Guds Kristna Kyrkor

[138]

 

 

 

Försoningsdagen [138]

 

((Edition 2.0 19951004-19990901) Audio)

 

Förståelsen för Försoningsdagen är även den väldigt viktig för förståelsen av Messias roll i processen. Syftet med försoning i tempeloffren diskuteras tillsammans med funktionen av försoningen i Jubileumssystemet.

 

 

 

Christian Churches of God

PO Box 369,  WODEN  ACT 2606,  AUSTRALIA

 

E-mail: secretary@ccg.org

 

 

 

(Copyright ã 1995, 1999  Wade Cox)

(Tr. A. Binder 2004)

 

Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.

 

 

Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org

 

 


Försoningsdagen [138]

 


Tredje Mosebok 23:26-32 26 Herren talade till Mose: 27 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28 Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29 Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30 Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31 Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32 Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.

 

Således är Försoningsdagen en Sabbat av helig vila. Om den inte hålls, så är dessa individer (som inte håller Försoningsdagen, övers. anm) avskilda från sitt folk. Detta avskiljande är från Israels nation, vilken inkluderar de utvalda så som det andliga Israel. Således innebär brist i att hålla Försoningsdagen ett avskiljande från de utvalda.

Syftet med Försoningen i Tempeloffren

 

Försoningsoffret var för att helga Templet på en årlig  grund för fortsättandet av församlingens offergåvor. Detta genomfördes genom prästerskapet som är befallt att inte offra någon ohelig rökelse på Guds altare. Sålunda kan det inte ske någon avfällighet från tron eller världslig predikan inför Herren. Försoningsoffret var för att återbörda och försona det andliga och materiella Israel till Gud genom Jesus Kristus. Försoningsoffret uppdraget översteprästen.

 

Andra Mosebok 30:1-10 1 Du skall bygga ett altare att tända rökelse på; av akacieträ skall du göra det. 2 Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett och två alnar högt. Hornen skall vara i ett stycke med altaret. 3 Du skall belägga det med rent guld ovanpå och på sidorna och på hornen och omge det med en guldkant. 4 Du skall göra två ringar av guld och sätta dem nedanför kanten, på två av sidorna, på bägge gavlarna; de skall tjäna som hållare för bärstänger, så att man kan bära altaret. 5 Bärstängerna skall du göra av akacieträ och belägga med guld. 6 Altaret skall du ställa framför förhänget som döljer arken med förbundstecknet, framför locket över förbundstecknet, där jag skall uppenbara mig för dig. 7 Aron skall tända välluktande rökelse på det; varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse, 8 och likaså när han sätter upp lamporna mellan skymning och mörker. Detta skall vara ett dagligt rökelseoffer inför Herren genom alla släktled. 9 På detta altare skall ni inte offra någon otillåten rökelse eller något brännoffer eller matoffer; inte heller skall ni hälla ut dryckesoffer på det. 10 En gång om året skall Aron stryka försoningsblodet på altarets horn; genom alla släktled skall han där en gång om året utföra soningsriten med blodet av soningsoffret. Altaret är högheligt och hör Herren till.

 

Förhänget stod evigt som en barriär för Israels församling. Det dagliga rökelseoffret skulle representera helgonens böner som en inblandning i Israel. Försoning kunde på detta stadie endast ges en gång per år.

 

Förhänget revs upp genom Jesus Kristus offer så att vi kunde möta Gud i det Heliga av Heligas. Altaret fick inte ha någon ohelig rökelse. Än mer väsentligt, fick det inte förvärldsligas av någon annan form av offrande. Symboliken pekade gentemot Jesus Kristus och den Helige Andes gåva i sanningens renhet. Således kan ingen präst medvetet gå till Försoningsdagen inom eller under ett falskt system. Alla de utvalda är präster, offrande rökelse genom böner och fasta (Upp. 5:8).

 

Uppenbarelseboken 5:8 Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner.

 

Ingen får förvärldsliga Guds Tempel genom kontakt med falska system eller dyrkan till andra än Gud. Således ses dyrkan av Översteprästen helt korrekt som avgudadyrkan. Det är Översteprästen som måste försona för församlingen och han allena med sitt eget blod. Kristus inträdde en gång för alla på den Heliga Platsen vid sin uppståndelse (Heb. 9:11-28).

