Guds Kristna Kyrkor
[256]
Lagen och det Fjärde
Budordet [256]
(Edition
2.0 19981007-20050717)
Det fjärde
budordet tar upp och behandlar Sabbaten eller vilodagen. Detta inkluderar den
sjunde dagen i veckan, nymånarna, de heliga dagarna, den sjuåriga Sabbaten för
landet och jubileumssystemet. Allt detta är knutet till den astronomiska
månkalendern och det krävs att detta efterlevs för mänsklighetens goda. (Mark.
2:27). De står alla tillsammans, eller faller allesammans (Kolosserbrevet 2:16,
17).
Christian Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ã 1998, 1999, 2000, 2005 James
Dailley)
(Övers. 2003, 2006)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org och
http://www.ccg.org
Lagen och det
Fjärde Budordet [256]
Det finns
sabbater som återkommer varje vecka, sjundedagssabbater, månatliga eller
nymånadssabbater, årliga sabbater de så kallade Heliga Dagen, sabbater som
återkommer vart sjunde år, lan och jubileums upprättelsesabbater. De har alla
blivit beordrade i budet och de måste alla hållas.
Femte Mosebok
5:12-15 Var noga med att hålla
sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig.13 Sex dagar skall
du arbeta och sköta alla dina sysslor, 14 men den sjunde dagen är Herrens, din
Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son
eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller
något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav
och din slavinna skall få vila liksom du själv. 15 Kom ihåg att du själv en
gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med
stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira
sabbatsdagen.
Andra Mosebok
20:8-11 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.9 Sex dagar skall du arbeta och
sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat.
Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer.11 Ty
på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer,
men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen
och gjort den till en helig dag.
sabbat (SHD 7676) är ett ord som betyder att sluta, eller att vila. Det är en dag
för dyrkan (Lev. 23:3) och en dag för vila och förfriskning (2 Mos 23:12). Det
är ett tecken på Guds herravälde över skapelsen och var den första nedtecknade
välsignelsen och var helgad och urskiljd från skapelsen av Adam (1 Mos. 2:2-3).
Den var skapad för mänskligheten (Mark. 2:27) och dess åtlydandeär knutet till
tro. Den följdes av Abraham (1Mos. 26:5) som var given sanningen (1Mos. 24:27)
och som vägledde andra på vägen (1Mos 24:48). Genom dess efterlevnad bekände
Israel att de var Hans förlösta folk, underkastade Hans lag.
Genom denna vila visar vi vår tillit till Gud. Åtlydnad av Sabbten är förklarat som en välsignelse (Jes. 56:2-4; 58:13; 66:23; Hes. 44:24; 45:17; 46:1, 3-4, 12). Israels folks förebråddes för att sin försummelse av Sabbaten (Jes. 1:13; Jer. 17:21-27; Hes. 20:12-24; Amos 8:5). Tiden för Judas babylonska fångenskap bestämdes efter övergreppen mot landets sabbatsår. (2Krön. 36:21).
Sabbatsdagen
finns i det fjärde budordet och det återfinns i både Andra Mosebok 20:8-11 och
Femte Mosebok 5:12-15. Sabbaten är helig för Herren Gud (Yahovah Elohim) i
enlighet med det fjärde budordet. I Andra Mosebok 20:8 läser vi:
Andra Mosebok
20:8-11 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9 Sex dagar skall du arbeta och
sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat.
Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer.11 Ty
på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer,
men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen
och gjort den till en helig dag.
Dett är för att
alla, till och med boskapen, skall få vila (5 Mos. 5:14).
I sex dagar skall
vi arbeta (5 Mos. 5:13) bereda och vårda eller ombesörja skapelsen (1 Mos.
2:15) och vi skall inte vara lata (2 Tess. 3:6-11). Vadhelst dina händer finner
att göra, gör det med alla av dina krafter (Pred. 9:10). För vadhelst som du sår,
det skall skall du skörda (Gal. 6:7).
Den sjunde dagen
är Sabbaten. Den är räknad till lördagen från skapelsen av Adam. Den igenkänns
av alla folk som varandes Sabbaten, och den infaller på lördagen enligt den
nuvarande kalendern. Den sjunde dagen återfinns i en återkommande cykel och kan
inte bestämmas till en annan dag oavsett när denna infaller i sol- och
måncyklerna.
Den nya globala
kalendern och dess varianter som för närvarande är föreslagna och verksamma
slår hårt mot själva hjärtat av lagen. Världskalendern är en ständigt
återkommande tolvmånaderskalender med jämna kvartal. Den är ständigt
återkommande eftersom den består likadan varje år.
Vär nuvarande
kalender är inte ständigt återkommande, men årlig. Den förändras varje år. Den
gör så på grund av att dess typiska 365 dagars cykel inte är jämnt delbar med
veckans dagar. Det är inte heller den astronomiska månkalenderns månad om 29,5
dagar.
Följden för den
återsod om en dag, är att året vanligtvis börjar och slutar på samma veckodag.
Så det nästföljande året måste inledas på den följande veckodagen.
Detta kräver en
ny kalender för varje år.
Tekniskt sett är
vår gregorianska kalender en varierat ordnad cykel bestående av fjorton olika
kalendrar. Kalendern för ett år som börjar på en söndag skiljer sig från en
kalender som börjar på en måndag och så vidare för alla sju veckodagarna.
Eftersom förekomsten av skottår förändrar varje av dessa sju kalendrar så höjs
det totala antalet kalendrar till det dubbla.
Om vi tog bort
den dagen ur kalendern, så skulle nyåret vanligtvis påbörjas på samma veckodag
som det föregående året började på. Vi skulle då ha en ständigt återkommande
kalender.
Vi kan ta ut en
dag ur kalendern utan att för den skull avvika från solcykeln på
uppskattningsvis 365,24 dagar helt enkelt genom att anse den dagen som en 24
timmars vänteperiod innan vi återupptar kalendern igen. Dessa dagar utanför
kalendern, som också kan benämnas som blankdagar eller mellankalenderdagar,
skall inte vara veckodagar. Det verkar mest rimligt att behandla dem som
helgdagar och det är en del av logiken bakom Världskalendern. Den och andra
förslag förändrar följden av de sju veckodagarna från Adams skapelse. Denna
sjudagarscykel passar varken in i mån månaden eller solåret
Tredje Mosebok
23:32 visar att dagarna egentligen slutar och början i skymningen och inte vid
midnatt eller morgonen.
Tredje Mosebok 23:32
Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen
den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.
Den sjunde dagen
börjar vid den sjätte veckodagens slut, vår fredag vid kvällen vid solnedgången
till havs (se uppsatsen Starten på Månad och Dag (Nr. 203).
Detta bekräftas
av Paulus i apostlagärningarna 27:27-34 och enligt Mishnah, som är en samling
av skrifter från det andra århundradet vår tideräkning, som återfaller på det
andra århundradet före vår tid. Se den andra avdelningen, Moed, Sabbath 1:3,
15:3.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Första Mosebok 1:14-18 Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen
från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15 De skall vara ljus på himlavalvet och lysa
över jorden.” Och det blev så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset
till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han
gjorde stjärnorna. 17 Han
satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18 att härska över dag och natt och att
skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott.
Psalm 104:20 Du sänder mörker, och det blir natt.
Då myllrar alla djur i skogen fram,
Det får inte ske
något köpande eller säljande, eller or work
that earns compensation on the Sabbath. arbete som tjänar ersättning, på
sabbaten. Detta innebär inte att det inte förekommer någon aktivitet. Nehemja
är ett exempel på arbete på sabbaten.
Nehemja
10:28-31 Resten av folket — präster,
leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som har avskilt sig från
främmande folkslag i lydnad för Guds lag samt deras hustrur och de söner och
döttrar som har kommit till mognad —29 förenar sig med sina främsta företrädare
och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds
tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår härskares, bud, hans
befallningar och stadgar. 30 ”Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män
av främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.
31 När folken i landet kommer med sina varor och med spannmål av olika slag för
att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare sig på sabbatsdagen eller
någon annan helig dag. Vi lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå
från att indriva skulder.
Sabbatsordningen
måste förstås som varande representativ för ett system, det är vad som är
underligt för Guds folk.
Det finns en
mångfald tecken och sigill för Herrens Lag och hans förlösning av Israel vilka
genom Kristi offer sträcks ut till samtliga av de i Kristus (Rom 9:6;
11:25-26). Dessa Lagens tecken och sigill skyddar Israel mot avgudadyrkan genom
att vara Herrens utvaldas sigill (Upp. 7:3). Dett är tydligt i våra handlingar
och vårt tänkande (5 Mos. 6:8).
Ett tecken, SHD
226 'owth' eller 'ot' är ett särskiljande tecken eller en symbol för åminnelse
om ens förpliktelser. Sabbaten är upptagen som tecken för Guds folk. Det är ett
tecken mellan oss Guden som gör oss heliga.
Andra Mosebok
31:12-14 Herren sade till Mose: 13 Tala
till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett
tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att
det är jag, Herren, som helgar er.14 Ni skall hålla sabbaten, den skall vara
helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som
utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk.
Det är ofta och
felaktigt antaget att sabbaterna som det hänvosas till här enbart är plural för
den singulära återkommande sabbaten varje vecka. Detta är helt felaktigt.
Sabbaterna är utsträckta till hela ordningen av dyrkan över nymånarna, de
Heliga Dagarna och det fullständiga jubileumssystemet med dess ekonomiska
efterföljder. Att dödas är också andligt och och fortsätter att skydda
förbundets folk från avgudadyrkan.
Sabbaten är inte
uteslutande ett tecken för Guds kyrka; det är också ett tecken för de av
förbundets folk som ännu inte blivit kallade in i kyrkan. Om det var de
utvaldas tecken så skulle följeslagare av judendom och sabbatshållande
binitariker och trinitariker vara en del av den första uppståndelsen. Det skall
de inte vara.
Det andra tecknet
är Påsken och det Ojästa Brödets Högtid (den judiska påsken, eller den i Bibeln
benämnda Herrens Påsk, passover på engelska, och inte den hedniska påsken,
easter på engelska. övers. anm.)
Andra Mosebok
13:9-10 Som ett märke på handen och ett tecken på pannan skall detta påminna
dig om att Herren förde dig ut ur Egypten med sin starka hand, så att hans lag
alltid är på dina läppar. 10 Du skall följa denna stadga år efter år vid den
bestämda tiden. (jfr 2 Mos.. 13:11-16).
Försoning är ett
annat tecken på förbundets folk. Brist i att upprätthålla försoningen är
straffbart genom avskiljande från ens folk; med andra ord, från Israels
förbunds kropp, vilket är kyrkan. (Lev. 23:29; Rom. 9:6-8).
Tredje Mosebok
23:26-32 Herren talade till Mose: 27 På
tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni
hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28 Något
arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall
bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29 Var och en som inte späker sig
på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30 Och var och en som utför arbete på
den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31 Ni får inte utföra något arbete.
Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än
bor. 32 Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från
kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna
sabbat.
Försoning används
också för att förklara Jubileet, för Jubileet utgör grunden för Guds ordning
som styr och reglerar mänskliga förehavanden på Jorden. Det är en sabbatiserad
Sabbat, en sabbaternas sabbat, Shabbath
Shabbathown, som förstärker sin helighet (se SHD 7677). Den andliga
betydelsen för Jubileet skall undersökas senare.
Tredje Mosebok
25:8-12 Du skall låta det gå sju
sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir
fyrtionio år. 9 I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta
hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10 och
ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet.
Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och
få komma tillbaka till sin släkt. 11 Detta femtionde år skall vara ett friår
för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni
inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12
Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få ermat av det marken
kan ge.
Försoningen är
specifikt undantaget från kategorierna av offergåvar som är relaterade till
lösen och individuell välsingnelse. Så är också hornstötarnas dag. Detta är för
att ingendera av dessa dagar har att göra med mänsklig aktivitet eller
uppoffring. Försoningsdagen är specifikt en folkräkningsdag med en avgift lagt
därtill.
Andra Mosebok
30:11-16 Herren talade till Mose: 12 När
du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid
mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar
dem vid mönstringen. 13 Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en
halv sikel efter tempelvikt — 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en
offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års
ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 15 Den rike skall inte ge
mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt
Herren som en lösen för ert liv. 16 Du skall ta emot lösesumman av israeliterna
och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall
israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.
Skatten eller
avgiften som hör till Försoningsdagen var förmönstrandet av de utvalda hos
Israels folk. Det är en uppsatt avgift för varje person och den skall inte
variera på grund av individuella omständigheter. Detta mönstrande av folk var
gjort av Gud vid grundandet av världen (Upp. 17:8) och vägande av en fast
avgift betald en gång för alla av Jesus Kristus (Rom. 6:10). Den fastslagna
avgiften visar att frälsning är något som är betalt för, inte avvägt av
individens materiella omständigheter, utan genom Kristus offer en gång för alla
(Heb 7:27; 9:26; 10:10; 1 Pet 3:18). Upptagandet av en kollekt på
Försoningsdagen visar på tydligheten av Jesus Kristus offer.
Det är av denna
orsak som det bara är tre kollektupptagningar som specificeras i Andra Mosebok
23:14-18, 34:24; Femte Mosebok 16:16; 1Kung. 9:25 och de skall upptas före
första dagens morgon varje högtid.
Andra Mosebok
23:14-18 Tre gånger om året skall du
hålla högtid till min ära.15 Det osyrade brödets högtid skall du fira. Då skall
du äta osyrat bröd i sju dagar, så som jag har befallt dig, på den bestämda
tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten. Ingen skall träda
fram inför mig med tomma händer. 16 Du skall också fira skördehögtiden när du
skördar de första frukterna av ditt arbete, av vad du sådde på åkern. Likaså
skall du fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du från åkern samlar in
frukten av ditt arbete.17 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram
inför Härskaren Herren.18 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra
tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas
kvar till morgonen.
I vers 18
gäller ’fettet från mina högtidsoffer våra finansiella högtidsoffer vid den här
tiden. Vi kan inte äta något animaliskt fett.
Tredje mosebok 3:17 Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, var ni än bor: ni får inte äta fett eller blod.
Ett tecken eller
'owth' användes första gången i Första Mosebok 9:12. Regnbågen var Guds
symboliska påminnelse om Hans löfte och sammanfattade att Han inte skulle
förstöra jorden med vatten en andra gång. Gud använder tecken som visar tecknen
i ett speciellt förhållande till Honom.
Det första och
främsta tecknet för förbundet med folket var omskärelsen (1 Mos. 17:10-14). Denna fysiska handling
var ett tecken. Det är numera andligt och inkluderar också kvinnor genom deras
dop (se uppsatsen Botgöring och Dop(Nr.
52). Detta var mening från begynnelsen (5 Mos. 10:15-17) men det kräver
också Guds deltagande.
Femte Mosebok 30:6
Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du
älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då kommer du
att få leva.
Dopet och
mottagandet av den Helige Ande är det främsta tecknet för de utvalda, genom
Jesus Kristus blod, in till den enda kroppen
(Matt. 28:19; Apg. 1:5; 11:16; Rom.6:3; 1 Kor. 12:13; Heb. 9:11-28).
Dessa tecken för lagen, Sabbaten och den judiska påsken, är speciellt avpassade
för att skydda gentemot avgudadyrkan (5 Mos. 11:6). Dessa två tecken fungerar
som sigill på händerna och pannan hos Guds utvalda.
Med den Helige
Ande utgör de grunden för förseglingen i
Uppenbarelseboken 7:3 över de sista dagarna. De utvaldas tecken är
således koncentrerat kring det första budordet. Kristus sade Du skall dyrka
Herren din Gud och Honom endast skall du tillbedja (eller tjäna) (Matt. 4:10;
Luk. 4:8). Vårt tjänande är dyrkan i bibliksa termer och detta uttalande visar
att det bara finns en, Gud Fader, som skall vara dyrkad. Yahoshua, Hans smorde,
skall inte tillbedjas.
Sabbaten är ett
tecken för Guds kyrka men det är inte Tecknet. Det främsta tecknet är
Gudomligheten. Den Bibliska Enighetsstrukturen (Unitarism) är att det finns
endast En Gud (5 Mos. 6:4, 1Kor. 8:4) vilken vi kan känna (Hos. 8:2; 13:4). Vi är krävda att känna
både Honom (Gal. 4:8-9) och Hans vilja (Apg 22:14).
Vi är uppmanade
att se skillnad på Gud och Hans Kristus (Joh 17:3) och det faller i vår eviga
skam om vi inte gör det eller kan det (1 Kor.15:34). Förståelsen att Yahovah
Sabaoth, värdarnas Herre, är den Ende Sanne Guden, är grundläggande för tron.
Dopet är det andra tecknet och mottagandet av den Helige Ande är det inre
tecknet.
Det yttre tecknen
är Sabbaterna, och Herrens Nattvard/judiska Påsken vilka är tecknen för Herrens
lagar. Dessa följs av Nymånesabbaterna och de heliga Dagarna. Sabbaterna
förnekas mänskligheten på grund av avgudadyrkan.
Hesekel
20:16-20 De hade ju förkastat mina
stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit
fast vid sina avgudabilder. 17 Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem
inte, jag förintade dem inte i öknen. 18 I öknen varnade jag deras barn: ”Lev
inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte
med deras avgudabilder. 19 Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget
mina stadgar. 20 Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som
förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.”
Förorenandet av
Sabbaterna härrör från avgudadyrkan. Sabbaterna inkluderar alla de dagar som
vikts för dyrkan av Gud i enlighet med Hans kalender, grundad på ett riktigt
följande av nymånarna. Gud straffar folket för deras bristande att hedra Honom
och hålla Hans lagar.
Hesekel
20:21-24 Men deras barn var motsträviga
mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar — den som
håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede
och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 22 Men jag hejdade mig och handlade
som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de
folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna. 23 I öknen svor jag emellertid
att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24 De hade
ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina
sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder.
Sabbaterna är
oskiljbara från det första budordet och lagen. Folket straffas för att de
brustit i att hålla alla aspekter av Guds lag (Sak. 14:16-19).
Sabbaten är ett
tecken på vår trofasthet och vår förlösning in i Guds vila. Att överge Sabbaten
är att överge Guds hopp. Detta är orsaken till att vi för närvarande förföljs
för att vi håller Herrens Sabbater.
Varje människa
som avfaller från Sabbaten skall dömas till döden (2 Mos. 31:14; 4 Mos. 32:36).
Det är ett tecken mellan Gud och Israels barn för evigt (2 Mos. 31:17). Ordet
som översätts till förevigt är 'Olam' SHD 05769, ett ord som bär betydelsen av
'tid i åväntan' såväl som evig, att vara länge, eller förevig etc.
Vi, följeslagarna
som håller det Nya eller Förnyade Förbundet av Vägen, är det andliga Israel.
(Rom 9:4).
Förberedelserna
för Sabbaten skall företas under föregående dag (2 Mos. 16:5). Maten skall
samlas och förberedas efter exemplet med mannan. Var människa skall vistas på
sin plats (2 Mos. 16:29-30). De skall vila både i plöjningstid och skördetid på
Sabbatsdagen (2 Mos 34:21). Herrens handlingar i att plocka sådden på Sabbaten
blev fördömt av de som hade gjort Sabbaten till en börda, genom att tillägga de
muntliga traditionerna.
Vi får inte tända industriella ljus för att arbeta
på Sabbaten. Detta framgår tydligt av Andra Mosebok 35:1-36:2. Ljusen som nämns
i vers 3 var relaterade till tungnt byggnadsarbete under de sex arbetsdagarna
vilket är förbjudet på Sabbaten.
Exodus 35:1 Mose samlade hela Israels menighet och
sade: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra: 2 Sex
dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila
helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 3 Ni skall inte göra upp eld på
sabbatsdagen, var ni än bor.” 4 Mose sade till hela Israels
menighet: ”Detta är vad Herren har befallt er:
Vi måste tända ljus och
eldar och underhålla dem då detta behövs för den nödvändiga värmen i nordliga
och extremt sydliga klimat. Vi bör tända dessa ljus och eldar för de sjuka och
de gamla, eller för de med barn. Håll er varma och njut av Sabbaten. Detta är
Guds sinne och Hans bud är inte en börda (1 Joh. 5:3; Jes. 43:23) men det kan
göras till en börda genom felaktig tillämpning (Luk. 11:46) och våra synder
(Jes. 43:24).
