin ordalydelse och
sina föreskrifter: 'du skall icke'. Denna frasering används tio gånger i Andra
Mosebok 20, och sedan tio gånger när budorden ges i Femte Mosebok 5.
Men de tio
punkterna i lagen är en positiv lag i sin användning. De tio budorden skall
lydas och de har en reglerande effekt på samhället i sin helhet och på varje
individ i synnerhet. Lagen, när den åtlyds och tillämpas, bringar människans
'ande' i underkastelse för Guds väg. Det förmår människan att utveckla lydnad
från sitt inre. Den lär människan ett sätt för 'förvaltning'. Om människan inte
lär sig, och fram till att människan har så lärt sig att förvalta sitt hjärta,
så skall laglösheten härska.
Människan
omvändas och ändras; annars är människans handlingar dåraktiga.
Psaltaren 14:1,
53:1, Dårarna tänker: ”Det finns ingen Gud.”
Ordspråksboken 14:7
Gå ur vägen för en dåraktig man, av honom får du inte ett vettigt ord.
Ordspråksboken 17:12
Hellre möta en björn som mist sina ungar än en dåre i hans vanvett..
Ordspråksboken 18:6
Dårens ord leder till strid, hans mun tigger stryk.
Ordspråksboken 13:20
Den som vistas bland kloka blir klok, den som umgås med dårar går det illa.
Guds lag är fylld
av visdom. Guds lag, när den efterlyds, ger förståelse. Guds lag, när den
tillämpas, är positiv. Den ger positiva resultat.
Guds lag är
lösningen på människans oförmåga att styra och förvalta. Det tredje budordet är
en stor del av förvaltning. Gud, i sin visdom, uppenbarar Hans lag. Mänskligheten
måste lära sig att frukta Gud och att frukta för att inte lyda Hans lag.
(jfr. också 2
Mos. 20:10, 5 Mos. 5:14; Ords. 1:32; 14:7; 17:12; 10:23; 18:6; 29:11; 13:20;
26:6).
Andra Mosebok
21:17 visar på straffet för att förbanna sin fader eller moder. kraven för att
fälla förbannelser uppå de olydiga i folket läggs fram i lagens texter. Ingen
förbannelse eller anklagelse kan fällas utan att stå under lagens ordning. All
sådan handling står i brott mot det tredje budordet, såväl de andra under vilka det faller juridiskt.
Gud själv har
svurit en ed och den eden skall bestå. Jesaja 45:23 är en profetia.
Jesaja 45:23 Jag
svär vid mig själv, det jag säger är sant, mitt ord står fast: För mig skall
alla böja knä, alla skall svära mig trohet.
Gud förklarar här
att historien skall kulminera i en dyrkan av Honom och den Gudaktiga eden skall
vara grunden för varje samhälle och varje folk.
Mika 6:8 Människa,
du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det
rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.
Femte Mosebok 5:11
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Jakobsbrevet 5:12
Framför allt, mina bröder, svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden
eller vid något annat. Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej, annars
drabbas ni av Guds dom.
Guds ord och Guds
namn skall inte återkomma tomt. Det skall inte tas i missbruk (jfr. Rom.
14:11).
Gud har bevarat i
varje generation, de som inte har böjt sig inför Hans ordning, och de som har
accepterat och förblivit trogna gentemot Honom (1Kung. 19:18).
Första Kungaboken
19:18 Men jag skall lämna kvar sju tusen i Israel, alla som inte har böjt knä
för Baal eller kysst honom till hyllning.”
Gud har utvalt
Jesus Kristus som Hans smorde och alla skall buga inför honom i Guds namn.
Filipperbrevet
2:10 för att alla knän skall böjas för
Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden,
Det som kan göras
känt av Gud har visat sig hos den utvalda som handlat i Hans namn (Rom.
1:19-20). I det kommande Guds kungarike, skall människor inte åkalla Guds namn
falskeligen, så som de gjorde i forna tider (1 Mos 4:26). Han som har blivit
utnämnd till en Överstepräst i Melkisedeks Order, skall bli förklarad som
kungarnas kung, och skall regera i den ende sanne Gudens namn, Han som sänt
honom (Joh. 17:3) och inga läppar skall ta Guds namn i missbruk mer.
q