 

Hebreerbrevet 9:11-28 11 Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. 12 Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. 13 Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. 14 Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade. 15 Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det: 16 Detta är  det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen. 17 Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. 18 Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer. 19 Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen 20 på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. 21 Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. 22 Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. 23 Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. 24 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, 25 och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. 26 Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen återstår inte längre något offer för synderna; 27 då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud. 28 Den som överger Moses lag måste utan förskoning dö, om två eller tre vittnar mot honom.

 

Offrandet vid Försoningsdagen var för räknandet av Israels utvalda. Detta betalades för till priset av en halv shekel, baserat på den hebreiska och feniciska shekeln, inte den babyloniska. Således är betalningen av rätt pris och vikt, och inte genom främmande system. Det är en bestämd vikt i offret, per person och skall inte ändras med omständigheterna för individen. Detta räknande av Israel gjordes av Gud vid skapandet av världen (Upp. 17:8) och vägandet av en bestämd avgift betalades en gång för alla av Jesus Kristus. Den bestämda avgiften visar att frälsningen skall betalas för, inte enligt individens materiella omständigheter, utan genom Kristi offer, en gång för alla. Således slår kollektupptagning på Försoningsdagen mot själva rätten med Jesus Kristus offer. Det är av denna orsak som det bara finns tre kollekter specificerade i Andra Mosebok 23:14-18.

 

Andra Mosebok 23:14-18 14 Tre gånger om året skall du hålla högtid till min ära. 15 Det osyrade brödets högtid skall du fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju dagar, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten. Ingen skall träda fram inför mig med tomma händer. 16 Du skall också fira skördehögtiden när du skördar de första frukterna av ditt arbete, av vad du sådde på åkern. Likaså skall du fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du från åkern samlar in frukten av ditt arbete. 17 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren. 18 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen.

 

Försoningsdagen är alltså specifikt utesluten från kategorin som är beroende av avgift och individuell välsignelse. Så är även Hornstötarna. Det är för att ingen av dem är relaterad till mänsklig handling eller ansträngning. Försoningsdagen är specifikt en folkräkning.

 

Andra Mosebok 30:11-16 11 Herren talade till Mose: 12 När du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar dem vid mönstringen. 13 Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter tempelvikt – 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 15 Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen för ert liv. 16 Du skall ta emot lösesumman av israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.

 

Alltså var den folkräkning av Israel som nämns i Fjärde Mosebok 1av militära skäl. Davids övergrepp i Andra Samuelsboken 24 skedde på grund av att den genomfördes, inte i enlighet med lagen, utan av orsaker som slog mot konceptet om Messias betalning för Israel.

 

Det var tvunget att ske en betalning i blod (visad med den halva shekeln) för räknandet av Israel eftersom det fanns en andlig betydelse i folkräkningen. Så mättes inte heller skyddet och styrkan hos Israel i antal. Den mättes inte i makt, ej heller i styrka, utan genom min ande säger Värdarnas Herre (Sak. 4:6).

 

Förklaringen av Jubileet

 

Försoningsdagen används också för att deklarera Jubileet, för Jubileet är grunden för Guds system för att reglera mänskliga ärenden på jorden. Den andliga betydelsen av Jubileet kommer att undersökas vid ett senare tillfälle.

 

Tredje Mosebok 25:8-12 8 Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9 I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10 och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11 Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12 Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.

 

Offer för Försoningsdagen

 

Offren för Försoningsdagen var en följd av djur. Dessa uppräknas i Fjärde Mosebok 29:7-11.

 

Fjärde Mosebok 29:7-11 7 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, skall ni hålla en helig sammankomst; då skall ni späka er, och ni får inte utföra något arbete. 8 Som ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, skall ni offra en ungtjur, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 9 Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen 10 och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 11 Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom försoningsdagens syndoffer och det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

 

Djuren utsågs genom en sammansättning som motsvarade helheten som en efa mjöl. Det totala offret delades i tio delar, men vägdes till tolv tiondelar. Det finns även tio djur.

 

Försoningsdagen som offer behandlas allmänt i Andra Mosebok 29:36; Tredje Mosebok 1:4; 4:13-18,20,22-35; 5:6-10; 6:7; 9:7; 10:17; 12:6-8; 14:12-32; 16:6,10-34; 17:11; 19:22; Fjärde Mosebok 15:22-28; 28:30; och Hebreerbrevet 9:22.