5 Samla in gåvor åt
Herren. Var och en som känner sig manad skall bära fram dessa gåvor åt Herren:
guld, silver och koppar, 6 violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint
lingarn och gethår, 7 rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 8 olja till
lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 9 onyx
och andra ädla stenar att sätta på efoden och på bröstväskan. 10 Var och en av
er som har konstskicklighetens gåva skall komma och tillverka allt det som
Herren har befallt: 11 boningen med tält och överdrag, hakar och bräder,
reglar, stolpar och socklar, 12 arken med dess bärstänger, locket och det
skylande förhänget 13 och bordet med bärstängerna och alla övriga tillbehör och
skådebröden, 14 lampstället med dess tillbehör, lamporna och lampoljan, 15
rökelsealtaret med dess bärstänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen
och draperiet för ingången till boningen, 16 brännofferaltaret med dess
koppargaller, bärstängerna och alla andra tillbehör, karet med dess ställ, 17
omhängena till förgården, dess stolpar och socklar och draperiet för porten
till förgården, 18 tältpluggarna och linorna till boningen och förgården, 19
ämbetsdräkterna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och
hans söners prästkläder." 20 Israels hela menighet gick nu bort från Mose,
21 och alla som kände sig kallade eller manade kom med gåvor till Herren för
arbetet på uppenbarelsetältet, tjänsten där och de heliga kläderna. 22 Och både
män och kvinnor, alla som kände sig manade, kom med spännen, örringar, ringar
och halssmycken, alla slags föremål av guld. Alla kom de med en offergåva av
guld till Herren. 23 Och alla som hade violett, purpurrött och karmosinrött
garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade baggskinn och delfinskinn kom med
detta. 24 Alla som ville ge en gåva av silver eller koppar kom med den till
Herren, och var och en som hade akacieträ till byggnadsarbetet bar fram det. 25
Alla kvinnor som var skickliga att spinna kom med det som de hade spunnit:
violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn. 26 Och alla kvinnor
som kände sig kallade och som kunde konsten spann garn av gethår. 27
Hövdingarna bar fram onyx och andra ädla stenar som skulle sättas på efoden och
på bröstväskan, 28 vidare kryddor och olja till lampan, till smörjelseoljan och
till den välluktande rökelsen. 29 Varje israelitisk man eller kvinna som kände
sig manad att ge något till det arbete som Herren genom Mose befallt dem att
utföra kom med en frivillig gåva åt Herren. 30 Mose sade till israeliterna:
"Hör: Herren har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam
31 och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt
slags hantverksskicklighet, 32 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och
utföra dem i guld och silver och koppar, 33 slipa stenar för infattning, snida
i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34 Han har gett både honom och
Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp andra. 35 Han har
utrustat dem med förmåga att utföra alla slags hantverk, väva konstväv och
brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn, och
även annan vävnad, ja, att utföra alla slags uppgifter och tänka ut konstfulla
arbeten.
Andra Mosebok 36:1-2 Besalel och Oholiav skall arbeta tillsammans med
alla konstskickliga män som Herren gett insikt och förmåga, så att de vet hur
de skall utföra allt arbete som krävs för att uppföra helgedomen på det sätt
som Herren har befallt.” 2 Mose kallade till sig Besalel och Oholiav
och alla konstskickliga män som Herren gett den rätta insikten, alla som kände
sig kallade att gripa sig an med arbetet.
Verserna 35:6 till 36:2 förklarar det arbete som
refereras till och för vilket inga ljus och eldar får tändas för på Sabbaten.
Herren visade att
Han var Sabbatens Herre inte genom att ha för avsikt att sabbaten inte behövdes
hållas, utan snarare för att visa ett fördämande att sabbaten hölls så som den
gjorde. Det är i enlighet med lagen att plocka tillräckligt mycket mat och att
förbereda mat för att ät på Sabbaten, kan vi se i denna text och också från
lagen enligt det Nya Testamentet (Matt 12:1-12).
Matteusevangeliet
12:1-12 Vid samma tid tog Jesus vägen
genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka
av ax och äta. 2 Fariseerna såg det och sade till honom: ”Se, dina lärjungar
gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.” 3 Han svarade: ”Har ni inte läst
vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4 Han gick in i Guds hus,
och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan
bara prästerna. 5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på
sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? 6 Men jag
säger er: här finns det som är större än templet. 7 Om ni förstod vad som menas
med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga.
8 Ty Människosonen är herre över sabbaten.” 9 Mannen med en förtvinad hand
Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. 10 Där fanns en man med en
förtvinad hand. De frågade Jesus: ”Är det tillåtet att bota på sabbaten?” De
ville ha något att anklaga honom för.11 Han svarade: ”Om någon av er har ett
får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och
drar upp det? 12 Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är
det tillåtet att göra gott på sabbaten.”
Vers tre ovan
hänför till Första Samuelsboken 21:6 där David hade ätit av det förbjudna
skådebrödet (2 Mos. 25:30; 3Mos. 24:5-8). Mer speciellt så gjorde prästerna i
Templet Sabbaten till världslig och allmän och är utan skuld till brott (Matt.
12:5; jfr 4Mos. 28:9-10; se också Neh. 13:7; Hes. 24:21; Joh. 7:22-23).
Vårt arbete på
Sabbaten såsom de utvalda i dyrkan av Gud är utan skuld till brott. I praktiken
var det mer offer som utfördes på Sabbaten än på någon annan dag. Vissa
handlingar som vi kan inleda oss i kan fördöma oss, inte det faktum att vi är
aktiva.
Kristus gav också
befallningar rörande helandet av de sjuka. Detta skall utföras på Sabbaten. Det
är lagenligt att hela och föda de sjuka och lemlästade på Sabbaten. (Luk.
6:8-10; 13:14-16; 14:3; Matt. 12:10-13).
Johannesevangeliet
7:23 Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall
brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa
helt och hållet frisk på sabbaten?
Lukasevangeliet
14:5 visar att det är viktigt att ta hand om nödsituationer på Sabbaten.
Detta handlar
egentligen om föreställningen kring helandet på Sabbaten. Korrekt föreskriven
vård och förberedelse av de sjuka och de drabbade på Sabbaten är en allvarlig
fråga. Att någon enda person skulle vara ensam och äta i sin ensamhet på
Sabbaten är till vår skam och belastning. Människorna måste förbereda inför
Sabbaten så att de kan överföra maximal nytta på sina bröder.
Markusevangeliet
3:1-5 Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en
förtvinad hand. 2 De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom
på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen
med den förtvinade handen: ”Stig upp och kom fram.” 4 Sedan frågade han dem:
”Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv
eller att döda?” De teg. 5 Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att
de var så förstockade. Och till mannen sade han: ”Håll fram handen.” Han höll
fram den, och den blev bra igen.
Lärdomen om oxen
i diket är en lärdom om nödsituationer, men vi måste planera i förväg. Åsnor
skall inte lastas och grindarna skall stängas (Neh. 13:19). Detta innebär att
vi måste hindra även möjligheterna till arbete. Bördor skall inte bäras (Jer.
17:21) och ved skall inte samlas (4 Mos 15:32-35). Ullbalar skall inte bäras in
och vinet skall inte pressas (Neh 13:15). Genom förberedelser kan och skall
allt dagligt återkommande arbete stoppas. Vi måste till och med ta bort det
från vårt tänkande (2
Kor. 10:5).
Band som är blått
skall bäras i hörnen eller kanterna av våra klädnader som en påminnelse om
lagen.
Fjärde Mosebok
15:37-41 Herren sade till Mose: 38 Säg till israeliterna att de och deras
efterkommande skall sätta tofsar i hörnen på sina mantlar och i varje tofs en
violett tråd. 39 När ni ser på de tofsar som ni har gjort på detta sätt skall
ni minnas alla Herrens bud och följa dem i stället för att irra omkring i den
trolöshet som era hjärtan och ögon förleder er till. 40 Ni skall minnas alla
mina bud och följa dem och vara helgade åt er Gud. 41 Jag är Herren, er Gud,
som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud.
Detta är
personligt mellan dig och Yahovah din Elohim. Det är inte underkastat
bestraffning för försummelse såsom andra brott mot lagen är. Det är nödvändigt
dock och det skall inte göras för att uppvisas. (Matt. 23:5).
Mat och varor kan
heller (Neh. 10:31) ej heller säljas (Neh. 13:15). Både köpande och säljande är
förbjudna handlingar.
Förlösning är vad
Sabbatsordningen pekar mot och livet skall frälsas (Mark. 3:4; Luk. 6:9) och
räddning skall utföras där det är möjligt (Matt. 12:11). Skriften ger oss inte
en grundlag med rättigheter utan med en samling av ansvar.
Vi skall studera
och lära oss att hålla hela denna sabbatsordning, inte för att vi är rädda för
bestraffning, utan av kärlek till vår Ende och Sanne Gud.
Första
Johannesbrevet 5:3 Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans
bud är inte tunga,
Sabbaterna är
inte tunga, men de måste hållas i en andlig renhet (Jes 1:13). De får inte
förorenas eller bli världsliga (Jes. 56:2, 4-7).
Jesaja 56:2 Lycklig den som handlar så, den människa som håller fast vid
detta: att iaktta sabbaten och inte vanhelga den och att avhålla sig från allt
ont. 3 Främlingen som sluter sig till
Herren skall inte säga:
”Herren håller mig skild från sitt folk”, och den snöpte skall inte säga: ”Jag
är ett förtorkat träd.”
Jesaja 56:4-7 Ty så
säger Herren: Snöpta som iakttar mina sabbater, som gärna gör min vilja och
håller fast vid mitt förbund, 5 de skall i mitt hus, inom mina murar, få ett
namn, ett äreminne som är bättre än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt
namn skall jag ge dem. 6 Främlingar som sluter sig till Herren och vill göra
tjänst hos honom, älska Herrens namn och vara hans tjänare, ja, alla som
iakttar sabbaten och inte vanhelgar den och håller fast vid mitt förbund 7 får
komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer
och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett
bönens hus för alla folk.
Sabbaten är en
njutning, inte en dag av sorg (Jes. 58:13-14). Den skall hållas av alla när de
kommer för att tillbedja inför Herren. Från en Nymånedag till en annan, från en
sabbat till en annan (Jes. 66:23).
Ingen börda skall
bäras på Sabbaten, så som den inte skulle bäras in till jerusalem (Jer. 17:21).
Gläds på Sabbaten och bringa glädje in i Guds hus. Bär inga bördor ut ut ditt
hus på Sabbaten (Jer. 17:22) och visa att arbete på ens ägor är förbjudet på
Sabbaten. Den skall helgas och hållas skiljd från de andra dagarna (Mark.
2:27).
Kristus var
större än Templet och vi är större än det fysiska Templet, eftersom vi är
Templet (2 Kor. 6:16) och Templet byggdes för oss (Mark. 2:27).
Så måste också vi
alla hålla den sjunde dagens Sabbat som en förberedelse, för det hem som vi
måste vara för Gud. Detta är för hela mänskligheten, eftersom det är oss givet
som en prövning för Israels folk
Exodus 16:4 Then the LORD said to Moses, "Behold, I will rain bread from heaven for you; and the people shall go out and gather a day's portion every day, that I may test them, whether or not they will walk in My instruction.
Sabbaten är en
förutsättning för arverätten för Israels kungarike, om inga bördor bärs genom
portarna till staden, skall kungar och furstar sitta uppå Davids tron. Men om
varningen inte hörsammas, då skall staden bli förstörd av eld.
Jeremia 17:27
Men om ni inte
lyder min befallning att hålla sabbatsdagen helig och inte bära någon börda när
ni går in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag sätta eld på
dess portar och branden skall härja Jerusalems borgar, och den skall inte
släckas.
Hedningarna skall
håna vid Sabbaten (Lam 1:7) under tiden för hennes lidande. Sålunda är Sabbaten
ett tecken och källan till smädelse i lidandet för de av Guds hus. Kungen och
prästen skall bära Hans vrede för orätten för förvärldsligandet av Sabbaten
(Lam. 2:6).
Lamantations 2:6 Sin boning rev han som ett bräckligt
skjul, han förstörde sin helgedom. Herren lät högtid och sabbat falla i glömska
i Sion. I sin rasande vrede försköt han konung och präst.
Sabbaten är för
skratt och glädjande. Men som en bestraffning har skratten på Sabbaten tagits
ifrån oss (Hos. 2:11).
Rätt attityd
måste hållas på Sabbaten. Man måste vänta tills den är fullbordad vid mörkret
för att få ta itu med affärer, för det kommar att överföras till hållningen
gentemot ärlighet, uppoffring och givande (Am. 8:5). Var alltid medveten i att
göra gott och hela de ofärdiga hos oss alla (Luk. 13:10-16).
Lukasevangeliet
23:54 visar att du måste förbereda för Sabbaten. Tänk framåt, gör gott gentemot
varandra. Visa att vi älska alla och envar så som Kristus älskar oss. Låt oss
växa i tron att vi alla är skapa hela (Luk. 5:5-14).
Eftersom det är
lagenligt att omskära på Sabbaten, så är det också lagenligt att omskära era
hjärtan med givande och Andens kraft. Döm varandra med rättvist bedömande genom
det goda du gör på Sabbaten. (Joh. 7:21-24).
Jesaja 56:2 Lycklig den som handlar så, den människa som
håller fast vid detta: att iaktta sabbaten och inte vanhelga den och att
avhålla sig från allt ont.
Välsignelser
skall växa för de som håller Sabbatsordningen och för de som predikar
förvärldsligandet av Sabbaten; vi läser:
Jeremia 10:21 Herdarna var enfaldiga, de sökte inte Herren. Därför har de misslyckats och hela deras hjord är skingrad.
Herdarna för det
andliga Israel som inte inger sig i ingående studier och efterlydnad inför
orden skall dömas och deras flock skall skingras! Denna dom kan innebära döden
för de individuella herdarna som predikar ett förvärldsligande av lagen (Jes.
66:16-24).
I tiden efter
Messias behöver vi vuxendop för att erhålla Anden och förnya förbundet. Påbuden
rörande Sabbatismos (SGD 4520) kvarstår.
Hebreerbrevet 4:9-11
9 Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. 10 Ty att gå in i Guds vila är
att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11 Låt oss därför göra
allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom
samma slags ohörsamhet.
Sjundedagssabbatens
vila kvarstår på sin plats! Vi som är döpta i set andliga Israel och som
förnyar förbundet med vår Gud, skall hålla det och avstå från vårt arbete.
Andra Mosebok
31:12-17 Herren sade till Mose: 13 Tala
till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett
tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att
det är jag, Herren, som helgar er. 14 Ni skall hålla sabbaten, den skall vara
helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som
utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk. 15 Sex dagar får
arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt
Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med
döden. 16 Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled
som en förbundsplikt för alla tider. 17 Den är ett evigt tecken som förenar mig
och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde
dagen vilade han och hämtade andan.”
I framtiden i
Hans goda tid, skall Gud ta från folken, individerna för att bli till präster
och leviter i enlighet med Melkisedeks Order. De och alla och envar skall komma
att dyrka Honom på Sabbatsdagen.
Jesaja 66:18-23 Jag
kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min
härlighet. 19 Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt
till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och
de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min
härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken. 20 Och de
skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar
och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg,
Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl
till Herrens tempel. 21 Även bland dem skall jag välja några till präster och
leviter, säger Herren. 22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar
skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå. 23
Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla människor komma
och tillbe mig, säger Herren.
Sjundedagssabbaten
skall hållas (2 Mos. 20:8-11; 5 Mos. 5:12-15; Heb 4:9-11) som ett uttryck för
Gud förbund och ett av de tio budorden. Dessa är okränkbara föreskrifter för
evigt för alla människor. Sabbaten är Helig. Var och en som förvärldsligar
Sabbaten lider döden och skall skiljas från sitt folk. (2 Mos. 31:14-15).
Sjundedagssabbaten kvarstår för sina
efterföljare i det förnyade förbundet (Heb. 4:9; Kol. 2:16-17). Den sjunde
dagen inleds vid den sjätte veckodagens slut, vår fredag, vid aftonens slut
enligt solnedgången till havs. (1 Mos. 1:5; Ps 104:20; 3 Mos. 23:32; Apg 27:27-33). Den är från solnedgång till solnedgång
(3Mos. 27:27-33).
EENT (tider för den nautisk solnedgången) finns publicerad här: http://aa.usno.navy.mil/data/docs/RS_OneDay.html eller så kan ni
vira röda och blå band tillsammans och hålla dem mot väster när skymningen
djupnar och när ni inte längre kan urskilja färgerna, då är det mörk. Detta
kommer att vara väldigt nära den publicerade lokala tiden för EENT beroende på
er synskärpa.
Det är ett evigt
förbund Israels folkoch är ett tecken förevigt mellan dem och Gud, som erkänner
Honom som skapare (2 Mos. 31:15-16). Alla sanna kristna är det andliga Israel
och alla ofrälse skall slutligen komma in i Israels folk (Rom. 9:6; 11-16-25).
Straffet för att förvärldsliga Sabbaten är döden krävt i underkastelsen av den
Helige Ande och överfört i den andra uppståndelsen (Upp. 20:5).
Sabbaten är en
njutning och skall äras som Herrens Heliga Dag. Det är inte en dag av enbart
njutning, utan en dag av heligt samlande (Jes 58:13-14). Inget arbete skall
utföras eller bördor bäras på den dagen (Jer 17:21-22) och på den dagen skall
vi varken köpa (Neh. 10:31) eller sälja (Neh. 13:15).
Jesaja 66:22-23 Liksom den nya himmel och den nya jord som
jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn
bestå. 23 Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla
människor komma och tillbe mig, säger Herren.
Folket är befallt
till att dyrka både på Sjundedagssabbaterna och Nymånadsdagarna (se också Hes.
46:6, 9-10).
Hesekel 46:1-3 Så säger Herren Gud: Porten till inre
förgården, den som vetter mot öster, skall vara stängd under de sex
arbetsdagarna men hållas öppen på sabbatsdagen och även på nymånadsdagen. 2
Fursten skall komma utifrån och gå genom porthusets förhall och stanna framme
vid dörrposten, medan prästerna offrar hans brännoffer och gemenskapsoffer.
Innan han går ut igen skall han falla ner i tillbedjan vid tröskeln. Porten får
inte stängas förrän på kvällen. 3 Vid ingången till denna port skall folket i
landet på sabbatsdagar och nymånadsdagar falla ner och tillbe Herren.
Offret på
Nymånadsdagarna är i realiteten större än det vid Sabbaten (Hes 46:4, 6). Det
finns ingen skillnad mellan Nymånadsdagen och den veckovis återkommande
Sabbaten. Båda dagarna är heliga och ingen handel skall förekomma på någon av
dagarna.
Amos 8:5 Ni säger:
”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får
öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med
vågen,
Betydelsen i
offren när det gäller Nymånadsdagen handlar om Kyrkan och Israels råd. Om
Nymånadsdagarna inte hålls som Sabbat, är det omöjligt att begripa Guds
Kalender (se uppsatsen Guds Kalender
[156]). Den moderna judiska kalendern är inte en korrekt kalender och den
förhindrar återupprättelsen. Tills Guds Kalender är återupprättad, kan inte
Högtiderna och Nymånadsdagarna inte följas korrekt och återupprättelsen
fördröjs. Enbart genom att återupprätta Nymånadsdagarna kan Kalendern och
Högtiderna hållas korrekt och bli förstådda.
Nymånadsdagarna
är en av åminnelserna som Herren uppräknade i Fjärde Mosebok 10:10.
Fjärde Mosebok 10:10
Och när ni har en festdag eller firar era högtider och nymånadsdagar skall ni
blåsa i trumpeterna medan ni offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Då skall er
Gud tänka på er. Jag är Herren, er Gud.
Herren din Gud är
Yahovah din Elohim. Offren var fullbordade i Kristus. Sabbaterna,
Nymånadsdagarna och de fastslagna Högtiderna var inte borttagna.
Vi får inte hålla
med de som för oss mot en negativ bedömning angående hållandet av
Nymånadsdagarna.
Kolosserbrevet 2:16-17 Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller
dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. 17 Sådant är
skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus.
Högtiderna vid
Nymånadsdagarna behandlades som Shabbatown, eller Helig Sabbat. Offer
frambringades, som vi sett ovan, som en åminnelse.
Fjärde Mosebok
28:11-15 Vid era nymånadsfester skall
ni som brännoffer till Herren frambära
två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria, 12 samt tre
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje tjur, två
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till baggen 13 och en
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje lamm. Det
blir ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 14 De
tillhörande dryckesoffren skall bestå av en halv hin vin till tjurarna, en
tredjedels hin till baggen och en kvarts hin till lammen. Detta är
nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag, nymånadsdagen, likadant vid alla
årets nymånadsfester. 15 Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer åt
Herren. Allt detta skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Vi känner till
genom texten ovan, att Nymånadsdagarna skulle ske vid varje månad genom årets
alla månader. Samma föreskrifter gäller för Nymånadsdagarna som gäller för
Högtiderna och Sabbaterna.
