Guds Kristna Kyrkor
[097]
Guds Heliga Dagar [097]
(Edition 2.0 19950325-20000226)
Denna uppsats behandlar betydelsen och syftet med de Heliga Dagarna. Högtiderna som del av planen för frälsning förklaras. Högtiderna är också visade att vara lag. Det tidiga teologiska argumentet för att ta bort och överge Högtiderna vilka hölls av den tidiga Kyrkan visas vara teologiskt inkorrekt. Förhållandet mellan Högtiderna och Kyrkan samt även Templet och offer diskuteras också. Högtiderna visar sig vara centrala för tron och utgör en del av Guds sigill.
Christian
Churches of God
E-mail: secretary@ccg.org
(Copyright ã 1995, 2000
Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt
förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller utelämnande. Förläggarens
namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter
skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas
i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet
på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Guds Heliga Dagar [097]
Introduktion
till Högtiderna och planen för frälsning
Planen och Guds
syfte är uppenbarad genom strukturen och följden av högtiderna, nedlagd som
föreskrifter i Bibeln. Den moderna kristendomen följer inte dessa högtider och
är som följd utan riktning och förståelse rörande den bibliska planen. Den
moderna kyrkan bortser ifrån instruktionerns som Bibeln, grunden för den
judiskt-kristna religionen, visar upprättades i skapelseberättelsen i Första
Mosebok och var tillhandahållen av Gud till Moses och Hans tjänare profeterna. Dessa
lagar styr uppförandet av de i tron och beskriver uttryckligen Hans högtider. Antagandet
att en religiös kropp hävdar sig dra sin autoritet från de bibliska texterna
eller från Kristus, innebär ett allvarligt filosofiskt dilemma när det gäller
uppfattningen om lag, kausalitet och konsekvens inblandat i behandlandet med
eller ändrandet av dessa instruktioner.
Vi har undersökt
uppfattningen om borttagandet av lagen (se uppsatserna Skillnad i Lagen [096]
och The Government of God [174]) och
det syns vara relaterat till en specifik del av lagen. Vi har även sett från en
undersökning av Dödahavsrullarna (DSS), att samlingen av lag som refereras till
av Paulus verkar vara en specifik del av den Traditionella eller Muntliga
Lagen, vilken rörde sig om relering angående mathantering, rituellt tvättande
och förberedelser. Detta kallades Lagens Arbete eller
MMT (se uppsatsen Works of the Law Text -
or MMT [104]). Regleringen
av fariseisk och annan sekteristisk judendom under det första århundradet var
lika varierad som den var tröttsam. Ofta var motståndet mot det judiska
systemet inte religiöst utan helt enkelt antisemitiskt.
Judarna hade
förvridit högtiderna och Sabbaterna och blev fördömnda av Kristus.
Markus evangelium
7:6-9 6 Han svarade: ”Jesaja profeterade
rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta
folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7 Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut
är människors bud. 8 Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid
människornas regler.” 9 Och han sade: ”Det är just det rätta – att upphäva Guds
bud för att låta era egna regler gälla!
Denna text
citerades från Jesaja 29:13.
Jesaja 29:13-16 13 Herren sade: Detta folk nalkades mig med ord,
deras läppar ärade mig, men deras hjärtan var långt ifrån mig, deras
gudsfruktan var inlärda människobud. 14 Därför skall jag än en gång slå detta
folk med förundran genom förunderliga gärningar. Då är det slut med de visas
vishet, de förnuftigas förnuft är borta. 15 Ve dem som i dolda djup vill gömma
sina planer undan Herren och utför sina gärningar i mörkret, dem som säger:
”Ingen ser oss, ingen vet!” 16 Ni vänder allting upp och ner! Är leran
jämställd med krukmakaren? Skall verket säga om mästaren: ”Han har inte gjort
mig”? Skall det som formats av lera säga om honom som formade det: ”Han kan
ingenting”?
Fruktan för Gud
vändes till traditioner som flöt emot lagen så som den uppenbarats av Gud till
profeterna. Som har visats i uppsatsen The
Bible [164], så var Skriften som refererades till av Kristus och apostlarna
det Gamla Testamentet (Matt. 21:42; 22:29; 26:54, 56; Mark. 12:24; 14:49; Luk.
24:27, 32, 45; Joh. 5:39; Apg. 17:2, 11; 18:24, 28; Rom. 1:2; etc). Hela
Skriften gavs av Guds inspiration och är förtjänstfull för doktrin,
vittnesbörd, korrigering och instruktioner i rättfärdighet, att människan av
Gud, kan bli fullkomlig, ordentligt danad för allt gott arbete (2 Tim. 3:16). Skriften
måste fullföljas och kan inte brytas (Mark. 14:19; Joh. 10:35).
Fariseerna hade
korrumperat och förstört Skrifterna och lärde ut människornas regler. Det
inkluderade Guds Sabbater. Kristus fördömde dem som vi ser ovan. Det
eliminerade inte de Heliga Dagarna. Det innebar att Kristus inte samtyckte med
det sätt på vilket den fariseiska judendomen höll dem. Kristus själv höll dessa
Heliga Dagar så som de skulle ha hållits. Han sade till de utvalda att inte
följa de skriftlärde och fariseerna
Matteus evangelium
5:17-20 17 Tro inte att jag har kommit för
att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan
för att uppfylla. 18 Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en
enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. 19
Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar
människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som
handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. 20 Jag
säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och
fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Kristus talade om fariseerna och fördömde dem (Matt. 23:1-39). Han följde högtiderna så som de alla gjorde. De satt på Moses säte. De var tvungna att lyda tills deras auktoritet togs bort med grundandet av Kyrkan. Kristus talade, här i Matteus evangelium 23, till Juda och inte till Kyrkan. Auktoriteten hos fariseerna var borttagen, men detta upphävde inte Guds lagar. Lagarna rörande högtiderna förekommer i fem stycken i Moseböckerna från Andra till Femte Mosebok. Andra Mosebok 20 behandlar de tio budorden , vilka repeteras i Femte Mosebok 5. Andra Mosebok 21 behandlar frågor om äktenskap och hushåll och familjeansvar, vilket förstärker strukturen hos buden inom alla typer av samhällen. Andra Mosebok 22 behandlar utsträckningen av egendomsrätt och skyldigheter under budorden. Andra Mosebok 23 behandlar falsk vittnesbörd och respekt för personer och utsträckningen av det tionde budet. Andra Mosebok 23:10 ff. tar sig sedan an det fjärde budet och vidgar det för att visa dess applikation på samhällsstrukturen. Inte bara relaterar det till veckan, utan det innebär även jubileet och sabbatssystemet. Andra Mosebok 12 handlade om Herrens Påsk (jfr. upssatsen The Law of God (L1) och relaterade uppsatser i lagserien (252-263).