 

Det är ett koncept om betalningen för synd genom substantiellt offrande och förhåller sig även till det mänskliga behovet att uppfatta betalning som en process som förhåller sig till pris och följd. Utan tvekan är även individens mentala hälsa förknippad med denna process.

 

Översteprästens offer förhöll sig också till mänsklig synd och utnämnande.

 

Hebreerbrevet 5:1-14 visar på problemen som uppstod i förhållande till fullkomnandet av Kristus och hans eget uppoffrande efter hans utnämnande av Gud. Översteprästen var själv behäftad med svaghet och handlar således varsamt med de okunniga och de irrande. Av denna orsak ger Gud de svaga och de fallna till Kristus så att de kan bli fullkomnade döma i nåd. Kristus själv var känd för sin gudsfruktan.

 

Hebreerbrevet 5:1-14 1 Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. 2 Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet 3 och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. 4Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. 5 Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, 6liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. 7 Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, 10 av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek. 11 Om detta finns mycket att säga, men det är svårt att få er att förstå det eftersom ni har blivit tröga att lyssna. 12 Ni borde vid det här laget själva vara lärare, men i stället behöver ni nu på nytt någon som lär er de första grunderna i Guds ord. Ni har återgått till att behöva mjölk i stället för fast föda. 13 Och den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.

 

Förmågan att skilja gott från ont och att konsumera fast kött är de utvaldas märke, vilkas förmåga är tränad till att uthärda den riktiga doktrinen och till att handla med och korrigera felaktigheter oberoende om vilken dess källa är. Detta är den Helige Andes kraft i sanning. Översteprästen erbjöd försoning för sig själv och för folkets misstag. (Heb. 9:7). Kristus lärde lydnad genom sitt lidande och var känd för sin gudfruktan.

 

Jesus offer var en försoning som var gudomligt utsedd (Luk. 2:30-31; Gal. 4:4-5; Ef. 1:3-12,17-22; 2:4-10; Kol. 1:19-20; 1 Pet. 1:20; Upp. 13:8). Denna försoning skulle fullborda en plan som var i enlighet med en hemlig och dold vishet som var fastställd före tiden för vår ära (1Kor. 2:7).

 

Kristi försonande offer uppmärksammades som varande för en frälsning redo att uppenbaras under de sista dagarna.

 

Första Petrusbrevet 1:3-21 3 Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 4 till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. 5 Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. 6 Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, 7 för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. 8 Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje 9 då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning. 10 Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. 12 Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i. 13 Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras. 14 Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. 15 Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. 16 Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. 17 Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här. 18 Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19 Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 20 Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. 21 Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud.

 

Det var inte Herrens avsikt att offren skulle fortsätta.

 

Psaltaren 40:7-9 7 Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer och syndoffer begär du inte, 8 därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. 9 Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta.

 

Konceptet här är att offren är en betalning för synd men att syndoffren inte krävs där lagen upprätthålls av vilja. Bokrullen behålls så att hållandet av lagen kommer från hjärtat och de som gör de uppmärksammas bland de utvalda.

 

Försoningsoffret förstods från Jesaja 53:4-12 och från borttagandet av ondskan i Sakarja 5:5. Försoningen öppnade källa till Davids hus som profeterats i Sakarja 13:1 för synd och orenhet och var fullbordad i Kristus (Matt. 26:28; Luk. 22:20; 24:46 ff; Joh. 1:29; Joh. 6:51). Johannes evangelium 11:49-51 visar på nivån av förståelse hos prästerskapet vid den tiden genom profetior.

 

Johannes evangelium 11:49-51 49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. 50 Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” 51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket,

 

Judah förstod att deras synd, personifierad av en kvinna i en efa, skulle sändas till Babylon och där dyrkas (Sak. 5:5-11; se även fotnot till Annotated Oxford RSV). Så kyrkans förfall genom det babyloniska systemet profeterades av Sakarja

 

Apostlagärningarna 17:2 visar att Skriften förklarade offrets nödvändighet.

 

Således är straffet för att inte övervaka flocken, köpt med Kristi blod verkligen allvarligt (Apg 20:28). Kristus offrades och upprestes för vårt rättfärdigande (Rom. 3:24-26; 4:25; 5:1-21). Vi är således återbördade till Gud (2 Kor. 5:18-19). Vi är frälsta från världens ondo (Gal. 1:3-4) så att vi kan erhålla sönernas rätt (Gal. 4:4-5). Genom detta återbördande slet Kristus tempelskynket itu, det som stod som en gräns mellan oss och Gud.