Första Krönikeboken
23:31 Varje gång man offrade brännoffer åt Herren skulle de hjälpa till — på
sabbater, vid nymånadsfester och högtider — och i det antal som var föreskrivet
ständigt stå inför Herrens ansikte.
Nymånadsdagarna
är förmedlare mellan Sabbaterna och Högtiderna.
Andra Krönikeboken
31:3 Kungen bidrog med en del av sin egen förmögenhet till brännoffren:
brännoffren morgon och kväll och brännoffren på sabbater, nymånadsfester och
högtider, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
Esra 3:5
konstaterar också att Nymånadsdagarna var återupprättade. Båda större
upprättelser inkluderade upprättelsen av Nymånadsdagarna.
Esra 3:5 Och sedan
offrade de det dagliga brännoffret och särskilda brännoffer för nymånadsdagarna
och för alla andra högtider helgade åt Herren. Till detta kom alla de gåvor som
var och en frivilligt offrade åt Herren.
Nymånadsdagarna
är begynnelsen eller första dagen av månaden (4 Mos. 10:10; 28:11).
Månkalendern är det Heliga Folkets märke. I sin kommentar till Andra Mosebok
12:2, konstaterar Mekilta att 'nationerna' känns igen genom solen, men Israel
känns igen genom månen (Ps. 104:19). Sabbaterna och Nymånadsdagarna tillsammans
firas genom att avstå från arbete som vi läser i Amos 8:5. Det skulle vara en
dag av glädje. Skratten som var menade för de Heliga Dagarna, Nymånadsdagarna
och Sabbaterna avlägsnades.
Hosea 2:11 Jag skall
göra slut på all hennes glädje, hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater,
alla hennes fester.
Detta var på
grund av otrohet och avgudadyrkan. Gud förstör sitt folk på grund av att de
inte upprätthåller Hans lagar. Slutresultatet är att Han förstör nationens och
folkets välfärd.
Hosea 2:12 Jag skall
skövla hennes vinstockar och fikonträd, som hon tror är den lön hon har fått av
sina älskare, jag skall förvandla dem till snårskog, de vilda djuren skall äta
dem.
Första Mosebok
1:14 visar att Gud sätter ljusen på himlen för att skilja dag från natt och som
tecken och för årstiderna. Nymånadsdagarna bestämmer ordningen och tillfällena
för högtiderna, och föregick logiskt Sabbaten, vilka representerar skeendet
fullbordan på den sjunde dagen, emedan Nymånadsdagarna härrör ur den fjärde
dagen. Ljusen är till för att skilja ljuset från mörker (1Mos. 1:18). Månen
visar världens ljus inom det mörker som härskar över det. Solen används för att
utskilja Kristus.
Malaki 4:2-4 Men för er som fruktar mitt namn skall
rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni
slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. 3 Ni skall trampa ner de onda, de
skall bli till stoft under era fötter den dag jag griper in, säger Herren
Sebaot. 4 Slutord Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb,
med stadgar och bud för hela Israel.
Fruktan för Gud
är åminnelsen inför Guds Lag. Sabbaterna och Nymånadsdagarna behandlades på
samma sätt vad det gäller utövandet av näringsverksamhet. Utövandet av handel
eller köande och säljande, och var förbjudet både vid Nymånadsdagarna och
Sabbaterna.
Amos 8:4-6 Hör detta, ni som trampar på de fattiga och
utrotar de svaga i landet! 5 Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi
kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska
måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, 6 köpa de fattiga för pengar
och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.”
Månaderna är tolv
inalles med en trettonde mellankalendermånad tillagt sju tillfällen i varje
nittonårscykel som året återkommer i, så som fastslås och krävs i 2 Mos 12:1.
Kalenderns ordningsföljd är upprättad av Gud i skapelsen och är förutbestämd av
himlakropparna. Rörelserna och positionerna för himlakropparna är deavgörande
faktorerna för bestämmande av kalendern. Detta kommer att ses utvecklas genom
Bibeln och är centralt för lagen.
Psaltaren 104:19 Du
gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner.
Månen är den
avgörande faktorn, inte solen. Solen har en principiell betydelse enbart för
dagen, och som axel för årets begynnelse från vårdagjämningen eller årets
skifte i Andra Mosebok 34:22 från SHD 8622 {tek-oo-faw'} eller {tekquphah}, i
betydelser
·
1(a) komma
igen, förlopp av tid eller rum, en vändpunkt, ett (för)lopp
·
1(b) vid
(för)loppet (som adverb)
För Israels och
alla folk på det norra halvklotet, är vintersolståndet den tid i december när
solen när sin mest södra latitudposition. Vid detta tillfälle har vi årets
kortaste dag, vanligtvis kring 21:a/22:a december. Sommarsolståndet är den tid
i Juni då solen når sin mest nordliga latitudposition. Vid detta tillfälle
inträffar årets längsta dag, vanligtvis omkring den 21:a/22:a juni.
Värdagjämningen
är den tid i mars då solen passerar genom ekvatorn och rör sig från det södra
halvklotet till det norra. Dag och natt är då av ungefär samma längd. Detta
datum är vanligtvis kring den 21:a/22:a mars. Höstdagjämningen är den tid i
september då solen passerar ekvatorn på sin väg från det norra halvklotet till
det södra. Dag och natt har ungefär samma tidslängd. Denna dag är vanligtvis
kring den 21:a/22:a september.
Ett typiskt
ekvatorialår är 365.24219 dagar och en kyrkomånad är 29.53059 days. Nitton
ekvatorialsolår är nära nog till ett helt antal kyrkomånader. Den verkliga
längden på ett specifikt år kan avvika med flera minuter beroende på inflytande
från gravitationskraften från andra planeter. Likaledes kan tiden mellan två
nymånader skilja med flera timmar på grund av ett antal faktorer inklusive
ändringar i gravitationskraften såväl som från solens och månens
omloppspåverkan.
Nitton år
utmärker den fullständiga cykeln. Denna period är bestämd av Nymånaderna dem
själva, så som de roterar genom årstiderna. Det är nitton år i en sådan cykel.
Månadens början fastställs inte av visuell iakttagelse av den första
nymånen. Detta varierar väldigt mycket och det gör publicerandet av en kalender
med de Heliga Dagarna införda omöjligt. För referens studera uppsatsen Början
för Månade och Dag (Nr. 203).
Året inleds på våren med den första dagen av den första månaden fastställd från konjunktionen under Jerusalemtid. Detta är den första månaden som har den femtonde dagen, Herrens påsk, utvisad av fullmånen som följer efter vårdagjämningen. Nymånadsdagen kan vara upp till femton dagar före vårdagjämningen.
Högitden Herrens
Påsk, som skall firas vid fullmånen i månaden Nisan (14 Nisan), skall alltid
infalla efter vårdagjämningen [metaisemerian earinen] då solen stod i väduren.
Denna förklaring utmärks av Anatolius, i ett fragment av vikt I relation till
den judiska kalenderns historia som ges i Eusebius Hist eccl. vii 32. 16-19, som karaktäriserar detta som den eniga
synen i saken av alla de judiska myndigheterna… Med detta överensstämmer även
uttalandena av Philo och Josephus. Om man därför mot slutet av året insåg att
Herrens påsk skulle infalla före vårdagjämningen, så ordnades detta med
införandet av en interkalendarisk månad före Nisan
(Schurer, A History of the Jewish People in the Time of Jesus Christ, första delen, volym II, appendix III).
Denna viktiga regel kan inte återfinnas i Skriften.
Denna regel följs fortfarande av romerskkatolska efter 1800 år, när det
gäller fasställandet av deras påsk. År 2005 sammanföll det med den sanna
Skördeofferhögtiden på söndagen den 27 mars. De såg ingen konflikt i detta då
judarna var en månad sena så sent som 1997. (se ‘Varför är Herrens Påsk så sen år 1997
[239].
I det fallet var den sen för att ta hänsyn till den rabbinskt utformade men astronomiskt meningslösa ‘välsignelsen av solen’. Detta är en modern tradition som gör att hela Juda syndar.
Månadens början vid konjunktionen är mycket betydelsefull för förståelsen av när början av året inträffar.
Årets början är INTE beroende av kornets mognad I det moderna Israel. Detta
kan variera med flera veckor från år till år, och detta gör utgivandet av en
kalender med de Heliga Dagarna utmärkta omöjlig.
Detta sökande efter ett tecken faller i kategorin
at ’se’ efter en nymåne eller ’se’ efter en fullmåne, efter vilka man försöker
basera dessa viktiga cykler och dagar. Idag använder man modern säd som mognar
i olika grad och som är väldigt annorlunda den primitiva säden. Vissa människor
planterar det i skyddad miljö för kunna hålla sina förväntningar på mognadstid
så nära som möjligt. Även då kan speciella omständigheter påverka deras önskade
mognad.
Noa trädde in och Arken förseglades (1 Mos. 7:16)
men vid flodens slut så visste han när Nyårsdagen inföll och han tog bort dess
förslutning (1 Mos. 8:13). Denna kunskap om början av det Nya Året baserades
inte på visuella tecken och var definitivt inte baserad på kornskörd nära
Jerusalem vid flodens slut.
År 2005 är det sjunde året i cykeln och är ett
Sabbatsår under vilket vi inte planterar eller sår ettårig säd som korn. Därför
kommer ingen kunna se i vilket tillstånd av mognad som de gröna axöronen är
under mars och april under ett sjunde år eller ett Jubileumsår. Denna kunskap
behövs inte för att identifiera årets början och därigenom de följande
Högtiderna och de Heliga dagarna.
Kalender för de Heliga Dagarna fram till nästa Jubileum finns publicerade
här:
http://www.ccg.org/english/s/c3.html
Nymånadsdagarna
måste hållas enligt lagen (4 Mos.
10:10, 28:11-15; 1 Krön. 23:31; 2 Krön. 2:4, 8:13, 31:3). Handel är avstäng för
denna tid för Sabbaten (Amos 8:5). Israels folk höll Nymånadsdagarna (Jes.
1:13-14; Esra 3:5; Neh. 10:33; Ps. 81:3; Hos. 2:11) så gjorde också Kyrkan över
århundraden. Kyrkan behöll högtidlighållandet av Nymånadsdagarna tillsammans
med Sabbaten och de Heliga dagarna (Kol. 2:16). Nymånadsdagarna skall hållas
vid återupprättelsen under Messias (Jes. 66:23; Hes. 45:17, 46:1, 3, 6) som en
Sabbat, och de åligger oss nu också. Nymånadsdagarna skall observeras i
enlighet med Guds befallning till och med före de Heliga Dagarna, vilka det
fastställer i fråga om skeende i tiden. (Ps. 81:3). Detta kommer ur sambandet
med den astronomiska cykel baserad på månen och inte enligt iakttagelse (Ps.
104:19).
De årliga Heliga
Dagarna finner vi i Tredje Mosebok 23:1-44, Fjärde Mosebok 28:16-29:35 och i
Femte Mosebok 16:1-16. Dessa årliga Heliga Dagar är obligatoriska dagar för
helig sammankomst (3 Mos. 23:4). De är minnesdagar (3 Mos. 23:43) och de
återspeglar Herrens plan för frälsning.
De sju årliga
Heliga Dagarna är:
Herrens Påsk (Lev. 23:7; Num. 28:18);
Den Sista Dagen i det Osyrade Brödets Högtid (Lev. 23:8, Numbers 28:25);
Förstlingsoffrets dag (Lev. 23:21; Num. 28:26);
Hornstötarnas dag (Lev. 23:23; Num. 29:1);
Försoningsdagen (Lev. 23:26; Num. 29:7);
Lövhyddehögtiden (Lev. 23:35; Num. 29:12);
Första Dagen i Lövhyddehögtiden (Lev. 23:36; Num. 29:35).
Det finns tre
årliga Högtider (2 Mos. 23:14). Tidpunkten för dessa Högtider är satt eller
fastslagen (Esra 3:5; Neh. 10:33). Detta ord, fastslagen, är översatt från
'mow'ed' (SHD 4150) vilket bär betydelsen 'en 'utsatt' tid' och dessa kan inte
skjutas på framtiden.
Först ut är det Osyrade Brödets Högtid som
har två Heliga Dagar, Herrens Påsk på den femtonde dagen och också den sista
dagen av det Osyrade Brödets Högtid som infaller på den tjugoförsta dagen av
den första månaden eller Nisan (Abib). De första 36 timmarna av Herrens påsk,
inklusive Herrens Nattvard och måltiden den 15:e får inte hållas I hemet eller
inom våra portar.
Femte Mosebok 16:5-7 Du får
inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger
dig, 6 utan du skall gå till
den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo.
Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du
drog ut ur Egypten. 7 Du
skall laga till det och äta det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut,
och på morgonen skall du vända hem.
Denna måltid är
en fysisk representation av den andliga förklaringen att vår Fader, Eloah,
kommer att återbörda och förlösa hela Hans skapelse.
Den andra är
skördehögtiden, eller veckorna eller pingst (2 Mos. 23:16) vilken inträffar
femtio dagar efter offret av den nyklippta ullen. Detta offer infaller på den
första dagen i vecken, den Romerska söndagen (allmänna världsliga kalendern) i
det Osyrade brödets högtid.
Den tredje årliga
högtiden är Lövhyddehögtiden elller insamlandet (2 Mos 23:16; 4 Mos. 29:12-40)) som infaller på den
femtonde dagen av den sjunde månaden som en Helig Dag, likväl som en av de
sista Stora Dagarna så som en Högtid i sin egen rätt.
Systemet med
tionde är knutet till högtiderna och verkar med det kompletta
Jubileumssystemet.
Femte Mosebok
14:22-29 Du skall
lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger. 23 Detta skall
du äta inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut och där han vill
låta sitt namn bo: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, likaså kornas och
fårens förstfödda. Så lär du dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om
vägen är för lång, så att du inte orkar bära med dig det som Herren, din Gud,
har välsignat dig med, därför att du bor för långt från den plats som Herren,
din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn,
25 skall du sälja allt och bära pengarna i en pung till den plats som
Herren, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du köpa vad du önskar – kor och får, vin
och öl, allt du vill ha. Håll sedan måltid där inför Herren, din Gud, och gläd
dig tillsammans med din familj. 27 Och leviterna i dina städer får du inte
försumma, eftersom de till skillnad från dig inte har fått någon andel eller
egendom. 28 Vart tredje år skall du ta allt tionde av årets skörd till städerna
och lägga upp det där. 29 Leviterna, som till skillnad från dig inte har fått
någon andel eller egendom, liksom invandrarna, de faderlösa och änkorna som bor
i dina städer, skall då få komma och äta sig mätta. Då skall Herren, din Gud,
välsigna dig i allt vad du företar dig.
Det andra tiondet skall användas vid närvaro vid Högtiderna. Högtiderna kan inte hållas i hemmet eller inom portarna (städerna) förutom där avståndet är för stort. The Passover excepted (Deut. 16:5-7)
Femte Mosebok 12:21 Om du har långt till den plats som Herren, din Gud, väljer ut till
hemvist för sitt namn, kan du i enlighet med mina befallningar slakta kor och
får som Herren har gett dig och äta så mycket du vill av köttet i dina städer.
De som inte är
beredda att uppta och hålla Herrens påsk, eller de som vandrar eller reser
skall hålla Herrens påsk i den andra månaden (4 Mos 9:6-12; 2 Krön 30:2-4).
Fjärde Mosebok
9:1-23 Herren talade till Mose i Sinaiöknen den första
månaden året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade: 2 Säg
till israeliterna att de skall offra påskoffret vid den bestämda tiden. 3 Ni
skall offra det mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i denna månad,
vid den bestämda tiden. Ni skall göra det i enlighet med alla stadgar och bud.
4 Mose sade då till israeliterna att de skulle offra påskoffret, 5 och de
offrade det i Sinaiöknen, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i
första månaden. Israeliterna gjorde allting så som Herren hade befallt Mose. 6
Några män hade blivit orena genom en död och kunde inte offra påskoffret den
bestämda dagen. De kom samma dag till Mose och Aron, 7 och de frågade honom:
”Vi har blivit orena genom en död. Måste det hindra oss från att bära fram vår
offergåva till Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de andra
israeliterna?” 8 Mose svarade: ”Vänta, jag skall höra vad Herren befaller I
fråga om er.” Gamla Testamentet Fjärde
Moseboken 9 Herren talade till Mose: 10 Säg till israeliterna: Om någon av
er eller era efterkommande har blivit oren genom en död kropp eller befinner
sig på en långväga resa men ändå vill offra påskoffret åt Herren, 11 skall han
göra det i andra månaden, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen.
Lammet skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 12 Ingenting får bli över
till morgonen och inget ben får krossas. Alla bud som gäller för påskoffret
måste följas. 13 Men om någon är ren och inte befinner sig på resa men ändå
försummar att fira påsk, skall han utstötas ur sitt folk, eftersom han inte har
burit fram sin offergåva till Herren vid den bestämda tiden. En sådan man drar
skuld över sig. 14 Och om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till
Herrens ära, skall han göra det enligt den stadga och det bud som gäller för
påsken. En och samma stadga skall gälla för er alla, för invandraren likaväl
som för den infödde. Molnet över boningen
15 Den dag då boningen restes täckte molnet boningen, förbundstecknets
tält, och från kvällen till morgonen syntes det över boningen i form av ett eldsken.
16 Och så förblev det: molnet täckte boningen, och om natten syntes det som ett
eldsken. 17 Var gång molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna upp, och
där molnet stannade slog israeliterna läger. 18På Herrens order bröt
israeliterna upp, och på Herrens order slog de läger, och så länge molnet
vilade över boningen förblev de lägrade. 19 När molnet låg kvar över boningen
en längre tid rättade sig israeliterna efter Herrens påbud och bröt inte upp.
20 Ibland blev molnet kvar över boningen bara några dagar. Då förblev de
lägrade enligt Herrens order och bröt sedan upp på Herrens order. 21 Ibland var
molnet kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde sig på
morgonen bröt de upp, ibland var det kvar ett helt dygn, och när det då höjde sig
bröt de upp, 22 ibland två dagar eller en månad eller ett år – så länge molnet
stannade kvar och vilade över boningen förblev israeliterna lägrade och bröt
inte upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 23 På Herrens order slog de
läger, och på Herrens order bröt de upp. De rättade sig efter Herrens påbud och
gjorde som han hade befallt genom Mose.
(år 2000 svenska bibelöversättning)
Det är viktigt
för alla att hålla Herrens påsk, och även främlingar som uppehåller sig eller
lever i Israel skall också fira Herrens påsk (2 Mos. 12:48, 49; 4 Mos. 9:14).
Andra Mosebok
12:29-51 Vid midnatt
dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på
tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även
allt förstfött bland boskapen. 30 Den natten steg farao upp, han och hans
hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns
inget hus där inte någon var död. 31Farao kallade under natten till sig Mose
och Aron och sade: ”Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra
israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra! 32
Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse
också för mig!” 33 Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort
som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans. 34 Så tog
israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen
och bar dem på axeln. 35 De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om
föremål av silver och guld och om kläder. 36Och Herren hade gjort egypterna
välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det
sättet tog de byte av egypterna. 37 Israeliterna bröt upp från Ramses mot
Suckot, ungefär 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn. 38 En mängd
löst folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får och kor. 39 Av degen
som de hade med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte
hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte kunde
vänta, och inte heller hann de göra i ordning någon proviant. 40 Israeliterna
hade bott i Egypten i 430 år. 41 Just denna dag, då 430 år hade gått, drog alla
Herrens härar ut ur Egypten. 42 Det var den natt då Herren vakade för att föra dem
ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla israeliter vaka,
släkte efter släkte. 43 Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan för
påskoffret: Ingen utlänning skall äta av det, 44 men en slav som har köpts för
pengar får äta av det, om han först har blivit omskuren. 45 Ingen som
tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det. 46 Allt skall ätas i
ett och samma hus; inget av köttet får föras ut ur huset och inget ben får
krossas. 47 Hela Israels menighet skall göra så. 48 Om någon invandrare som bor
hos dig vill fira påsk till Herrens ära måste alla manliga medlemmar av hans
familj omskäras. Sedan kan han delta i högtiden, och då skall han räknas som en
infödd. Men ingen oomskuren får äta av påskoffret. 49 Samma lag skall gälla för
den infödde och för invandraren.” 50Och alla israeliterna gjorde så; de gjorde
allt vad Herren hade befallt Mose och Aron, 51 och samma dag förde Herren dem
ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.