Andra Mosebok 23:10-33 10 Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, 11 men det sjunde
året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i
ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så
skall du också göra med din vingård och dina olivträd. 12 Sex dagar skall du
arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet,så att din oxe och
åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.
Det går till både
sex år och sex dagar för de är tidsrymder. Ordet för de sex dagarna och
sabbatsperioden relaterar till en sabbatisma, en vecka eller en sjuårsperiod. Sjuårsperioden
föregår sedan veckan i Andra Mosebok 23, så att jubileumssystemet bryts ned
till sabbatsdagen.
13 Rätta er noga efter allt vad jag har sagt er. Andra gudar skall ni
inte åkalla, låt inte deras namn komma över era läppar.14 Tre gånger om året
skall du hålla högtid till min ära. 15 Det osyrade brödets högtid skall du
fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju dagar, så som jag har befallt dig, på
den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten. Ingen
skall träda fram inför mig med tomma händer. 16 Du skall också fira
skördehögtiden när du skördar de första frukterna av ditt arbete, av vad du
sådde på åkern. Likaså skall du fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du
från åkern samlar in frukten av ditt arbete. 17 Tre gånger om året skall alla
män hos dig träda fram inför Härskaren Herren.
Det är inte
frågan om ifall vi vill gå dit eller inte. Varje man (i termer av soldat,
eftersom Israels församling i realiteten var en armé), varje person tjugo år
och äldre, var tillgänglig för militärtjänst, och strrukturen var bokstavligen
som en Guds armé mot resten av världen. Varje person var tvungen att närvara
vid högtiderna tre gånger om året för att det relaterade till planen om
frälsning och aktiviteterna och Guds interagerande med världen. Därför tar
Kyrkan på sig, som Guds armé, alla de förpliktelser som lagts på Israels
församling. Dessa är bindande.
18 Blodet av det som offras till mig
skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina
högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen.
Vi måste ge våra
offergåvor vid högtidens inledning och vi är inte tillåtna att låta offren
kvarvara till morgonen. Högtidens fett var tvunget att fördelas så att de
fattiga kunde äta vid festen. Det händer vid de tre högtidssäsongerna. Det är
därför som vår insamlande tjänst sker den första av ögtidens nätter. Se
uppsatsen Ingathering [139].
19 Det bästa av den första grödan på din mark skall
du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i moderns
mjölk. 20 Se, jag sänder en ängel
framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har
bestämt. 21 Rätta dig efter honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot
honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty det är jag som handlar i
honom.
Så den levande
Gudens namn var i denna ängel. Denna ängel som tog Israel genom öknen var Jesus
Kristus.
22 Men om du lyssnar till honom och gör allt vad jag
säger, skall jag vara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. 23
Min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreerna, hettiterna,
perisseerna, kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall utplåna dem.
24 Du skall inte tillbe eller tjäna deras gudar och inte ta efter deras seder
utan tillintetgöra dem och krossa deras stenstoder. 25 Ni skall tjäna Herren,
er Gud, då skall jag välsigna brödet du äter och vattnet du dricker och hålla
sjukdomar borta från dig. 26 Ingen kvinna i ditt land skall få missfall eller
vara ofruktsam. Jag skall låta dig uppnå din fulla livslängd. 27 Skräcken för
mig skall jag sända framför dig, och jag skall sprida förvirring bland alla
folk du kommer till och driva dina fiender på flykten. 28 Jag skall sända
modlöshet framför dig, så att hiveerna, kanaaneerna och hettiterna jagas undan
för dig. 29 Men jag skall inte fördriva dem på ett enda år, för att inte landet
skall bli en ödemark, där vilddjuren förökar sig och vållar dig skada. 30 Steg
för steg skall jag driva bort dem, till dess du har förökat dig och kan ta
landet i besittning. 31 Jag skall låta din gräns nå från Sävhavet till
filisteernas hav och från öknen till Eufrat. Ty jag skall ge landets invånare i
ert våld och driva undan dem för dig. 32
Du skall inte sluta något förbund med dem och deras gudar. 33 De får inte bo
kvar i ditt land, då kunde de förleda dig till att synda mot mig, och om du
tjänar deras gudar fångas du i en fälla.
Gud sände Hans
Förbundsängel för att bringa Israel genom öknen till sin arvedel. Lydnad för
lagen så som den givits, var en del av systemet om frälsning. Frälsningen var
inte genom lagen utan genom nåd, ändå var lydande inför Gud och Hans system en
del av den frälsningsprocessen (se uppsatsen The Relationship Between Salvation by Grace and the Law [082]).
Således är buden utsträckta till systemet om levnad. De Heliga Dagarna eller Sabbaterna som hålls av nationen måste vara från
Guds lag. Sabbaterna och de tre högtidsperioderna är uppräknade. Att följa ett
annat system om Heliga Dagar annat än de som är nedtecknade i Bibeln, är
detsamma som avgudadyrkan. Det är så allvarligt det är. Om vi inte håller
Försoningsdagen och Högtiderna utan går och arbetar på dessa dagar så följer vi
denna världs gud. Vi är inte mindre än dyrkande av en främmande gud genom att
vi misslyckas med att hålla dessa högtider, som vi skulle vara om vi offrade
till en annan gud på dessa högtider. Kristi lamm lyder habs röst och följer
honom
Johannes evangelium
10:27-30 27 Mina får lyssnar till min röst,
och jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv, och de skall
aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29 Vad min
fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min
faders hand. 30 Jag och Fadern är ett.”