 

Efesierbrevet 2:13-18 13 Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. 14 Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. 15 Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. 16 I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. 17 Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. 18 Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande.

 

Budordens lag och föreskrifter som togs bort av Kristi kropp var offerlagarna som förhöll sig till köttet.

 

Försoningsdagen har en annan betydelse som förhåller sig till Planen om Frälsning under de sista dagarna. Följden av högtider i Tishri visar på en bestämd följd under de sista dagarna. Basunerna skall fira Jesus Kristus ankomst som Israels Messias under de sista dagarna. Han skall underkasta sig världen. Det finns ett avstånd mellan Hornstötarnas dag och Försoningsdagen och mellan Försoningsdagen och Lövhyddehögtiden. Dessa avstånd har en betydelse. Det finns inget avstånd mellan Lövhyddehögtiden och den Sista Stora Dagen. Det har också en betydelse. Avståndet mellan Hornstötarnas dag och Försoningsdagen och mellan Försoningsdagen och Lövhyddehögtiden representerar det faktum att följden spänner sig över en tidsrymd som kräver en följd av handlingar. Den huvudsakliga faktorn är att Millenniesystemet som representeras av Lövhyddehögtiden inte kan införas förrän det sker en återupprättelse genom planetens underkastande och därefter ett återbördande av planeten till Gud.

 

Underkastandet förevisas av Hornstötarnas dag och återbördandet visas av Försoningsdagen. Återbördandet till Gud beledsagas av fängslandet av satan i tusen år som det refereras till i Uppenbarelseboken 20:4.

 

Försoningsoffret förutser fängslandet av Sata under perioden som föregår Millenniet som visas av Lövhyddehögtiden. Offret återfinns i Tredje Mosebok 16:1-34.

 

Tredje Mosebok 16:1-34 1 Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock. 3 Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5 Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. 6 Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7 Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9 Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel. 11 Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13 Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14 Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15 Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket. 16 Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17 Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18 skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19 och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

 

Detta offer representerar helgandet av folkket genom Jesus Kristus offer. Denna process visar Israels försoning. Ingen människa kan inträda i Tabernaklet förrän Översteprästens försoningsoffer skett. Nästa process sker efter att försoningen har ägt rum. Således representerar inte den andra geten på något sätt det försonande offret av Jesus Kristus. Användandet av två getter visar på domen av liknande varelser och framgången och misslyckandena hos likar. Försoningen har redan ägt rum och är fullbordad så som nästa vers (3 Mos. 16:20) visar.

 

20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22 Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.

 

Förläggandet av folkets synd på geten är en beskrivning av Värdens dom under Satan eller Azazel, vilket var namnet som han kändes vid under den hebreiska perioden. Ödemarken är översatt som ett land som skilts av (se Soncino). Processen att bli skild bort från Guds närvaro. Detta kunde aldrig tillskrivas till Kristus, annat än att misstolka från kommentaren på korset att Gud hade försakat honom, vilket vi från Psaltaren 22 vet att Han inte gjorde. Jesaja 14:12 visar det var Dagsstjärnan eller Lucifer och således Azazel som var avskild till marken och bringad ned till avgrundens djup. Satans system, det hos Babylon, är det som skiljs av från all fruktbarhet. Rashbem menar att det är meningen om landet som skiljs bort i texten till Tredje Mosebok 16:22.

 

23 Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24 Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25 Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26 Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27 Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret.

 

Vi ser här att Azazels get är bortförd till ödemarken eller avgrunden innan Försoningsdagen. Den som har uppdragits att föra bort geten måste badas i vatten och därefter får han komma tillbaka i lägret. Detta beskriver återbördandet genom dop i vatten efter fängslandet av Satan. Denna ordningsföljd sker så att de utvalda deltar i fängslande efter ankomsten och som en nödvändighet för återbördandet.

 

29 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30 Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31 Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga. 32 Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33 och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen. 34 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.

(I RSV lyder slutet: och Moses gjorde som Herren hade befallt honom, från engelskan text till svenska av övers., övers. anm.)