Deras fräslning inkluder även frälsningen av de
ofrälse, vilket innebär hela mänskligheten, som skall vara i församlingen och
är döpta och har mottagit den Helige Ande, då är vi omskuren och då är vi ren.
Detta inkluderar alla kvinnor som inte är exkluderade från Herrens Nattvard
eller måltiden för Herrens påsk, Sabbaterna och Högtiderna på grund av deras
naturliga menstruationscykel.
Högtiden skall
hållas på en plats utsedd av Gud (genom prästerskapet) (5 Mos. 16:5-7) och den
skall firas med osyrat bröd (2 Mos. 12:8, 15-20; 12:3, 6; 23:15; 3 Mos. 23:6; 4
Mos. 9:11; 28:17; 5Mos. 16:3, 4; Mark. 14:12; Luk. 22:7; Apg 12:3; 1 Kor. 5:8).
Straffet för underlåtelse att följa högtiden är att bli avskiljd från sitt folk
(4 Mos. 9:13) undantaget de orena och de som varit på resande fot. Det finns en
föreskrift för både främlingar och människor som bara uppehåller sig en kortare
tid i landet, eller som är på genomresa (4 Mos. 9:14) och det är att de inte
skall hålla sig kvar i hemmet.
Femte Mosebok
16:5-7 Du
får inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud,
ger dig, 6 utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och
där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret på kvällen, när
solen går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 7 Du skall laga till det och
äta det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du
vända hem.
(år 2000 svenska
bibelöversättning)
Lagen i Femte
Mosebok 16:5 var den orsak av vilken Kristus sände ut sina lärjungar för att
finna det rum som finns beskrivet i Matteus Evangelium 26.
Matteus evangelium
26:17-19 Första dagen
av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var
vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” 18 Han svarade: ”Gå in
till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag
vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” 19 Lärjungarna gjorde som
Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
I offret av den
nyklippta ullen så kräver Jonahs tecken att det genomförs exakt genom alla dess
faser. Den första fasen var att Kristus var i graven i tre dagar och tre
nätter, varken mer eller mindre. Kristus var också tvyngen att återuppstå innan
morgonen den första dagen på veckan, efterföljande den veckoliga Sabbaten,
eftersom han var offret av den klippta ullen, vilken var det först fruktiga av
alla skördar (2 Mos. 29:24-17; se också 3 Mos. 7:30, 34; 8:27, 29; 9:21; 10:14,
15; 14:12, 24; 23:11-20; 4 Mos. 5:25; 6:20; 18:11, 18).
Andra Mosebok
29:24-27 Allt detta skall du överlämna till Aron och hans
söner, och de skall lyfta upp det som ett offer inför Herren. 25 Sedan skall du
ta tillbaka det och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, till en lukt som
gör Herren nöjd; det är ett eldoffer åt Herren. 26 Och du skall ta bringan av
Arons prästvigningsbagge och lyfta upp den till ett offer inför Herren. Den
skall vara din andel. 27 Bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts
till offer skall du avskilja som heliga, styckena av prästvigningsbaggen som är
avsedd för Aron och hans söner,
Den nyklippta
ullen offrades enligt tradition klockan 9 på morgonen, eller den tredje timmen.
Han väntade med att uppstiga och detta är orsaken till att Kristus sade till
Maria när hon kom för att se honom ”håll mig icke”.
Johannes evangelium
20:1, 15-17
1 Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu
var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för
ingången var borta.
15 Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?”
Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit
bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta
honom.” 16 Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till
honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). 17 Jesus sade: ”Rör
inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder
och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er
Gud.”
Endast efter att
hans accepterande av offret och hans efterföljande återkomst tillät han
sigsjälv att bli rörd och känd (Joh 20:27).
Den första dagen
på veckan, söndagen och dess offer av klippt ull, är inte en Helig Dag men den
måste hållas eftersom den leder räkningen till Pingst. År 2005 så använde de
romerskkatolska samma kalenderregel som de använt i 1800 år, och kom att hålla
Pingst på samma dag som vi gjorde. De såg ingen konflikt i detta då judarna var
en månad fel.
Varken de Heliga
Dagarna för Hornstötarna eller Försoningen är delar av festivalerna vilkas ordning
inkluderar offer av vin och osyrat bröd och insamling och kollekt.
Det finns tre Högtider varje år.
Andra Mosebok 23:14 Tre gånger om året skall du hålla högtid till min ära.
De återfinns i:
Femte Mosebok 16:16 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Herren, din
Gud, på den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets högtid, vid
veckohögtiden och vid lövhyddefesten. Ingen skall träda fram inför Herren med
tomma
händer,
De som närvarar
vid Högtiden skall inte träda inför Herren, Yahovah, tomhänt:
Femte Mosebok 16:17 17utan var och en skall ge vad han kan, allt efter den välsignelse
som Herren, din Gud, har gett dig.
Det finns tre
tillfällen per år för att göra offer. Detta måste göras i början av, i
meningenen innan morgonen av den första dagen av varje av dessa tre Högtider.
Andra Mosebok 23:18 Blodet av det som offras till mig skall
du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer
får inte lämnas kvar till morgonen.
Befallda offergåvor kan inte avkrävas av
de kristna vid varje Helig Dag, eller vid vid de sammankomster som sker varje
vecka. Fri vilja vid offren är mellan Gud och individen, och kan göras vid
vilket tillfälle som helst, men måste ske på individens vilja och skall vara
utan varje form av obligatorium. Högtidsoffren gjordes veckor i förväg med
boskap och säd och frukt som valdes ut. På detta sätt kunde passande offergåvor
användas vid Högtiden.
Kontanter och checkar var då och är
fortfarande full acceptabelt som frivilliga offergåvor och för dessa befallda
Högtidsoffer och tionden.
Esra 8:25 Och jag vägde upp åt dem silvret (SHD 03701 (keseph) Betydelse: silver,pengar)
och guldet och kärlen,
den gåva till vår Guds hus som hade skänkts av kungen, hans rådgivare och
ämbetsmän och alla israeliterna som var där. 26 Jag
vägde upp och gav dem 650 talenter silver,
100 silverkärl till ett värde av 2 talenter, 100 talenter guld 27 och dessutom 20 guldkannor till ett värde
av 1 000 dareiker samt två kärl av vackert glänsande koppar, dyrbara som guld. 28 Och jag sade till dem: ”Ni är helgade åt
Herren, kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva (SHD 08641(terumah) åt Herren, era fäders Gud. 29 Ta väl vara på detta tills ni kan väga upp
det inför de främsta prästerna och leviterna och de israelitiska
familjeöverhuvudena i Jerusalem, i kamrarna i Herrens hus.” 30 Prästerna och leviterna tog hand om det
uppvägda, silvret och guldet och kärlen, för att föra det till Jerusalem, till
vår Guds hus.
Numbers 31:50 Därför vill vi nu ge en offergåva (SHD07133 (qorban)
(898d) Betydelse: offer, en
gåva till Gud) åt Herren. Var
och en ger de guldföremål han har kommit över, armband, länkar och ringar,
örhängen och halssmycken, som lösen för sitt liv inför Herren.” 51 Mose
och prästen Elasar tog emot guldet av dem, alla guldsmedsarbetena. 52 Den (SHD08641 (terumah)
offergärd av guld som de
högre och lägre officerarna frambar till Herren vägde sammanlagt 16 750 siklar;
53 varje soldat hade tagit
byte. 54 Mose och prästen Elasar
tog emot guldet från officerarna och förde det till uppenbarelsetältet, för att
israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.
Fjärde Mosebok 3:44-51 Herren talade till Mose: 45 "I stället för alla förstfödda bland
israeliterna skall du skilja ut leviterna, och i stället för israeliternas
boskap leviternas boskap. Leviterna skall vara min egendom. Jag är Herren. 46 "Eftersom de förstfödda israeliterna är 273
fler än leviterna, skall de övertaliga lösas ut 47 med fem siklar per person, efter
tempelvikt — 20 gera per sikel. 48 Pengarna (SHD 03701 (keseph) skall du ge åt Aron och hans söner
som lösen för de övertaliga. 49 Mose tog lösesumman (SHD
03701 (keseph) från de övertaliga, de som inte hade blivit utlösta mot leviter. 50 from Från de förstfödda israeliterna tog han
pengarna (SHD 03701 (keseph): 1 365 siklar efter tempelvikt. 51 Lösesumman (SHD
03701 (keseph) gav Mose åt Aron och hans söner enligt Herrens befallning till Mose, så som
Herren hade sagt.
Denna källa av kontanter användes av prästerna för inhyra av arbetskraft
och kören och andra i tjänst i Templet. De betalades med kontanter och de
skulle ha betalat tiondet i kontanter (2 Kung 12:1-19; Esra 6:8; Jer.22;13; Jak
5:4).
Andra Mosebok 25:1 Herren talade till Mose:, 2 Säg till israeliterna
att samla in gåvor åt mig. Av var och en som känner sig manad skall ni ta emot
gåvor åt mig. 3 Och detta är vad ni skall samla in: guld,
silver och koppar,
Det betyder guld-, silver-, brons- och kopparmynt. Dessa är mycket lättare
att bära och hade ett eget värde som arbetat material som skålar, verktyg,
bestick osv. inte hade (5 Mos.14:24-25).
Hornstötarnas
högtid kallas för en Minnessabbat och ett Heligt Samlande (3 Mos. 23:24; 4 Mos. 29:1-6). Försoningsdagen är kallad för en
Sabbatiserad Sabbat och ett Heligt Samlande (3 Mos. 23:27-32; 4 Mos. 29:7-11) Båda dessa kallas Heliga
Dagar och inte Högtider.
Numbers 10:10 gives the occasions when
Trumpets were blown. That is on all of the New Moons and all of the Holy Days
and Sabbaths when the burnt and peace offerings were made. We also blow the
Shofar as a summons to the army of God to receive its battle orders during the
Sabbath services.
De bibliska
Heliga Dagarna återfinns i Tredje Mosebok 23 och där finner vi en mer
fullständig förklaring än utläggningen i Andra Mosebok. Andra Mosebok 23
utsträcker Andra Mosebok 20, och Tredje Mosebok 23 förstärker Andra Mosebok.
Fjärde Mosebok 15, 28 och 29 förstärker de både föregående, inklusive
Nymånadsdagarna. Mer upprepning och förstärkning inträffar i Femte Mosebok 5 och
14.
Kraften hos
Kristus står i relation till kraften att hålla lagen i den Helige Ande och
därför, genom nåd. Kristus höll alla Sabbater, Nymånadsdagar och Högtider (Kol.
2:16) och så har kyrkan gjort i över tvåtusen år. Nationerna och folken kommer
också att hålla dessa Sabbater, Nymånadsdagar och Högtider under tusenårsriket.
(Jes. 66 23; Sak. 14:16-19).
Den sammanbundna
serien av högtider och offren som finns upptecknade i femte mosebok 12:8-14
blev förkastat tillsammamns med sammanhangen mellan offren och den veckovis
återkommande sabbaten.
Man kan inte
länka kalendern och högtiderna och offerlagarna utan att tillägga samma koncept
till alla andra aspekter av lagen, inkluderande Sabbaten. Hela systemet för
Guds styrande blev befriat från offerordningen inmlusive sabbaterna och
ordningen med de Heliga dagarna. Herrens påsk inrättades själv före lagen gavs
i Sinai. Kristus är offret vid Herrens påsk, och inget djuroffer kan nu göras
för att täcka över vår synd.
Hela processen
med introduktionen av de utvalda inom kristendomen är förutsbestämd enligt de
Heliga Dagarnas ordning som skall ske fram till den allmänna uppståndelsen. De
Heliga Dagarna kan inte bli borttagna förrän den Sista Stora Dagen fullbordar
denna del av planen. Varje högtid representerar en fortgående del av Guds plan,
som fortfarande håller på att öppna sig. De är, genom definitionen i
skördesystemet, fortfarande utsträckande och öppnande.
Första Petrusbrevet 2:5 då
blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt
prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus
Kristus.
De utvalda som är närvarande är offret.
Lagen var den
skugga av händelser som skall komma (Heb. 10:1). Skuggan visar realiteten, den
är inte borttagen från den. There can be no shadow without what it is that is casting it. Den skuggan var speciellt knuten till offren (Heb.
10:1-10), och inte till högtiderna.
Bibeln menar att
skador på högtiderna orsakas av dem i de kroppar vilka överger sig själva för
att söka förtjänst i Bileams fel och försvinna i Koras uppror (Judasbrevet
11-12). Med andra ord, de lär ut för förtjänst och de förvrider högtider och
förståelsen av lagen och vittnesbörden. Där finns inget ljus (Jes. 8:20 KJV)
eller gryning (Jes. 8:20 RSV) i dem. De är dubbelt dödade och uppslitna med
rötterna. Dessa människor, avvikare från anden, upprättar uppdelningar i de
sista dagarna (Judasbrevet 19). Koras uppror är således en fortgående process
gentemot Guds ord.
De utvalda är
dömda genom deras kunskap om den ende sanne Guden. Genom kunskapen om Gud (Jer.
9:24) utflödar förståelsen för lagen och blir inneslutet inom sinnet och
hjärtat hos individen.
Frågan gäller
inte Sabbaten, Nymånadsdagarna, högtiderna, ej heller lagen i att hålla
förbunder. Det är faktumet att Gud Fader är den ende sanne Guden (Joh. 17:3; 1
Joh. 5:20) och att Han endast är odödlig (1 Tim. 6:16).
Man kan hålla
sabbaterna och fortfarande vara en heretiker. Om du inte håller fast till
denna sanning kommer du att bli
utesluten ur de utvalda och ges över denna starka vanföreställning och tron på
en lögn (2 Tess. 2:11). Marshalls Interlinear Bibel översätter denna vers som
en felaktig handling så att de tror på en lögn. De kan inte hjälpa demsjälva
längre. De kan inte förstå även om de ville se sina fel och misstag. Planen och
syftet enligt Gud, är uppenbarat genom ordningen och strukturen för högtiderna,
fastställda som förordningar i Bibeln.
Modern trinitär
kristendom efterlever inte dessa högtider och är som konsekvens utam rikting
och förståelse rörande den bibliska planen. Dagens kyrkor bortser från de
instruktioner som Bibeln befaller för skyddet av samhället genom familjens
struktur. En centraliserad styrande stat kan inte ersätta familjen och det
skyddande jubileumsordningen för landet och marken. (Mika 4:3-4)
Lagarna rörande
högtiderna framställs i fyra följder i Moseböckerna från den Andra Moseboken
till den Femte Mosebok. Den första följden återfinns i Andra Mosebok över flera
kapitel. Andra Mosebok 20 behandlar de tio budorden vilka är repeterade i Femte
Mosebok 5. Andra Mosebok 21 behandlar frågan om äktenskap och hushåll och
familjens ansvar, vilket förstärker strukturen hos budorden inom alla typer av
samhällen. Andra Mosebok 22 tar upp förlängningen och utsträckningen till
egendomsrätt och förpliktelser under budorden. Andra Mosebok 23 behandlar falsk
vittnessbörd och respekten för personer och utsträckningen till det tionde
budordet. Andra Mosebok 23:10 ff. tar sedan upp det fjärde budordet och vidgar
det för att visa dess applicering på samhällsstrukturen. Det inte bara
relaterar till veckan, det tar också upp jubileet och hela sabbatssystemet.
Andra Mosebok 12 hade behandlat Herrens påsk.
Dessa var Herrens
högtider och han kallade dem Mina Högtider (3 Mos. 23:2). De omnämns som
Herrens högtider i Tredje Mosebok 23 och Andra Krönikeboken 2:4. Termen era
högtider användes också i Fjärde Mosebok 15:3 och 29:39. Termen deras högtider
används i Jesaja 1:14 och 5:12 i en negativ aspekt så som nedan. Högtiderna var
inte av en sekulär eller värdslig förekomst. De kunde logiskt sett inte bli
ändrade eller övergivna så vida inte planen för frälsning, vilken de
representerade blev ändrad eller övergiven.
Tredje Mosebok
23:2-44 Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall
utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande: 3 Sex dagar får
arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila för helig
sammankomst, och då får ni inte utföra något arbete. Det är en Herrens sabbat,
var ni än bor. 4 Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall
utlysa på bestämda tider. 5 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden,
mellan skymning och mörker, är det Herrens påsk. 6 Och på femtonde dagen i
samma månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens ära. I sju dagar
skall ni äta osyrat bröd. 7 Den första dagen skall ni hålla en helig
sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 8 I sju dagar skall ni offra
eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det hållas en helig sammankomst;
då får ni inte utföra några sysslor. 9 Herren talade till Mose: 10 Säg till
israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan,
skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, 11som skall lyfta upp
den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall
prästen lyfta upp kärven. 12 Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett
felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. 13 Det tillhörande
matoffret skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som
eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det tillhörande dryckesoffret skall
bestå av vin, en kvarts hin. 14 Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni
inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram gåvan till er Gud. Detta
skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 15
Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den
dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. 16Ni skall räkna femtio
dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett
matoffer av den nya skörden till Herren. 17 Hemifrån skall ni ta med bröd att
lyftas till offer, två stycken. De skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl
och bakas med surdeg; de är en förstlingsgåva åt Herren. 18 Förutom brödet
skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De
skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och
dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 19 Sedan skall ni
offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 20 Och
prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren tillsammans med de
första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör
prästen. 21Till samma dag skall ni utlysa en helig sammankomst. Helig skall den
vara för er, då får ni inte utföra några sysslor. Detta skall vara en
oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 22 När grödan
bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller
skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den
fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud. 23 Herren talade till Mose:
24 Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det
vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig
sammankomst. 25 Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt
Herren. 26Herren talade till Mose: Gamla Testamentet Tredje Moseboken 27På tionde dagen i samma månad, den sjunde,
infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och
offra eldoffer åt Herren. 28 Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty
det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud.
29 Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30
Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk.
31Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för
er genom alla släktled, var ni än bor. 32 Det skall vara en vilodag för er, en
sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa
kväll skall ni hålla denna sabbat. 33 Herren talade till Mose: 34 Säg till
israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens
lövhyddefest, som varar i en vecka. 35 Den första dagen är det en helig
sammankomst, då får ni inte utföra några sysslor. 36 Under sju dagar skall ni
offra eldoffer åt Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst
och offra eldoffer åt Herren. Då är det en högtidssamling, och ni får inte
utföra några sysslor. 37 Dessa är Herrens högtider, som ni skall utlysa som
heliga sammankomster, då ni skall offra eldoffer åt Herren, brännoffer och
matoffer, slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är bestämt. 38 Därtill
kommer Herrens sabbater och era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla
frivilliga offer som ni ger åt Herren. 39 På femtonde dagen i sjunde månaden,
när ni bärgat vad landet gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i
en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och den åttonde dagen är det
också sabbatsvila. 40 Och på den första dagen skall ni ta frukter av era
finaste träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och hålla en glädjefest
inför Herren, er Gud, under sju dagar. 41 Ni skall fira denna högtid som en
Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för
er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. 42Då skall ni bo i
lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, 43för
att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo I lövhyddor när
jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud. 44 Så talade Mose till
israeliterna om Herrens högtider.
Messias var
verkligen den primära och essentiella delen av Guds skörd, som avbildad genom
Herrens påsk och Ulloffret, men hade en fregående existens som Israels Elohim,
underordnad sin Elohim som var Eloah. Det var i form av denna förmåga som han
gav lagen till Moses och med vilken han talade ansikte mot ansikte.
Moses talade inte
med Gud (Fadern som Eloah eller Theon). Johanness säger klart att ingen man har
sett Gud (ton Theon) någonsin (Joh. 1:18). det var denna Elohim som var
betecknad Närvarons Ängel eller Ängeln av det Stora Rådet (Jes. 9:6 LXX).
Högtiderna är
givna av Gud till Kristus och Kristus upprätthåller och förstärker dessa
ordningar inom hans utvalda och ytterst genom nationen för tusenårsrikets
ordning. Fjärde Mosebok 28 och 29 innehåller endast den kompletta listan. Detta
inkluderar dagliga, veckoliga, månatliga och årliga offergåvor. Offer gjordes
för att vi är vad vi är, det är den ärvda syndfullheten och offren gjordes som
en betalning för vad vi hade gjort felaktigt.
Kristus är den
samma igår, idag och imorgon (Heb. 13:8). Gud är konstant (Mal. 3:6; Jes.
1:17). Ingen av dem förändras, därför, de dagar de håller som heliga för
mänskligheten är givna genom lagen skall därför inte ändras.