Det är därför som
Kyrkan har hållit dessa system i sin helhet i över tvåtusen år, och följt
Kristi röst. De har blivit förtryckta och dödade för sin lydnad (se uppsatserna
Rollen för det Fjärde Budet hos den
Historiska Sabbatshållande Guds Kyrkor [170] och den Allmänna Spridningen av de Sabbatshållande
Kyrkorna [122].
Kyrkan blev
underminerad väldigt tidigt i sin historia. Vissa gnostiker försökte undvika
riktningen från det Gamla Testamentet genom att skilja Gud i det Gamla
Testamentet från Kristus och bortse från visst av det Nya Testamentet. Modern
kristendom misstolkar Paulus läror som eliminerande lagens förpliktelser. Detts
uppnår en liknande efekt, men introducerar ologik i förklaringen av den
bibliska strukturen och planen och förklaringen av Ondskans Problem, som
gnostikerna försöker förklara. Det gnostiska systemet har faktiskt triumferat.
Systemet som finns därute som hävdar sig vara kristendom är faktiskt det ärvda
gnostiska systemet. De flesta människor som hävdar att de är kristna är inte
det – de är gnostiker.
De bibliska
högtiderna finner vi i Tredje Mosebok 23. Detta är en mer fullständig
förklaring än utsträckningen i Andra Mosebok. Så ser vi att Andra Mosebok 23
utsträcker Andra Mosebok 20 och Tredje Mosebok 23 förstärker Andra Mosebok. Fjärde
Mosebok 15, 28 och 29 förstärker dem både och inkluderar Nymånadsdagarna och
vidare utsträckning och förstärkning sker i Femte Mosebok 5 och 14.
Skapelsen var
upprättad så att himlens ljus visade skillnaden inte bara mellan natt och dag,
utan också för tecken och för årstider och för dagar och år (1 Mos. 1:14). Så
Sabbaterna och skördesystemet är insatta i det himmelska systemen. De två
skördemånarna av den norra och södra hemisfären markerar Skördemånaderna. Tiden
och lagen insattes i skapelsen. Den Heliga Kalendern varupprättad från
begynnelsen (se uppsatsen Guds Kalender [156]).
Högtiderna gavs
till Moses av Yahovah (eller Jehovah). Dessa högtider proklamerades som heliga
sammankomster. Dessa var errens högtider och Han kallade dem Mina högtider (3
Mos. 23:2). De omnämns som Herrens högtider i Tredje Mosebok 23 och Andra
Krönikeboken 2:4. Termen dina högtider användes också i Fjärde Mosebok 15:3 och
29:39. Termen deras högtider används i Jesaja 1:14 och 5:12 i en negativ aspekt
som nedan. Högtiderna var således inte av sekulär eller världslig betydelse. De
kunde inte logiskt sett bli ändrade eller överges om inte Planen för Frälsning,
vilken de representerade, hade ändrats eller övergivits.
Givet Guds
ofäränderliga natur i utövandet av Hans plan för skapelsen så är detta argument
absurt. Det föreslås att referenserna i Jesaja 1, speciellt i 1:14 där Herren
slår fast att Han hatar nymånadsdagarna och de utsatta högtiderna, på något
sätt skulle ta bort högtiderna. Kapitlet refererar till den avfällighet från
tron som finns på högtiderna och att Herren inte står ut med den attityden men
han kunde inte (Heb: Yakol) ta bort högtiderna själva (Jes. 1:13).
Jesaja 1:13-14 13 Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr
offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling – jag tål inte falskhet och fest.
14 Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig,
som jag inte orkar bära.
Yahovah (Jehovah)
eller Närvarons Ängel var oförmögen att ta bort ondskan som fanns på
högtiderna. Han tog inte bort högtiderna för att han (Yahovah) som Elohim av
Israel (Hesekel 11 (se sp. vv. 7-21 för subordination av en till den andre))
var given följden för planen så som den speglades av högtiderna. Han sändes av
Värdarnas Yahovah (Sak. 2:5-13).
Sakarja 2:5-13 5 Jag skall själv vara en mur av eld runt staden,
säger Herren, och visa min härlighet där inne.”Herren kallar på de deporterade 6 Bryt upp, bryt upp! säger Herren.
Fly från landet i norr! I alla väderstreck har jag skingrat er, säger Herren. 7
Bryt upp och rädda dig, Sion, du som bor i Babylon! 8 Ty så säger Herren Sebaot
om de folk som plundrat er: Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten. 9 Ja,
jag lyfter min hand mot dem, de skall bli sina slavars byte. Då skall ni inse
att Herren Sebaot har sänt mig.
Detta är Yahovah
som talar till Israel genom Hesekel. Han säger Värdarnas Yahovah (Jehovah)
sände mig.
10 Gläd dig och jubla, dotter Sion! Se, jag kommer och tar min boning hos
dig, säger Herren. 11 Många folk skall den dagen sluta sig till Herren och bli
mitt folk. Jag tar min boning hos dig. Då skall du inse att Herren Sebaot har
sänt mig till dig. 1Herren skall ta Juda i besittning som sin del av den heliga
marken. Än en gång utväljer han Jerusalem. 13 Var stilla inför Herren, allt
levande, han bryter upp från sin heliga boning.
Värdarnas Yahovah
(eller Jehovah) sände Yahovah (av Israel), översatt i RSV som Herren, till
Israel och så att många nationer och folk skulle förena sig med Israel i de
sista dagarna.
Värdarnas Yahovah
var Herren som var hans Herre (Ps. 110:1).
Psalm 110:1 Av David, en psalm. Så lyder Herrens ord till min
härskare: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender som en
pall under dina fötter.
Han var hans
Elohim (Mika 5:2-4).