 

När frasen ni skall späka era själar används i Skriften, så innebär det fasta (Abraham ibn Ezra, Nachmanides; Soncino). Fasteprocessen är för att befria ondskans grepp som Satan eller Azazel har tagit om planeten. Azazel var, som konstaterats, namnet som gavs till en av den fallne Värden, som förknippas med Satan. Azazel beskrivs som en av ett antal fallna änglar. En betydelsefull figur var Semyaza i den etiopiska Enoks Bok. Enok 6:7; 8:1,13 visar att Azazel var termen för ledaren av de fallna änglarna, synomym med Satan (se även Interpreters Dictionary of the Bible, Vol. 1, sid. 315). Förknippandet av demonerna med denna get återspeglas i satyrerna eller getdemonerna i Jesaja 13:21; 34:14 och Tredje Mosebok 17:7.

 

Offer till demoner eller satyrer noterades även nyligen från Femte Mosebok 32:17 och Andra Krönikeboken 11:15. Denna avfällighet resulterade i avlägsnandet av prästerskapet från Israel till Judah (2 Krön. 11:13-15).

 

Konceptet att Kristus gavs till Satan i öknen och därmed att geten här även förstördes av honom kan läggas fram. Dock hade försoningen redan skett när geten skickades till ödemarken. Vidare så uppstår inte konceptet om getens besudling i samband med Kristus. Att världens synder lades på hans axlar skilde inte bort Kristus från Gud som vi ser i Psaltaren 22:24.

 

Psaltaren 22:25 Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.

 

Fastans umbäranden ses i Jesaja 58. Israel kommer inte att vända sig till Messias vid ankomsten. Nationerna kommer att slåss mot honom och världen kommer att underkastas i totalt lidande, genom sin egen ondska och sitt uppror. Denna tid måste följa de sista dagarnas varning.

 

Jesaja 58:1 till 60:22

 

Jesaja 58 1 Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs ätt deras synd. 2 Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud. 3 ”Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?” Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar, 4 ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden. 5 Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? 6 Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. 7 Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! 8 Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. 9 Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.” Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, 10 om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag. 11 Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar. 12 Dina uråldriga ruiner skall byggas upp, gångna släktens grunder skall du sätta i stånd. Du kommer att kallas ”den som murar igen rämnorna”, ”den som gör det nedrivna beboeligt”. 13 Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat, 14då skall du få fröjdas över Herren, jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig leva av din fader Jakobs egendom. Herren har talat.

 

Herrens råd är här riktat mot förhållandet mellan Guds folk och Israels nation. Det är således omöjligt att skilja ens uppförande inom de utvalda från det för nationen. Samma mått krävs av personligt handlande. Detta handlande är orsaken till separationen från Gud.

 

Jesaja 59 1 Herrens arm är inte för svag för att rädda, hans öra inte för dövt för att höra. 2 Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra. 3 Era händer är fläckade av blod, era fingrar av synd, era läppar uttalar lögner, på era tungor finns svek. 4 Ingen anklagar någon rättvist, ingen fäller en ärlig dom. De förtröstar på tomhet, deras ord är falska, de går havande med ofärd och föder olycka. 5 De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, en giftorm kläcks om de krossas. 6 Deras väv duger inte till kläder, deras verk inte att skyla sig med. Deras gärningar bringar olycka, våldsdåd förövar de. 7 De skyndar till allt som är ont och är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras planer bringar olycka, våld och förödelse kantar deras väg. 8 Vägen till lycka känner de inte, där de går finns ingen rätt. De slår in på orätta vägar, den som vandrar där finner ingen lycka. 9 Därför är rätten långt ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus men mörker råder, på solens glans men vandrar i dunkel. 10 Vi famlar längs väggen som blinda, famlar som om vi saknade ögon, mitt på dagen snavar vi som när det skymmer, mitt i livet är vi som de döda. 11 Alla brummar vi som björnar, klagar som duvor. Vi väntar på vår rätt, men förgäves, på räddningen, men den är långt ifrån oss. 12 Många är våra brott, det vet du, våra synder vittnar mot oss. Vi tänker på våra brott och vet att vi har felat. 13 Vi har avfallit och förnekat Herren, vänt oss bort från vår Gud. Våld och falskhet har vi förkunnat, viskat lögner vi själva tänkt ut. 14 Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram. 15 Ärligheten har gått förlorad, den som skyr det onda blir plundrad. Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt. 16 Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep. Då gav hans styrka honom seger, hans rättfärdighet var hans stöd. 17 Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk och satte segerns hjälm på sitt huvud, klädde sig i hämndens dräkt och svepte sig i harmens mantel. 18 Med vrede lönar han sina fiender för vad de har gjort, han vedergäller sina ovänner, vedergäller fjärran länder. 19 Från öst till väst skall man frukta Herrens namn och hans härlighet, när han kommer likt en våldsam flod som Herrens vind driver fram. 20 Han kommer till Sion som befriare, till dem i Jakob som upphör med sina brott, säger Herren. 21 Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.