Sabbaterna,
Nymånadsdagarna, Heliga Dagarna och Högtiderna är instiftade avsiktligt. Detta
är ett löfte at Gud Han själv gjorde genom profeterna. Gud talade genom
profeten Amos och liknade Israel i de sista dagarna med en korg med
sommarfrukt. (Amos 8:1). Brist i att lyda Gud är nyckelelementet. Straffet för bristande
åtlydnaden inför Gud är att sabbaterna och högtiderna vänds till sorg.
Detta är följt av
svälten att höra Jehovahs ord (Amos 8:11-14) på grund av bristande förståelse
för den Ende Sanne Gudens natur (Joh. 17:3; 1John.5:20) folket straffas (Hos. 8:5-9).
Till och med demonerna vet att Gud är en och skakar (Jes. 2:19). Det stora
tingen av Guds lag var skrivna för Israel. De räknade dem som underliga genom
sina brott mot det första budordet och deras tilltagande av synd i sin dyrkan
(Hos. 8:11-14).
Hela kapitel 6 i
Johannes evangelium är en följd av symbolik som leder upp till förberedelser
och till Herrens påsk. Det finns en specifik mening i varje enskild mening i
Johannes sjätte kapitel och hur de förbereder alla för deras kallelse, deras
inplacering hos de utvalda och deras placering i stammarna som del av de
144,000 och mångfalden under de tolv apostlarna som domare över stammarna.
Johannes evangelium
6:53-54 Jesus
svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och
dricker hans blod äger ni inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker
mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.
Det finns tre element för evigt liv. Dessa
element är inte vanligtvis inte upptagna inom Herrens nattvard. De första två
elementen är från Johannes evangelium 17:3.
“Och detta är det eviga livet: att de
känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.
Det första elementet eller delen I evigt liv är kännedom
om vem den Ende Sanne Gud är och vad som är Hans vilja.
Det andra elementet i evigt liva är förståelse för
varför Jesus Kristus sändes och i tro och tilltro till hans offer som betalade
för syndernas förlåtelse för alla.
Det tredje
elementet för evigt liv är deltagande i Herrens påsk och ätandet av Jesus
Kristus kropp och blod.
Johannes evangelium
6:53-54 Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter
Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54 Den som äter
mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå
på den sista dagen.
Dessa är de tre
element som ni behöver för att ha evigt liv. Alla dessa tre element är beroende
på åtlydnad. Lydnad inför den ende sanne Guden genom att hålla Hans budord
(5Mos. 4:2, 6:17, 8:6, 10:13, 28:9; Ps 119:115. Matt 19:17). Helgonen är de som
håller budorden (Upp. 3:10; 12:17; 14:12). Brist att hålla lagen bringar
fördömning.
Romarbrevet 2:27 Då kommer han som till kroppen är
oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har
skriftens bokstav och omskärelsen.
Hållande av
budorden är den nödvändiga förutsättningen för att behålla den Helige Ande.
Utan den Helige Ande kan ni inte inträda i Guds kungarike och genom detta
erhålla ett evigt liv. Så är det med dessa tre element av tron. Ni är således
krävda att deltaga av lydnad. Lydnad för denna festival är nödvändig för att
hålla lagen och de regler Kristus uppsatte för deltagande i Herrens påsk. Om ni
inte genomför denna ceremoni så har ni ingen del med Jesus Kristus (Joh. 13:8).
Den första
ceremonin för Herrens nattvard är tvättandet av fötterna. Fottvätt genomfördes
som en handling av vänskap av en värd när gästen anlände. Människorna hade
vanligtvis badat, men sedan vandrat genom gatorna och denna tvagning gjorde att
de kände sig bekväma. Det var den lägst stående tjänaren som utförde
tvättningen av fötterna. Gästen gavs sedan en handduk och en urna med vatten.
Tvättandet skedde oftast vid ankomsten, eller före begynnelsen av en måltid,
medan gästen sträckte ut sig vid bordet. Att denna handling var illa omtyckt
symboliserar det faktum att ingen tycker om att göra förnedrinde och lågt
stående uppgifter, för andra människor.
Johannes evangelium
13:6-8 När han kom till Simon Petrus sade denne till honom:
”Herre, skall du tvätta mina fötter!” 7 Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du
inte nu, men senare skall du fatta det.” 8 Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du
tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du
ingen gemenskap med mig.”
Vi känner
antagligen till dessa ord i hjärtat. Petrus ville inte att Kristus skulle
tvätta hans fötter eftersom han ville ha en Kung Messias. Han förstod inte att
Översteprästen vandrade först i linneklädnader för försoning och offer. Det
skulle vara två Messianska ankomster. En som var klädd lågt i enkla
linneklädnader och den andra som skulle vara klädd i en konungs utstyrsel. Han
ville sätta Jesus Kristus på kejsarens tron och regera denna värld precis lika
orätt som kejsarna hade gjort, men från Jerusalem.
Petrus sade, ’du
skall inte tvätta mina fötter’! Vi måste tillåta våra fötter att bli tvättade;
symboliskt för att våra liv blir tvättade rena av Kristus på en fortgående
grund, om vi skall ha vår del med honom i kungariket, och självklart, i allt
han gör. Om vi gör det, kommer vi att ärva kungariket så som han gjorde. Petrus
förstod nödvändigheten i denna handling men inte dess betydelse.
Johannes evangelium
13:9-11 Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina
fötter utan också händerna och huvudet.” 10 Men Jesus sade till honom: ”Den som
har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är
rena, dock inte alla.” 11 Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och
därför sade han att de inte alla var rena.
Vi behöver bara
få våra fötter tvättade så som vi en gång badade i vattnet för dopet, och så är
vi renade en gång för alla. Endast vid Herrens nattvard behöver vi få våra
fötter tvättade.
Varje år, andligt
talat, samlar vi synder, ofta utan vår vetskap, när vi vandrar vår väg genom
livet, och därför behöver vi få vår doprening förnyad. Vi behöver bli
återtvättade. Symbolikst accepterar vi den återreningen när vi går igenom
tvättandet av fötterna. Från Johannes evangelium 13:12-17 ser vi återigen detta
begrepp.
Johannes evangelium
13:12-17 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig
manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är
jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta,
för det är jag. 14Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era
fötter, är också ni skyldiga att tvätta var-andras fötter. 15 Jag har gett er
ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16 Sannerligen,
jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte
förmer än den som har sänt honom. 17 Vet ni detta är ni saliga om ni också
handlar så.
Dessa ord finns
här så att vi skall förstå att det är en symbolik som de har och att vi måste
känna till detta.
Konceptet kommer
sig av att Herren och Läraren har tvättat sina lärjungars fötter, ni borde
också tvätta varandras fötter som en befallning av Kristus. Vi måste göra det
årligen på den fjortonde dagen av den första månaden. Det är inte en Helig Dag,
men den måste genomföras på den natten då han blev förrådd, tillsammans med
ätande av bröd och drickandes vin för att erhålla evigt liv.
Johannes evangelium
6:53-56 Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni
inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54 Den
som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta
honom uppstå på den sista dagen. 55 Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod
är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig
och jag i honom.
Första
Korinthierbrevet 11:23-31 Jag har själv tagit emot från
Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev
förrådd tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min
kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” 25 Likaså tog han
bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt
blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.” 26 Var gång ni
äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till
dess han kommer. 27 Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett
ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en måste
pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. 29 Ty den som
äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker
en dom över sig. 30 Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och
inte så få har avlidit. 31 Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi
slippa bli dömda.
Natten var den
fjortonde dagen i den första månaden och vi måste följa och deltaga med
kroppen. Vi måste döma oss själva, eftersom försummelse till detta medför
bestraffningar. Jäst bröd kan inte användas i denna gudstjänst (2 Mos. 23:18)
Andra Mosebok 34:25 visar också att trots att det Osyrade Brödets Högtidsdagar
ännu inte har inletts, så måste brödet som äts vid denna gudstjänst vara
osyrat.
Andra Mosebok 34:25 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med
något syrat, och påskfestens offer får inte lämnas kvar till morgonen.
Det osyrade
brödet gavs varje dag som en del i offerordningen. Messias var det godtagbara
offret, och nu är vi, de som håller förbundet, offren.
Detta leder till
Herrens påsk och dagarna för det Osyrade Brödet. Från den nyklippta ullen
fortsätter vi att räkna till pingst. Här har vi en period om en sjufaldig
fullbordan av veckor och en Högtid och Helig Dag på den femtionde dagen. Pingst
(Pentecoast på engelska. övers. anm.) betyder ’räkna till femtio’. Både
ulloffret och Pingsten har sina gudstjänster vid den tredje timmen eller
klockan nio på morgonen. Pingst är är skörden av den första frukten och är
andligen utsträckt till förväntan av den mänskliga skörden.
Detta är buret
fram i den sjuåriga cykeln av sabbaten för landet och marken, med sin
sjufaldiga fullbordan, som leder upp till jubileumsåret. Denna fullbordan av
sju fulla veckor eller fullbordade sabbater till pingst och den sjuåriga cykeln
sjufaldigt till jubileet är betydelsefullt.
De årliga Heliga
Dagarna återfinner vi i Tredje Mosebok 23:1-44; Femte Mosebok 16:1-16 och
Fjärde Mosebok 28 och 29. Dessa årliga Heliga Dagar återspeglar Herrens plan
för frälsning. De är obligatoriska och bär speciella bestämmelser som tecken
mellan Gud och Hans folk. Den Heliga Dagen behandlas som en Sabbat. Det finns
tre årliga Högtider och detta finns nedtecknat i Andra mosebok 23:14. En
offergåva skall ges för morgonen av den första dagen av varje Högtid i Andra
Mosebok 23:18; Femte Mosebok 16:16-17; Andra Krönikeboken 8:13.
Herrens nattvard
är inte en Helig Dag och är en förberedelse inför det Osyrade Brödets Högtid.
Den måste hållas för att kunna ärva det eviga livet i den första uppståndelsen
(Joh. 6:53-54). Pingst skall hållas som en Högtid (av veckor), (2 Mos. 34:22; 5
Mos.16:10, 16). Lövhyddehögtiden måste hållas så att alla kan lyssna och lära
(3 Mos. 23:34; 5 Mos. 16:13, 16; 31:12). Hornstötarnas dag och Försoningens
dagkallas för heliga Dagar och inte Högtider (3 Mos 23:24, 27).
Där det är möjligt skall vi hålla gudstjänst vid Heliga Dagar vid den
tredje timmen eller klockan 9.00, och vid den nionde timman eller klockan
15.00, local tid för att inkludera tiderna för morgon- och kvällsoffren.
Detta inkluderar:
1. Det sjunde
årets frisläppande av tjänare och slavar (2 Mos. 21:2-6, 5 Mos. 15:12-18),
2. Förlåtandet av
skulder (5 Mos. 15:1-6), och
3. Landets och
markens Sabbat och vila (2 Mos. 23:10-11; 3 Mos. 25:1-7, 19 -24).
Samlingen av
lagstiftning kombinerar ekonomiska aspekter och miljöfrågor med moral och etik.
Vid dessa
sjundeårscyklar, som kallas septenate eller shemittah som betyder att släppa
eller att frigöra, måste vi läsa Guds Lag vid Lövhyddehögtiden.
Femte Mosebok
31:10-13 Och Mose gav
dem dessa anvisningar: ”Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under
avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 11då hela Israel träder fram inför
Herren, din Gud, på denplats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att
hela Israel får höra den.12 Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de
invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att
frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. 13 Även
barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta
Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går
över Jordan.”
Hela Guds system
med lagordning skyddar stammen, familjen och individen. Jubileet och dess
tiondesystem, dess Sabbater, förbudet mod ansamlande av skulder är starkt
förbisedda ramverk inom lagen.
Vi läser lagen så
att människor som kanske inte har förstått den kan få höra den.
Allt av jorden
och marken är Guds och vi håller det i förvaltning.
Tredje Mosebok 25:23 Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är
främlingar och gäster hos mig.
Detta betyder
inte enbart det land som vanligtvis betecknas som det 'Heliga landet'. Allting
är Guds och Jubileumsordningen är till förmån för mänskligheten i sin helhet,
och finns på sin plats för alla människor, varhelst vi har erhållit våra
familjegränser (5Mos. 28:32).
Vi skall inte
påstå att landet eller floderna är våra.
Hesekel 29:9Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är
Herren. Du säger: ”Nilen är min, jag har skapat den.”
Marken är Guds
och om vi inte ger marken dess sabbatvila vart sjunde år så kommer Gud att se
till detta på vår bekostnad.
Tredje Mosebok
26:34-35 Då skall landet
få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era
fienders and. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna
sabbater. 35 Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila
det inte fick under era sabbater, då ni bodde där.
Marken kommer då
att ges den vila som vi försummade att tillse, genom att vi blir övertagna och
blir ödelagda som ett folk. Detta är en del av det fullständiga sabbatssystemet
där liksom den sjunde dagens sabbat inte kan ändras eller förbises. Vad är
orsaken till dessa extrema åtgärder?
Tredje Mosebok 26:14-15 "But if you will not hearken to me, and will not do all these commandments, 15 if you spurn my statutes, and if your soul abhors my ordinances, so that you will not do all my commandments, but break my covenant,
Vårt personliga
uppförande såväl som vårt missbruk av marken och miljön kan tvinga oss av bli
spydda bort från marken.
Tredje Mosebok
18:25-30 Landet blev
orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina
invånare. 26 Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av
dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare. 27Sådana vidrigheter
gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent. 28Låt inte landet
utspy er för att ni orenat det, så som det utspydde det folk som var före er.
29 Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk.
30 Ni skall lyda mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som rådde
före er; ni skall inte göra er orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.
Brytande av
förbundet, vilket innebär så väldigt mycket mer än att hålla de Tio Budorden,
bär med sig bestraffning.
Tredje Mosebok 26:43
Men landet måste
överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och
slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar
och avskytt mina befallningar.
Brottet mot hela
förbundet, som alla av våra förfäder ingick med Gud vid Sinai (2 Mos. 24:3) bär
med sig bestraffningar. Vi bekräftade återigen det med Honom i Anden vid vårt
dop och vår vilja att hålla det för vi älskar den Ende Guden.
Flavius Josephus
antecknar, i Antiquities of the Jews bok XIV kapitel X sektion vi:
"Cajus Caesar,
imperator av den andra tiden, hade befallt, att alla judarnas länder, förutom
Joppa, betalar en tribut årligen för staden Jerusalem, förutom det sjunde året
som de kallar sabbatsåret, för då erhåller de varken frukter av sina träd, ej
heller sår de deras marker; och de betalar sin tribut till Sidon på det andra
året av [Sabbatsperioden] en fjärdedel av vad som var sått” (jfr. 3:12:3;
12:9:5; 13:8:1; 15:1:2).
Vi får här för
oss berättat att denna uråldriga lag Tredje Mosebok 26:3,4 (jfr. 2 Krön. 36:21)
hade fallit in i felaktigt bruk och att Judas exil skulle kompensera landet för
denna försummelse. Gud kommer att ge Hans mark vila om vi vägrar att göra så.
Andra krönikeboken 36:20-21 He took into exile in Babylon those who had escaped from the sword, and they became servants to him and to his sons until the establishment of the kingdom of Persia, 21 to fulfil the word of the LORD by the mouth of Jeremiah, until the land had enjoyed its sabbaths. All the days that it lay desolate it kept sabbath, to fulfil seventy years.
Jeremia 29:10 Den rest som undsluppit svärdet
förde han bort i fångenskap till Babylon. Där fick de vara slavar åt honom och
hans efterträdare tills det persiska riket uppstod – 21 för att Herrens ord
genom Jeremia skulle uppfyllas – och tills landet tagit igen sina uteblivna
sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbat, tills sjuttio år hade
gått.
Så som utlovats, återvände
de till det förlovade landet efter att landet hade återfått sina försummade
sabbater. Många av Guds löften är beroende av vårt hållande av Hans lag på sätt
och tidpunkter som är föreskrivna. Vi kan inte ändra på någonting grundat på
våra antaganden att vi vet bättre, eller på bas av muntliga traditioner.
Vi kunde se från
Josephus att judarna hade fortsatt att hålla det sjunde årets Sabbat i någon
form. Det var inte riktigt hållet på de rätta åren. Trots att judarna höll
sabbat varje vecka höll de inte lagen.
Galaterbrevet 6:13 Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen,
men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har
skett med er kropp.
Gud gör allting
vid rätt tidpunkt.
Andra Mosebok 12:41 Just denna dag, då 430 år hade gått, drog alla Herrens härar ut ur
Egypten.
Vi bör göra vad
Gud förväntar sig om Hans schema och sluta upprätta våra egna system som står i
kontrast mot Hans Lagar, vilka är insatta för vår förtjänst.
Den sociala ekonomiska
lagstiftningen som behandlas här tillser att alla skall mottaga en del av
familjens privata egendom, vilken hålls i förvaltning i evig tid. Det är
mottaget för ingenting. Det är fritt.
Marken kan inte
säljas för evigt (3Mos. 25:23) utan återgår till familjen under jubileumsåret.
Marken var tilldelad genom lottning efter att en miljömässig uppskattning var
genomförd och utvärderad.
Josua 18:1-10 Israeliternas hela menighet
samlades i Shilo, där de reste uppenbarelsetältet. De hade nu lagt landet under
sig, 2 men sju av israeliternas stammar hade ännu inte tilldelats sin egendom.
3 Josua sade till israeliterna: ”Hur länge tänker ni vänta med att ta i
besittning det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4 Välj tre män
från varje stam, som jag kan sända ut. De skall vandra genom landet och
beskriva lämpliga stamområden och sedan komma till mig. 5 De skall dela upp
landet i sju delar. Juda skall bli kvar på sitt område i söder, och Josefs
stammar skall bli kvar på sitt område i norr. 6 Ni skall göra en beskrivning av
landets sju delar och komma hit till mig med den, så skall jag kasta lott åt er
här inför Herren, vår Gud. 7 Leviterna får ingen andel som ni andra, Herrens
prästämbete är deras egendom. Och Gad och Ruben och halva Manasses stam har redan fått sin egendom på andra sidan Jordan,
den östra sidan, den egendom som Mose, Herrens tjänare, gav dem.” 8 Innan
männen gav sig i väg fick de befallning av Josua att göra en beskrivning av
landet. ”Vandra genom landet”, sade han, ”gör en beskrivning av det, och kom
sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren i
Shilo.” 9 Männen gav sig av och genomkorsade landet och beskrev de sju delarna
i ett dokument, stad för stad. Sedan kom de till Josua i lägret i Shilo.
10Josua kastade lott åt israeliterna inför Herren i Shilo och fördelade landet
åt dem, så att varje stam fick sin del.
Beskrivningen av
tilldelandet av marken genom lottning fortsätter i:
Josua 19:51 Detta var de områden som prästen Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska
stammarnas familjeöverhuvuden fördelade som egendom genom lottning. Det skedde
i Shilo, inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de
fördelningen av landet.
Fristäderna var
inkluderade i denna tilldelning av stammarnas arvedel.
Joshua 20:2-9 och talade till dem i Shilo i Kanaan: ”Herren befallde genom Mose att vi
skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.” 3 Som
Herren hade befallt gav då israeliterna av sin egendom följande städer med
betesmarker åt leviterna. 4 Lotten föll först på kehatiternas släkter. Vid
lottningen fick prästen Arons ättlingar bland leviterna tretton städer från
Judas stam, Simons stam och Benjamins stam. 5 Övriga kehatiter fick vid
lottningen, släkt för släkt, tio städer från Efraims stam, Dans stam och halva
Manasses stam. 6 Gershoniterna fick vid lottningen, släkt för släkt, tretton
städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och halva Manasses stam i
Bashan. 7 Merariterna fick, släkt för släkt, tolv städer från Rubens stam, Gads
stam och Sebulons stam. 8 Dessa städer med till- Gamla Testamentet Josua hörande betesmarker gav
israeliterna genom lottning åt leviterna, så som Herren hade befallt genom
Mose. 9 Från judeernas stam och simoniternas stam togs de städer som anges
nedan.
Leviterna fick
också sina hus i städerna och markområden genom lottning med speciella familjer
sammankopplade med speciella stammar (Josh. 21:1- 45).
Skatter betalas efter produktionen av
marken, efter undantagande av vad familjen konsumerade. Marken i sig själv var
fri från skatt för egendom och fastighet, av arvskatt och alla former av vårt
nuvarande skattesystem. Dessa är inget annat än konfiskering av egendom. Stöld.