Mika 5:2-4 2Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig
bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma, en som leder
sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna. 3 Ja, folket skall
vara utlämnat till dess hon som skall föda har fött. Då skall de som är kvar av
hans bröder
återvända till Israels folk. 4 Han skall träda fram som herde med Herrens
kraft i Herrens, sin Guds, höga namn, och folket skall bo i trygghet, nu då han
blir ärad över hela jorden.
Han var den
Elohim som hade smort honom som Elohim (Ps. 45: 6-7, återciterat i Heb. 1:8-9
som refererande speciellt till Kristus).
Hebreerbrevet 1:7-9 7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor, 8
om Sonen däremot: Din tron, o Gud, består
i evigheters evighet, och rättens spira är din kungaspira. 9 Du har älskat rättfärdigheten och hatat
orätten. Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina
likar.
Så de Heliga
Dagarna är direkta befallningar till mänskligheten givet av Jesus Kristus från
Gud Fader som är hans Gud. De kan således inte finnas någon makt att flytta
eller ändra dessa högtider eller lagen. Kristi makt relaterar till kraften att
hålla lagen i den Helige nde och därför genom nåd. Kristus höll alla Sabbater,
Nymånadsdagarna och högtiderna (Kol. 2:16) så som Kyrkan har gjort i över
tvåtusen år (se uppsatserna ovan). Nationerna i tusenårsriket skall hålla dessa
Sabbater, Nymånadsdagar och högtiderna likväl (Jes. 66 23; Sak. 14:16-19).
Messias var
verkligen den primära och essentiella delen av Guds skörd som porträtterad
genom Herrens påsk och Lammoffret, men han hade en preexistens som Elohim för
Israel underordnad sin Elohim som var Eloah. Det var i denna kapacitet som han
gav lagen till Moses och med vilken han talade ansikte mot ansikte. Moses
talade inte med Gud (Fader som Eloah (Allah) eller Theon) eftersom Johannes
enkelt säger att ingen människa någonsin sett Gud (ton Theon) (Joh. 1:18). Det
var denne Elohim som kallades Närvarons Ängel eller Ängeln av det Stora Rådet
(Jes. 9:6 LXX).
Högtiderna är
således givna av Gud till Kristus och Kristus upprätthåller och förstärker
dessa strukturer inom hans utvalda och slutligen genom nationerna för
tusenårsrikets struktur. Kristus är densamme igåd, idag och imorgon (Heb.
13:8). Gud är konstant (Mal. 3:6; Jak. 1:17). Alltså förändras ingen av dem,
och således ändras inte dagarna som de håller som heliga för mänskligheten som
givna enligt lag.
Tidiga
Teologiska Argument för Borttagandet av Högtiderna
Referensen i
Jesaja 1:14 används vanligen för att rättfärdiga behållandet av den Kaldeiska
högtiden påsk och den midvinterfestival som hölls i december i strid med de
bibliska föreskifterna. I King James Version av Bibeln i engelsk översättning
så har Apostlagärningarna 12:4 medvetet blivit felaktigt översatt att lyda
Easter (den hedniska påsken, övers. anm.) istället för Passover (Herrens Påsk,
övers. anm.)
4
Efter
arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken
ställa honom inför folket. (år 2000 svenska övers.)
Apostlagärningarna
12:4 Och när han hade arresterat honom, satte han honom i fäbgelse, och gav
honom till fyra vaktstyrkor att hålla honom; och tänkte efter påsk (Easter)
bringa honom inför folket. (KJV i svensk översättning av A. Binder)
Apostlagärningarna
12:4 Och när han hade tagit honom, satte han honom i fängelse och gav honom
fyra styrkor av soldater att vakta honom, och tänkte efter Herrens Påsk
(Passover) bringa honom ut till folket. (RSV i svensk översättning av A.
Binder)
Att föreslå att
Kristus skulle tillåta Kyrkan att ersätta högtiderna från Planen för
Frälsningen med hedniska festivaler, när högtiderna instiftades av honom under
instruktioner av Gud verkar besynnerligt och förnuftsvidrigt. Tertullian faller
in i detta misstag när han argumenterar mot Marcion rörande Sabbaten. Genom att
inte ha förstått att Messias också var den Yahovahs Elohim eller Ängel från det
Gamla Testamentet, gör han antagandet att de är skilda entiteter och
tillskriver att både det Gamla Testamentets Yahovah och Nya Testamentets
Kristus hatade Sabbaten. Användande Jesaja som ovan för det Gamla Testamentet
och resonerande således för Kristus att:
Även om han inte var judarnas Kristus [här det Nya Testamentets Kristus] visade han ett hat gentemot judarnas mest vördade dag, Han följde endast yrkesmässigt Skaparen, som varandes Hans Kristus [Messias], i detta starka hat mot Sabbaten; för Han uttrycker det genom Jesajas ord: 'Era Nymånadsdagar och er Sabbat hatar min själ' (Bacchiocchi i From Sabbath To Sunday - A Historical Investigation into the Rise of Sunday Observance in Early Christianity, The Pontifical Gregorian University Press, Rome, 1977 citerat Against Marcion 1, 1, ANF, Vol III, sid. 271; (men referensen är enbart till inledningen av verket)).
Bacchiocchis åsikt var att Tertullians argument i böckerna 1, 2, 4 & 5 visade, i motsats till vad Marcion lärde, att typen av Sabbatshållande som lärdes av Gud i det Gamla Testamentet och det som lärdes av Kristus var identiskt. Lärorna i båda testamentena var i harmoni. Båda härrörde från samma Gud som var Gud för båda utbredningarna. I argumenteringen för harmonin så reducerar han dock Sabbaten till en institution som Gud alltid har föraktat (Bacchiocchi, ibid., sid. 187, fn. 61).