 

Inlösen är således Messias under de sista dagarna och den inlösen kommer att ske i kraft under vägledning av Gud. Processen kommer att vara världsvid och fullständig. Alla nationer kommer därefter vända sig till Israel för upplysning och vägledning. Återupprättelsen som följer från denna inlösen är kontinuerlig.

 

Jesaja 60 1 Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig. 2 Jorden är höljd i mörker, töcken omger folken, men över dig skall Herren stråla, över dig skall hans härlighet visa sig. 3 Folken skall vandra mot ditt ljus, kungar mot glansen av din soluppgång. 4 Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer från fjärran, dina döttrar bär man i famnen. 5 När du ser det skall du stråla av lycka, ditt hjärta skall bäva och bulta, när havets skatter kommer i din ägo och folkens rikedomar blir dina. 6 Kameler i mängd skall fylla ditt land, dromedarer från Midjan och Efa. Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse, och de förkunnar Herrens ära. 7 Kedars fårhjordar samlas hos dig, baggar från Nevajot står till din tjänst. Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare och öka mitt tempels härlighet. 8 Vad är det som kommer flygande som moln, som duvor till ett duvslag? 9 Det är kustländernas fartyg som samlas med Tarshish-skepp i täten för att hämta dina söner från fjärran land med allt deras silver och guld, till ära för Herren, din Gud, Israels Helige, som skänker dig härlighet. 10 Främlingar skall bygga upp dina murar och deras kungar stå till din tjänst. Jag straffade dig i min vrede

men visar dig barmhärtighet i min kärlek. 11 Dina portar skall aldrig stängas, de skall stå öppna dag och natt, så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar ledas dit in.

 

Återupprättelsen uppnås genom de nationer som då frivilligt arbetar för etablissemanget i Israel som en Helig Nation. Orsaken är klar. Antisemitism gentemot Zion som Judah stad och Israel är att vara anti Gud.

 

12 Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under – folken skall förintas. 13Libanons prakt skall föras till dig, cypress, alm och pinje, för att skänka härlighet åt min helgedom. Jag skall ära platsen där mina fötter vilar. 14 Bugande skall dina förtryckare komma till dig, de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter. De skall kalla dig ”Herrens stad”, ”Sion som tillhör Israels Helige”. 15 Du var övergiven och försmådd, ingen besökte dig, men jag skall låta dig bli till evig stolthet, en glädje för alla släkten. 16 Du skall dia folkens mjölk, dia kungars bröst. Då skall du inse att jag, Herren, är den som räddar dig, att Jakobs Mäktige befriar dig. 17 Jag ger dig guld i stället för koppar, ger dig silver i stället för järn, koppar i stället för trä, järn i stället för sten. Freden skall vara din överhet, rättfärdigheten din fogde. 18 Man skall inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla ”räddning”, dina portar ”lovsång”. 19 Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen och månen inte lysa dig med sitt sken. Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet. 20 Din sol skall aldrig gå ner och din måne aldrig avta, ty Herren är ditt eviga ljus, din sorgetid är förbi. 21 Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga, och de skall för evigt äga landet. De är skott som jag har planterat, jag har skapat dem för att visa min härlighet. 22 Av den minste blir det en skara på tusen, den ringaste blir till ett mäktigt folk. Jag, Herren, skall låta det ske snabbt, när tiden är inne.

 

Vi har att göra med ett framåtskridande i dessa texter. Först konceptet om förtryck och användandet av tro för att vidare förtrycka och dörefter en vädjan till Herren i självrättfärdigande med användandet av fastan som vapen. Det oundvikliga resultatet i självrättfärdigande är förtryck och Herren behandlar detta i denna Skrift om fastande. Folkets förstörelse och Ankomsten och upprättelsen ses i de tre kapitel som nämnts ovan. Vi fastar för att återbörda oss själva till Gud och bringa systemet under Messias till oss fortare. Var noggranna och fasta i kärlek och i hopp.

 

 

Där annat icke anges är bibelöversättningar från år 2000 svenska översättning

q