Så är den långsiktiga och uppbyggande räntakostnaderna som utställs av
låneinstitut. (2 Mos. 22:25; 3 Mos. 25:36-37; 5 Mos. 23:19-20; Neh. 5:7, 10; Ps
15:5; Ords. 28:8; Jes 24:2; Jer. 15:10; Hes. 18:8, 13, 17; 22:12; Matt. 25:27;
Luk. 19:23)
Andra Mosebok
22:25 Om du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk,
skall du inte göra som ockrarna och kräva ränta av honom.
Tredje Mosebok.
35:36-37 Du får inte ta
ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta
din broder bo hos dig. 37 Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta,
och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka.
Femte Mosebok 23:19 "Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel
eller något annat som kan lånas ut mot ränta.
Psaltaren 15:1 En psalm av David. Herre, vem får gästa ditt tält? Vem får bo på ditt
heliga berg?. 2 Den som lever oförvitligt och gör det
rätta och är sann i tal och tanke.3 Den som inte går med
förtal, inte vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne. 4 Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som
fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står honom dyrt.5 Den
som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en
oskyldig. Den som handlar så står alltid trygg
Yahoshua Messias
förkastade inta hans Faders skyddande lagstiftning. Det Gamla Testamentets
Skrifter som citeras ovan fördömer samtliga upptagande av ränta. Ränta är
oförtjänad, förutbestämd och kontrktsbunden stöld.
Ränta används på
två ställen i det grekiska Nya Testamentet av ordet SGD 5110 tokos i Matteus evangelium 25:27 och
Lukas evangelium 19:23, i liknelsen med de tio punden/talenterna.
5110 to,koj tokos {tok'-os}
Betydelse: 1) födelse 1a) handlingen att bringa, föra fram
1b) det som har bringats, förts fram, avkomma 2) ränta på pengar (för det
mångfaldigar pengar, som om det var avkomma)
Ursprung: från roten 5088;; n m
Användning: AV - ränta 2; 2
Detta kommer från
roten tikto 5088 som talar om den
produktiva räntan, vilken kräver arbete och som inte är ett tillskrivet och
tillagt värde som krävs för återbetalning av till exempel lån.
5088 ti,ktw tikto {tik'-to}
Betydelse: 1) att frambringa, bära avkasta, producera (frukt från ett frö) 1a) om en
kvinna som föder barn 1b) om jorden som ger frukt 1c) metafor att bära, avkasta
frambringa
Ursprung: en förstärkt form av det ursprungliga teko {tek'-o} (som endast används som
alternativ i speciella verbformer);;
Användning: AV - frambringa 9, bli förlöst 5, födas 3, vara i
födslovärk, föda 1, bära, avkasta 1; 19
I Word Studies in the New Testament av
Marvin R. Vincent, DD publicerad i New York av Charles Scribner’s Sons 1911 ser
vi på sidan 134 denna kommentar angående tikto.
Ett
väldigt målande ord, först i betydelsen barnafödsel och därefter som avkomma.
Därför om ränta vilket är produkten eller avkomman av kapital.
Ursprungligen var det bara vad som betalades för användandet av pengar, men det
kom att bli liktydigt med ockerränta. Den judiska lagen skilde mellan ränta och
tillväxt, vinst … Moses lag förbjöd ränta i transaktioner hebréer emellan, men
tillät det vid handel med främmande folk (5 Mos 23:19,20; Ps 15:5).
Matteus evangelium
25:27 Då skulle du ha lämnat mina pengar<694> till banken <5132>,, så att jag hade kunnat få igen dem med
ränta <5110>.
när jag kom.
Jämför här med
följande
Matteus evangelium
25:27 Då borde du ha investerat mina pengar hos de
finansiella investerarna, och vid min återkomst skulle jag ha fått tillbaka det
som var mitt eget med en vinst (avkastning). (till svenska från den engelska översättningen i
JPD av övers.)
Lukas evangelium
19:23 Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få
tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’
men notera skillnaden i översättning med
Lukas evangelium
19:23 Varför lämnade du då inte mina pengar till investerarna I banken, då vid
min återkomst kunde jag ha fått dem tillbaka med avkastning (till svenska från
den engelska översättningen i JPD av övers.)
Modern ränta är
vad vi krävde av Gud, istället för att leva under Hans underbara Lagar som
tillhandahåller frihet och dess ekonomiska trygghet.
Första samuelsboken
8:4-20 4 Då samlades Israels äldste och sökte upp Samuel i
Rama. 5 ”Du är gammal”, sade de till honom, ”och dina söner följer inte i dina
spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.” 6
Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, 7 och
Herren svarade: ”Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar
utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung.
Vi förkastade Gud
genom att förkasta Hans lagstiftningsordning för att styra oss. Vi har erhållit
vad vi begärde vilket var:
8 Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt
sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig.
9 Gör dem till viljes men varna dem
först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.” 10 Samuel
framförde Herrens ord till dem som begärde en kung. 11 ”Dessa rättigheter”,
sade han, ”tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut
till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. 12 Han
kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste
plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och
vagnmakare. 13 Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat
eller baka hans bröd. 14 Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och
olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. 15 Han kräver tionde av er gröda och
era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. 16 Han tar ut ert
tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, 17 och han
kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. 18 När detta
händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt
åt er, men då skall han inte svara er.” 19 Folket vägrade dock att lyssna till
Samuel. ”Nej”, ropade de, ”vi vill ha en kung, 20 så att vi blir som alla andra
folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar
våra strider.”
Antingen till ett
individuellt kungaherravälde, eller till ett centraliserat statsstyressystem,
kommer vi vara i tjänst. Detta är för överflödig statlig beskattning och
ackumulerade skulder till myndigheternas skattemonopol. Trots att det är
finansiellt, är detta sant slaveri, och få är någonsin fria.
Guds skatter är
bara baserade på årlig produktiv tillväxt och inte på egendom och fastigheter,
ej heller på de medel som behövs för ert uppehälle och levnad. Inte heller är
de baserade på en ackumulerad börda, som kan falla upå dem som kan beskrivas
som de slutliga konsumenterna. Detta genererar skatter på försäljning, skatt på
varor och skatt på tjänster, av vilka inga är tillräckliga för att stödja de
nuvarande statssystemen.
Detta är
profetiskt.
Nästan alla lever
med en stressskapande skuld finansiering och det moln av osäkerhet som det
skapar. Guds sociala ekonomiska kontrakt förhindrar
Femte Mosebok
15:1-16 1 Vart sjunde år skall du avskriva skulder. 2 Så
skall avskrivningen gå till: Var och en som har en fordran skall efterskänka
vad han har att fordra, det som han har lånat en annan. Han får inte kräva sin
broder och landsman när skuldavskrivning har kungjorts till Herrens ära.
För tillfället
måste alla skulder bland de utvalda bli förlåtna och strukna under det sjunder
året. Detta sätt av befrielse är en komplett befrielse av de förpliktelser att
återbetala den återstående principiella skulden.
3 En utlänning får du kräva, men det som din broder
är skyldig måste du efterskänka. 4 Dock kommer det inte att finnas någon fattig
hos dig då Herren välsignar dig i det land som Herren, din Gud, vill göra till
din egendom och låta dig ta i besittning, 5 om du bara lyssnar till Herren, din Gud, så att du troget
följer hela denna lag som jag i dag ger dig.
Vi kan insamla
skulder som är oss skyldiga av de som inte är bland de utvalda och om denna
lagstiftning är efterföljd korrekt, kommer vi inte ha några fattiga bland oss.
6 När Herren, din Gud, välsignar dig, så som han har
lovat dig, skall du låna ut till många folk men aldrig själv behöva låna, och
du skall härska över många folk, men de skall aldrig härska över dig.
Vår åtydnad inför
detta fullständiga sociala ekonomiska system kommer att tillföra oss
välsignelse och skydd.
7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina
landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig,
skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder.
8 Nej, du skall öppna din hand för honom och låta honom låna så mycket han
behöver.
Lagen som vi
diskuterar förhindrar skapandet och finansieringen av långsiktiga lån och är
den enda källa som lagstiftar krediter. Dessa krediter är bara vad som behövs
för sitt uppehälle, och inte för vad som kan tänkas vara önskad och begärt.
9 Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året,
avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med oginhet på din fattige broder
och vägrar låna honom något. Då klagar han över dig inför Herren, och du får en
synd att svara för. 10 Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty
för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar
dig.
Denna
uppställning och erbjudande av krediter krävs även om det är nära till det
sjunde årets befrielse och om personen som får lånet inte är i ställning att
återbetala mycket, om ens något. Vi måste ändå ge vad vi har möjlighet att ge,
men det ska vara anpassat efter behoven.
Om det tredje
tiondet är korrekt upprättat, så kommer samhället som grupp spela sin roll i
denna kredit och också spela en roll i en resonlig återupprättning.
Inte dess mindre,
skall försiktighet iakttagas, eftersom kärleken till pengar är en källa till
all sorters synd.
11 Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet.
Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den
fattige och nödlidande i ditt land.
I vers 11,
’fattiga’ SHD 034 'ebyown {eb-yone'} härstammar från 014, i betydelsen att
vilja ha (speciellt känslomässigt)
1) i vilja av, i
behov, speciellt fattig, behövande person
2) underkastad
förtryck eller övergrepp
3) i behov av
hjälp, befrielse från bekymmer, speciellt som given av Gud
Vår förpliktelse
är att låna i enlighet med närheten till det sjunde årets befrielse. Detta
innebär att vi lånar i relation till mottagarens förmåga att återbetala när det
sjunde året drar sig mot sitt slut. Vi måste låna ut så som vi har förmåga
till, inte enligt orealistiska krav och vi måste förlåta vad som inte kan
återbetalas, oavsett de omständigheter detta medför.
12 Om en landsman, en hebreisk man eller kvinna,
måste sälja sig till dig, skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året
skall du frige honom.
Vissa individer
kan finna att de själva inte kan handha sina finanser på ett ansvarsfullt sätt.
I vissa fall kan de förlora sina marker och sin förmåga att försörja sig själva
och sina familjer. De kan hamna i bunden tjänst för andra, men de ska också bli
kompenserade med sin befrielse under det sjunde året. Detta är inte slaveri så
som det vanligtvis beskrivs, utan är en period för instruktioner för den
anställde, som måste bli betalad för arbetet vid sin befrielse.
13 När han friges och lämnar dig skall du inte låta
honom gå tomhänt, 14 utan du skall förse honom med rundliga gåvor från din
fårfålla, din tröskplats och din vinpress. Vad Herren, din Gud, har välsignat
dig med skall du också ge åt honom. 15 Kom ihåg att du själv en gång var slav i
Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Därför ger jag dig i dag denna
befallning.
Om ett antal av
sabbaterna behölls fram till jubileet och återställandet av familjernas marker,
kan individen begära att anställningen skall utsträckas utan slutdatum.
16 Men om slaven säger att han inte vill lämna ditt hus, därför att han
håller av dig och din familj och har det bra hos dig, 17 skall du ta en syl och
sticka den genom hans öra in i dörren. Sedan skall han vara din slav för
alltid. På samma sätt skall du göra om det gäller en slavinna.
Detta synliga,
’hål på örat’, var ett tecken på skam för individen, vilken var oförmögen att
försörja sig själva.
Vid sidan av
förbudet att så och skörda under det sjunde året, så finns där andra
föreskrifter som handlar om plantering och skörd.
Tredje Mosebok 19:23-25 När ni kommer in i landet
och planterar alla sorters fruktträd, skall ni lämna deras första frukt orörd.
Under tre år skall deras frukt vara förbjuden och inte ätas, 24 och under det
fjärde året skall all deras frukt helgas åt Herren under tacksägelser. 25 Först
under det femte året skall ni äta deras frukt och får då så mycket större
avkastning. Jag är Herren, er Gud.
När fruktträd
planteras får de inte skördas under de första tre åren. Detta hjälper att
stärka de nyuppväxta träden. Under det fjärde året ges hela skörden av den första frukten till prästerna, vilka är
administratörerna.
Fjärde Mosebok
5:9-10 Du skall inte
tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som
låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led
när man försmår mig 10 men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och
håller mina bud.
De försvagande
effekterna av skulder som nästan alla lever med, skulle förkasta det nuvarande
systemet vilket inte har ändrats.
Nehemja 5:1-5 Folket, även kvinnorna, klagade
bittert över sina judiska landsmän. 2”Vi måste lämna söner och döttrar i pant
för att få brödsäd så att vi kan överleva”, sade några. 3 Andra sade: ”Vi måste
lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få brödsäd och hålla hungern
borta.” 4 Andra åter: ”Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet
för att kunna betala skatt till kungen. 5 Vi är av samma kött och blod som våra
landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner
och döttrar bli slavar – ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade.
Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.”
Marken är Guds
och kan inte säljas (3 Mos 25:23). Den är tilldelad genom lottning (Jos 19:51)
inom familjernas ättelinjer (Jos 18:2). Marken skall vila eller ligga i träda
under det sjunde året (2 Mos 23:10-11; 3 Mos 25:1-7, 19-24). Vår finansiella
planering skall ske over en sjuårscykel och inte från år till år.
Vi erhåller en
dubbel skörd under det sjätte och och denna lagrade mat skall ätas under det
sjunde året (3 Mos 25:21-22).Det får inte förekomma såning av den årliga
grödan. Det perenna avkastningen av marken skall inte skördas, men den kan ätas
från dag till dag (2 Mos 23:10-11; 3 Mos 25:1-7, 19-22). det betalas inget
tionde under det sjunde året, eftersom det inte bärgas någon skörd. Trimning,
ansning och arbete med vinrankorna och fruktträden måste upphöra (3 Mos
25:3-6). Vid slutet av detta år skall alla finansiella skulder bland det
andliga Israel blli glömda och förlåtna (5 Mos 15:1-6), men utomstående kan stå
ansvariga för sina skulder (5 Mos. 15:3). De som befinner sig i annans tjänst
för återbetalning av skulder måste bli frilösta med dubbel betalning gentemot
en inhyrd arbetare (5 Mos 15:18). Kredit är del av denna ekonomiska
lagstiftning (5 Mos 15:9-10) men endast för stöd för vad som behövs (5 Mos
15:8). Detta måste dock vara fritt från ränta (2 Mos 22:25; 3 Mos 25:36-37; 5
Mos 23:19-20; Ps.15; Neh. 5:7, 10; Ords.
20:8; Hes. 18: 8,13,17, 22:12; Matt 25:27; Luk. 19:23). Avkastning betalas som andel av investering.
Under vårt Nya
Förbund i förhållande med den Ende Sanne Guden genom Hans Messias, är vi
tvungna att följa den fullständiga ordningen inom Jubileumssystemet. Det är ett
komplett system för ekonomisk, miljömässig och moralisk samhällsordning för
hela mänskligheten. Efter vi är tvungna att åtlyda detta system idag, när
uppstår detta och vilka är våra skyldigheter under de nu rådande
omständigheterna idag?
Ovan såg vi att
sjuårssabbaten nödgar att landet skall ges vila. Eftersom folket då inte har
någon skörd, erfordrar detta att inget tionde skall betalas. Alla våra skulder
skall ställas in och alla Israelitiska slavar och anställda skall friges vid
dess fullbordan. Den prenna avkastningen som växt kan ätas, men inte skördas.
Jubileumsåret
överlappar det sjunde året i den sjunde cykeln och kräver vidare att landet
återbördas till den ursprungliga ägarfamiljen, och fortsätter att vila utan att
det ens tas dagliga grödor från den perenna avkastningen.
På den tionde
dagen av den sjunde månaden proklameras Jubileet. Detta innebär att på det
sjunde året i den sista sjuårscykeln eller det fyrtionionde året, skall hornet
av en bagge, eller Yobel (SHD 3104) ljuda igenom hela landet och proklamera
frihet genom landet för alla dess invånare.
Effekten av att avsluta Jubileumsåret på den tionde dagen av den sjunde
månaden är att plantering, sådd och beskärning kan förbereda för vårskörden för
det kommande första året av nästa Sabbatscykel.
Systemet med
Jubileums- eller Sabbatsordningen är till för hela mänskligheten och det
skyddar alla familjer på jorden och alla individer inom den. Det skyddar alla
livsförsörjande aspekter på planeten i sin helhet. Det kräver att hela
sabbatsordningen skall hållas i sin helhet, och under sådana omständigheter skall
det hålla mänskligheten fri från alla effekter av avgudadyrkan. Gud är en enhet
och Han allena ör suverän härskare över Hans skapelse.
Jubileet
fortsätter med Försonongen, i den sjunde månaden av det fyrtionionde året av
cykeln, vilket är ett sabbatsår. Detta skapar två sabbatsår som måste överlappa
varandra. Eftersom sabbatsåret inte tillåter skördande när det inleds under
våren, skall det under den föregående hösten (3 Mos. 25:20) inte ske någon
sånad alls. Så som jubileumsåret slutar i den nordliga hösten, skall utsädet
sås för att sedan skördas den följande norra våren och ändå täcka tvåårscykeln
för det fyrtionionde och femtionde året av Jubileet.
Allting är
Guds, hela jorden
Andra Mosebok 19:5
Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara
egendom framför alla andra folk — ty hela jorden är min —
(se 3 Mos. 11:2,11 21).
Fiskarna och
viltet och träden kan skördas och fångas för vår konsumtion och användning, och
är dörfär belagda med tionde. De kan inte tas under Sabbats- och Jubileumsår.
Detta är även en skördevila för den naturliga miljön.
Jubileumssystemet
är till nytta för hela mänskligheten. Landet är Guds och om vi inte ger landet
dess sabbatsvila vart sjunde år, då kommer Gud att tillse den vilan på vår
bekostnad.
Tredje Mosebok
26:34-35 Då skall
landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i
era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna
sabbater. 35 Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila
det inte fick under era sabbater, då ni bodde där.
Dessa sju gånger
sju år hos landets Sabbat kulminerar med Jubileet och återbördandet av
familjernas arvedelar.
The Encyclopedia Americana säger:
[Jubileums] lagen
som helhet var tydligt teokratisk; den rättfärdigade Yahwehs totalitaritet; den
innebar att Hebreerna var Hans tjänare, och kunde därför inte fortsätta att
vara slavar till sina medmänniskor; landet tillhörde Honom, och utlånades
enbart till de hebreiska stammarna och familjerna, som därför inte kunde
utdrivas genom några mänskliga arrangemang och överenskommelser.
Isrealiterna
ansåg att behållandet av släktgården och marken inom familjens ättelinje såsom
varandes en helig plikt. Detta framgår med uppenbar tydlighet när det handlar
om Navots bakomliggande orsaker till hans vägran att sälja sin vigård till kung
Ahab (1Kung. 21:3).
Andra Mosebok 14:31 Då Israels folk såg vilket
storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på
honom och på hans tjänare Mose.
Vissa i Israel
har alltid trott på Yahovah, Herren, och upprätthållit lagen så som den var
given till Moses.
SHD 3104 yowbel,
yo-bale'; eller yobel, yo- bale'; uppenbarligen från 2986; blåsandet av ett
horn (av dess kontinuerliga ljud); spec. ljudet av silvertrumpeter; härav
instrumentet självt och den högtid som således inleddes: Jubileet, en bagges
horn, trumpet, horn.
Yobel, som en
trumpet eller horn användes också av de sju prästerna runt Jeriko i Josuas
kapitel sex.
Tredje Mosebok 9-10 I sjunde månaden, den tionde
dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta
i horn i hela ert land, 10 och ni skall helga det femtionde året och utropa
frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en
skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.
(Leviticus 25:9-10 Then you shall send abroad the loud trumpet
on the tenth day of the seventh month; on the day of atonement you shall send
abroad the trumpet throughout all your land. 10 And you shall hallow the
fiftieth year, and proclaim liberty throughout the land to all its inhabitants;
it shall be a jubilee for you, when each of you shall return to his property
and each of you shall return to his family. RSV
Leviticus 25:9-10 And you shall let a ram's
horn resound, a signal in the seventh month, in the tenth of the month; in the
day of atonement, less a ram's horn pass throughout all your land; 10 and you
shall make the fiftieth year holy, a year. And you shall proclaim liberty in
the land to all its inhabitants; it shall be a jubilee to you. And you shall
return every man to his possession; yea, you shall turn back each to his
family. (GLT)
Författaren har här i sin text gjort en jämförelse mellan RSV och GLT, dessa
verser är lämnade på engelska som komplement till den svenska översättning av
år 2000. Övers. ANM.)
Hela ordningen
hos Guds lag skyddar familjen eller stammen och individen. Jubileet och
reglerna för tiondet, dess sabbater, förbudet mot att skulder skulle ökas är de
förbisedda ramverken.