Tertullian hävdar med utgångspunkt från Galaterbrevet och annorstädes och ganska felaktigt, att Gud föraktade Saabbaterna och högtiderna och menade:
'Ni följer dagar och månader, och tider, och
år' [Gal. 4:10] – Sabbaterna förmodar jag och, 'förberedelserna' [ANF
översätter 'Coenas puras': som 'troligen paraskeuai [paraskeuai eller
förberedelse] hos Johannes xix. 31'; se avdelningen 'Herrens Påsk' för en
utläggning i detta ämne] och fastorna och de 'höga dagarna' [Johannes 19:31
även?]. För upphävandet av dessa, inte mindre än det för omskärelsen,
utfärdades av Skaparens dekret, som hade sagt genom Jesaja 'Era Nymånadsdagar,
och era sabbater och era höga dagar kan jag inte med; er fasta och högtider och
ceremonier hatar min själ' [Jes. 1:13,14]; även av Amos, 'Jag hatar, Jag
föraktar era högtidsdagar, och Jag skall inte lukta i era vördnadsfulla
församlingar' [Amos 5:21]; och igen av Hosea, 'Jag skall orsaka ett upphörande
av all hennes glädje och hennes högtidsdagar och hennes sabbater och hennes
nymånadsdagar och all hennes vördade församlande' [Hosea 2:11]. De institutioner som Hn satte upp själv
ber du Honom sedan förstöra? Ja, hellre än någon annan. Eller om någon annan
förstörde dem, så hjälpte han bara Skaparens syfte, att ta bort vad till och
med Han fördömde. Men detta är inte platsen att diskutera frågon om huruvida
skaparen tog bort sina egna lagar. Det är tillräckligt för oss att bevisa att
Han syftade till ett sådant borttagande, så att det må bejakas att aposteln
inte bestämde någonting till Skaparens fördom, eftersom borttagandet självt
utgick från Skaparen.
Tertullian visar
att Marcion först kan igenkännas som kättare genom sin separation av evangeliet
och lagen (Against Marcion, ibid., kap. XXI, sid. 286). Underligt nog är denna aspekt av det marcionitiska
kätteriet som är det mest betydelsefulla idag i kristet rättfärdigande av
borttagandet av föreskrifterna i lagen, både från dyrkan och högtiderna, och
speciellt Sabbatsfrågan. Uppfattningen är filosofiskt osund av orsaker som
utvecklas på annat håll (se uppsatserna Skillnad i Lagen [096]; och
Works of the Law Text - or MMT [104].
Det blir tydligt av att läsa honom att han inte
förstår den verkliga frågan bakom uttalandena i Jesaja, Amos och Hosea. I desssa texter sågs högtiderna som
följdes av både Israel och Juda förstörda. Det var bristen på rättvisa och
rättfärdighet (Amos 5:24) som var problemet som tydligt framgår till och med av
en flyktig läsning av texterna.
Tertullians
kristendom var så pass påverkade av Mithras och andra solkulter vid hans tid,
att han inte korrekt förstod syftet och planen för frälsning, ej heller
kosmologin. Tertullian blev också verkligen ledare för den montanistiska sekten
cirka tio år efter hans konvertering. Detta orsakades av dekadensen hos den
Romerska Kyrkan. Det är av betydelse att Hornet i Daniel 7 som är det
tiohornade kungariket som det talas om i Uppenbarelseboken skall
trötta ut den
Högstes helgon, och betänka att ändra tider och lagar (Dan. 7:25).
Denna förmåga att
ändra tider och lagen förkastades som ett legitimt koncept av Daniel och är
logiskt sett absurt av konceptet om att lagen utgår från Guds natur. Ändrande
av tider och lagen ansågs vara en markering av världens falska religiösa och
politiska system, vilket slutligen kontrollerar världen men som förstörs av
Messias återkomst. I behandlandet av hela problematiken rörande lagen ska det
hållas i minne att det slutliga ordet är att synd är överträdelse mot lagen (1
Joh. 3:4) och detta förhållande är det som är centralt för Problemet med
Ondskan.
Hela denna
struktur var ämnad att eliminera Hebreernas lag och Guds lag för Hebreerna, så
att de kunde upprätta Kristus som en separat gud med ett separat system och
romanisera honom. De ville göra en Romersk gud av Jesus Kristus och det var det
de gjorde.
Högtiderna som
Del av den Ursprungliga Tron
Högtiderna från den veckoliga Sabbaten till skördefesten och Försoningsdagen har speciell betydelse i förhållande till följden och betudelse för Herrens handlingar när det gäller mänskligheten. Det är absurt att föreslå att Gud skulle ta bort högtiderna, så som det är att föreslå att Han skulle ta bort förlösningen för mänskligheten. Det skulle medföra att Påskalammet inte hade någon betydelse som en botgörande offerhandling och att Arons Messias, som hade väntats av församlingen i Israel under det första århundradet, var utan syfte (se uppsatsen The Passover [098] för förklaring). Lammet offrades under Herrens påsk eller så var han inte Messias. Det var offer dagligen. Således var ett Lamm offrat på fel dag inte Påskalammet. Detta argument relaterar till följden för Nisan 14 och uppsatsen Timing of the Crucifixion and the Resurrection [159].
Vi såg från uppsatsen Skillnad i Lagen [096] att
reformationen misslyckades med att återupprätta den ursprungliga tron som en
gång levererades till helgonen (Judasbrevet 3), och de blev då förhindrade att
upprätta de Heliga Dagarna genom gudomlig fiat och intervention. De Heliga Dagarna och Sabbaterna är
utmanade avsiktligt. Det är ett löfte som Gud själv gjorde genom profeterna. Gud
talade genom profeten Amos och liknade Israel under de sista dagarna med en
korg med sommarfrukt (Amos 8:1 ff.). Bristen i att lyda Gud är ett
nyckelelement. Straffet för att brista i att lyda Gud är att Sabbaterna och
högtiderna vänts till sörjande. Det följs av svält från att höra Yahovahs
(Jehovahs) ord (Amos 8:11-14). För att bristen att förstå naturen hos den Ende
Sanne Gud (Joh. 17:3; 1Jn. 5:20) så straffas folket (Hos. 8:5-9). Till och med
demonerna känner till att Gud är en och skälver (Jak. 2:19). De stora tingen
med Guds lag skrevs för Israel för att de räknade dem som en främling genom
deras brott av det första budordet och deras fall i synd av dyrkan (Hos.
8:11-12 se Interlinear Bible).