Lagen är en pakt
mellan familjen och Gud, som skall skydda oss och planeten som uppehåller och
sörjer oss, men Gud är den sanne markägaren (3 Mos. 25:23).
På det femtionde
året återförs landet till sin ägare eller förvaltare och till sin tilldelade
stam (3 Mos. 25:10), med undantag för Levi stam
Femte Mosebok 18:1-8
De levitiska
prästerna, hela Levis stam, skall till skillnad från de andra israeliterna inte
få någon andel eller egendom. De skall leva av Herrens eldoffer och hans egendom.
2 Någon egendom bland sina bröder skall de inte ha. Herren är deras egendom, så
som han har lovat dem. 3 Detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av
den som offrar ett slaktoffer, vare sig det är en tjur eller ett får: prästen
skall ha bogen, käkarna och löpmagen. 4 Det första av din säd, ditt vin och din
olja liksom den första ullen från dina får skall du också ge åt honom. 5 Ty
honom har Herren, din Gud, valt ut bland alla dina stammar, för att han och
hans efterkommande genom alla tider skall göra tjänst i Herrens namn. 6 En
levit som har vistats i en av dina städer någonstans i Israel skall närhelst
han vill få komma till den plats som Herren väljer ut 7 och göra tjänst i
Herrens, sin Guds, namn liksom alla sina levitiska bröder som tjänar
Herren. 8 De skall alla ha samma andel
att leva av [---].
Ett spörsmål
uppstod rörande arvsrätten av familjeägor inom Israel.
Fjärde Mosebok
27:1-11 Nu trädde Selofchads döttrar fram. Selofchad var son
till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse; han hörde till
Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och
Tirsa. 2 De ställde sig inför Mose och prästen Elasar, inför hövdingarna och
hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: 3 ”Vår far dog i
öknen, men han var inte med i den menighet som gaddade sig samman mot Herren,
Korachs menighet, utan dog på grund av sin egen synd. Han hade inga söner.
4Måste vår fars namn utplånas ur hans släkt, därför att han inte hade någon
son? Låt oss få mark att äga liksom vår fars manliga släktingar.” 5 Mose lade
fram deras sak inför Herren, 6 och Herren talade till Mose: 7 Selofchads
döttrar har rätt. Du skall låta dem ärva mark liksom deras manliga släktingar;
låt arvet efter deras far tillfalla dem. 8 Sedan skall du tala till
israeliterna: Om en man dör utan att efterlämna någon son, skall ni låta hans
arv tillfalla hans dotter. 9 Om han inte hade någon dotter, skall ni ge hans
arv åt hans bröder. 10 Hade han inga bröder, skall ni ge hans arv åt hans fars bröder.
11 Hade hans far inga bröder, skall ni ge hans arv åt den närmaste anförvanten
i hans släkt; denne skall ärva. Detta skall vara gällande lag för israeliterna
– så har Herren befallt Mose.
Detta utfärdande
kräver att arvsrätten för landet kvarstår i faderns ättelinje genom döttrarna.
Vem de än ingår äktenskap med skall ta kvinnans familjenamn. Arvsrätten grundas
på familjens ättelinje. Om det inte finns någon avkomma övergår den till hans
broder och därefter till närmaste anhörig.
Där det finns barn,
är den förstfödde av kvinnan och inte av mannen.
Andra Mosebok 13:2 ”Allt förstfött bland israeliterna, det första som kommer ur
moderlivet, bland både människor och boskap, det skall du helga åt mig. Det
tillhör mig.”
De förstfödda
skall vara förlösta.
Andra Mosebok
13:13-22 Men ett
förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut
det skall du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner skall du
lösa ut. 14 När din son en gång frågar dig vad detta betyder skall du svara:
’Med sin starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 15 När
farao envist vägrade att släppa oss dödade Herren allt förstfött i Egypten,
både bland människor och boskap. Därför offrar jag åt Herren det första av
hankön som kommer ur moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.’ 16 Som
ett märke på handen och ett kännetecken på pannan skall detta påminna dig om
att Herren förde oss ut ur Egypten med sin starka hand.” Molnpelaren och eldpelaren 17 När farao hade släppt folket ledde
Gud dem inte den väg som går till filisteernas land, fastän den är den genaste;
Gud tänkte att de kunde ångra sig och återvända till Egypten om de märkte att
de skulle råka i strid. 18 I stället lät han dem ta en omväg genom öknen mot
Sävhavet. Israeliterna var ordnade som en krigshär när de drog ut ur Egypten.
19 Mose tog med sig Josefs ben, eftersom Josef hade avkrävt israeliterna en ed
och sagt: ”Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra med er mina ben
härifrån.” 20 De bröt upp från Suckot
och slog läger i Etam, vid randen av öknen. 21 Om dagen gick Herren framför dem
i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare
för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren gick
ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.
Den förstfödda
sonen skall ärva en dubbel andel.
Femte Mosebok 21:17 Mannen måste erkänna den förstfödde, sonen till den han inte älskar, och
ge honom dubbla andelen av allt han äger. Det var honom han avlade först, honom
tillkommer förstfödslorätten.
Lagstiftningen
kräver att korrekta och verifierbara register över familjen, skall föras och
bevaras.
Hesekel 46:16-18 16 Så säger Herren Gud: Om fursten ger en del av sin egendom som gåva
till någon av sina söner skall den tillhöra sönerna. De skall äga den, den
skall vara deras egendom. 17 Om han ger en del av sin egendom som gåva till
någon av sina tjänare får denne behålla gåvan fram till friåret. Då skall den
återgå till fursten. Endast hans söner får behålla sin egendom. 18 Fursten får
inte ta något som tillhör folket och tvinga bort någon från vad som är hans. Av
sin egendom skall han ge åt sina söner. Bland mitt folk skall ingen drivas bort
från vad som är hans.
Mark kan ges till
en tjänare, men det återfaller i familjens ägo vid Jubileumsåret och ingen får
föra arvedelen ur sin plats, eller förlägga den till annan. Ohörsamhet gentemot
Jubileet bär med sig allvarliga straff.
Jeremia 34:17 Därför sägerHerren så: Ni har inte lytt mig. Ni har inte släppt era
bröder och landsmän. Därför skall jag släppa lös svärd och pest och svält mot
er, säger Herren, jag skall göra er till en skräckbild för alla riken på
jorden.
Fjärde Mosebok
36:1-12 Familjeöverhuvudena
i gileaditernas släkt trädde nu fram. Gilead var son till Makir, son till
Manasse; gileaditerna var alltså en av Josefs söners släkter. De kom med sitt
ärende till Mose och hövdingarna, israeliternas familjeöverhuvuden, 2 och sade:
”Herren har befallt dig, herre, att genom lottning fördela landet mellan
israeliterna som deras egendom. Du har också fått Herrens befallning att vår broder Selofchads arv skall ges
åt hans döttrar. 3 Men om de gifter sig med män från andra israelitiska
stammar, så kommer deras arvslott att skäras bort från våra fäders egendom och
läggas till den egendom som ägs av deras nya stam. På så sätt mister vi en del
av vår jord. 4 Och när israeliternas friår kommer har deras arvslott fogats
till den egendom som ägs av deras nya stam och har skurits bort från vår
fädernestams egendom.”
Arvsrättsordningen
är baserad på strukturen hos Jubileet vilken skyddar avkommorna inom familjens
ättelinje. Den kan bli tilldelad efter mängd, i enlighet till markens
avkastning. Frågan uppstår när det gäller Selofedads döttrar, som förklarades
ha rätten i Fjärde Mosebok 27:6, när de gifte sig utanför stammen så tillföll
marken den andra stammens ägor.
Fortsättningen i
Fjärde Mosebok 36
5 På Herrens befallning gav då Mose israeliterna
följande påbud: Josefs söners stam har rätt. 6 Detta är vad Herren befaller i
fråga om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, bara det sker
inom en släkt som tillhör deras fädernestam. 7 Ingen israelitisk jord får
övergå från en stam till en annan. Varje israelit skall hålla kvar sin
fädernestams egendom. 8 En kvinna som har ärvt egendom inom en israelitisk stam
får bara gifta sig med någon som tillhör en släkt inom hennes fädernestam,
detta för att varje israelit skall få behålla sina fäders egendom. 9 Ingen jord
får övergå från en stam till en annan. Varje israelitisk stam skall hålla kvar
sin egendom.
Hela arvedelen
skall kvarstå inom den omedelbara familjens ättelinje och inom stammen självt.
Selofedads döttrar följde detta.
10 Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt
Mose. 11 Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofchads döttrar, gifte sig med
söner till sina farbröder. 12 De gifte sig inom de släkter som härstammade från
Manasse, Josefs son, och deras egendom stannade kvar inom den stam som deras
fädernesläkt tillhörde.
Guds ordning om
det efterföljs bär ofta frukter och förtjänster som vi inte kan föreställa oss.
Jeremia 35:19 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Aldrig skall den dag komma då
inte en ättling till Jonadav, Rekavs son, gör tjänst inför mig.
Detta är
verkligen ett löfte. Någon i ättelinjen efter Rekab genom Jonadab kommer alltid
att kunna stå inför Gud. Rekabiterna kommer att bestå. Värför är detta?
Jeremia 35:16-18 Jonadavs, Rekavs sons, efterkommande iakttar sin förfaders befallning.
Men detta folk har inte lyssnat på mig. 17 Därför säger Herren, härskarornas
Gud, Israels Gud: Allt det onda jag har hotat med skall jag låta drabba Juda
och alla Jerusalems invånare. Jag talade till dem, och de lyssnade inte. Jag
kallade på dem, och de svarade inte. 18
Till rekaviterna sade Jeremia: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har lytt
er förfader Jonadav, rättat er efter hans befallningar och gjort allt han ålagt
er.
Denna familjs
ättelinje kommer att bestå eftersom de följde deras faderns befallning. Vi
måste göra varje ansträngning för att följa befallningarna från vår Fader i
himlen, och ingen av dessa från göras avsteg ifrån.
Matteusevangeliet
5:18 Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall
inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har
skett.
Messias mottagna
offer öppnade för nästa fas i planen och tillät de ofrälse att ha tillgång till
Anden och upptagande i det andliga Israel. Hela denna plan har ännu inte
uppnåtts och lagen kvarstår i sin helhet. Lagen, eller delar därur, har inte
blivit nedmonterad genom Messias offer, vilket försätter oss in ett tillstånd
av nåd genom straffen.
Långsiktiga
förtjänster kommer också att byggas upp för våra barn genom vår efterlydnad.
Vad gjorde dessa arvtagare till Rekab?
Jeremiah 35:12-15 Herrens ord kom till Jeremia: 13
Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå till männen i Juda och till invånarna i
Jerusalem och säg till dem: Skall ni aldrig ta varning och lyda mina
befallningar, säger Herren. 14 Jonadav, Rekavs son, förbjöd sina efterkommande
att dricka vin, och det förbudet iakttas än. Intill denna dag dricker de inte
vin utan lyder sin förfaders befallning. Men när jag gång på gång har talat
till er har ni inte velat lyda. 15 Gång på gång har jag sänt mina tjänare
profeterna till er och sagt: Lämna er onda väg och gör det goda! Följ inte
andra gudar och tjäna dem inte, så skall ni få bo på den mark som jag gav åt er
och åt era fäder. Men ni lydde inte, ni lyssnade inte på mig.
I princip hela
mänskligheten är berörd av till vem, när och hur vi tillber och dyrkar.
·
Vem vi tillber; eftersom det förhåller sig till den Ende Sanne Guden, hans
budord och löften.
·
När vi tillber; eftersom det förhåller sig till kalendern.
·
Hur vi tillber; eftersom det förhåller sig till styre och lag.
Allt detta är
klart uttryckt i användandet av Jubileumsordningen, som har förlorats och skall
bli återinsatt vid Messias återkomst.
Tredje Mosebok
27:14-24 Om någon vill
helga sitt hus åt Herren, skall prästen bestämma dess värde allt efter hur bra
eller dåligt det är. Prästens värdering skall stå fast. 15 Men om den som har
helgat sitt hus vill köpa tillbaka det, skall värdet ökas med en femtedel. Då
blir det hans.16 Om någon vill helga en av sina ärvda åkrar åt Herren, skall
värdet bestämmas efter hur mycket utsäde som kan sås på den: en homer korn
skall svara mot 50 siklar silver. 17 Om han helgar sin åker redan under
friåret, skall den behålla sitt fastställda värde. 18 Men om han helgar sin
åker efter friåret, skall prästen beräkna värdet efter det antal år som
återstår till nästa friår: värdet minskas I förhållande till detta. 19 Om den
som har helgat åkern vill köpa tillbaka den, skall värdet ökas med en femtedel.
Då återgår den till honom. 20 Om han inte köper tillbaka åkern utan den säljs
till en annan, får den sedan inte återköpas. 21När åkern frånträds under
friåret, skall den vara helgad åt Herren, liksom en åker som vigts åt Herren;
den blir prästens egendom. 22 Om någon vill helga åt Herren en åker som han har
köpt, en som inte tillhör hans ärvda egendom, 23 skall prästen räkna ut värdet
efter den tid som återstår till nästa friår, och mannen skall betala pengarna
samma dag; de är helgade åt Herren. 24 Under friåret skall åkern återgå till
den som sålde den, den hör ju
till hans ärvda jord.
Hus och bostäder
inom muromgärdade städer är inte ägda av familje i evighet, och är inte
underkastade jubileumslagstiftningen.
Tredje Mosebok
25:29-30 Om
någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa
tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 30 Om det
inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad,
förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte
frånträdas under friåret.
Lantliga boningar
är dock underkastade Jubileumsordningen.
Tredje Mosebok 25:31
Men hus i byar
som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka
eller frånträds under friåret.
Ett hus tillägnat
Yahovah kräver ett tillägg om tjugo procent till sitt uppskattade värde, om det
skall inlösas. Prästerna värderade fastigheterna.
14 Om någon vill helga sitt hus åt Herren, skall
prästen bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens
värdering skall stå fast. 15 Men om den som har helgat sitt hus vill köpa
tillbaka det, skall värdet ökas med en femtedel.
Då blir det hans.
Tredje Mosebok
25:9-55 I sjunde
månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På
försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10 och ni skall helga det
femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett
friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka
till sin släkt. 11 Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni
inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och
druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12 Ty det är ett
friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge. 13
Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. 14 Om du säljer åt din
landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. 15 Du skall
betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall
sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. 16 Ju fler år desto högre
pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst
antal grödor han säljer åt dig. 17 Ni skall inte göra orätt mot varandra; du
skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. 18 Ni skall hålla mina bud, och
mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. 19
Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. 20 Och om
ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller
skörda, 21 skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det
sjätte året, så att det blir gröda för tre år. 22 Ännu när ni sår under det
åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde
årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden. Inlösningsrätt 23 Jord får inte säljas för all framtid, ty landet
är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 24 För all jord som blir er
måste ni medge återköp. 25 Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av
sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 26 Om någon
saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27 skall han räkna
efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de
återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 28 Men om han inte har råd,
skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och
han skall få tillbaka sin egendom. 29 Om någon säljer ett bostadshus i en stad
med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år.
Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 30 Om det inte blir inlöst inom ett
år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans
efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret. 31
Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan
köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 32 I fråga om leviternas städer,
dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all
framtid, 33 vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i
sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga
israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 34 Ett fält utanför
deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all
framtid. 35 Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig,
skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt
bosatt och låta honom bo hos dig. 36 Du får inte ta ränta av honom eller kräva
mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 37
Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina
livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er
ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud. 39 Om din broder kommer på
obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 40
Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till
friåret. 41 Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får
återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42 Ty de är mina slavar som
jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43
Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. 44 Vill du ha en
slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45 Ni får också
köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana I deras
familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46 och dem kan ni lämna i
arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid.
Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt. 47 Om
en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder
kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt
bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 48 skall han kunna
friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 49 eller
hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv
om han får råd till det. 50 Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden
från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter
antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51 Om många år är kvar,
skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 52 och om
bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter
antalet år. 53 Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du
skall se till att han inte behandlas hårt. 54 Och om han inte blir friköpt på
detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 55
Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har
fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
USAs
Frihetsklocka är en relik från tiden före den amerikanska revolutionen, och den
hängdes först i det då nyligen färdigbyggda Statshuset i Pennsylvania år 1753.
Den byggnad som senare skulle komma att bli Självständighets Salen. Klockan har
en ingravering med de följande orden: 'Proklamera Frihet genom hela Landet'.
Tredje Mosebok 25:10
och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet
åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få
tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.
Den ringdes vid
antagandet av Självständighetsförklaringen i juli 1776, och inledde traditionen
med firande av 'Independence Day', (med undantag av de först följande två åren,
år 1777-78, då klockan togs bort och gömdes undan britterna då de ockuperade
Philadelphia) fram till 1846. Det året vidgades en liten spricka så till den
punkt att klockan inte längre kunde ringas. Vilket skam att det fullständiga
Jubileumssystemet inte infördes då. Den nationella historien i landet där lagen
läses idag, skulle då vara märkbart annorlunda idag, om så hade skett.
Johannes
fortsatte att predika under det femtonde året av Tiberias (Luk. 3:1), vilket
fortsatte in till den sjunde månaden av Jubileumsåret (jfr. uppsatsen Timing of the Crucifixion and the
Resurrection (No. 159)). Vid denna tid bringades också Messias av den
Heliga Anden från Nasaret och döptes. Efter sin frestelse återvände han till
Nasaret under detta Jubileumsår år 27-28 e.Kr.och innan 1 Nisan (Abib) år 28 e.
Kr. och lärde ut i synagogan i Nasaret. Lukas 4:16 visar när Kristus inträdde i
synagogan i Nasaret och när rullen med texten till Jesaja äverlämnades til
honom och hur han öppnade den och lläste.
Han läste Jesaja
61:1-2 och proklamerade det Godtagbara Herrens År. Detta är en direkt
hänförelse till Jubileet. Det Godtagbara Herrens År, med proklamerandet av
friheten ur Tredje Mosebok 25:10 ÄR jubileet.
Jesaja 61:1-2 Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd
tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2 Serafer stod ovanför honom, var och
en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen
och med två flög de.
Denna handling
hos Messias är en direkt hänförelse till proklamerandet och utropandet av
jubileumsåret och dess ordning. Genom denna handling bekräftade han jubileet
och bestämde det i tid. Han gjorde detta före 1 Nisan (Abib) år 28 e. Kr.
Jubileet var tvunget att infalla år 27-28 e. Kr. och detta bekräftar Hesekel
1:1 ff. Om detta inte var jubileet, då var han en falsk profet och inte
Messias, eftersom Skriften inte var uppfylld och Skriften skulle ha varit
bruten.
De trettio år som
nämns av Hesekel är det trettionde året i jubileumscykeln eller år 594 f. Kr.
Detta skapar ett jubileum år 574 f. Kr. och är återskapad i lagens
återupprättande av Esra och Nehemia år 374 f. Kr. Denna läsning i det
fyrtionionde året av cykeln inleder också Jubileumsåret från Försoningsdagen.
Detta ges oss
inte på sättet som miraklet med mannan som betecknade och utvisade veckans
sjundedagssabbat för Israels folk, när de utträdde ur Egypten. Allt medan Gud
har försörjt och tillhandahållit den utlovade dubbla skörden hos det sjätte
året för dem som den årliga cykeln, så som han har utfärdat. Dessa bevis
undersöks i uppsatsen Läsande Lagen med Esra och Nehemja (Nr. 250).
Messias hade
kommit i köttet, dött för våra synder och var återuppstånden år 30 e .Kr. När
Paulus skrev Kolosserbrevet 2:16, där han säger, att Högtiderna,
Nymånadsdagarna och Sabbaterna är och fortfarande skall vara en skugga, så är
det menat att det är en skugga av de skeenden som skall komma. Grammatiken gör
ett beslutande fall för vår efterlevnad av dessa sammankomster och vilodagar,
inte så att vi skall kunna intjäna frälsning, utan för att föreskugga händelser
som ännu skall framkomma i Guds plan.
Det ligger en
pågående skyldighet i att följa lagen vilken inte försvinner eller passerar, ej
heller kan den förändras som vi har sett (Matt. 5:18; Luk. 16:17). Den hölls
inte på ett korrekt sätt av judarna under tiden för Kristus (Joh. 7:19). Då var
den förändrad genom traditioner (Matt. 15-2-3, 6; Mark. 7:3, 5, 8-9, 13) och
gjord till en börda eller ett ok av de judiska förkunnarna vid den tiden, som
gjorde en prövning av Gud (Apg 15:10).
Jubileet inleds
på hösten av året vid Försoningsdagen (3 Mos. 25:9). Alla skall då återvända
till deras arvsrättsliga fastigheter. (3 Mos. 25:10). Om vi inte följer detta
skall vi stå under bestraffning (Jer. 34:17). Marken behålls inom familjens och
stammens ättelinjer och delas ut genom lottning (4 Mos. 36:1-12; Hes.
46:16-19). Den äldste sonen erhåller en dubbel andel (5 Mos. 21:17). Endast
avkastningen av marken får säljas före jubileet och detta skall bli värderat (3
Mos. 27:18) och därtill skall läggas tjugo procent som lösen (3 Mos. 27:19).
Marken själv kan inte säljas (3 Mos. 25:23). Därför skall det inte läggas någon
skatt på mark och fastighetern, bara på dess ökning i avkastning. Beslagtagande
av mark är förbjudet (Mika 4:4).
Hela denna lagstiftning
skall läser och återbegrundar de ovan nämnda verken enligt systemet med tionde.
Det finns ett första och ett andra tionde. Det första tiondet skall betalas
till prästerskapet (Neh. 10:36-38).
Under det första
förbundet betalades det till leviterna som i sin tur betalade ett tionde av
detta tionde till Tempelprästerna (4 Mos. 18:26; 10:38). Tiondet insamlades på
basis av yta och administrerades lokalt. Endast tiondet av tiondet eller tio
procent gick vidare till Tempelprästerna.
Det andra tiondet
användes av familjen vid närvaron vid högtiderna vid de platser som var avsedda
för dessa ändamål (5 Mos. 14:22-23). De delades också med de mindre lyckligt
lottade och med leviterna (5 Mos. 14:27). Det andra tiondet var tilldelat till
de fattiga vid slutet av det tredje året. Detta var det tredje tiondet. Det
omvandlades till pengar av praktiska skäl (5 Mos 14;24-25) och hade sålunda en direkt koppling till
löne- och kontantsamhället. Det utgjorde lagret av stöd för sabbatscykeln.
Detta kompletterades med det som samlades in från den gröda som lämnats i
hörnen av fälten (3 Mos. 19:9) se uppsatsen Tiondet (Nr 161).
Lagen måste
upprätthållas i sin helhet ananrs finner sig folket underkastat de straff som
uttalats.
Välsignelse eller
Förbannelse?
Femte Mosebok 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig
inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du
och dina efterkommande får leva.
Femte Mosebok
28:1-14 1 Om du lyssnar till Herren, din Gud, och troget
följer alla hans bud, som jag I dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig
över alla andra folk på jorden. 2 Alla dessa välsignelser skall nå dig och
komma över dig, när du lyder Herren, din Gud: 3 Välsignelse över dig inne i
staden och välsignelse ute på åkern. 4 Välsignelse över de barn du får, den
skörd du bärgar och de djur som föds, kornas kalvar och tackornas lamm. 5
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg. 6 Välsignelse över dig när du
kommer och välsignelse över dig när du går. 7 När dina fiender angriper dig
skall Herren låta dig besegra dem. Om de anfaller dig från ett håll, skall de
fly för dig åt sju håll. 8 Herren skall se till att du får välsignelse över
dina lador och över allt ditt arbete, han skall välsigna dig I det land Herren,
din Gud, vill ge dig. 9 Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt
honom, så som han med ed har lovat dig, när du håller Herrens, din Guds, bud
och vandrar hans vägar. 10 Alla jordens folk skall bli varse att Her-rens namn
har utropats över dig, och de skall frukta dig. 11 Herren skall skänka dig allt
gott i överflöd, genom de barn du får, de djur som föds och den skörd du bärgar
i det land som Herren med ed lovade dina fäder att ge dig. 12 Herren skall
öppna sitt rika himmelska förråd för dig, så att ditt land får regn i rätt tid,
och han skall välsigna dig i allt du gör, så att du kan låna ut till andra folk
men aldrig själv behöver låna. 13 Herren skall göra dig till huvud, inte svans.
Du skall komma i överläge, inte underläge, när du lyder Herrens, din Guds, bud,
som jag i dag ger dig, och följer dem troget, 14 utan att vika av åt vare sig
höger eller vänster från något av de bud jag i dag ger dig, utan att följa och
tjäna andra gudar.
Om vi tjänar och
fäljer den väg för livsföring som finns utlagd av den Ende Sanne Guden, så
skall välsignelserna som uppräknas härovan öka i antal. Vi har erhållit dessa
välsignelser genom löftet till Abraham.
Brott och Straff:
Femte Mosebok
28:15-36 Men om du
inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte troget följer alla hans bud och
stadgar, som jag i dag ger dig, då skall alla dessa förbannelser nå dig
och komma över dig:
Det är ett brott
att ignorera Gud och inte lyda Hans budord, föreskrifter och domar. När en
nations eller ett folks samlade orätter är fullständiga, faller Yahovahs dom
över dem.
16 Förbannelse över dig inne i staden och förbannelse
ute på åkern. 17 Förbannelse över dina korgar och dina baktråg. 18 Förbannelse
över de barn du får och den skörd du bärgar, över kornas kalvar och tackornas
lamm. 19 Förbannelse över dig när du kommer och förbannelse över dig när du
går. 20 Herren skall sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt
arbete du utför, tills du utplånas och möter en snar förintelse på grund av
dina onda gärningar, för att du övergav mig.
.
När vi försakar
Gud, kommer vi att tendera att utveckla våra egna sociala strukturer och
ordningar och då skall vi visa olydnad gentemot Gud. Olydnad inför Guds lagar
är straffbart både individuellt och kollektivt. Gud handlar med nationer och
folk likaväl som han handlar med familjer. Dessa folk och nationer döms också,
såväl som de värdar som styr dem på ett felaktigt sätt. Samtliga av budorden
och föreskrifterna skall hållas. Straffet är sedan fortgående för olydnad,
vilket avspeglar sig i markens avkastning. Nationen behandlas som folk. Folket
kommer att uppleva svält. Markens gåva är sammankopplad med Guds lagar.
Herren tar itu
med folket genom förbannelser och förvirring och frustration. Denna förvirring
ytsträcker sig uppifrån toppen och nedåt. Ledarskapet eller styret av nationen
slås av dumhet och beslutsfattande som går stick i stäv med folkets välfärd.
Beslut som inte fattas i enlighet med vittnesbörden och dess lagar, slungar
alla människor rakt in i mörker.
21 Herren skall låta pesten få dig i sitt grepp,
tills han har utrotat dig från det land du kommer till och tar i besittning. 22
Herren skall slå dig med sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och
sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats. 23 Himlen över
ditt huvud skall bli koppar och marken under dig järn. 24 Herren skall
förvandla regnet över ditt land till damm och sand, som faller över dig från
himlen tills du har utplånats. 25 Herren skall låta dina fiender besegra dig.
Om du anfaller dem från ett håll, skall du fly för dem åt sju håll. Du skall
bli en skräckbild för alla riken på jorden. 26 Dina fallna skall bli till föda
åt alla himlens fåglar och åt markens djur, ty ingen finns som kan jaga bort
dem. 27 Herren skall slå dig med Egyptens bölder och med svulster, skabb och
klåda, så att du aldrig kan botas. 28 Herren skall slå dig med vanvett,
blindhet och skräck. 29 Mitt på dagen skall du famla dig fram som en blind i
mörker. Du skall inte lyckas med något utan ständigt förtryckas och utnyttjas,
och ingen skall hjälpa dig.
Denna typ av
sjukdomar ökar ständigt dagligen och blir mer och mer skrämmande. AIDS epidemin
framstår ha blivit siad om i Romarbrevet 1:25-27.
Ökningen av vansinne
i världens samhällen är bevis för brotten mot Guds lagar. Verkningarna hos
vansinnet är att det är pålagt nationellt på dem som inte utverkar den Helige
Ande. Det uppstår ur samhällets lidande och är sällan det direkta ansvaret hos
enskilda individer, som blir uppbundna av den kemiska föroreningen av
livsmedelskedjan och vattentillgångarna. Rom använde blyrör för vattenledning
och som ett resultat led hela staden av ett geografiskt avgränsat dårskap.
Droganvändning i vårt samhälle ökar de psykotiska sjukdomarna samt även
genetiska skador.
30 När du trolovar dig med en kvinna kommer en annan
man att lägra henne. När du bygger ett hus kommer du inte att få bo i det. När
du planterar en vingård kommer du inte att få skörda frukten. 31 Din oxe skall
slaktas inför dina ögon utan att du får äta av köttet. Din åsna rövas bort, och
du får den aldrig tillbaka. Dina fiender tar dina får, och ingen hjälper dig.
32 Dina söner och döttrar skall i din åsyn utlämnas åt ett främmande folk, och
du skall gråta efter dem dagen lång, men du kan ingenting göra. 33 Ett folk du
inte känner skall äta din skörd och frukten av all din möda, och du skall
ständigt bli förtryckt och misshandlad. 34 Du kommer att bli galen av allt dina
ögon tvingas se. 35 Herren skall slå dig med elakartade och obotliga bölder på
knän och lår, ja, från huvud till
fot. 36 Till ett folk, okänt för både dig och dina fäder, skall Herren fördriva
dig och din kung, honom som du har gjort till din härskare. Där skall du tjäna
andra gudar, gudar av trä och sten.
Denna fångenskap
är under en främmande nation som vi inte känner till. De kommer att använda
främmande språk och ges ett hjärta av sten när de behandlar oss. Mer än så är
våra vägar så förvridna att det visar sig att det vi kallar religion, är helt och
hållet avskiljt från dyrkan av den Ende Sanne Guden och den framgång som kommer
sig av den tron. Fram till nu var nationen skyddad och given sin födslorätt, på
grund av de löften som gavs till Josef genom hans söner Efraim och Manasse.
Ängeln som förlöste
Israel var Messias, så som YHVHs Ängel. Den välsignelse som gavs till Israel
var genom Josef. Efraim gjordes till fokus för dessa välsignelser och Juda
skulle bära spiran, från vilken Messias skulle skjuta ut. Josef hade
välsignelserna vad gäller födslorätten och de har ännu inte tagits ifrån honom.
Men välsignelserna är förbundna med underkastelse.
Femte Mosebok
28:1-68 1 Om du lyssnar till Herren, din Gud, och troget
följer alla hans bud, som jag i dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig
över alla andra folk på jorden. 2 Alla dessa välsignelser skall nå dig och
komma över dig, när du lyder Herren, din Gud:
Om vi lyder, om ni lyder.
Om vi inte lyder
då kommer det att ske:
37 Du skall väcka fasa och bli till en skam och en
visa bland alla folk till vilka Herren driver bort dig. 38 Fastän du sår mycket
skall du skörda litet, ty gräshopporna förstör din gröda. 39 Planterar du
vingårdar och arbetar i dem får du ändå inget vin att dricka eller lagra, ty
larverna äter upp alltsammans. 40 Har du olivträd över hela ditt område får du
ändå ingen olja att smörja dig med, ty oliverna faller av. 41 Får du söner och
döttrar förlorar du dem, ty de förs bort i fångenskap. 42 Alla dina träd och
allt som växer på dina åkrar härjas av skadedjur. 43 Invandraren som bor hos
dig skall höja sig över dig, högre och högre, medan du skall sjunka, djupare
och djupare. 44 Han skall ge lån till dig, men du kan inte ge lån till honom.
Han skall bli huvud, du skall bli svans. 45 Alla dessa förbannelser skall nå
dig, de skall förfölja dig och komma över dig tills du har utplånats, därför
att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och stadgar
han gav dig.
Nationens söner
och döttrar skall ingå i fångenskap. Nationen är inte skyddad gentemot dessa
problem. Mer därtill, de utvalda är en del av den nationen. Om vi tror att vi
kan kvarstå och tiga stilla och fortfarande vara skyddade när förbannelserna
faller över landet, då har vi fel. Det löfte som de rättfärdiga har, är att
deras bröd och vatten skall vara säkrat. Men endast det och inte mer därtill.
Om vi fortsätter att vara tysta medan det onda regerar, då skall inte Yahovah
höra er förrän ni ångrar och står fast beslutna.
46 Förbannelserna som drabbar dig och dina
efterkommande skall bli till varnande tecken för alla tider.
De är ett tecken
och ett under för Israel förevigt. Israels folk är ett andligt folk också. De
kvarstår förevigt på de som bekänner Jesus Kristus och sålunda faller
under domen.
47 Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, när du levde
glad och mätt och hade överflöd på allt, 48 måste du i stället, hungrig och
törstig, naken och utblottad, tjäna den fiende som Herren sänder ut mot dig.
Han skall lägga ett ok av järn på din nacke tills han har utplånat dig. 49
Herren skall sända ett folk mot dig långt bortifrån jordens ände, och det skall
slå ner på dig som en örn, ett folk vars språk du inte förstår, 50 ett folk med
ansikten av sten, ett folk som inte vördar de gamla och inte skonar de unga. 51
Detta folk skall äta de djur som föds hos dig och den skörd du bärgar tills du
har utplånats. De skall inte låta dig behålla något av säden, vinet eller
oljan, av kornas kalvar eller tackornas lamm, utan fortsätta tills de har
förintat dig. 52 De skall belägra dig i alla dina städer tills murarna faller
överallt i ditt land, de
höga befästningsverk som du sätter din lit till. De
skall belägra dig i alla dina städer överallt i ditt land, det som Herren, din
Gud, har gett dig.
Den utlovade
förbannelsen handlar om krig inom våra territorier. Tid kommer då vi skall bli
ockuperade och se förstörelsen av vårt folk. Vi skall inte ha hunnit svaluta
någon flykt, genom alla Israels städer förrän Människosonen kommer (Matt.
10:23).
53 I den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig
kommer du att äta dina egna barn, köttet av sönerna och döttrarna som Herren,
din Gud, har gett dig. 54 En man i ditt folk som är vek och bortskämd skall
inte unna sin bror, sin egen hustru och de barn han ännu har kvar 55 att få ett
stycke av hans barns kött, det enda han har att äta i den fruktansvärda nöd som
fienden vållar dig i alla dina städer. 56 En kvinna i ditt folk som är vek och
bortskämd, så bortskämd och vek att hon aldrig har behövt gå med sina fötter på
marken, skall missunna sin egen man, sin son och sin dotter 57 både efterbörden
som kommer ut ur hennes sköte och de barn hon föder, och hon skall själv äta
upp detta i hemlighet, det enda hon har i den fruktansvärda nöd som fienden
vållar dig i dina städer.
Detta har skett i
det förgångna, men inte så hemskt som det kommer att ske i den sista och
slutliga förstörelsen.
58 Om du inte troget följer allt som står i denna
lag, allt som skrivits här i boken,och inte fruktar detta ärorika och
fruktansvärda namn, Herren, din Gud, 59 då skall Herren slå dig och dina
efterkommande med ofattbara plågor, väldiga plågor som inte går över, svåra
sjukdomar som inte går över. 60 Alla de farsoter som du darrade för i Egypten
skall han skicka mot dig, så att de får dig i sitt grepp. 61 Även alla
sjukdomar och plågor som inte har nämnts i denna lagbok skall Herren låta
hemsöka dig, tills du har utplånats. 62 Av er som förut var talrika som
stjärnorna på himlen skall bara ett fåtal leva kvar, därför att du inte
lyssnade till Herren, din Gud. 63 Liksom Herren gladde sig åt att låta det gå
er väl och göra er talrika, så skall han glädja sig åt att förinta och utplåna
er, och ni skall ryckas bort från det land du nu kommer till och tar i
besittning. 64 Herren skall skingra dig bland alla folken, från jordens ena
ände till den andra. Där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina
fäder har känt till, gudar av trä och sten.
Främlingar
upprättar främmande avgudar och kallar det för mångkulturellt samhälle. Vårt
folk tillber dem. Demonernas lärar förekommer i mångfald. Vegetarianism förespråkas
som dygdigt och de vansinniga tankegångarna hos de som avkänner sig tro blir
till öppna och offentliga vilda uttalanden och i mantran åkallande demoner.
När de sista
dagarnas förståelse väller över det fysiska Israel, så är det de utvalda som kommer
att bli förföljda. Först av deras bröder som kommer att försöka sig själva
genom att förråda deras bröder.
Om ni inte kan
stå för sanningen nu och försöka att rädda de tio förlorade, förbndsbrytande
stammarna, så kommer du att förråda dina bröder och systrar när det är
fördelaktigt. De sista dagarnas plågor kommer att falla på var och en av de
svaga och det som de fruktade kommer att vara en realitet.
65 Hos dessa folk får du ingen ro, ingen vila för din
fot. Där skall Herren göra ditt hjärta ängsligt, låta din blick slockna och
ditt livsmod vissna. 66 Du kommer att känna att ditt liv hänger på en tråd. Dag
och natt skall du vara rädd och inte veta om du får leva. 67 På morgonen skall
du säga: ”Om det ändå vore kväll!” och på kvällen: ”Om det ändå vore morgon!”
Sådan skräck skall du känna, sådana ting skall dina ögon tvingas se. 68 Herren
skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, fastän jag hade sagt till dig:
”Den vägen skall du aldrig mer behöva se.” Där skall ni bjuda ut er som slavar
och slavinnor till era fiender, men ingen vill köpa er.
Yahovah lovade
att vi inte skulle återvända till Egypten igenm så där skall finnas en ordning
som är satt i rörelse, som skall bahandla och ta itu med nationernas fall från
tron. Ingen i denna ordning kommer att friköpa oss, för de kan inte föda oss,
och vi är så drabbade av sjukdomar, att vi kommer att vara en belastning för
dem.
Om vi inte ångrar
oss, så låt det ske.
Vi, i
Nordamerika, som det andliga Israel såväl som den fysiska Josef och alla de som
ännu skall komma att bli kallade, måste behålla hela denna sociala
samhällsordning. Lagen har satts upp för att skydda planeten och allt som bebor
densamma. Vi har getts ett förbisett ansvar att hålla och vårda och sköta och
upprätthålla det.
Resultatet av vår
brist att följa Guds ordning för att skydda familjen är uppenbar. Genom vårt
dop förnyar vi detta förbund, ett andra förbund som är samma samling lagar,
vilken är andligen antagen.
Femte Mosebok 29:1-13 Detta är villkoren för det förbund som Herren befallde Mose att
sluta med israeliterna i Moab, utöver det förbund som han slöt med dem vid
Horeb. 2 Mose kallade samman hela
Israel och sade: Ni har själva sett allt vad Herren gjorde i Egypten med farao
och hela hans hov och hela hans land. 3 Med egna ögon blev du vittne till dessa
stora prövningar, dessa stora tecken och under. 4 Men ännu i denna dag har
Herren inte gett er hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör. – 5 Jag
ledde er genom öknen i fyrtio år, och era kläder blev aldrig utslitna, inte
heller sandalerna på era fötter. 6 Bröd var inte er föda, vin och öl var inte
er dryck, ty ni skulle inse att jag är Herren, er Gud. – 7 Då ni kom hit drog
kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan ut i strid mot oss, men vi besegrade
dem. 8 Vi intog deras land och gav det som egendom åt rubeniterna och gaditerna
och åt ena hälften av Manasses stam. 9 Uppfyll troget villkoren i detta
förbund, så får ni framgång i allt ni gör. 10 Ni har alla i dag trätt fram
inför Herren, er Gud, stamhövdingar, äldste och förmän och alla israelitiska
män 11 med era barn och kvinnor samt de invandrare som finns i ditt läger, de
som hugger din ved och bär ditt vatten. 12 Nu skall du träda i förbund med
Herren, din Gud, ett edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig. 13
Han vill i dag upphöja dig till sitt folk och bli din Gud, enligt sitt löfte
till dig och enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
Hela denna väg av
livsföring är summerad i de Två Stora Buden:
Femte Mosebok 6:4-5 Hör, Israel! Herren är vår Gud,
Herren är en. 5 Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela
din själ och med all din kraft.
Tredje Mosebok 19:18 Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan
du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
Den fullständiga
Jubileumsordningen och systemet med tionde skall skydda befolkningen från
livsförstörande ränta och skuld, som gör oss alla till slavar i det finansiella
slaveriet och det ständigt närvarande hotet av markens bristande produktion.
Må Yahovah vår
Elohim låta Hans Messias snarast återkomma och upprätta denna Lag som finns
till vår förmån.
Medan vi väntar,
låt oss alla arbeta för denna livräddande återupprättelse då det är vårt
uppdrag.
Må Gud skydda
Kronan för att ge till Hans återkommande utsedde.
Vi håller denna
lag i uppskattning och för att vi älskar vår Gud.
AMEN
ELOAH
(Svenska
bibelcitat ur år 2000 svenska översättning)
q