Nexus mellan
högtiderna och offren som märks i Femte Mosebok 12:8-14 togs bort tillsammans
med nexus mellan offren och den veckoliga Sabbaten. Man kan inte länka den
heliga Kalendern och högtider och offerlagen utan att tillägga samma koncept
till alla andra aspekter av lagen inklusive Sabbaten. Alla system för Guds styre befriades från offersystemet inklusive
Sabbaten och Systemet med de Heliga Dagarna. När Kristus uppfyllde offret så eliminerade
han det inte, han fullbordade det en gång för alla. Så offergåvorna har
offrats, men dagarna hålls fortfarande. Medan offren utfördes i Templet så
fanns det tjugofyra uppdelningar av prästerskapet som tjänstgjorde under
Högtidsperioderna. Hemma var alla av Israel i tjänst. När prästerskapet delades
upp och det fanns en del i tjänst och samma avdelning hos folket var i tjänst i
hemmet för den dagliga offertjänsen. De offrade böner och gåvor i hemmet
(Bibelstudier) och detta var i det antika Juda.
När offren var
fullbordade var dessa människor fortfarande i bön och Bibelstudie – det är en
del av offersystemet. Endast Kristus offrades en gång för alla. Vi är
fortfarande förpliktade att offra det dagliga offret och Sabbatsoffren och
offren de Heliga Dagarna, i bön och Bibelstudie. Kristus, som Påskalammet,
offrat en gång för alla offer från Herrens påsk hela vägen igenom den veckoliga
Sabbaten och de Heliga Dagarna och Högtiderna och Nymånadsdagarna. Vi är alla
förpliktade att vara i tjänst.
Herrens påsk själv
introducerades innan lagen gavs vid Sinai. Hela processen med introduktion av
de utvalda inom kristendomen är beroende på följden med de Heliga Dagarna, ända
fram till den allmänna uppståndelsen. De kan inte tas bort förrän den Sista
Stora Dagen. Varje högtid representerar en pågående del av Guds plan som
fortfarande öppnar sig. De är, per definition, skördesystemet, fortfarande vid
liv och öppnande sig. Lagen var skuggan av de saker som skulle komma att ske
(Heb. 10:1). Skuggan visar verkligheten, den tas inte bort från den. Den
skuggan var knuten speciellt till offret (Heb. 10:1-10), och inte till
högtiderna.
De katolska och
protestantiska kyrkorna båda två förstår att de tidiga högtiderna måste hållas.
De har förvillat Herrens påsk med den hedniska påsken och räknar Pingst
felaktigt från påsken. Dock argumenterar de inte deras nödvändighet. På grund
av deras felaktiga förståelse av doktrinen om Guds Kungarike och förnekelsen av
den fysiska upprättelsen i Tusenårsriket och den andra uppståndelsen så förstår
de inte de senare högtiderna.
Bibeln säger att
skador på högtiderna orsakas av att de i kroppen överger sig själva för
förtjänst för Bileams fel och försvinnande i Korachs uppror (Judasbrevet
11-12). Med andra ord, de predikar för hyra och de förvrider högtiderna och
förståelsen av lagen och vittnesbörden. Det finns inget ljus (Jes. 8:20 KJV) eller gryning (RSV) i dem.
De är två gånger döda och uppryckta. Dessa folk, uttömda på
Anden, delas upp i avdelningar i de sista dagarna (Jud. 19). Korachs uppror
är således en fortgående process gentemot Guds ord. Det är viktigast att hela
strukturen i attityden och bevarandet av högtiderna förstås vila
på de utvalda. Vi har en förpliktelse (var och en av
oss) fill Kristus, vems huvud är Gud, och dessa Högtider är obligatoriska för
oss och vi skall ära dem oavsett antalet som träffas samman. Världen kommer inte kunna skadas förrän de
sista av de 144,000 är förseglade. Det är inte särskilt långt ifrån oss nu. Det
fullständiga antalet av de 144,000 är nästan uppnått och när det har skett
eller fullföljts, då skall slutet komma. Kraften hos vårt folk skall brytas och
slutligen skall Kristus komma.
Kristus förmår
hålla de utvalda från att falla och att presentera dem inför Gud vår Frälsare
(Judasbrevet 24-25 se Marshall’s Interlinear RSV). Dock, uppdelningen i Kristus
kropp är tillåten, så att det kan göras manifest vilka som har sanningen och
Guds godkännande (1 Kor. 11:19). Argumentet att texten till Galaterbrevet 3:10
eliminerar högtiderna visar en okunnighet av naturen hos skapelsen och
Sabbaterna före Sinai. Återupprättelsen av högtiderna under straff av svält är
en nödvändig underordnad händelse för inledningen av Tusenårsriket (Sak.
14:16-19). Sabbaten och Nymånadsdagarna kommer också att utårupprättas (Jes.
66:20-23).
Guds Kyrkor
inklusive Kristus och den Apostoliska Kyrkan (Matt. 26:17-20; Luk. 2:41, 42;
22:15; Joh. 2:13, 23; 5:1; 7:10; 10:22; Apostlagärningarna 18:21 (KJV); 19:21;
20:6, 16; 24:11, 17) har hållit högtider i över tvåtusen år med undantag av en kyrka
som inte höll Lövhyddehögtiden. De östeuropeiska Kyrkorna höll Sabbaterna och
Nymånadsdagarna intakt från det sextonde århundradet. Hornstötarnas dag
behandlades som en Nymånadsdag i deras psalmer. Element av den Sabbatshållande
Kyrkan i Europa som har misslyckats i att hålla budorden eller som har fallit
av tron har sedan förlorat högtiderna (se uppsatserna Allmän Spridning av de Sabbatshållande Kyrkorna [122] samt även Rollen för det Fjärde Budordet i de Historiska Sabbatshållande Guds Kyrkor
[170]).
Likt Kristus och
de andra apostlarna och Presbyteri (som Irenaeus betecknar dem), så höll Paulus
högtiderna som vi ser från Apostlagärningarna. Även Försoningsdagen refereras
till i Apostlagärningarna 27:9 som fastan eller nesteian, vilket var en
vändpunkt i väderscykeln för Mellersta Östern. Paulus hade sålunda inte, och
kunde heller inte, ta bort Guds högtider.
Trots att Paulus
försökte återvända till Jerusalem för högtiden som nämns i Apostlagärningarna
18:21; 19:21 (se KJV; The Interlinear Bible), så visat Apostlagärningarna 20:6
att Paullus höll det Osyrade Brödets dagar i Filippi, då han var försenad. Hana
försökte då vara i Jerusalem för Pingst (Apostlagärningarna 20:16). Kyrkan i
Filippi höll således klart högtiderna. Uppteckningarna från den Sabbatshållande
Kyrkorna i Europa visar att högtiderna var centrala för deras dyrkan. En undersökning av Inkvisitionen visar att högtiderna användes som
medel för att identifiera kättare (C. Roth The Spanish
Inquisition, sid. 77 ff.). Högtiderna
är hållna till denna dag i de Östeuropeiska eller Transkarpatiska Kyrkorna. Både
judar och kristna håller högtiderna i förskingringen.
Templet valdes
som ett offrets tempel (2 Krön. 7:12), efter tabernaklet och offren, både när
David var vid Hebron och när Tabernaklet var vid Silo. Dock var inte högtiderna
knutna till Templet.
Judarna skulle ha
oss att tro detta som ett faktum. De försökte knyta allting till Templet. De
försökte centralisera det för att pengar var inblandat. Det är samma argument
för att sända allt vårt tionde till högkvarteren av varje kyrka. De ville
centralisera pengaförråden.
Herren valde Sion
för sin bosättning (Ps. 132:13-14), men det valet upphävdes för Kyrkans
vandringar i öknen fram till Messias återkomst.
Kyrkan skulle
vandra i tvåtusen år. Det är en period av fyrtio jubileer. Symboliken kan då
ses i relation till Jonahs Tecken på år/dag/jubileumsliknelsen. Förskingrandet
av Kyrkan var förevisad av de fyrtio åren under eld- och molnstoden i öknen.
Det systemet var en specifik indikation på att Kristus skulle visa dyrkans
centrum genom de utvalda. Detta förstods av apostlarna som höll högtiderna på
olika platser.
Kontroversen om Herrens påsk/den hedniska påsken slungades mellan element inom kyrkan som inte hade någonting att göra med Jerusalem och Templet hade faktiskt varit förstört i ett århundrade när kontroversen nådde sin fulla omfattning (se uppsatsen The Quartodeciman Disputes [277]). Inte vid något tillfälle var argumentationen centrerad kring förekomsten av tempeloffer. Offret var aldrig ansett som en avgörande faktor. Högtiderna är inte knutna till Templet. De föregick Templet och efterlevde det. Endast offret är centralt för Templet. Dock har offer skett även på andra platser, både medan Templet stod och när Templet var förstört under den babyloniska fångenskapen (se uppsatsen Guds Kalendar [156]; jfr. Schurer History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ, Vol. II, sid. 292-313). De tjugofyra uppdelningarna av folket var kallade till tjänst med prästerna enligt schema och var kvar i hemmet för dagliga böner och Bibelstudier, med sina delegater schemabestämda och skickade upp till Jerusalem (ibid., sid. 293). Templet vid Elefantine antog plikterna om offren fram till Templet ombyggdes under Darius II regeringstid. Templet vid Elefantine förstördes senare av en attack (se Pritchard The Ancient Near East, Vol. I, sid. 278-282). De Arameiska breven i Pritchard, översatta av Ginsberg, visar uppteckningen av direktiven för Herrens påsk till riket som nämns i Esra (se uppstasen The Sign of Jonah and the History of the Reconstruction of the Temple [013]).
Bidragen till återuppbyggandet av templet nämns, vilket även omständigheterna kring förströelsen av Templet vid Elefantine under Darius IIs fjortonde regerinsår. Juda guvernörer hade även kontroll över prästernas policy i Elefantine. Texten visar att offren aldrig upphörde under tiden för förstörelsen i Jerusalem och Templet och var återupprättat till Jerusalem vid återuppbyggnaden av Templet där. Offren upphörde med det Nya Förbundet och den sista förstörelsen av Templet i Jerusalem år 70 e. Kr., men högtiderna fortsatte i förskingringen. Prästerskapet i templet i Jerusalem försökte reducera utövandet av offer vid Leontopolis (Schurer, sid. 146-147). Vid tiden för Antiokus V Eupator (år 164-162 f. Kr.) for prästen Onias IV, son till översteprästen Onias III, till Egypten och fattade tycke hos Ptolemaios VI Philometor och hans hustru Cleopatra. De gav honom ett raserat tempel i Leontopolis i namn av Heliopolis (alltså inte i namn av Leontopolis proper och således i ett annat område), vilket tidigare hade varit en helgedom för agria boubastis. Det låg drygt 38 kilometer norr om Memphis i Deltat. Det var byggt på mönster efter Templet i Jerusalem men var mindre (se The Wars of the Jews, bok. VII, kap. 10.3, sid. 426-432; jfr. Schurer, ibid., sid. 146).
Formell judisk tempeldyrkan upprättades där från år 160 f. Kr. och framåt. Templet var byggt där i enlighet med riktlinjerna av Gud till Jesaja (Jes. 19:19). Gud satte upp detta tempel av en orsak: Att visa att Hans son skulle vara i Egypten och ut från Egypten skulle Han kalla sin son. Det fanns ett fungerande Tempel där med ett offersystem och vid inget enda tillfälle var Kristus hindrad från kommunikationen av Templet och med hans Gud. Templet i Leontopolis stängdes på order av Vespasianus år 71 e. Kr. enligt Bullinger (Companion Bible, appendix 81) eller år 73 e. Kr. enligt Schurer (Vol. III, sid. 146).
Templet upprättades i Gosen där ljuset var under Exodus, så att Messias kunde skyddas där från Herodes som barn. Offren där ordinerades från Gud genom profetior.
Judarna i Diasporan höll
Sabbaterna, Nymånadsdagarna och högtiderna (Schurer, Vol. III, sid. 144). Horace stycke (Sat. I 9, 69 GLAJJ I no. 129; jfr.
Schurer, sid. 144) visar att
Nymånadsdagarna refererades till som hodie tricesima sabbata eller trettionde
Sabbaten i betydelsen Sabbaten av den trettionde dagen. I allmänt språk är tricesima namnet för Nymånadsdagen (Schurer,
ibid.). Medan tempelprästerskapet försökte förlägga
offren till Jerusalem, så hölls offermåltiderna genom hela diasporan (jfr.
Schurer, ibid.).
Sekterna höll
högtiderna på liknande sätt men det fanns skillnader. Sadduceerna höll
Lammullsoffret på den första dagen i högtidens vecka (söndag) och firade Pingst
femtio dagar senare på söndag. Detta gjordes också inom Kyrkan. Essenerna höll
Lammullsoffret på den sista dagen av högtiden, vilket var enligt solkalenderna
och förbehållet till onsdags Påsken – tisdags Lammull (se uppsatserna The Wave Sheaf Offering [106b]; The Passover
[098]; Guds Kalendar [156] och The Omer Count to Pentecost [173])
Kyrkan har hålli högtiderna under förtrycket i tvåtusen år.
De utvalda är
dömda av sin kunskap onm den ende sanne Gud. Genom kunskap om Gud flödar
förståelsen för lagen och blir insatt i sinnet och hjärtat hos individen. Frågan
är inte Sabbaten eller högtiderna eller lagen. Det är det faktum att Gud Fader
är den ende sanne Gud (Joh. 17:3; 1 Joh. 5:20) och att Han allena är odödlig (1
Tim. 6:16). Man kan hålla Sabbaten och ändå vara en kättare. Om vi inte håller
fast vid denna sanning skall vi bli bortförda från de utvalda och överges till
stark förvillelse och tron på en lögn. (2 Thess. 2:11).
Marshall’s Interlinear
översätter denna vers som en handling av felaktighet så att de tror på en lögn.
De kan inte hjälpa sig själva längre. De är helt enkelt bortförda från de
utvalda och deras förståelse borttagen. De kan inte förstå även om de ville se
felet.
All kunskap hos
de utvalda är beroende av deras förhållande med den ende sanne Gud och deras
kunskap om Gud och Hans son Jesus Kristus (Joh. 17:3; 1 Joh. 5:20). Kristus
förstorade lagen och blev till Trons andra element, men han är inte den Ende
Sanne gud och således inte ett föremål för dyrkan. Brottet mot det första budet
försäkrar att högtiderna tas bort. De kan inte hållas, även om de i fel vill
behålla dem. Gud skall intervenera i
det långa loppet. Gud må
tillåta det binitara felet, till exempel att sammanfalla med hållandet av
högtider. Dock skall
det noteras att Herrens Påsk inte har hållits korrekt i samverkan med detta
fel. Ett gott exempel är WCG och hållandet av påsk under 1960-talet. När det
binitara felet infördes så ändrades även Påsken till ett felatkigt tillfälle
och Femte Mosebok 16:6-7 följdes inte längre. Inom trettio år hade Kyrkan
blivit helt trinitär. Högtiderna förändrades till ’workshops’ och Herrens
Nattvard blev en varierad och mångfaldig församling.
För de som höll
lagen är högtiderna en nödvändig påminnelse om Guds plan. Mer därtill så visar
Kristi obligatoriska återupprättelse under hans system att högtiderna är
nödvändiga och i verkligheten är en välsignelse för hans följeslagare. Att vara
en följeslagare till Jesus Kristus, innebär dock att man måste följa Guds bud. Uppgåendet
med Jesus Kristus innebär at leva som han levde. När vi håller Försoningsdagen,
så symboliserar det vad han skulle ha gjort vid sin återkomst som Kung Messias.
Det skall ännu ske. Planeten kommer att återföras till Gud av Kristus. Högtiderna
demonstrerar denna process.
Högtiiderna
behandlas i en följd. Den veckoliga Sabbaten är det primära kravet enligt lagen
för en person som har döpts och i mottagning av den Helige Ande, att bära
frälsningens märke, vilket kallas Guds Sigill. Herrens påsk är det andra kravet
att visa att Guds lag är i hans hand (handlingar) och hans panna (sinne) (2
Mos. 13:9). Straffet för att inte hålla Försoningsdagen är att avskiljas från
vårt folk (se uppsatsen Atonement [138]).
Vårt folk är det andliga Israel eller Kyrkan.
Guds tjänare är
förseglade på sina pannor (Upp. 7:3 & 9:4) och på sina händer (2 Mos.
13:9). Faderns namn bärs även på pannorna av de utvalda (Upp. 14:1). Märket för
dyrkan (verkligen för alla religioner) är beskrivet som funnet på pannorna och
händerna, till och med det för odjurets ordning av de sista dagarna (Upp.
14:9). De Heliga Dagarna som man åtföljer i tjänst för sin Gud skiljer varje
system och utmärker de andliga entiteterna av varje system.
Ett system som
håller Sabbaten och de bibliska högtiderna är bibliskt baserad. Ett system som
håller solens dag och håller solkultens högtider så som solståndet och den
hedniska påsken är inte bibliskt grundad. I
verkligheten kan ett sådant system ses vara i total
motsättning till Guds lagar. Julen är så helt öppet erkänd som en hednisk
festival, att förslaget om någon kristen anknytning är
ett skämt, till och med för den vanlige mannen på gatan (se uppsatsen Ursprunget till jul Och Påsk
[235]). Det är svårt att
föreställa sig hur någon verkligen kunde konstruera ett system så fjärran från
den bibliska modellen i koncept och metoder för syrkan. Eftersom vi är slavar
för de vi dyrkar, så är följsamhet för Guds ord viktig för tron.
Var och en av oss är under en direkt förpliktelse att hålla Högtiderna, lika mycket som vi är under förpliktelse att hålla Sabbaterna samt även hålla Nymånadsdagarna. Guds system är direkt klart och under lagen.
q